Vilken idiot! Kunde hon inte bara ha TITTAT på din syster innan hon sa så? Det syns ju faktiskt på en om man har problem med vikten eller om man har muskler. Ser hon inte problematiskt tjock ut finns det väl ingen som helst anledning att öht kommentera vikten - det är väl allmänt känt att det är väldigt känsligt för många unga tjejer?

Jag har sagt det förut, barnmorskor verkar finnas i två distinkta arter. De varma och kloka, och de okänsliga idioterna!

Hrm. Borde nästan kunna göra det.

Om inte för att hon var oerhört otrevlig så för att BMI bara är intressant på en större population. Har man muskler blir BMI-talet väldigt skevt.

Det var ju definitivt en otrevlig sak att säga, känns dessutom helt obefogat. Var barnmorskan själv tunn som en pinne? Kanske kan prata med barnmorskans chef?

Själv har jag ett BMI på 24,5-25 -- tangerar alltså gränsen till överviktig… Jag skulle vilja höra den barnmorskan säga det till mig.

Ja, jag säger också det! Hon kollade bara på siffrorna och struntade i allt annat.

Ungefär som min kolesterolvärden…

Den sista idioten är inte född än. Prata med barnmorskan, om du har möjlighet, och fråga om hon är blind. Och om hon förstår vad hon kan ställa till med när hon säger sånt. Som sagt, den sista idioten är inte född än…

Mikael

Jag ligger ju också på gränsen till övervikt enligt bmi, så ja. Herregud säger jag bara. Jag känner mig inte helt bekväm i mig själv, men jag är inte överviktig!

Jag är så irriterad, för jag vet vilken tid det kommer ta att bygga upp hennes självförtroende.

#5 Fy fan. Försök få henne att byta barnmorska, det sista en gravid kvinna behöver är en som gör henne mer osäker, på helt galna grunder. Att barnmorskan inte bemödade sig om att titta på personen som fanns framför henne säger trots allt en hel del om bristen på kompetens.

Och när bytet är gjort, ta upp det här med barnmorskans chef. En sådan barnmorska kan inte få fortsätta kläcka ur sig dumheter på de thär sättet, patienterna lyssnar ju!

Usch, hemskt för henne! Så här ska det inte gå till, tycker jag! BMI är satt alldeles för skevt och gränsen för övervikt är för LÅG. Nästan alla som hamnar på gränsen till eller över övervikt är helt normalviktiga, åtminstone som jag har sett.

Jag undrar om barnmorskor generellt börjat stirra mer på bmi nuförtiden. Min dotter (19 år) var till barnmorskan för drygt ett år sen, och där påtalade barnmorskan att hennes bmi låg på gränsen till övervikt. Hon spelar fotboll och tränar styrketräning, men det var inte en enda fråga kring det. Bara konstatera att bmi var på gränsen. Min dotter har mått väldigt dåligt av det. Tråkigt är det

Men J*KLAR vad arg jag blir!!! Detta ska påtalas och inte släppas förrän barnmorskan bett om ursäkt. BMI är ett värdelöst begrepp som inte säger någonting, framförallt inte om man råkar vara muskulös. När jag som 25-åring hade storlek 36 hade jag BMI på nästan 25, dvs på gränsen till övervikt.

Enkelt att läsa innantill, men svårt att engagera sig i individen.Ett allt för vanligt synsätt i dagens samhälle.. Mkt trist och fruktansvärt kompetenslöst gjort av barnmorskan. Kontakta hennes vårdchef omgående.

//Suss

Min underbara bm berättade för mig vid min senaste graviditet att de nu har fått direktiv uppifrån om att ta upp bmi-frågan med alla blivande mammor. Hon var själv upprörd över att behöva ta i ämnet med den vinkeln…

Kanske är det även så med denna bm?

Vilken tur din syster har som har dig uttelille!

Krama henne ofta!

/Fjällmor

Barnmorskan min dotter var till hävdar att de SKA säga till när bmi ligger på gränsen till övervikt och däröver. Detta för att förhindra övervikt hos framförallt blivande mödrar. Hon sa att hennes mening naturligtvis inte var att göra min dotter ledsen () och bad om ursäkt just för det, men att riktlinjerna var att hålla koll på övervikt.

Usch och fy! Blir jättesur när jag läser detta! Jag tycker helt klart att barnmorskan är skyldig din syster en ursäkt! Kontakta omgående denna BM;s chef!

