
Kompisar & Kolhydrater
Nu är det inte kul längre!
mina vänner har börjat tycka att jag är skittråkig som inte festar och super mig full på fester längre, dom gillar inte att jag inte vill äta pizza eller följa me på Frasses och ta en burgare, eller ut på krogen och dricka några öl.. jag vil följa med men jag vill inte äta deras skräpmat, inte dricka giftet dom dricker..
nu hör dom knappt av sig.. de är precis som att det tar emot för dom att prata med mig…
Visst jag vill leva mitt LCHF liv jag mår så jävla bra! ja har aldrig mått bättre om jag får säga det själv. men de känns som att jag blir utan vänner om jag fortsätter :S
visst de är dåliga vänner om dom inte kan acceptera att ja inte vill dricka alkohol eller äta kolhydratmat!
men vad är man utan vänner??
HJÄÄLP!!
Vad är man utan vänner?
Ja, med sådana "vänner" är man nyktrare, friskare och så småningom smalare 
Fast allvarligt talat, jag tror att dina kompisar är lite rädda just nu. Ni har ert sätt att umgås och nu vill inte du vara med längre, det innebär en förändring och många upplever förändring som ett hot. Dessutom visar ditt sätt att leva ett alternativ till "superi och frosseri" och dina kompisar orkar kanske inte tänka i de banorna, de vill fortsätta som vanligt. Kanske väcker det också tankar om att det de håller på med inte är så bra, och de inte riktigt klarar av att hantera det.
Om det är vänner du vill umgås med, kanske du kan kompromissa. Följ med till Frasses och ta en burgare men ät bara köttet. Följ med till krogen men drick mineralvatten.
Om det är vänner du kan verkligen prata med, fråga dem om du bara duger som en vän om du super och äter pizza.
Märker du att de vill pressa dig till att återgå till dina gamla vanor säg upp bekantskapen med dem och leta efter nya vänner. Se dig omkring var du skulle kunna träffa människor i din ålder som inte har riktigt samma livsstil som dina kompisar.
Deppa inte ihop, det finns vänner för dig där ute. Dessutom vet du väl att: En främling är en vän du inte känner.
Det är lite samma för mig,,, går t.ex. inte ut och lunchar längre med arbetskamrater… det blev lite knepigt i början…. fick vara stark men det hjälper att jag mår så bra av denna kost. Kanske man får tänka - att vara vän med sig själv - (ser på möten - kanelbullar och godis - neej inget för mig). Detta ständiga "sug" som många har (fastän dom har nyss ätit). Det är värt allting för mig att slippa.
Trist läge! Men, brukar ni göra nåt annat än supa eller äta skräpmat? ;)
Du kanske kan bjuda in dem på en skön filmkväll hemma och överraska dem med dina nya kulinariska upptäckter? Ostchips är supergoda med litelite lökpulver (bara torkad lök), salt och paprika på. Finns en tacogratäng som är supergod också (sök under recepten). Guacamole passar till båda.
Hitta på roliga saker ni kan göra som inte sätter dig på lchf-pottkanten!
(och biter de inte på dina fredsförsök, skaffa nya vänner!)

#1 Jag släpper aldrig i livet denna kost! jag mår skitdåligt om jag äter en kanelbulle vill nästan gå och spy!
och du har nog rätt att dom är rädda för förändringar dom kan inte riktigt inse att jag mognat en grad mer än dom, men alla dessa hälsovinster jag fått genom att äta lchf kan jag bara inte byta bort inte nu när jag tappat snart 15 kilo och kommit igång med träningen riktigt bra! som sagt dom kanske inte kan/vågar erkänna att deras sätt att leva inte alls är bra nu när dom ser att jag mår bättre me mitt kolhydratfria liv.. men de känns jobbigt gamla skolkamrater som stöter ut en för att man inte vill förstöra hälsan med alkohol och kolhydrater..
de gäller kanske bara att stå på sig! jag ska rensa frys & kyl i morgon på allt skit som blivit kvar från mitt tidagare liv…
men hur ska man ta det med alla ska jag säga upp hela min bekantskapskrets.. för jag har verkligen haft många emot mig nu sen ja började me lchf! Dom vägrar att tro mig och dom säger att jag ständigt äter livsfarlig mat! men endå så syns det på långa vägar att jag gått ner i vikt! 15 kilo försvinner inte från en kropp utan att de märks.. eller? är dom bara allmänt fettskrämda och vägrar inse att jag har rätt eller vad händer.. har aldrig upplevt deras beteenden på de viset förut..

