Ketossignal på stickan betyder att din kropp producerar så mycket ketoner så att det läcker ut i urinen (brukar vara så i början), varken mer eller mindre. Ketos har i praktiken inget med viktnedgång att göra men talar om att vedebörande äter få eller inga kolhydrater (vilket man borde veta om man själv är ansvarig för sitt ätande).

Pasi - Förklara lite utförligare är du snäll! Om du orkar och ids med alla frågor förstås…

Jag har alltid trott att ketos inte är något att stå efter och att det lika gärna ka vara muskler som bryts ned… fast där har jag fel förstår jag på ert resonemang, eller?!?

Är det eftersträvansvärt att ha maxutslag på urinstickan för ketoner? Vilka eventuella nackdelar riskerar att följa med ett sådant tillstånd? Inga alls… eller?

Tack på förhand, iiigen :-) /K.

Efter ett tag på kosten, när balans infunnit sig, så ger oftast stickan inget utslag alls, vilket inte är ett bevis på att man inte är i ketos. Man kan alltså vara det ändå hur mycket som helst. Med andra ord är stickan inget bra mätinstrument och bortkastade pengar för oss som beställde den :/

#3

Liza - Okej, så stickan är inte tillförlitlig alltså. Men varför ska man öht kolla hur det ev. ligger till med eventuell ketos då?

Vill man vara i ketos eller vill man inte? Vad är anledningen till att man applåderar ketos? Är det för att det ses som ett tecken på att kroppsfettet bryts ner under samtidigt optimalt näringsintag?

Förr sa man ju att det var ett tecken på kronisk svält (om man inte har typ1-diabetes alltså), men det synsättet kanske är reviderat i nuet mtp. att gängse inställning till kolhydrater kontra fett som energikälla möjligen har svängt, till viss del iaf.

Men jag undrar om det är (eller om ni andra ser det på det viset) ett tecken på att man nått framgång med sin LCHF-kost om man är i ketos?

Jag vet inte… det känns på något diffust sätt inte helt sympatiskt för mig personligen. Men kanske är jag bara ovan och sedan länge indoktrinerad av gamla tiders uppfattningar som tar tid att frigöra sig ifrån

Kanske är det helt enkelt ketos man bör sträva efter, även om det spontant känns som att det borde vara som att leva i konstanta sviter efter segdragen magsjuka.

VH och trevlig helg! :-)/Kricko.

Detta har skrivits om en miljon gånger, men jag vet att sökfunktionen här lämnar en del att önska.

Äter man mindre än ca 100g kolhydrater/dag (den exakta nivån är individuell som allt annat) börjar kroppen tillverka ketoner av fett, som alternativt bränsle. Ju färre kolhydrater man äter, desto mer ketoner behövs. Ketos är inte farligt, och ska inte förväxlas med ketoacidos, ett farligt tillstånd som drabbar typ 1-diabetiker som har höga ketonnivåer i kombination med mycket högt blodsocker pga insulinbrist.

I början är ketonproduktionen för en del inte så exakt inställd, utan man kanske producerar fler ketoner än man behöver till bränsle, och då kommer överskottet att läcka ut i saliv, urin och svett. Överskottet kan då identifieras på kiss-stickor eller på andedräkten. Teoretiskt borde det snarast vara positivt för viktnedgång att ha ett sånt överskott, eftersom det visar att man bränner mer fett än man använder.

Oftast ställer det in sig efter ett tag så att man producerar precis så mycket man behöver, och då ger stickorna inget utslag för ketonläckage.

Man vet om man är i ketos genom att räkna hur mycket kolhydrater man äter. Ketos innebär att man använder fett istället för socker som bränsle, men säger i sig ingenting om huruvida man lever på fettet man äter eller på reserverna. Oftast är det en blandning av båda - när man väl ställt in sig på att bränna fett från maten åker det med fett från lagret av bara farten.

Självklart har man nått framgång i sin LCHF kost om man är i ketos men det innebär ju bara att man äter under ca 100g kolhydrater/dag och utslag på stickorna blir det bara i början innan kroppen lärt sig att använda ketonerna och tillverka lämpligt antal.