Om det finns såna direktiv uppifrån är det ju det man måste gå på och kritisera. Det måste ju kännas trist för barnmorskorna också att inte få använda sitt eget omdöme när det gäller att se vem som kan behöva lite peppning angående vikten, utan vara tvungna att följa stela regler och siffror. Kunde de inte i stället skicka ut direktivet att barnmorskorna alltid ska göra en bedömning om de tycker att kvinnan verkar ha problem med vikten och i så fall ta upp det?

Sen är det en annan fråga om det verkligen hjälper att bli tillsagd att man är överviktig, i de fall man faktiskt är det (att det inte hjälper att bli tillsagd när man INTE är överviktig är ju uppenbart!). Jag tror det är mycket få överviktiga kvinnor som inte själva är medvetna om det och mer än gärna skulle vilja gå ner om de bara kunde få till det! Jag vet inte hur många gånger läkare och annan vårdpersonal allvarligt talat om för mig att jag nog borde gå ner i vikt - no shit, Sherlock!

Jag anar en debattartikel i vardande…

Under mina graviditeter (2st) har jag varje gång gått upp mellan 30 och 35 kg och ja, jag har haft en pinn-smal barnmorska (samma) båda gångerna som hela tiden påpekat att jag gått upp för mycket och haft bmi på gränsen till övervikt båda gångerna i början av gravidieteterna redan. (Kan tilläggas att jag går upp 4-5 kilo redan de första 10 veckorna, alltså innan inskrivningen.)

Visst har jag ätit, för jag har varit hungrig och illamående hela tiden. Och hela tiden försökte jag undvika feta produkter…. Ja, anledningen till att gick upp så mycket, vet jag ju nu… Jag fick ju inte i mig någon näring helt enkelt. Hade jag vetat att jag skulle tryckt i mig fett istället hade jag nog bara gått upp de där 12-13 kg som man "normalt" säger att man skall gå upp. Det hade faktiskt varit intressant att se skillnaden! Men jag tänker inte prova….

Jag fick inte P-piller, eftersom mitt BMI var för högt.

Inte klokt! Man blir så förbannad!

När jag var gravid sa min barnmorska att jag var så överviktig att jag med största sannolikhet kommer att få graviditetsdiabetes!

Men tji fick de! Jag hade en problemfri graviditet, men min pinnsmala svägerska fick grav.diabetes!

Inte klokt! Man blir så förbannad!

När jag var gravid sa min barnmorska att jag var så överviktig att jag med största sannolikhet kommer att få graviditetsdiabetes!

Men tji fick de! Jag hade en problemfri graviditet, men min pinnsmala svägerska fick grav.diabetes!

#18. min syster som väger över 150 kg fick inte ens tillstymmelse till graviditetsdiabetes när hon var gravid. Inte för att jag förordar kraftig övervikt, men jag tycker bara det är ett intressant som kuriosa.

När jag skulle få p-piller en gång var det en barnmorska som tjatade om att jag var tjock. "Vad gör du för att gå ner i vikt" "Bara så du vet ska jag kolla dig till nästa gång och se så du gjort framsteg". Det triggade fram 3 veckors hetsätning för mig! De tänker ju inte på den enskilda patienten alls! Även överviktiga (eller kanske överviktiga i synnerhet) lider ju av ätstörningar som lätt triggas av sådana kommentarer. Efter det gick jag till barnmorska på privat klinik, Capio, och där har de aldrig sagt nått om min vikt! Jäkligt skönt! Det är ju inte som att kvinnor idag inte är medvetna om sin vikt så man undrar ju vad de tror egenligen!?!

Hej allihopa!

Jag somnade sent igår pga all irritation.

I morse skulle jag gå till vårdcentralen och prata med barnmorskan, men hon var inte där. Ring imorgon sa de. Men det kanske är chefen man ska säga till då?

Men jag har ändå en otrolig längtan efter att själv få prata med henne.

Ska bara tillägga att hon var där för p-piller.

Just nu är hennes liv väldigt stressat i skolan också, så detta var ju precis vad hon behövde att trycka ner sig själv inombords med.

Tack för era kommentarer!

Fick själv veta mitt bmi hos bm häromdagen. Det var första gången det kom upp över huvud taget. Men hon bara konstaterade att bmi var 26 när hon tittade i sin tabell och skrev in det i journalen. Ingen vidare kommentar om det var mycket eller lite. Jag tror nog att det kan stämma att de har fått dirketiv att kartlägga bmi hos kvinnorna.

Det vore ju klokare att kartlägga mat- och motionsvanor, som sagt. Det är ju bättre att vara en stadig bit som äter näringsrik mat än en smal en som bara äter godis och pizza (jo, det finns såna också, även om jag sväller upp av en sån diet ;-)).