#3
mina vänner är väldigt inbitna festprissar! jag har själv varti riktig partypooper! ha haft fest var eviga helg! festat titt som tätt! han inte ens städa lägenheten innan de va dax för nästa fest! så min livsstil har ju vänt helt om! jag testar lite då och då att bara få hem dom se lite film fixa lite fräsch mat och så.. men dom säger alltid ja men de blir bra då far vi ut på krogen sen å tar några öl.. då säger ja nej ingen alkohol då fiser det av och ingen är intresserad..

Om du hänger med dem ut utan att dricka då? Blir det skittrist då eller kan ni ha roligt ihop ändå?
Svår sits som sagt - har en syster som är 89:a som du och det är ju en ålder där mkt händer. folk börjar nya liv åt höger och vänster, med jobb och högskola, resor och sabbatsår. Allt är i ständig förändring, och det kan ju vara jäkligt jobbigt. Kanske är det just festandet som dina kompisar har som "konstant" i tillvaron - de kan iaf alltid gå ut med polarna och festa som vanligt..?
Som gammal tant (hahahaha) säger jag: fortsätt bjuda in till egna nöjen (rätt var det är dyker de upp), fortsätt äta lchf som du mår bra av men försök också hitta fler vänner i andra kretsar. man kan aldrig få för många:)
kram på dig!

Jag känner så väl igen det du skriver om.
Jag blev plötsligt allergisk mot alkohol för ett antal år sen. Och trots att mina vänner ju såg vad som hände när jag drack bara ett halvt glas vin (jag började snora, ögonen sved, jag fick huvudvärk och måste sova, blev fruktansvärt trött, allt inom några minuter) så kunde de inte sluta att tjata på mej att dricka alkohol. Så jag drack och var tvungen ta taxi hem efter några minuter. Till slut fick jag söka mej andra vänner. Väldigt trist och totalt oväntat. Jag blev tråkig och ointressant.
Fortfarande idag kvarstår problemet. Jag är inte välkommen i sällskap som dricker om jag inte också gör det och jag VÄGRAR att låtsas att jag är vit alkoholist (för det är ändå någorlunda accepterat).
Hoppas att du kan hitta en lösning på problemet, för det här är ett problem.
Agneta

#8 - det är ju förjävligt! Jag dricker inte och har aldrig druckit, men jämarns vad jag kan partaja när tillfälle bjuds. Vad är det för vänner som KRÄVER att man ska dricka för att få vara med?! USCH!

Måste då börja att tacka alla för alla svar! shit vilken respons! varför är vi alla så utsatta som lchfare? ja känner mig ibland som häxorna måste ha känt sig på sin tid :D
#6 ja kan gärna fara iväg utan att dricka, men mina polare har lite svårt för det.. och dom försöker bara få mig att "smaka lite" som de heter..
#7 visst sker de mycket förändringar jag har alltid varit den mognaste i hela mitt liv bland alla mina vänner.. har haft smeknamnet "Farfar Lidén" för att jag alltid gör mycket saker som gamla gör plockar inte ut några löständer men ja sätter mig gärna i gungstolen läser tidningen lyssnar på radio och dricker kaffe från fat
kliver upp tidigt på morgonen och sånt.. som ingen i min ålder normalt sett gör.. de enda ja haft gemensamt me dom i min ålder va nog mitt festande som ja hade för mig!
#8 jag kämpar för en lösning! jag vägrar att gå tillbax till mitt gamla liv! usch ja ha supit i sånna skalor att de inte ens är roligt! ha ett litet rykte om mig som ja inte är vidare stolt över längre.. ja träffade en alkoholist en kväll å han sa att ha ja tålde mer än vad han gjorde när han såg hur jag drack.. jag blev populär och lite av en "sevärdhet" bland dom i min ålder.. men ja började må så sjukt dåligt så jag beslöt mig för att sluta dricka.
Inte är jag nån expert, men såhär tänker jag..
Visa att du fortfarande verkligen vill hänga med dem. Låt det ta lite tid, men fortsätt att höra av dig till dem, med förslag på att träffas, göra kul grejjer.
Var tydlig, men positiv om det går.. Humor brukar vara ett bra vapen.
Typ försöka avdramatisera.
Om de gnäller på dig/attackerar dig, så kan du plötsligt byta samtalsämne/ställa nån fråga till nån av dem om nåt helt annat som du vet att de gärna vill prata om (brudar, bilar, bio, musik, vad vet jag..). 
Eller bara typ:
"Kom igen - skit ni i hur jag äter, så skiter jag i hur ni äter! Får vi göra nåt kul nu, era surkart!! 
Om du vill snacka allvarligt om saken med dem, kanske det funkar bättre att ta det med en i taget, kanske mindre bra att diskutera med dem i grupp. Kanske.. du känner dem, det gör inte jag.
Hoppas det löser sig. 