#6

Axelina - Vad använder kroppen ketonerna till? Nu blir jag osäker här, men jag trodde ketonkroppar var rena nedbrytningsprodukter som inte gick att använda till nåt annat än ansamlas i blodet eller kissas ut.. att de alltså var slutprodukten..

Men är det istället så att det är ketonkropparna som innebär själva energin i processen? Jag har varit av uppfattningen att de var mer eller mindre (o)nyttiga restprodukter i en process där fett omvandlats till energi men så är det kanske inte alls..

Ni får ursäkta alla mina frågor, men detta är då verkligen inte alldeles lätt. Men du axelina, menar alltså att om man inte är i ketos så äter man inte LCHF på det sätt som konceptet i sin prydno är avsett?

Tack på förhand för all hjälp med att bena upp alla dessa nya frågeställningar! /Kricko.

Aniara - Sorry! En miljon gånger?! Ja, det var ju väldigt mycket förstås och då blir det ju såklart tröttsamt.

Tyvärr så får jag inte upp något alls oavsett vad jag försöker söka på mha den här sökfunktionen. Men kanske är det jag som på något sätt gör något fel. Jag får väl försöka igen då.

Tack för ditt svar! /K.

#7 Ketonkropparna används som energi i kroppen, främst av hjärnan, som älskar att smaska dessa.

Lite till alla nybörjare.. LCHF är en Ketogen diet, altså intar man så lite kolhydrater så att detta inte täcker hjärnans behov av Glukos, varvid kroppen själv tillverkar resten av Glukosen genom en process som heter Glukoneogenes!

"Glukoneogenes är en energikrävande process där glukos bildas från andra enklare föreningar som cellen inte kan bryta ner. Exempel på föreningar som genomgår glukoneogenes är laktat, glycerol och alanin. Glukoneogenes sker huvudsakligen i levern under fasta. Främst hjärnan och röda blodkroppar (erytrocyter) är beroende av kontinuerlig tillförsel av glukos eftersom det är deras enda energikälla (hjärnan kan även förbränna ketonkroppar).

Glukoneogenesen är en process som motsvarar en bakvänd glykolys. Startmolekylerna kan vara vilken intermediär som helst i citronsyracykeln eller glykolysen, samt glycerol, laktat och aminosyror."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Glukoneogenes

Och sen är det som så att det är bara vissa delar av hjärnan och några andra organ som bara kan använda Glukos som bränsle!

Resten av kroppen kan öka sin fettförbräning och vi som är något runda om magen vill gärna öka vår Lipolys, dvs vi vill ta en del av vårt fettlager!

"Ketos är ett metaboliskt tillstånd som uppstår när levern i stor omfattning frisätter ketonkroppar i blodet. Triglycerider (fett) bryts ned till fettsyror och dessa omvandlas i sin tur till ketonkroppar av levern. Ketos inträder vid fasta och kan leda till en doft av aceton.

Fettvävnad består av specialiserade celler som lagrar energi i form av triglycerid och släpper denna med hydrolys i en process kallad lipolys, vilken ger tre fettsyror och en glycerolmolekyl.[1] Dessa ketonkroppar är en biprodukt av den metaboliska process där fettet konverteras till energi."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ketosis

 Kan tillägga att man befinner sig i Ketosis när man bantar med VV oxå när man fastar och delvis även på morgonen när vi fastat under en hel natts sömn!

Kan man vara i ketos trots att man har relativt högt blodsocker, 6-7 mmol.
Så är det tydligen för mig, för vid senaste provtagningen sade diabetessköterskan att jag företedde tecken på svält. Jag låg på 4 i en 5 gradig skala på ett prov som jag antar har med ketoner att göra.
Jag äter normalt väl under 20gram kolhydrat/ dag sedan drygt 2 år.
Varför skulle kroppen tillverka ketoner när det ändå  verkar vara överskott på socker?

Pasi och Zepp - Hmm, på ett sätt tycker jag att det var ungefär det jag skrev (som du förklarade det Zepp) men samtidigt säget Pasi att ketonerna innebär energin som cellerna i bla hjärnan brukar..

