kosten är godkänd av socialstyrelsen. Vad jobbar du som? Om det i dina arbetsuppgifter ingår att ge livsstilsråd måste det vara ok.

Instämmer med ovanstående! Det är INTE förbjudet hursomhelst!

Kollade din presentationssida. Såg att du jobbar med patienternas psykiska välbefinnande (typ).. Så - egentligen skulle du ju ha haft tag på dokument som stöder hur mkt bättre vi mår på LCHF än på den vanliga sk*t-maten. 

Nu har ju jag svårt för att minnas konkret huruvida detta finns dokumenterat, men vi håller igång tråden, kanske nån vet!

Om du berättar om hur du äter och hur bra du mår av det så är det ju inte rådgivning eller hur? Prata bara om dina egna erfarenheter ingenting om att någon ska prova. Då kan var och en ta ställning själv och be om tips på böcker de kan läsa mm.

Jobbar som psykolog på vårdcentral. Jag pratar om det mesta med mina patienter. Kan inte för mitt liv hålla tyst om lchf om dom börjar prata vikt eller sjukdomar som beror på livsstil. Alltid med uppmaningen att dom ska tänka själva, dra sina egna slutsatser. En del nappar, andra inte.

Har alltid varit lite skraj för denna dietist, hon kan vara ganska skarp i tonen. Men det här backar jag aldrig på!

En detalj. Dietisten jobbar inte på vårdcentralen, där finns ingen dietist. Hon jobbar på rehab-enheten. Jag tillhör vårdcentralen.

Du är psykolog, alltså måste väl varje patient förstå att det är din åsikt och att du inte uttalar dig som dietist?

Jag vet inte vilka regler som finns för vad en psykolog får komma med för råd, men om du inte VET att det finns nån regel som hindrar dig så tycker jag du ska tala med din chef.

Dr Dahlqvist jobbade också på vc och gav lchf-råd, dock innan de var godkända av soc.styrelsen. Du har gett livsstilsråd som har vetenskaplig uppbackning. Att många blir av med värk, stört ätbeteende, stress och sömn- och magproblem faller in under en del av din yrkesbeskrivning (att hjälpa folk att må bättre).

Du prackar inte på någon lchf utan låter dem bestämma själva. Med tanke på alla skitmediciner som skrivs ut och förskräckliga kostråd som ges till överviktiga och ätstörda tycker jag att du ska ta det lugnt. Skriv ut lite matnyttig info om studier på lchf att ha i beredskap nästa gång du möter dietisten. Hennes ton kan vara ett försvar med tanke på kostdebatten. Hon kanske börjar bli rädd om sitt jobb…

Sorgligt att en dietist innom vården inte kan låta folk tänka själv.

Borde t ex finnas en hel del bra material på www.kostdoktorn.se - kolla även Annikas blogg, m fl.

De är ju läkare så det smäller högt!!

Jag jobbar också inom vården(psykiatrin).Finns nedskrivet att man inte får påverka patienterna och sprida politisk eller religiös propaganda eller sälja saker till dem.Inget av de sakerna har ju du gjort.

Att man inte får upplysa och berätta om olika kostinriktningar för deras eget välmående står det inget om,det är väl en tolkningsfråga antar jag.

Om du berättar om hur du äter och vilka framsteg du gjort och hur bra du mår nu så borde det vara svårt för dem att förbjuda det…

Jag jobbar själv inom vården och kan ibland känna att jag vill dela med mig av min erfarenhet av LCHF. Dock låter jag bli detta. Som legitimerad personal måste man vara försiktig i vilket sammanhang man uttrycker olika saker. Man kan ha ett väldigt starkt inflytande på personer/patienter.

Min personliga åsikt kan jag ha och sprida utanför jobbet. 

LCHF är bra men som med alla råd man ger på jobbet måste man vara försiktig.

Jag tror faktiskt det är en lite kinkig fråga att ge kostråd utan att vara dietist, läkare och sjuksköterskor får antagligen göra det? Den här frågan intresserar mig eftersom jag också snart är färdig psykolog, och jag planerar att så småningom starta upp en egen terapimottagning (KBT). Jag tror att jag ska försöka gå någon utbildning till kostrådgivare (inte nu men så småningom) för att med gott samvete kunna erbjuda hjälp exempelvis till överviktiga. Jag skulle ju själv inte vilja gå till någon helt utan formell utbildning som bara utgår från sitt eget spontana tyckande!

Jag skulle tro att allt beror på HUR du har pratat om LCHF. Jag hoppas du har varit riktigt försiktig och betonat att det här är din privata uppfattning? För även om patienten vet att psykologen inte är dietist eller liknande uppfattas man lätt som en generell auktoritet så att det man säger får stor betydelse även när man går lite utanför sitt eget område.

