jag hade under min värsta tid som matmissbrukare en massa dagböcker som jag skrev liknande saker i. Så jag förstår det här med att skriva. Det är nog den bästa terapin ever. Man kan lägga det åt sidan och sen är det bra. tyvärr har mina böcker försvunnit i ett antal flyttar och har inte återfunnits ännu.

Men jag kände verkligen igen mig i det du skrev, det är många som har de tankarna och som går till handling, som inte klarar av att stoppa suget när det infinner sig.

Vi är många som varit där och som kommit upp äver ytan, så om du vill skriv här så mycket du bara kan, då kasnke fler kommer till insikten att de inte är ensamma.

Jag håller med fullt och fast. Det hjälper att skriva av sig.

Ja, jag håller med, vad bra att du skriver av dig!

Att skriva ner vad som kommer upp inom en är ett av de bästa sätten att dels göra sig av med "skräpet" - då slipper man ju gå omkring o dras med det i huvudet lika mycket. (Och man riskerar inte att "förlora" tankarna - för vi håller ju krampaktigt tag i våra ältande tankar, vi liksom inte "vill" släppa taget om dem.. - man har de ju nedskrivna - så man kan släppa dem och låta annat komma in/upp.)

Man medvetandegör sig själv också, om sig själv, får perspektiv. Så fortsätt att skriva av dig, kanske inte enbart när du haft så'na helvetesdagar! Det är starkt av dig! För det visar att du alls inte har "hoppat av vägen", det visar att du fortfarande håller dig kvar på vägen till ett bättre mående! Du vill ju "se" vad som sker med och i dig. (Annars hade du bara blockerat dessa slags tankar och flytt undan in i annat.) 

Och fortsätt att göra som du gjort nu; utnyttja denna guldkälla, KiF, av människor som stöd, skriv av dig här också!

Jag tror du lär dig mycket av dina misstag även om det inte känns så. Bara att du skriver ner dem visar att du reflekterar över dem och dig själv. Det är att lära sig. Att sedan känlsor, vanor, mönster, reaktioner osv inte förändras på en gång, det betyder bara att det är en process som du går igenom. I 'förändringsprocesser' ingår även dessa fallgropar som vi delvis gräver själva.

Jag hoppas att du känner att nu är du uppe ur en fallgrop igen, idag, och fortsätter att se framåt!

Vi går bakom dig och "puffar" på dig och ser till att du inte ramlar så hårt!