Det bevisar att det var bättre för!

Det var nog William Banting som sa så på den tiden

Alla sa nog så på den tiden. Det var nog först efter 50-talet som fettet blev det dåliga bara för att det är energitätt, vilket rent logiskt är dåligt ifall man förutsätter att mättnad endast uppnås genom att fylla magen så att magsääcken sträcks ut.
Tidigare hade man kanske inte den logiken att gå på utan fick förlita sig på praktisk erfarenhet.

Det tycks ha tillhört allmänkunskapen fram tills 1970-talet att mer fett i kosten gjorde att man stod sig bättre på några timmars sikt [1]. Detta gjorde att man inte drabbades av den häftiga hunger som idag ofta leder till att man "måste" äta mellanmål, snacks eller godis. Följande stod att läsa i en debattartikel under hösten 2005 [2].

Figur. Fettsnål kost ökar hungern tiden innan nästa mål.

http://www.fetmaparadoxen.se/

Första gången på länge som jag tycker det är trist att inte ha DN

#2 Har du någon referens?

Enligt en video med Gary Taubes (se slutet) så var det fett-hypotesens (hypotesen att fett leder till hjärt-kärlsjukdomar) förespråkare som under 60-talet kunde likna rekommendationer om lågkolhydratskost vid massmord.

Jag antar att detta gjorde att lågkolhydratskost blev tabu och allt som man tidigare kunde om det i princip "glömdes bort". Pga tabuet "kunde man inte" falsifiera hypotesen att fett på grund av sin energitäthet ledde till att man åt mera. Alltså kunde den då spridas som en sanning.

Alternativa förklaringar mottages tacksamt. Varför det gick så snett som det gick runt 1950-70 talet tycker jag är intressant att få veta mera om. Jag har just köpt Gary Taubes bok, men inte hunnit läsa den än.

#5 Taubes skriver nog om hur fettet blev onyttigt.
Började -53 med Ancel Keys forskarfusk….och tog väl egentligen det stora steget i början på 70-talet när kostråden tog form.