Knivigt, hoppas det löser sig! Det vore ju en förlust för alla framtida patienter om du tvingas hålla käften!

Ändamålen helgar medlen? Jag vet inte vad lagen säger om sånt här men jag kan tänka mig att många som är positiva här i tråden hade reagerat annorlunda om någon hade varit hos en psykolog och fått med sig en bok av paulun t.ex. Jag är tveksam till att en psykolog ger direkta kostråd.

Jag jobbar som sjukgymnast på ett sjukhus och har sedan jag började med LCHF blivit mer och mer frustrerad över den mat som serveras till diabetiker och överviktiga. Kollade med Socialstyrelsen för ett tag sen och fick till svar att det är avdelningschefen eller den medicinskt ansvariga läkaren som bestämmer om personen i fråga är kompetent att lämna ut kostråd. Så Socialstyrelsen hade inget skäl att lägga sig i och då tolkar jag det som att det i alla fall inte är "förbjudet" för någon annan än dietisten att ge kostråd.

Jag har sen dess fortsatt att vara frustrerad, men känner inte att jag har kompetens nog inom området för att "be om lov".

Om ni nån gång varit hos en psykolog (???) så vet ni att man kan prata om precis allt. Undantag finnes: En strikt KBT-terapeut ska bara ägna sig åt KBT-terapi (allt annat skulle vara emot terapins grundtanke) men en sådan som jag kan prata om allt som patienten vill prata om. Och frågar folk om min åsikt i ett visst ämne så säger jag det, med förbehållet att detta är min åsikt.

Att jag skulle vara en auktoritet vill jag inte kännas vid (kvinna, ingen vit rock, ingen hög lön), däremot lyssnar gärna folk på någon de känner förtroende för, och jag hoppas de känner förtroende för mig. Jag lyssnar också gärna på mina patienter som ibland ger mig goda råd!

Min fantastiska kontaktperson (mentalskötare) som jag har haft i 5 år, tipsade mig om att en av hennes andra patienter hade dragit ner på socker och snabba kolhydrater LÅNGT innan jag ens hört talas om Atkins.  Denna hade blivit mkt bättre från sin ADHD och sin ångestproblematik.

Det chapp gör ser jag absolut inte som nåt fel, man BEHÖVER ha alla kort på bordet för att välja själv vad man vill göra.

Jag "förbjuder" inte dietisten att göra reklam för Becel under sina föreläsningar. Vilket dom gör. OH-bilderna man använder kommer nämligen från Unilever. Får man göra reklam för Unilever inom landstinget?

#16 Om jag hjälpt någon på detta sätt skulle jag vara stolt! Ett litet tips kan vara till stor hjälp.

Jag har varit till en gynekolog för mååånga år sedan och han frågade om min vikt och att jag kanske skulle fundera på att gå ner, han gjorde det på ett jätte bra sätt där hans omtanke om min hälsa kom fram, han föreslog vv som ett sätt att gå ner och få hjälp.                         Om han kunde prata med mig om det så kan jag inte se ett hinder att en psykolog gör det.

Har själv gått hos psykolog och vi pratade om olika saker som skulle göra att jag skulle må bättre hade vi kommit in på kost och hon föreslagit eller berättat om sina vinster med LCHF/vegitariskkost/eller annan hade då jag varit öppen för förslag.

#15 Vill bara påpeka att man naturligtvis kan prata om allt med en KBT-terapeut också, men man bör förstås hålla sig till sånt som är relaterat till det problem man arbetar med större delen av tiden. Men det vore en konstig brist på social kompetens om man inte kunde inleda sessionen med en kort lägeskoll och klienten där i förbifarten kunde nämna nåt som är aktuellt eller upptar ens tankar. Standardfrågan i det läget brukar sen vara "vill du ta en del av timmen till att prata om det här, eller vill du hellre fokusera på x som planerat?". Då får man möjlighet att tänka efter om det är så viktigt att man verkligen vill ta upp det, eller om man lika gärna kan ringa en kompis efteråt och berätta.

Jag inser att jag säkert kommer att ställas inför en del dilemman i min framtida yrkesverksamhet,  så jag inser nu att jag måste kolla upp noga vad jag får och inte får säga. Tycker det känns svårt ibland redan nu i mitt extraknäck som mentalskötare när man ser unga människor med svår ångest och Depression pimpla coca-cola dagarna i ända och leva på pizza och chips.

