Läs Dr Dahlquists blogg, enligt henne kan man ibland även behöva hålla kalorierna på en lite lägre nivå. kanske är det så att 3000+ kcal/dag är för mycket för dig?

Bara en fundering.

Själv har jag fått hålla ett getöga på mitt kcal intag för att gå ner i vikt.

Och röra på mig….

Lycka till!

Det är för lite information för att kunna svara. Men som nämnt, du kanske äter för mycket, du kanske inte tål mejerier, du kanske är för stressad, det är kanske för mycket protein för dig, t.ex.

En sak kan jag säga i klartext dock, det är att det inte är intressant att du äter som din man, du har inte din mans kropp. Du behöver ta reda på hur din kropp fungerar.

Det är efter giftermålet som kvinnorna går upp i vikt, var det någon livstilsexpert som sa.. för då börjar dom äta samma mat som männen och lika mycket.. kan ligga en del i detta.. även om det mest var en filosofisk betraktelse!

Tror oxå att 3000 Kcal verkar vara i mesta laget, såvitt du inte är superaktiv, äter du så mycket för att din hunger säger dig det eller bara för att det är gott, jag har jättelätt att äta massor bara för att maten e så himla god!

Numera gör jag som på resturant, jag lagar till och lägger upp på tallrik direkt, då är det lättare att se om det är lagom!

Om jag skall gåner.. o det skall gudarna veta är inte så himla lätt med snusstopp, stress, mycket jobb, lite motion och en passion för god mat.. så måste jag begränsa mitt matintag.. men man blir förundrad över hur lite man klarar sig på tills nästa måltid!

Det är inget fel i att man blir lite hungrig strax för nästa måltid.

Nu vet jag inte hur gammal eller ung du är. Men jag förvånas över att du verkar anse det självklart att du ska äta lika mycket (både i mängd och kalorier) som din man?!

Är ni lika stora i kroppen, har ni samma längd, kroppsbyggnad, muskel/fettfördelning, har ni samma ålder, samma sorts arbete, samma fritidsaktiviteter, motionerar på samma sätt/grad etc…. om inte, varför skulle ni isf. äta likadant/lika mycket?

Du äter för mycket tror jag är den krassa verkligheten. Är du dessutom en kvinna som är i, eller närmar dig klimakteriet så har du där ytterligare en faktor som gör dig än mer känslig för relativ överätning.. om du bara jämför med hur du själv kunde/kan äta innan menopausens inträdande.

VH!/K.

Det där med att bara kolla på procentintag av kolhydrater kan slå väldigt fel. Man tror man är "duktig" men om man äter mycket, som du gör, så kan det betyda att man ätit en väldans massa kolhydrater under en dag. Din man kan vara mindre känslig för kolhydrater och större än dig alternativt aktivare och går därför ner i vikt (eller klarar att hålla vikten). Kan du inte lägga in en dags matintag på www.minmat.net (behöver inte registrera dig som medlem) och visa oss resultatet?

Jo tror mer på att styra kal intaget.

Kolhydrats intaget ligger inte på mycket, vanligen blir det bara kött och sås, lite vitkolssallad med gurka.

och sen är det bara det man har uppe på gratängerna, ost och så.

Men det är ju max 2 dl per 3-4 portioner.

Grädde eller mjölk använder vi knappt alls.

Till sås använder vi vinäger ägg och smör och gör olika bearneis med olika smeker.

Problemet för många är inte att styra Kaloriintaget utan att få fettväven att släppa på fettet och det är detta vi försöker åtgärda med LCHF!

Med jämnt blodsocker menar man att insulinnivåerna skall bli jämna och lagom låga för att Glukagonet skall stimulera lipolysen som är en förutsättning för fettförbränningen, dvs att fettlagret släpper ut fett i blodbanan!

Men man kan om man är överambitiös med fettet göra så att kroppen får allt fett via maten så den alldrig behöver ta av fettväven.. men jag skulle nog våga påstå att det oftast är rätt svårt att överäta fett!

Så om du inte har sett detta förut så kommer en liten filmsnutt som förklarar hur det hänger ihop!

Som dom säger i filmen;

Man blir inte fet för att man äter för mycket, man äter för mycket för att man blir fet!

Det enda säkra man kan säga om du går upp i vikt och om det inte är vätska är att du måste äta mer än du gör av med…

Vissa kan dock äta mer än de gör av med och ändå gå ner i vikt. Förutsättningen är då att man antingen ökar sin förbrukning genom motion (på marginalen oftast, men det enda man kan styra). Öka sin förbrukning genom att äta rätt saker (i praktiken svårt och det finns väldigt lite forskning på vilka saker som ger högre grundförbrukning) samt att man bajjar ut energi (kan man heller inte styra om det ens är önskvärt)

Håll gärna koll på vad och hur mycket du äter men låt det till en början inte styra hur mycket du äter. Ät i stället bara när du blivit markant hungrig. Att man plötsligt blir sugen på något bara för man känner doften av nygrillat från grannen är inte samma sak som hunger… den kommer långsamt om man äter LCHF. En förutsättning för detta är ju att man tillåter sig bli hungrig. Det är en himelsvid skillnad på att ständigt gå hungrig och att bli hungrig innan man äter.

Utöver att faktiskt bara äta om man är hungrig så är Zepp:s tips om att servera sig själv innan man äter alldeles utmärkt. En stor anledning till det är att maten är energität och inte mättar på studs. Protein mättar bra men fett tar 30-60 min innan det märks av fullt ut på mättnadssignalerna. Därför är det bra att äta det som är rimligt först och sedan vänta en halvtimme. Är man då hungrig kan man äta något mer, men oftast märker man då att man faktiskt är nöjd  Och när man lärt sig att lita på att det faktiskt funkar så så försvinner plötsligt det som många haft som tidigare betéende. Nämligen att äta lite extra i något slags förebyggande för att inte bli hungrig någon gång i framtiden…