"Är det för att jag är ledsen och deppig över min situation som jag känner mig fet och värdelös?" Troligtvis. När man är deppig tycker man ofta väldigt illa om sig själv och förstorar alla fel. Känner igen det så väl. Det är också då man börjar tröstäta.

Nu är jag väldigt insnöad på sköldkörtelproblem, har du tagit såna prover nån gång? Underfunktion i sköldkörteln ger bla värk, Depression, sötsug och hundra andra symptom.

Åh, hoppas du snart känner dej piggare!!

Du har ju gjort det jätte bra hitills, nästan 9kg är ju suveränt gjort,men det är ju jättejobbigt när kroppen inte "vill vara med".

Alla hamnar nog i svackor på grund av olika saker. Hoppas att du börjar må bättre snart *kramar*//Therese

Du har ju gjort jättefina framsteg som har tappat nästan 10% av din vikt och kanske upp till 1/3 av din övervikt

Hur man mår varierar ju mycket inte minst på sinnestillståndet..

Vilken typ av smärta har du?

#1

Ja jag har tagit sådana prover eftersom jag haft svårt att gå ner i vikt och sedan stå still. Min husläkare tog min oro på allvar och tog en massa olika prover men alla var bra. Jag kan ju tänka mig att de mediciner jag måste äta pga den infektion jag fått i ryggraden kan bidra till mina dystra tankar men trots att midjan minskat 10 cm, magen minskat 12 cm och rumpan minskat 6 cm så är inte spegeln min vän så den lägger på minst 20 kg

För det första vill jag säga att du har varit vädigt duktig och gått ner en himla massa kilon! 8,7 kg är inte dåligt! För det andra är det så att vi som har lagt på oss extrakilon genom åren har gjort det under en lång tid och då måste man ge kroppen en chans att reparera och tappa kilon i rimlig takt. Det tar faktiskt tid det också.

I bland känns det alldeles hopplöst och man känner sig som du säger "fet och värdelös". Men, kom i håg att det är du själv som är din värsta fiende, det vill säga; tala om för dig själv att du har kämpat på bra, tala om för dig själv att du har en bit kvar att gå, men att du kan klara av det och att du redan har gjort den värsta biten; brutit med gamla kosten etc. Kort sagt; Du är bra!

Om man tröstäter i det här läget spär man på den negativa spiralen och man mår om möjligt ännu sämre eftersom man dessutom ska dras med dåligt samvete. Fortsätt och skriv i din tråd här på Kif så får du massor med peppning, råd och förslag på bra mat och diverse tips och trix.

Jag förstår att du har en livssituation just nu som är svår och jag hoppas att det löser sig så småningom. Men tills dess kan du fokusera på att börja må bra rent fysisk, med LCHF alltså. Steg för steg, dag för dag. Så ser du att det du gör ger resultat, du är duktig och uthållig och har koll på åtminstone den delen av ditt liv. Jag vet att mycket av detta låter som äppel-käcka floskler, men det är nog så det funkar. Jag önskar dig lycka till och hopas få läsa mer i din tråd framöver!

#3

Ryggsmärta efter en diskbråcksoperation med komplikationer som gjorde att jag läckte ryggmärgsvätska och fick en infektion i ryggraden. Har svår ischiassmärta på höger sida och svårigheter att röra mig pga stelhet, krampande muskler och smärtan. Jag har fått ett bäckenbälte som hjälper en del mot värken i höfter/bäcken men det hjälper bara en del. Det enda som hjälper är att göra mina övningar, promenera igång kroppen och att ligga stilla.

Jag ska se det ur det perspektivet när jag har en bra dag för trots att jag ser siffrorna och förstår dem så vägrar jag att se och lyssna på betydelsen av min viktminskning och mina mått.

Hoppas det är en bra dag i morgon!

#5

Ja jag är min värsta fiende och motståndare men det var så mycket lättare när jag klarade av att laga maten hemma eftersom jag hade fentasin och lusten att skapa LCHF-mat medan min sambo inte har den orken just nu eftersom han plötsligt fick en sjuk fästmö och blev tvungen att ta hand om henne, våra 5 barn och deras aktiviteter, huset, städning, handling, maten och sedan arbeta heltid också för att vi ska ha råd att bo kvar i vårt hus. Allt det jag tidigare skött eller det vi delat på är nu hans ansvar och jag känner att jag inte kan kräva av honom att laga LCHF. Jag kan ju be snällt  kom jag på och skriva inköpslista utifrån mitt huvud.

Ja att det tar tid är jag medveten om. Det har tagit mig nära 4 år att gå ner de 27.7 kg jag hittils tappat men det känns som det är så långt kvar… fast det är ju bara 3.7 kg kvar tills jag nått min Beach 2009 utmaning så jag borde vara nöjd men är det inte idag… kanske imorgon. Jag håller tummarna och hoppas.

Jag har haft diskbråck själv och haft ett par bortkastade år men håll ut för de flesta ryggproblem har en ganska bra prognos trots allt..

Idag är jag i stort sett besvärsfri och tränar tom styrketräning

Sista pusselbiten för mig vad gällde ryggen var även det kosten som jag är övertygad hjälpt mig att bygga upp dom skadade områdena igen.

#8

Mina tidigare besvär med diskbråcken satt i benen och det kunde jag hantera.Jag har aldrig haft ont i ryggen utan det var från rumpan och nedåt. Jag var rörlig och var på sjukgymnastik 3 gånger i veckan med relativt avancerade övningar och sedan gick/joggade jag 5 km spåret 2 till 3 gånger i veckan men nu är jag fast i min egen kropp som inte beter sig som jag vill utan tvärt emot… lite som vår tonårsdotter. Men henne kan man ju fnissa åt i smyg men när det gäller kroppen är det lätt att hålla sig för skratt. Vet ju att det kommer att gå över men att det kommer att ta tid men jag är som jag är och känner att jag inte orkar vänta. 

De första 3 åren efter att mina diskbråck upptäcktes jobbade/pluggade jag heltid men sedan förra sommaren har jag varit halvtidssjukskriven eftersom det blev en försämring. Jag hade ju sakta börjat bygga upp kroppen inför operationen och hade det inte blivit komplikationer hade jag varit så mycket längre fram i konvalecensen eftersom jag redan på uppvaket kände min vänstra fot igen  och det hade jag inte gjort på länge.

Men då känns det som det även finns hopp för mig!