…jag har kört i fyra veckor och har gått ner drygt 4 kg, mest i början och sedan ca 0,5 kg i veckan. Jag tror att jag kanske äter lite för mycket fett men det struntar jag i. Det känns inte så viktigt för jag mår så bra. Och det känns viktigt!

Jag tror att jag för första gången någonsin förstår hur "normala" människor känner sig. Balansen i mitt blodsocker gör att jag inte längre har något sug. Detta j….a sug som jag alltid levt med. Som gjort att jag hela tiden fokuserar på vad som är gott att äta och när det var dags att äta nästa gång. Suget som gjorde att jag stod och glodde i skafferiet/kylskåpet direkt efter maten.

Som jag tror nu, så har inte "normala" människor det här suget. För första gången i mitt liv så förstår jag hur det känns att slippa det. Hur det känns att inte vara sugen. Hur det känns att lätt kunna välja bort godis, kakor, chips etc bara för att man helt enkelt inte vill ha. Det har inte funnits i min värld tidigare.

Visst har jag gått ner i vikt och bantat många gånger. Jag har till och med varit på fester där jag inte ätit ett dugg av det goda, "det förbjudna", men varje gång, varje fest, har jag hela tiden varit fokuserad på vad för godsaker det fanns. Hela kvällen har jag krigat med mig själv för att inte ta något. Nu är det helt annorlunda, godsakerna bekommer mig inte, jag bryr mig inte om att människorna omkring mig käkar godis och chips. Det känns helt surrealistiskt. Plötsligt är det jag som bestämmer och inte det där suget. Den där andra rösten som har bott i min hjärna, som fått mig att äta, är borta. För alltid hoppas jag.

Lika overkligt som det känns för mig att inte vara sugen lika svårt måste det ju vara för de "normala" männsikorna att förstå hur starkt suget är. Att det inte bara är att ta sig i kragen och äta mindre/rätt och motionera för att gå ner i vikt. För de "normala" måste det ju verka helt galet att inte sluta äta. Nu förstår jag att de inte förstår någonting egentligen för deras kroppar reagerar inte som min. Jag har själv, tidigare, innan jag förstod hur allt hänger ihop, verkligen undrat varför jag inte klarat av att gå ner i vikt. Jag har ju velat göra det så länge och ändå bara misslyckats.

Den här gången kommer jag att lyckas. Det får ta den tid det tar. Den stora vinsten är att jag verkligen har lärt mig hur jag med min känslighet för kolhydrater fungerar. Det känns stort, jättestort!