Men va katten är det isf. som jag inte riktigt fattar här. Jag har svårt att få ett och ett att bli två i det här resonemanget… eller är det så att det är den där glycerolmolekylen du talar om Zepp som hjärnan använder…?? Använder då resterande celler de tre fettsyrorna som energi?????

För alltså om denna ketonkropsprodukt _används_ av kroppens celler (och alltså inte är en rest/bi/slaggprodukt som bara ansamlas och måste spillas ut via urinen) så bör det ju inte vara sådär 'skadligt' och 'sjukligt' som jag alltid har förknippat en ketos med. För isf. borde det ju betyda att det bara är _överskottet_ av förbränt fett som kroppen skickar ut i form av ketoner i urinen.. eller?

Då kanske det rent av är sunt att ha ketos, men skadas då inget i kroppen av dessa mängder ansamlade överskotts-ketonkroppar då… njurarna som ska utsöndra dem???

Tack snälla ni för att Ni orkar! Jag förstår att ni också kan känna leda över bla. mina (möjligen uppenbara dessutom) frågeställningar :-)

Men det är så skönt att kunna få fråga, även om frågan är både dum och man frågar om flera gånger tills man förstått och dessutom kanske frågor som redan är ställda någonstans av någon annan. JUST det är ju vad som fattas när man går till tex. diab.sköterska eller doktorn (som jag iof inte ens träffat än på det här första halvåret)… där går det inte på villkors vis att få någon reda på detta. kanske är det som för mig, även för dem… dvs. relativt djupt vatten. /K.

#11

Är du typ 1 diabetiker så kan för lite insulin leda till att kroppen tror att du har för lite glukos tillgängligt då cellerna inte får tillgång till detta!

Då verkar det såsom att levern sätter igång att tillverka ketonkroppar i stället!

Har man underbehandlad typ1 diabetes och höga halter ketonkroppar i blodet fasten man har högt blodsocker så kan detta leda till Ketosacidos vilket är allvarligt, men då mår så himla dåligt att du kommer att märka detta!

"Ketoacidos är en acidos som beror på en så kraftig frisättning av ketonkroppar att blodet blir surt. Det inträffar framförallt vid bristfällig insulintillförsel hos personer med diabetes typ I samt vid långvarig alkoholism.

Ketoacidos är en särskilt kraftig form av ketos, vilket innebär att ketonkroppar frisätts i blodet då kroppen övergår till att använda fett som bränsle, istället för kolhydrater. Ketos förekommer bland annat vid svält, men leder inte till surare blod hos friska individer.

Kroppens fettreserver (triglycerider) bryts i ett första skede ned till glycerol och fettsyror. Bland annat eftersom blodets förmåga att transportera fettsyror är begränsad, och eftersom de inte kan passera blodhjärn-barriären, bildas även ketonkroppar. Vissa av ketonkropparna är syror, men detta leder till surare blod endast vid okontrollerad frisättning som vid obehandlad diabetes typ I."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ketoacidos

#12 En liten del av hjärnan måste ha glukos resten mumsar gärna ketoner.
Glukosen kan tillverkas av proteiner och glycerolen i fett…medans fettsyrorna (den andra delen i fett) kan användas till ketonkroppar eller brännas direkt i t ex muskelceller.
Ketos är inte skadligt, snarare tvärtom.

#11 Vid insulinresistens/stress så kan blodsockret vara högt trots att cellerna inte kommer åt sockret, utan lever främst av fett och ketoner.

#12

Ketosis är helt enkelt vanlig fettförbränning varvid det även bildas ketonkroppar som ersätter glukos i vissa organ typ hjärnan!!

Så även om vissa delar av hjärnan MÅSTE ha glukos så försörjs dessa delar genom Glukoneogenes!

Och det är väl en himla tur att vi har dessa biologiska mekanismer för hur hade det gått för våra förfäder där nere på Savannen om dom hade ramlat ner hjärndöda bara för att det inte var fruktsäsong för tillfället!???

Och hur skulle Eskimåerna överleva med tanke på hur lite fruktogrönt som växer på isvidderna.. isåfall måste dom ha ett glykogenlager som är det största som finns  antagligen lika stort som en elefant!

#12

Jag tror jag fattar var du krånglar till det. Jag ska försöka förenkla.

