
Lchf från och till?
Har problem med att få rutin/komma in i ett varaktigt lchf liv/beteende… Går i regel bra ett par dagar, sedan faller jag och vräker i mig kolhydrater, mycket choklad. Känner även att jag vill äta "vanlig" mat då jag är bortbjuden för att slippa frågor etc.
Är intresserad av denna kost pga ätstörningsproblem, överätning, vill även gå ner ett par kg i vikt till min normalvikt. Är ej överviktig, pendlar dock i vikt pga jojobantning. Är mkt trött och ledsen på mig själv pga detta beteende.
Har nu haft två dåliga matdagar och känner mig ner och omotiverad. Är bortbjuden, har sedan tidigare tackat jag både på fredag och lördag, har ej hjärta att tacka nej i sista stund.
Kan man leva/äta enlig lchf men göra avsteg när man är bortbjuden etc? Hur gör ni andra?
Ursäkta att inlägget blev så långt.
En del gör avsteg när de blir bortbjudna, andra inte. Jag gör inte det, utan talar om, när jag blir bjuden, att jag äter lchf. Jag känner att det är ungefär som att vara allergisk mot nåt. Nu blir jag ju bara bjuden till ett par stycken, som känner mig väl, men skulle jag bli bjuden av nån jag känner mindre väl, skulle jag nog ta med mig nåt själv att äta. Jag har svårt att förstå varför jag skulle äta kolhydrater bara för att vara bussig mot andra….. eller vad nu skälet skulle vara.

Hej!
Jo visst kan man göra avsteg ibland men kroppen får svårare att komma till ro då, du kommer att få fortsätta kämpa emot suget.
Tror egentligen inte att det behöver vara ett så stort problem, lchf är ju "vanlig" mat, man bara avstår kolhydraterna
. Du kan ju äta innan du går hemifrån och sedan bara ta lite av sånt som är tillåtet.

För mig är nog ett av problemen med att inte vilja berätta att jag äter lchf att jag inte vill erkänna för andra att jag har problem med min vikt, att jag är fixerad vid mat, vad jag skall och inte skall äta. Jag skäms helt enkelt, sen är jag väll rädd att det inte skall funka för mig i längden.

Tack för tipset nobban. Känns redan bättre.
Var för en stund redo att ge upp mitt försök med lchf pga jag är bortbjuden två dagar i rad nu till helgen.
Fattar jag de rätt så råder ni mig att äta lchf i största möjliga mån, ev göra avsteg då jag måste/vill.

Lchf är inte i första hand en bantningsmetod, det är en kosthållning för att man ska må bra. Så visst kan du berätta för dina bekanta att du "testar av nyfikenhet" utan att säga att du har problem av något slag.
Om nån frågar mig om varför brukar jag säga att jag får mindre gaser i magen av LCHF. Då blir det oftast tyst på dem utan att man måste precisera mera 
#6, Hahaha, bra tips!

#6 Beroende på vännerna kan du erbjuda dig att gasa dem de dagar du gör avsteg, så kommer du få en entusiastisk hejarklack för "Mer LCHF, Labbematte!"
Fabricati diem, pvnc!