TS - Typ samma hände mig…dels tycker de att man är tråkig, men värre är att de anser man är totalknäpp.
Lättare när man får nya vänner för de vet förutsättningarna från början och behöver inte anpassa sig till förrändring ( vilket många har svårt för).
Fast jag tröstar mig med mitt smörpaket…det går fint!;-)

#11 humor har jag inga problem med ja tro de är tack vare det som ja ha så mycke vänner! för nån sur grönsak är jag då inte, men jag känner ju lite som så att varför ska jag måste kämpa för att ha kvar vänner bara för att dom inte acceptera mig pga mitt val att leva när dom accepterade mig förr bara för att jag svepte en kvarting på show och va fullast på fredagar.. va jag dendär roliga bra kompisen bara för att ja va näst intill alkoholist?? vad faan händer med ungdomarna? har jag ärvt själen av min farfar eller har jag bara mognat och vaknat upp till denna bistra värld fortare än resterande av folket i min ålder?
#13 Helt klart finns det gott hopp för dig. Du skriver väldans vettigt!!Hur det går för de andra är väl lite oklart, de verkar lite omogna och enkelspåriga.
Mina råd ovan kom ur tanken att du kanske vill ha kvar dem som vänner, trots deras "brister".. Ibland vill man ju det å då får man kompromissa sig blå… Men ibland är folk inte värda ansträngningen eller kompromissen. Då får man en vacker dag och tar ajöss av dem på ett eller annat sätt.
Du resonerar så himla bra och har ju hittat LCHF. Du får hänga med oss här på KIF så länge - vi e ju stenkul - hehe..

#12 Smör är bra - så bra att du har hittat en fungerande tröst till lägen när det behövs. Undrar bara hur du gör. Kramar du smörpaketet, eller dunkar det i ryggen som pojkar gör, eller..?
Själv har jag ätit rent smör ur skål ikväll. Med dessertsked.. Men jag tror inte att det var för tröst - mer ett experiment den här gången. 

#14 Men kaisa-lille, får du vara uppe så här sent!?:-O
Finns mycket man kan göra med ett smörpaket! Hm, vad testade du när du snaskade smör så?

Usch, känner igen det där! Är också 89, och har levt ungefär samma liv som du låter det som. Festat som tusan och fyllor som slutat riktigt illa. I somras var det så illa att jag såg mig själv som en alkis, stora mängder alkohol varje vecka. Slutade med att jag gick upp 10 kg på 3 månader. Förstår inte själv hur jag lyckades.
Men nu har jag tröttnat på det livet och vill leva hälsosamt, både för min egen skull och för familjens, vill inte att de ska behöva oroa sig.
Jag tror mest att dina vänner är lite tjuriga för att du har gjort en förändring och inte dom. När dom vet att du gör nått som är bättre än dom (super och äter skräpmat) så vill dom väl markera det på något sätt.

#13 Absolut här på Kif så är vi då lika å de är ju bra! och ja jobbar ju även med endel av dom som de berör och de gör ju att ja inte kan avbryta min vänskap me dom så enkelt..
jaasi dagens ungdomar!
men som min kära kusin sa till mig en gång när jag kom hem och poppade Countrymusik på högsta volym i bilen gick in och slog upp en kaffetår och började surpla ur fatet så lät det såhär
"du lillkusse! du är fan en gammal man fångad i en ung mans kropp!"
dom orden kommer jag aldrig att glömma:D
#16 jag har själv åkt in på tox. och de är inte med stolthet som mina päron hämtat mig direkt.. och inte ha heller jag varit vidare stolt då.. ja tror att mina vänner är för stolta för att erkänna att dom har fel.. eller?
#15 Jodu, det får jag!! Jag får För Mej!! Frågan är väl vem som gett Dig lov!?
Om smöret allmänt: Jo, som sagt - det är bra med smör…
Om testet: Jag testar vad jag får gallkramper av och inte. Och när.
Resultat av test: Smör verkar ofarligt även sent på kvällen - i kylskåpsversion i alla fall.