När man äter kolhydrater så bränner kroppen glukos (kolhydrater=socker=glukos)

Äter man inte kolhydrater så bränner kroppen ketonkroppar som den bildar från fettet.

Hjärnan använder ca 75% ketonkroppar (eller åt det hållet) och resterande glukos. När triglyceriderna (som nämnts ovan) spjälkas får du glukos till hjärna, röda blodkroppar, vissa delar av ögat. etc samt ketonkroppar från fettsyrorna som används som bränsle i resten av kroppen.

Att du i början kissar ut överskott av ketoner betyder bara att din kropp inte har trimmat in fettförbrännarsystemet utan tillverkar spillvärme som vilket kärnkraftverk som helst. När systemet är intrimmat så spiller du inte ut något överskott av ketoner längre utan kroppen tillverkar precis det den behöver.

För att försöka ge en enkel förklaring som besvarar alla frågor om ketoner som har ställts ovan. En hel del blir repetition på vad som redan har fått svar ovan, men jag orkar inte gå igenom allt och lista ut vad som har fått tydliga svar och vad som inte har fått det.

Ketos är ett tillstånd då kroppen producerar ketoner. Ketoner produceras när kroppen förbränner fett, då skapar den glukos och ketoner av fett. Kroppen kan använda fett som energikälla på andra sätt också, till exempel kan många organ, bland annat muskler, använda rena fettsyror direkt som energikälla, så kroppen måste inte gå via ketoner för att använda fett. Men en hel del organ kan inte använda rena fettsyror direkt, och många organ kan använda både fettsyror och glukos/ketoner.

Äter man så lite kolhydrater att kroppen inte kan försörja dessa organ med hjälp av glukos så börjar kroppen producera glukos och ketoner av fett. Det är då man är i ketos. Gränsen för hur lite kolhydrater man måste äta går vid 100-120g om dagen, men äter man så mycket kolhydrater är det endast en svag ketos eftersom huvuddelen av energin ändå tas från kolhydraterna man äter. Ju mindre kolhydrater man äter desto starkare ketos.

Man måste vara i ketos när man äter lågkolhydratkost. Eftersom hjärnan endast kan använda glukos och ketoner som energikälla, så hade vi dött om man inte gick in i ketos när man åt lågkolhydratkost. Så äter du lågkolhydratkost och inte är död så kan du vara säker på att du är i ketos. (obs. det var ett skämt, alla går in i ketos helt enkelt, det är ingen risk att man dör.)

Ketoner används altså som energikälla i kroppen, som ersättare för glukos, när man äter lågkolhydratkost (eller inte får i sig kolhydrater av någon annan anledning, till exempel vid svält). Det är en väldigt effektiv energikälla, jämfört med glukos så kan den ge 25% mer energi till hjärta och hjärnan med samma mängd syre, enligt en studie av Richard Veech. Det finns även en del som tyder på att ketoner ger andra positiva effekter också för hjärnan, men inget som är helt fastlagt vetenskapligt vad jag vet.

Det är inte ketonerna som ger dom flesta positiva effekterna vid LCHF, utan det är andra förändringar i kroppen. Hormonförändringar, mindre inflammationer i kroppen, bra kost som ger kroppen bra byggstenar, osv. står för majoriteten av förbättringarna. Ketoner i sig ger ingen fördel vad gäller t.ex. viktminskning, utan dom är bara en energikälla för kroppen som ersättare till glukos. Så egentligen är det rätt ointeressant om man är i ketos eller inte. Om man inte är ute efter dom där möjliga förbättringarna av hjärnan då, men är man ute efter dom så behöver man inte tänka speciellt på det, eftersom man alltid är i ketos om man äter lågkolhydratkost, så kan man vara säker på att man får dem om de finns.

Ketoner kan ersätta glukos i dom flesta organ, och göra ett bättre jobb än vad glukoset gjorde. Men det finns en del organ som behöver glukos. Och detta är inga problem eftersom nedbrytningen av fett på detta sättet ger både glukos och ketoner. Det glukoset som kroppen bildar räcker utan problem för att tillgodose det lilla behovet av glukos vi har, man kan leva hela (långa) livet utan att äta ett enda gram kolhydrater. Kroppen bildar även glukos av delar av det proteinet vi äter, allt glukos kommer inte från förbränning av fett. Det organ som främst behöver glukos är hjärnan. 75% av hjärnan kan drivas på ketoner, men resterande 25% måste drivas av glukos. Men det är alltså inga problem att tillgodose det behovet utan att man får i sig kolhydrater via kosten.

