Fördelar med kosten!
Igår gjorde jag en positiv iakttagelse då jag klippte mig hos den frisör jag varit trogen i femton år. Tidigare genom åren har alltid den akt som frisören utfört före och efter klippningen varit traumatisk. Nu var det något helt annat. En klippningsprocedur tar från början till slut en timma. Först skall jag sitta på en stol och sakta luta mig tillbaka mot en porslinskål som är formad som en stövelknekt. In i denna klyka skall jag stenhårt pressa min nacke och hals så att inte vatten kan sippra ned på ryggen då frisören tvättar mitt hår. Denna procedur skall som nämnts utföras två gånger inom en timma. Klykan är givetvis inte justerbar då den är tillverkad av porslin. Det betyder att den skall användas av tjocknackar som jag och ned till en diameter av ett barns hals. Barnet blir säkert blöt på ryggen och det är ju olustigt i sig men med mig är det annorlunda. Jag får under inga omständigheter något vatten på ryggen, inte en endaste droppe kan pressa sig ner! Jag sitter som i ett skruvstäd. Det första jag känner är hur hörseln försvinner. Jag hör inte ett smack! Sedan börjar halogenlamporna i taket sakta men säkert falna. När så pulsslagen hörs som trumslag i skallen och sedan börjar avta, ja då vet jag att jag är nära att falla i koma. Har jag tur så får inte frisören ett mobilsamtal under denna tid. Det har hänt och efter det att hon talat färdigt med sin väninna så har hon troligtvis slitit mig ur klykan och mer eller mindre burit mig till frisörstolen. Inte vet jag hur hon burit sig åt men det är där jag vaknar och får tillbaka de sinnen jag förlorat i porslinets grepp. Så igår var det något helt annat. Jag minns allt! Hon tvättade håret med sina mjuka varma händer i ljummet vatten och väldoftande schampo. Halogenlamporna lyste bländande och jag hörde vattnet porla. Min hjärna syresattes helt normalt och när jag lutade mig framåt och reste mig upp kunde jag gå de två stegen mot frisörstolen utan att behöva ta omvägen vi väggarna. Frisören tittade på mig och skrattade som om hon såg sitt barn ta sina första stapplande steg. När hon sedan klippte mig så såg jag fram mot den avslutande tvättningen. Den var lika njutningsfylld som den första hade varit och nu njöt jag om möjligt än mer. Tänk vilka överraskningar LCHF: livet kan ge. Många fördelar med denna hållning har jag hört från likasinnade, men aldrig denna. Skulle jag nu gå ned i vikt så mycket så att jag i framtiden inte kan "hålla tätt" mot klykan, ja då skall jag ta det med högmod, jag lovar!
Ha ha ha, vilken underbart levande berättelse om din frisörsupplevelse!
Själv har jag gjort en annan upptäckt! Härom dagen skulle jag till arbetsförmedlingen i ett ärende och i väntrummet som var nästan sprängfyllt av människor fanns bara en enda sittplats kvar …..den förhatliga ljuslila fåtöljen som jag brukar göra allt för att undvika.
Den är nämligen inte gjord för "fullvuxna" kvinnor (eller män för den delen heller 
).
Den är fruktansvärt smal och är man för tjock så riskerar man att bli anklagad för stöldförsök när man ska gå därifrån eftersom den har en förmåga att vilja sitta kvar när man reser sig.
Nåväl, jag förstod att jag skulle få vänta länge och min dåliga fot tillåter inte sådana stå-övningar så jag satte mig … och kan ni tänka er! Jag fastnade inte ! 
Så inte behöver man någon våg för att kolla om man förlorat vikt - det räcker att gå till frisören eller arbetsförmedlingen hi hi hi.
Va härligt!!!
Härligt Bustas!!
Hör själv till de långsmalnackades skara - och jo, det har hänt att nån enstaka droppe letat sig ner, men det går bra ändå, jag lovar!!
Jo visst är det många possitiva fördelar med allt detta men problemet är att det oftast bara är här som man kan dela med sig utan att skämmas för här finns all förståelse!
Som i mitt fall om någon frågar, "Hur står det till med dig då"?
Jo. jätte bra, föll inte i koma idag!
siggebus: "Underbart, ingen stol hänger kvar i baken idag"!
kaisakavat: "Lite blöt där bak, annars är det toppen"!
Sådana svar kan man bara ge till de "insvurna"!
#5 *LOL* Du har HELT RÄTT!!
Haha! Ja men det är ju fantastiskt! Bara att gratulera! (Underhållande skrivet!)
Hehe, vilken ljuvlig vardagsberättelse. Kanske du ändå menade högmod istället för jämnmod ? För visst är det nåt att vara stolt över, när man lyckas förbättra det för sig - även om det betyder lite tricklande vatten under kläderna *ryser*
Åh jag känner så väl igen mig #0 och #1. Just de där karmstolarna som alla tycker är så snygga och finns över allt. Jag bara hatar dem. En höst åkte vi på Kickoff till spaninen och käkade frukost och middagar i hotellets matsal där man hade stolar med armstöd. När jag kom hem så hade jag blåmärken på låren, fy fabian vad ont det gjorde att sitta där.
En ny händelse idag! Gick till urmakaren och tog bort en länk! Klockan är 9 år gammal!
Du är så skön Bustas o vad jag har skrattat gott när jag läser dina berättelser.
Kram Luccy
Starta ny diskussion