Jag tycker det är lite udda att läsa om alkohol på det här viset… Att folk tycker man är störd som äter naturligt är ju ingen ovanlighet, men på fester brukar jag vara nykter när jag inte är full. Eh, vad är det för konstigt med det?

#19 fråga inte mig vad de är för konstigt med det.. ja tycker de är helt normalt.. men de är ju som sagt mina "vänner" som tycker de är fel att inte dricka.. jag tål inte alkohol längre börjar må skitdåligt! och följden blir att jag blir en dålig vän eller något sånt

Att det finns folk som inte accepterar att man inte dricker, det tycker jag är jättemärkligt. Nu är jag lite äldre än EvilEye (precis som de flesta som kommenterat), men inte så många år ändå (82:a), och jag har aldrig känt nån press för att dricka mycket - fast jag är ju förstås tjej…
Och jag umgås med en hel del killar, och tjejer också för all del, som är eller har varit ganska hårda på spriten! Men både de och jag har iofs. "gjort vårt", dvs. varit studenter länge (alla vet väl att studenter festar mycket?
) så vi har fått det ur systemet. Det kanske är det som är lösningen - försök hitta vänner som är lite äldre, då har de gjort bort det där med att supa skallen av sig…
Ja, tyvärr finns det många som inte tycker det är OK att man är nykter men jag brukar undvika såna människor. Jag vill hellre vara mig själv och vill vara omtyckt för vem jag är och vad jag vill. Och jag vill inte supa mig full…
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Jag tål betydligt mindre alkohol nu när jag jag äter LCHF men det skulle inte hindra mig att gå ut, festa eller träffa kompisar om jag vore i den åldern.
Drick mindre mängder, (hälften vatten!) Ät pizza utan botten och hamburgare uten bröd
…..Och skulle du råka bli onykter…(Lätt hänt i gott sällskap)!
..ta en taxi och åk hem!
#12:
*fniss*
Jag läste lite fel först! Istället för "…dels tycker de att man är tråkig, men värre är att de anser man är totalknäpp."
så läste jag
"…dels tycker de att man är tråkig, men värre är när de inser att man är totalknäpp."
Heh…
Så fel det kan bli.
TS: det är antagligen en ganska stor och kanske jobbig förändring för dina vänner. Istället för sin gamla vanliga polare så måste de nu vänja sig vid ditt nya jag- nästan som en ny person, med helt nya vanor. Om de är dina vänner på allvar så lär de känna dig "på nytt" och håller kvar vid er vänskap- om inte så kanske du behöver vidga dina vyer och se dig om efter nya vänner. Vilket kan vara lättare sagt och gjort.
Det är ju egentligen inte bara du som förändrats, utan också din inställning och dina åsikter om vad du tycker är bra/kul/intressant och således har du också ändrat inställning till vad hos dina vänner som är kul. Om inte deras festande och supande är kul längre- kan du då se annat hos dem som du vill behålla? Och som du värdesätter?
Ett sätt att närma sig problemet kan ju vara att du inte markerar din nya inställning så tydligt- t.ex när de sa att de ville ut och dricka öl efter att ha ätit hos dig, så behövde du ju inte säga "nej, jag vill inte ut och dricka öl". Du kunde lika gärna ha sagt att "javisst kan vi gå ut efteråt", och sedan helt enkelt haft kul ihop med dem utan att personligen dricka ölen. Eller för den delen ta ett glas vin om du nu vill det.
Hoppas det löser sig, och att ni kan hitta nya egenskaper hos varann som håller ihop vänskapen.
Tycker EvilEye är otroligt mogen och sansad. Det finns hopp för dagens ungdom! Jag vet att det är svårt, men försök tänka 20 år framåt i tiden. Då kommer detta att ligga långt bort och dessa människor att vara halvt glömda.
När jag slutade röka på 70-talet blev jag också betraktad som en utomjording och fick folk att känna sig illa till mods. Så när jag bestämde mig för att sanera mitt studentliv och ha en "vit" termin sa jag inget till nå'n. Beställde färgglada drinkar som alla trodde var fulla med alkohol. Man kan ha kul utan sprit. Fick ofta höra att jag fått tillräckligt i mig.
Känn efter hur trygg du är i dig själv och med ditt nya jag. Du kommer att hitta bättre kompisar, och vad arbetet anbelangar så kan man ha trevligt ihop på ett jobb utan att umgås på fritiden. Och som jag skrivit i en annan tråd, ett glatt och obekymrat sätt är alltid avväpnande. 