Jo, hon äter också LC, men inte lika mycket fett som jag utan lite mer kolhydrater. Men jag har ju lärt henne vad som är bra mat och att man måste få i sig tillräckligt med protein osv osv.

Hon har varit inne i onda cyklar med lågkaloriätande och mådde självklart dåligt psykiskt då. Nu hade hon ändå börjat acceptera att hon har kvinnliga former och muskler. Men så var det förstört.
Jag är livrädd att hon börjar mixtra med maten nu.

#16 Skulle vara roligt att se den planen.

Få se nu, du har ett högt BMI, om du varit gravid hade jag kunnat säga till dig att du måste banta. Vi gör så här, du får inga p-piller och sedan när du blir gravid så kan jag säga till dig att du måste banta – jättesmart!

Själv har jag oxå blivit knäckt av gyn. Min man och jag går på fertilitetsutredning efter missfall och inget + på 1,5 år. Till svar får jag att de kan utreda mig men behöver vi IVF så måste jag gå ner minst 16 kg innan de ens tar i mig… 

#23 Hah, jag fick istället minipiller. Tyvärr ledde dessa till en ny syndaflod, så jag har slutat äta dem.

#15 Jag har TRE gånger gått upp 5-8kg från befruktningsögonblicket till inskrivningen. Ka-poff säger hormonerna. Och även om bm bara muttrade sista gången har jag varit rätt irriterad över att de skriver in vikten vid inskrivningsdatum som något slags normalvikt. Men HALLÅ!

Fler som har råkat ut för lustigheter ser jag…

Jag ringde nyss till vårdcentralen för att kolla vem man ska vända sig till.
De tyckte att jag i första hand skulle vända mig till barnmorskan för att reda ut eventuella missförstånd. Låta henne säga sin sida av saken.

Jag tror också det är en bra idé att prata med barnmorskan och förklara för henne vad hennes yttrande hade för effekt på din syster.

#26 Ja, exakt. Hur tror de att en kvinnokropp fungerar egentligen.

Om man är i vecka 10 eller 11 när man skriver in sig så fattar väl vem som helst att det hunnit att hända en hel del i kroppen redan då, man har ju redan gått en 4:de del av graviditeten… Och tyvärr så blir man då nedtryckt i skorna för att man råkar ha en kropp som reagerar starkt på det här att avla barn… Andra människor märker inte att de är gravida förrän i 6 månaden, vilket för mig är helt otroligt!

Är lite nyfiken på om Uttelilles lillasyster har fått någon ursäkt?

Själv så råkade jag ut för en barnmorska av det värre slaget när jag för 13 år sedan var på cellprovtagning.

Direkt när hon fick se mig sa hon att jag var  alldeles för fet (vägde då ca 96 kg) för att hon skulle kunna ta något prov, men hon skulle försöka ändå!!

Eftersom jag just nu väger ännu mer så har jag tagit det beslutet att ta nåt nytt sånt prov är det ju ingen mening med….

En gång på mvc (rutinundersökning) ville barnmorskan inte ta i mitt fett utan skyllde på att hon hade kalla händer och drog tröjan över handen som hon var tvungen att sätta på min mage……

Ja, man undrar hur de tänker när de låter kurvor och diagram styra livet…. Min 16 årige son fick höra av skolsköterskan (nu när han nästan slutat växa och viktkurvan planar ut) att det är bra att han nu närmar sig normalvikt-kurvan, han har ju legat ett helt streck över normalkurvan under skolåren! Att han ligger drygt två streck över i längd glömde hon att notera. Killen är 190 cm lång och väger 66 kg!! Var kommer alla viktfokusering och ätstörningar ifrån?

Sassa60

Det låter märkligt att övervikt skulle göra det svårare att ta cellprov?. Jag tycker absolut att du ska gå på cellprovtagning. Det är ju din hälsa det handlar om. Förhoppningsvis träffar du en barnmorska med bättre bemötande.

#30 Jag har tagit cellprov när jag vägde en bra bit över 100, så den barnmorskan var full av **** eller hade någon missriktad idé om att "peppa" dig till att gå ner i vikt.

#30 Låter helt vansinnigt! Självklart både KAN och SKA man ta cellprov oavsett vikt! Vilken dum BM! Ska iväg på cellprov på tisdag och gruvar mig… hatar det; gör ont och ger blödningar, men det är ju bra att man har möjligheten, så det är bara att bita ihop.