Det blir så. I alla fall för mig. Man blir så otroligt känslig för sött, salt, tillsatsämnen mm. Inbillar mig att det blir som för ett oförstört barn!

Ja, det är en märklig upplevelse, för smakminnet är ju gott, men det smakar illa…

Jag kan bara instämma, har samma erfarenhet själv, framförallt av socker och salt. Det smakar så himla mycket MER sen jag tagit bort sockret och hushållar med salt.

Första veckan unnade jag mig helt plötsligt en liten chokladbitsruta - och höll på att skratta ihjäl mig när jag plötstlig insåg hur vidrigt, äckligt sött det var. Tänkte men hur har jag kunnat äta sånt här?

Min gissning är att kroppen, hela organismen, undergår en fundamental förändring på kemisk nivå på något sätt, så att vi blir känsligare för socker framförallt?

Bra tanke med "oförstört barn", så kanske det är?

Jag hade slut både gräddost och paranötter som numera är det godis som jag äter framför TV:n. Sådant har de inte i närbutiken och det blev att jag köpte hem jordnötter som "bara" hade 11 gram kolhydrater per 100 gram. Tänkte att jag kunde unna mig det och såg fram emot det.

Men när jag väl satt där framför TV:n så smakade det inte alls lika gott som det brukade och efter ett tag började jag bli illamående. Jag hade innan trott att jag skulle proppa i mig hela 400 grams påsen, inte kunna sluta när jag väl börjat, men det blev max 100 gram.

Kändes bra att jag kunde sluta äta fast det t.o.m. fanns kvar i skålen, för tidigare har jag kunnat trycka i mig godsaker trots illamående.