#24: Jag trivs ju fruktansvärt bra med mina vänner de blir alltid en sån härlig stämmning. men de är just dendär grejjen att dom inte riktigt accepterar mitt kostval och mina alkoholvanor, jag har fortfarande inget emot att gå ut på krogen, dra och hitta på saker, men jag vill samtidigt att om vi ska hitta på saker på deras villkor så kan vi väll hitta på saker på mina villkor! de är väll endå inte mer än rätt??
jag kanske hakar upp mig på små problem. men jag är en aning less att inte bli accepterad pga av en sån liten sak som mitt val av kost?! jag accepterar ju fortfarande dom även om dom äter kolhydrater i mängder och häller i sig alkohol..
#25: Lugn & sansad ja är man en gammal man fångad i en ung mans kropp & bor i västerbottens inland så är man nog bara sån :D
jag förstår hur du kände dig då rökandet skulle bort!
jag känner mig trygg i mitt nya jag, jag mår mycket bättre, jag är mycket gladare, och orkar mycket mer än tidigare!
#26 Du har inte för höga krav, snarare helt normala krav på vänskap.
Tro mig, jag är 35 och jag har hat åratal av dåliga vännner som ställt till det för mig, utnyttjat mig som sopkorg och helt enkelt trott att jag inte varit värd vänner som gillar mig för den jag är.
Men nu vet jag bättre!
Riktiga vänner accepterar en för den man är och försöker inte tvinga en att ändra sig.
Precis som du säger, du försöker inte tvinga dina vänner att ändra sig.
Mina vänner äter inte lågkolhydratkost men dom bryr sig inte, för det finns viktigare saker i våra relationer än sprit och mat. 
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Man kan ju ibland fastna i vissa "umgängeskulturer" där alla ska agera likadant efter ett visst mönster och när nån avviker på något sätt känner sig gruppen hotad av det. Om man ska försöka se det ur nåt slags sociologiskt perspektiv.
Något liknande händer i gäng där någon skaffar barn och inför konstigheter som parmiddagar…
Man går igenom olika faser i livet och ibland hamnar man i ofas med sin umgängeskrets. Ibland kommer man ikapp varandra igen, men andra gånger glider man isär. Kanske hittar du folk som ligger närmare ditt sätt att resonera och som det är lättare att umgås med, utan att du känner dej utpekad som den konstige i gruppen.
Låt naturen ha sin gång, säger jag!
När dina kompisar tröttnat på att bara festa kommer de ha lättare att acceptera ditt val, men det kan ju ta ett tag innan det händer.

Trist sits. Been there, done that, när man måste sadla om och kanske till och med byta bekantskapskrets helt.
Jag är liten och nätt och tjej, vilket i sig innebär att jag inte tål alkohol något vidare, och när jag läste var man ute titt som tätt, med de mer "tåliga" kill-kursarna. Mitt standardknep efter öl nr 1 var att diskret köpa en lättöl vid baren och hälla över den i starkölsglaset (Oftast fick man lättöl i ett annat sorts glas, är det samma så funkar det ju bra). Sedan kunde man sitta med och snacka och ingen noterade min lilla undanflykt. 
Men se det så här - det är mer sannolikt att tjejer nappar långsiktigt på en nykter och social kille än drängfulla festprissar.
Fabricati diem, pvnc!

#29 :D ja tålde mängder innan nu har jag testat att dricka men började må illa direkt! och fara ut med folk på fest eller så blir aldrig kul om man mår illa..
Jo tjejer har väl inte vart problem för mig, men dom ha ju inte vart me mig av någon annan anledning än att ja kunde supa som en gud.. och de kändes fel! men den enda skillnaden nu & då är att nu träffar ja tjejer som tar mig för den jag är och som inte bara vill festa som en trimmad duracellkanin….
Jag kommer att stå på mig.. jag accepterar dom för deras val och kan dom inte acceptera mig pga mitt val så är deras problem. jag har ju fortfarande kvar mina 3 bästa polare som har stöttat mig i allt!
& som morsan alltid sa då ja va liten "bättre att ha en bra kompis man kan lita på än många dåliga."

