Hur mycket eller lite kolhydrater man kan äta är individuellt. För vissa räcker det med att dra ner till under ca 60g/dag (vilket ofta anges som en gräns för vad man kan kalla LCHF), de flesta märker att de behöver hålla sig under 20g/dag, medan några få måste vara ännu striktare.

Hur mycket kolhydrater man åt innan är inte så intressant, men det är klart, ju mer man har ätit desto större vinst av att minska, kanske.

Hela poängen med kosten är att undvika insulinutsöndringen som hindrar fettförbränning. Hur mycket hälften är vet jag inte men risken är ju stor att du äter för mycket för insulinet.

Tar man bort kolhydrater måste man ersätta dem med nånting. Att ersätta med protein är dyrt och tämligen ineffektivt. Det bästa är att ha fett som bränsle istället, lite kroppsfett och en hel del från maten så man ska äta normalt med protein och fett tills man är mätt.

Det är hälsobefrämjande överhuvudtaget att dra ner på ätandet av kolhydrater. Kanske skulle man t o m kunna säga att ju mer man tar bort, desto färre risker utsätter man sig själv för, eftersom våra kroppar ju inte är "gjorda för" att hantera de mängder den moderna normalkosten innehåller.

För att uppnå förbättring av hälsan, t ex viktnormalisering, krävs olika strikt kost för olika personer, precis som de ovan här skriver. Man får prova sig fram.

Själv rivstartade jag när jag började - och kapade bort kolhydrater ner till 5 g per dag. Det funkade bra för mig - men jag fick en del omställningsbesvär. De gick dock över. Jag har tappat ungefär 18 kg i två omgångar. Har några kilon kvar, men tycker att jag mår väldigt bra av att äta såhär, så det gör inte så mkt ifall det dröjer med att tappa de sista kilona.

Numera äter jag ca 10-15 kh per dag. Andra äter mer. Prova dig fram, kanske kan du plocka bort ett kh-livsmedelsgrupp (t ex socker, spannmål, ris, rotfrukter, frukt) i taget tills du hittar en nivå som du trivs med.

Oj vad långt jag skrev - hoppas det säger dig nåt!

#0, Visst kan du få effekt av att dra ner till kolhydraterna till hälften. Men inte lika stor som om du drar ner ännu mer. Ju mer man drar ner desto större effekt.

Testa dig fram och hitta en nivå som passar dig. Ingen annan kan säga exakt vilken nivå som är bäst för just dig.

Det kan faktiskt vara en god idé att trappa ner i omgångar för att slippa övergångsbesvär. I och med att du kommer att må bättre - är min tro - så kommer du att vilja dra ner ytterligare, för ännu bättre hälsovinster!

Om du behåller en del kolhydrater, så är det ytterligare en god idé att se till att de kommer från god, bra mat och inte godis. Socker tillsammans med fett är ingen bra kombination. För fett ska du förstås äta, du byter kolhydrater mot fett. Naturligt fett som smör, grädde, kokosolja, fet fisk och fett kött. Men inte mer än att du är mätt, det räcker så bra så.

Har någon tipsat dig om www.minmat.se ? Där kan du registrera vad du äter och få ett kvitto på hur fördelningen ser ut på kolhydrater, fett och protein. Visa oss gärna!

Lycka till!

Det kan vara ett bra sätt att trappa ner. Jag hattade fram och tillbaka och det gjorde att jag åt HF men inte så mycket LC. Jag gick upp i vikt… Jag kunde inte "äta kakan och ändå ha den kvar", det var antingen eller som gällde för mig. Men däremot har jag märkt att om jag ibland äter lite mer kolhydrater (30-40) än jag brukar (10-20) så är det ok, då går jag varken upp eller ner på vågen.

Detta är bara mina erfarenheter. Lycka till!

#5 Men i kroppen blir väl alla kolhydrater till socker vare sig de kommer från godis eller "bra" mat? Eller?

#7: Godis innehåller möjligen spår av näring, väljer man t.ex. att äta quinoa istället får man i alla fall ganska mycket protein, vitaminer och mineraler på köpet. Men visst, alla kolhydrater blir socker till slut…

Man kan alltid och bör nog i första hand dra ner på de kolhydrater som bara är tomma kalorier, altså sådana där det följer med väldans lite andra nyttiga näringsämnen!!

Någonstans långt inn i mitt huvud sitter det någon som säger att kroppen känner av brister i näringen och att de signalerna ofta leder till att man äter mer, för kroppen vill ha sin näring och inte bara energi, han kan ha fel men jag tycker att tanken verkar sympatisk iallafall!

Javisst är det så, Zepp, att kroppen ska ha sitt och ger ät-signaler tills dess den får det den behöver, absolut. Det är bara att titta på gravida kvinnor som får vansinna cravings. Min mamma hade jättelust att gå och slicka på grannens ladugård.

Vi antar att hon hade kalkbrist (vitkalkad länga).