Jag antar att jag kommer att känna mig friare att säga vad jag vill i en eventuell privat terapiverksamhet än i mitt "dagjobb" som sannolikt blir i landstingets regi. Får väl ta ett snack med chefen om det är som nilu säger att det är h*n som bestämmer!

Tack för att du gjorde mig uppmärksam på den här frågan i god tid, och hoppas du själv har blivit hjälpt av tråden! Och lycka till med dietisten!

#0, Visst har socialstyrelsen godkänt lågkolhydratkost. Vill du ta debatten med dietisten så kan du ju ge svar på tal vad gäller att det är förbjudet genom att skriva ut dokumenten och visa.

Artikel i dagens medicin

Artikeln länkar till PDF filer med både socialstyrelsens utlåtande och utlåtandet av professorn som var gjorde större delen av utredningen.

Det viktigaste är väl följande stycke, som jag citerar:

Socialstyrelsen ansluter sig till professor Bernes yttrande och bedömer att dr. Dahlqvists rekommendationer av "lågkolhydratkost" till patienter med övervikt och patienter med diabetes typ 2 idag kan anses vara i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Om du skriver ut dokumentet så ringa in det stycket, så dietisten inte missar det.

Vill du har mer att kunna visa upp så kolla på kostdoktorn.se, ett bra ställe att starta på är sidan om vetenskap som stödjer lchf.

Beslut av socialstyrelsen, studier som visar bra resultat, osv. är tunga argument som är svårt att sätta emot :)

Jag tror inte problemet ligger i att nån rekommenderar just LCHF (även om dietisten säkert inte skulle sagt ett pip om hon fick veta att chapp gick omkring och rekommenderade tallriksmodellen) utan att man överhuvudtaget inte får ge några kostråd om man inte är utbildad för det. Inom landstinget, ska jag kanske tillägga, i den privata sfären finns det ju hur många glada amatörer som helst.

Men jag ger ju råden som medmänniska i första hand! Jag har arbetat i detta yrke i tio år och jag ser mig inte som expert som ska säga det ena och inte det andra. Man kan inte vara så strikt när det handlar om människor. Man måste ta hänsyn till hela människan. Kropp och psyke. Och mina kostråd hjälper faktiskt ibland! Hjälper folk med deras psyken. Jag ger kostråden med omdöme, såklart. Jag ger aldrig ett råd jag inte prövat själv. "Walk the talk" som det heter.

Om jag gick till dietist och den dietisten inte intresserade sig det minsta för min livssituation i stort, skulle jag dumpa dietisten. Likadant med en läkare, den som bara ser min arm eller mitt ben kan jag vara utan. Förutom när det gäller specialister som kirurger. Dessa behöver inte intressera sig för helheten alls! Bara skära, inte prata.

Vi har en överspecialiserad sjukvård, den saken är klar.

Dietister har jag gått hos många, alla har en sak gemensamt, dom är envisa, dom följer kostcirkeln o alla mina har varit trådsmala sylfider troligen födda utan matproblem.

Ingen av dom har någonsin frågat om hur o varför jag äter som jag gör, dom pratar, jag ska lyssna o sen gå hem o göra läxan.

Så stå på dig, hon kanske behöver boka en tid hos dig o lugna ner sig

#0 Fantastiskt att dietisten faktiskt kände igen Skaldemans bok så där direkt…

Jag hoppas att det löser sig för dig… KRAM!

Jag var hos en dietist en gång för en massa år sen, på eget initiativ eftersom jag bekymrade mig för att jag kanske fick brist på något eftersom jag är allergisk mot nästan alla frukter och grönsaker (det var på den tiden jag trodde att sånt var viktigt ). Exakt vad visste jag inte, men kanske magnesium eller zink eller… ja, vad vet jag, det är väl dietistens jobb att veta vad som finns var!

Jag fick registrera allt jag åt under tre dagar, och när jag kom tillbaka hade hon räknat ut kcal, protein, fett, kolhydrater, järn och C-vitamin, och konstaterade att allt såg bra ut utom c-vitamin, men det visste jag ju redan och tog tillskott. Men d'uh! De sakerna kunde jag väl räkna ut själv, det var ju inte det jag frågade efter! Tog hjälp av apotekets vitaminbroschyr istället och fick en hint om vad som mestadels finns i sånt som jag inte äter. Sen var det bara att ta en multivitamin och hålla tummarna!

Kom på en sak är det inte lite fräckt av dietisten att gå på en av dina patienter o ställa frågor, har man inte rätt att bära runt på vad man vill o komma från vem man vill……………..

Bara en fråga

PRECIS vad jag tänkte, Luccy - det är väl ett bra större feltramp, om man ska tala om fel!!!