För ett halvår sedan blev jag tillfrågad om jag ville vara med i ett läkemedelstest av Acomplia(Rimonabant)Man vill se om det förhindrar återfall av hjärtinfarkt (vilket jag hade okt -05)Testet ska pågå i 4 år o som tack får jag träffa en "hjärtprofessor" vid varje återbesök.Det är en trevlig prick som det går att prata med,han har dessutom lite mer tid än vad sjukhusläkarna har.
Han har hjälp mig att komma tillrätta med alla mina mediciner,men han har inte lyckats hitta rätt blodtryckssänkande medicin.Jag vet inte hur många jag provat(med biverkningar som Depression,brännblåsor av solljus,kräkningar m.m)Den jag har haft en tid är inte verkningsfull men har inga biverkningar.
Men si; denna gång var mitt Blodtryck lite lägre,så jag dristade mig att fråga om det kunde bero på min inuit-kost(gillar det namnet, beskrivande o bra)Jag förväntade mig att han skulle fara i taket,att jag höll på att ta livet av mig o dessutom äventyrade hans test.Men icke då,han bara ryckte på axlarna o sa att så kanske det kan vara.Jag frågade bävande om han inte tyckte att det var skadligt för mig att äta så mycket mättat fett,men han sa att det kommer så mycket rapporter nu som visar att det inte är skadligt med mycket fett i vilken form det vara månde.Ibland måste man tänka om,sa han,det var inte alltför länge sen man inte skulle dricka mjölk för att det var "kalk" i det o man blev "åderförkalkad"
Jag blev lite förvånad av hans inställning,som infarktpatient bombarderas man av råd om fettsnåla livsmedel,om "rätt" fett o vikten av att gå över till Becel.Dietisten,på samma sjukhus,säger inte samma sak som professorn i cardiologi.Jag tror jag väljer att tro på doktorn, jag har inte mått något vidare hur mycket Becel o minimjölk jag än ätit.Nu,efter snart tre veckors inuit-kost,mår jag bättre; artros-värken i händerna är borta o mitt Blodtryck är lägre.Nästa återbesök är i februari,då ska blodfetterna kollas.Det ska bli mycket intressant.