NU! har tappat 15 kilo sen ajg började me lchf.. har börjat må en massa mycket bättre! bättre kondition och allt!
så mina polare några av dem har insett att dehär fungerar! en av dom har själv börjat och ska lära sig lchf, så jag känner mig lite som en vinnare nu!.. men har några kvar som inte ger sig.. men de är deras bekymmer!
Jag mår bra och tänker fortsätta med det :P

OJ! Grattis! Hur lång tid tog det att gå ner dessa 15 kg? Det verkar ha gått i ett nafs! Bra att du mår bra och kul att några av dina vänner hakat på!
Vad skönt att du hittat en livsstil som får dig att må bra! Jag har märkt när jag har gjort förändringar att det tar tid för mig själv och min omgivning att vänja sig, tror det är svårt att komma ifrån. Fortsätt med det du trivs med så kommer de bästa av dina vänner smälta det till slut. Och det här med alkohol och supande har inta bara med ålder att göra. Jag är över 40 och blir ifrågasatt varför jag inte dricker eftersom jag inte är gravid eller kör bil hem (två legala ursäkter). Jag brukar svara som jag känner för stunden, Jag blir så trött, Jag är inte sugen osv. Ibland ställer jag motfråga, Varför dricker du?

32# de har tagit 4 månader.. så de är nästan 1kilo i veckan jag har tappat..
33# oja jag trivs som handen i handsken! alkohol verkar vara för många en livsviktig dryck.. ja hara ldrig fattat varför men endel verkar inte klara sig utan..
Åh så löjligt det är med människor som måste få andra att dricka alkohol bara för att kunna trivas själva! Barnsligt något så fruktansvärt! (och tyvärr lite "grabbigt", många män är på det viset att de absolut vill ha sina vänner att "ta en jäkel")
Jag dricker ibland rött vin när det bjuds, avstår ibland. (eftersom vi har småbarn festas det inte så ofta) men jag kan ha väldigt trevligt på fest utan alkohol, nästan ännu roligare eftersom man kan ha så kul åt de som druckit!
När man själv dricker ser man inte det komiska i de "djupa" dialoger som uppstår mellan drickare. Dessutom är man SÅ mycket snyggare utan alkohol i kroppen; när man är lite småfull TROR man att man är snygg, men fotografier brukar bevisa motsatsen. 
Stå du på dig, du kan alltid följa med till krogen, fest, frasses och pizzerian; ta lite bubbelvatten och ha kul ändå!

35#
Jo de är ganska så barnsligt att tvinga folk att dricka vill man inte så vill man inte..
haha Diskussioner som uppstår mellan några fulla människor kan bli hur rolig och osammanhängande som helst!
haha jo att man tror att man är snygg de vet ja nog! och att bilder bevisar motsatsen de vet jag med :D har fått det bevisat några gånger:P

Tråkigt att en del inte förstår att man kan ha roligt och VARA rolig utan alkohol! Jag har haft tur som alltid haft kompisar som accepterat mig för den jag är, när jag var yngre gick jag ofta ut nykter och jag brukade nog nästan röja mest av alla.
Nu är jag lite äldre och umgås med människor i min egen ålder och äldre, det kanske är lite annorlunda, men vi brukar ganska ofta göra saker utan alkohol (eller med måttliga mängder, tex till maten för dem som vill) typ gå på bio, gå ut och äta och nu framåt vårkanten brukar det bli mycket grillning och solning. Det är hur mysigt som helst!
Har väl inga direkta råd till dig, men försök att få med dem på lite andra aktiviteter och ge dem lite tid att vänja sig vid ditt "nya jag". Förändring skrämmer många, det finns tom de som motarbetar sina bantande vänner för de känner sig otrygga när det händer saker med vännens kropp!
Visa att du är intresserad av att haka på och att ni kan ha kul ändå.
Om de fortfarande inte har fattat vinken om ett tag så tycker jag att du ska fundera över hur bra vänner de egentligen är (hur roligt ni än brukade ha förut). Skaffa lite nya mer förstående vänner (jag vet, det är inte helt lätt) och hitta på saker utan dina gamla vänner. Det behöver förstås inte betyda att du ska totalbryta med alla dina andra vänner, men om de ser att du kan leva ditt liv och ha roligt utan dem kanske de får upp ögonen lite :P
Hoppas det löser sig för dig!