I vanliga fall så producerar kroppen så mycket ketoner som den använder, och då får man inget utslag på ketonstickor som mäter ketoner i urin, eftersom det inte blir något överskott som ska försvinna. För en del kan kroppen producera ett överskott av ketoner (vilket varken är bättre eller sämre än att inte göra det), vilket man då kan se på ketosstickorna. De som producerar ett överskott brukar ofta gå ner till normalproduktion när kroppen har vant sig efter ett tag, och då slutar man få utslag på ketosstickorna. Hur lång tid detta tar är individuellt. Man är altså fortfarande i ketos när detta händer, bara att man inte producerar mer än vad man använder längre. Ketosstickorna är till för diabetiker typ 1 som ska kolla om dom har en sjukdom som heter ketoacidos. Man har ingen nytta av ketosstickorna om man inte är typ 1 diabetiker. Det enda säkra sättet att kolla om man har ketoner i blodet är att ta ett blodprov. Men eftersom man kan vara säker på att man har ketoner om man äter lågkolhydratkost så är det bara slöseri med tid, det ger ingen fördel att mäta om man har ketoner i blodet eller inte.

Sjukdomen ketoacidos kan man inte drabbas av bara för att man är i ketos. Det är inte ketoner som orsakar ketoacidos, utan ketoner är en biprodukt om man har den sjukdomen. Så det är helt ofarligt att vara i vanlig ketos. Ketoacidos beror på insulinbrist, och drabbar typ 1 diabetiker som har glömt att ta sitt insulin. Typ 1 diabetiker behöver inte vara oroliga för ketoner heller, så länge dom inte glömmer att ta sitt insulin. Många har tyvärr bara hört talas om sjukdomen ketoacidos, och aldrig hört talas om normal ketos, därför tror en del att ketoner alltid tyder på att något är fel. Detta gäller även personer som jobbar inom vården. Men kunskapen om skillnaden har börjat sprida sig mer och mer, och förhoppningsvis så kommer vi att slippa det här missförståndet helt om ett par år.

Jag tror det besvarar alla frågor som har ställts än så länge i tråden, och lite till. Om inte så fråga på bara, så försöker jag svara mer.

Bazz - Tack så mycket. Du har helt rätt, det var nog precis där jag krånglade till alltihop. Jag såg dem helt enkelt inte som själva "bränslet", utan som en 'slaggprodukt' typ "askan".

Visar väl mest att man har alldeles på tok för grunda kunskaper. Men tack så väldigt mycket för både klarsyn och ditt vänliga klarläggande

AndreasO - En underbar, fascinerande och heltäckande beskrivning för mig i nuläget. Jag inser till min glädje och tacksamhet att här finns det proffs på det mesta man kan komma på att fundera över :-)

För mig som är nyupptäckt diabetiker med obefintliga kunskaper inom näringsfysiologi (och i ärlighetens namn, tills nu obefintligt intresse också) så har det inte varit en så helt lätt och självkalr resa. Ingen (eller mkt. sparsam) hjälp - vägledning finns att få inom den officiella professionen när det gäller LCHF tex. När man dessutom just fått besked om en diagnos som är livsvarig så hamnar man som individ/'patient' lätt som en åsna mellan många hötappar som alla i praktiken/teorin ger sken av att vara mer eller mindre lika vaga och diffusa. MEN… som sin vaghet till trots kommer att påverka MIG i allra högsta grad. Dvs. i förlängningen beroende på vilket beslut jag till slut måste fatta över hur jag ska fortleva mitt återstående liv.

Man känner sig liten många gånger. Det här var ett försök till förklaring över varför jag 'envisas' med frågor som för många invigda förmodligen ter sig som både grunda och "gamla" sedan länge redan ställda frågor.

Tusen tack för allt ditt arbete och tid som du lagt ner på att skriva ett så genomgripande svar

Varma Hälsningar! /K.