Jag kan nog lugna dig med att vi alla gör avsteg mer eller mindre beroende på situationen!
Och som sagt vad.. man kan ladda innan man går och sedan äta mer av sådant som är tillåtet och bara lite av det som inte är bra!
Säga att man är mätt och tacka värden/värdinnan för den goda maten.. att man blev mätt på det goda så man inte behöver utfyllnaden!
Är det främmande mänskor så kan man kanske ljuga lite och säga att man är nära att få diabetes så man avstår kolhydraterna!?
Jag ahr svårt att tro att folk vill man skall äta sånt man intye tål!
Och har du ätstörningsproblem anser jag att det problemet kan vara viktigare att ta hänsyn till än att du äter strikt!
Får de allra flesta kan det viktiga vara att du inte är fettskrämd, utan äter det du behöver i första hand och äter man mer av något så brukar man som regel äta mindre av något annat.. bara du inte äter mindre av protein så!!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Jag gör så lite avsteg som möjligt. Det är ett sätt att hålla fast vid LCHF. Det blir lite som den berömda chipspåsen. Så länge den inte är öppnad så kan man låta bli men så fort den öppnas så är den plötsligt tom.
Jag unnar mig att äta så att jag mår bra!
Är jag bortbjuden så äter jag bara av det jag skulle ha ätit hemma och tar inte av kolhydraterna. Lite sallad brukar alltid finnas som man kan skyffla runt på tallriken. Folk brukar inte ens kommentera att man inte tagit potatis, etc.
Tårtor, etc är de flesta vana vid sen ett bra tag att jag säger nej till. När dom frågar varför eller försöker truga så brukar jag svara antingen chipspåsen eller att jag är för mätt eller att jag faktiskt inte tycker att det söta är gott (vilket konstigt nog numera är sant o jag vill inte ha tillbaka sötsuget!).
Det mesta av sånt här beteende eller problem med att hantera det sitter i huvudet. Låter som en enkel förklaring, vilket det också är, men samtidigt det allra svåraste stället att komma åt det.
Jag tror du måste ta dig en allvarlig funderare vad du vill med ditt liv (och ätande) och sedan bestämma dig för att det är LCHF som gäller (eller om du väljer ett annat sätt) och sedan köra stenhårt på den linjen.
Du behöver inte förklara för allt och alla. Det är ju din kropp!
Sen finns vi ju här på KiF som bollplank med alla våra funderingar, tips och råd 
Ätstörningar är framförallt ett psykiskt problem som man inte löser med en speciell diet.
LCHF kan hjälpa dig till en större mättnadskänsla men ditt grundproblem kan du inte komma tillrätta med.
Personer med ätstörningsproblematik och en allmän fixering vid mat hamnar ofta på den här typen av sajter.
Jag skulle tro att väldigt många här har de problemen.
Kanske de flesta?

Tack för alla tankar och tips, de värmer.
Tipset om mindre gaser var riktigt roligt. Kan tänka mig att det inte blir så många följdfrågor på den förklaringen.
Vill verkligen ge LCHF en ärlig chans då jag känner att jag blir mätt på ett annat sätt med denna mat, hoppas att det skal lhjälpa mig i min kamp mot min matfixering och därmed stabilisera min vikt.
Svårt att förklarar för någon som inte själv har upplevt hur det känns när maten mer eller mindre styr livet.
Tack ännu en gång, ni är alla ett stort stöd.
#3 Jag brukar säga att jag är känslig mot kolhydrater, och det är jag ju. Med detta resonemang slipper jag en massa onödiga diskussioner.

#6. Den förklaringen var underbar. *Tårarna rinner av skratt-attacken*
Det är nästan lika "skämsigt" som att säga att mina Hemorrojder krymper om jag äter LCHF. Snacka om att folk skulle slänga sig på ett annat samtalsämne.
#8
Jag tror min sambo uppskattar det i alla fall 
#12
Jag kan också tycka att det är liksom genant att behöva berätta att jag väljer bort kolhydraterna i vissa sällskap. Särskilt som det gärna blir en reaktion som "men du behöver ju inte gå ner i vikt" (jag tror folk anser att det är en artig kommentar på något sätt) och då är det fritt fram att truga på sötsaker också.
Därför är det mycket lättare att nämna gaser, särskilt om man som jag inte är särskilt "förfinad" 

Motivation är en kortvarig energi.
Jag tror att man måste sätta upp en tillvaro som underlättar eller snarare försvårar ett återfall.
Det gäller nog de flesta men i synnerhet om man har hetsätningstendenser.
- Ha inget skräp hemma NÅGONSIN!
- Bara sånt du ska äta får finnas hemma
- Ientifiera exakt när du gör avstegen och förändra rutinerna runt dom tidpunkterna
- Var alltid mätt på bra LCHF-mat
- Handla efter lista. Inga impulsköp tillåtna
Hetsätning handlar om två problem som samverkar:
Det fysiska nästan övermäktiga suget och ett psykiskt inlärt handlingsmönster.
LCHF-kost kan fixa sugbiten väldigt effektivt om du ordnar din tillvaro efter mina punkter ovan.
När väl suget är borta finns en möjlighet att reflektera över och bearbeta den andra biten mer rationellt..
Många hetsätare har blivit friska här, så det går, men det kräver att du bestämmer dig för att det ska ta slut, vill göra det på rätt sätt, och för gott