Hahaha! Ursäkta att jag skrattar, men VARFÖR bli ledsen över att du ihte får i dig godis..? Var glad för det istället! Och VARFÖR vill din pojkvän planera för att få i sig godis? Bättre är ju (om man nu ska göra ett planerat avsteg från kosten) att äta LCHF som vanligt så att inte avsteget behöver bli lika stort! Nog tror jag han får i sig några godisar trots LCHF, bättre att det stannar vid 10 godisar då än att han gör plats för 2 hekto!

Håller med dig, men tänkte att han ska få komma på det lite själv, eller försöka få honom att tro att det är hans idé, som man brukar göra med män.

Så om en vecka eller två kommer han inte längre planera in det, utan kommer nog ta det lite spontant någon gång.

Själv var jag så sugen eller sugen är fel, tanken på en bit choklad var så god. Men den mättade ju så fruktansvärt. (fast nu kan ajg ju fika på stan och veta att jag inte behöver mer än en chokladbit, för mer orkar jag inte.)

tanken på chokladen blev större än förnuftet, och det skulle ju vara så gott men det vart för mäktigt, så det är tur att jag har de där små bitarna, om jag ska bort på fika kan jag ta med en sådan och ha till kaffet så är det klart.

Jag har vunnit över socker monstret

#2 Grattis till vinsten över monstret! Jag känner iofs igen det där att tanken på något sött, den psykiska längtan, är större än njutningen, men detta är ju bara en vinst att upptäcka!

jag har en påse smådajm i skafferiet, inköpta före jul till en försäljning där jag ombetts att fixa godisstrutar. Snällt av dom att be just MIG. Men det var iofs skänkta grejer (av mig i detta fallet) så de behövde ju inte bry sig om ev. "spill", nåväl, en halv påse eller så dajm blev kvar. De har legat i skafferiet sen dess alltså, har tagit en enda vid något , eller ett par tillfällen. Det är JÄTTEGOTT men jag klarar att ta bara en. Och sen ingen på typ en månad eller så. Jag har ätit ett par hekto godis mest var vecka tidigare men anser inte att jag varit sockerberoende tidigare ändå. Det har mest varit för att de övriga i familjen vill ha godis till lördagen och då har jag ätit också i rent rättvisehänseende

#4 Var glad! Jag vill oftast bara ha mer när tungan väl fått smak på något sött (gärna choklad). Som tur är har jag oftast en bra motståndskraft, det är bara ibland, ytterst sällan, som jag faller till föga.

ja jag är glad! I allafall åt det…

det är så skönt att komma till insikten att man faktiskt klarar av att äta en bit och sen är det bra. Man behöver inte vräka i sig allt som finns framför sig. Då kan man njuta mer av det man äter sen, och det blir helt klart mycekt godare när man itne äter det ofta. =)