I tolvfingertarmen tillsätts galla från levern som gör att fettet kan transporteras och omsättas. Bukspottkörteln är också involverad genom enzymer för proteinnedbrytning. Har hon brist på t.ex. trypsin så brukar fettet komma ut med avföringen sk fettdiarré. Har hon en sjukdom som gör att hon inte tål fett så är hon förmodligen utredd för detta med upprepad provtagning och då äter hon också sannolikt medicin för detta.

Så visst, det kan vara så att hon inte tål fett. Dock tycker jag inte det verkar vara någon anledning till varför hon inte vill minska på kolhydraterna….

Hon har brist på tarmludd tror jag, men äter ingen medicin för det. Men hon är synnerligen lat och har ingen lust att sluta med godis,läsk och fikabröd. Fast hon samtidigt drar på sig mer och mer symtom som allergier och andningsproblem.

Men jag har nu beslutat att vända ryggen åt hennes sjukdomsprat (som hon gärna delar med sig av) så får hon be om hjälp istället. Bra att få lite medicinskt kunnande ifall diskussion skulle komma nu i Jul.

Man måste väl ändå lägga om kosten rejält även efter en operation? Tror inte det funkar att proppa i sig en massa godis o fikabröd då.  Så varför inte hellre testa att lägga om kosten INNAN istället o se vad som händer. Dumt

Håller med #3, när man har opererat magen skall man äta mindre och därmed måste man i stort sett äta essentiella ämnen och utesluta sådan näringlös energi som tomma kolhydrater!

Får man inte lära sig något om näringslära före ett sånt allvarligt ingrepp som innebär att man måste tänka om vad gäller mat!??

Den näringsläran hon har fått är ju naturligtvis det vanliga tramset, mer kolhydrater, frukt och grönt och lite fett i flytande form. Har visst fått de tipsen från de dietister/läkare som är involverade i operationerna. Sen kan hon bara äta mat i flytande form ganska lång tid efteråt, vilket måste påverka tänder och matsmältning till det sämre på alla sätt eftersom inte de naturliga enzymerna tillsätts under tuggningen.

Jag har gjort en överviktsoperation (gastric bypass), men jag väljer att inte bry mig om dietistens råd, utan jag äter enligt LCHF. Jag mår toppen på den här kosten och har inte för avsikt att sluta.

Dessutom är jag extremt kolhydratberoende (potatis, potatis, POTATIS…), men mitt socker/kolhydratsug försvinner alltmer.

På en annan sajt för/om viktopererade så får jag en del mothugg angående min kost, så jag har valt att inte skriva om vad jag äter.

Men det är min kropp och så länge jag mår bra är det ju bra!

De säger att man "dumpar" på fet och sockerrik mat. Personligen har jag aldrig upplevt dumping (hjärtklappning, matthet) trots att jag äter så mycket fett.

Självklart är vi alla olika, men jag personligen fungerar bra på LCHF.

Finns nog en hel del som vårdar sin sjukdom ochl inte alls vill bli friska. Då skulle de inte få något från försäkringskassan. De skulle behöva jobba och ta ansvar gentemot sina relationer.  Argumentet brukar vara att "du förstår inte att jag är sjuk" om man ifrågasätter och "jag har redan provat allt".

Dricker man en liter läsk om dagen borde man få bekosta sin egen operation var den första tanke som slog mig. Men det kanske var lite taskigt. Det är ju inte hennes fel att kostråden är fettfientliga. Dock så vet även små barn att man inte ska dricka mycket läsk.

vad jag har förstått kommer hon kunna äta max 2 dl mat per gång hon äter. så om hon sk atrycka godis emallnåt och lyckas med det måste jag säga att jag blir lite imponerad. (låter hemskt men ändå).

tror att hon kommer få en del näringsråd efter operationen som hon inte kommer känna sig helt nöjd med. Kanske lyssnar hon då.

Förr hade jag jätteproblem med fet mat, fick ont i magen efter fett fläsk och vispgrädde tex. gick på utredning för att kolla om det var gallproblem, men den fungerade alldeles utmärkt. Jag fick lära mej leva fettsnålt

Sen jag började med LCHF-kost och drog ner på kolhydraterna till ett minimum så tål jag fettet. Och jag äter en hel del, mycket smör. Jag tror att när man är inställd på kolhydratförbränning kan kroppen få det jobbigt med fett. Men om man är i ständig ketos så tar kroppen lyckligt emot fettet och alstrar skön värme av ev överkott. Jag har aldrig ont i magen numera. (snart 1½ år på LCHF)

Eftersom din svägerska inte är beredd att sluta med kolhydraterna så får hon inte se om det kan vara lika för henne. Trist.

Om man inte medvetet äter LCHF så är det faktiskt ytterst få personer som ätit mycket fett UTAN att samtidigt äta kolhydrater. Min mor har opererat bort gallan och har kört lite till och från på LCHF och hon sa tidigare att hon inte trodde att hon kunde äta så mycket fett för då får hon våldsamt magknip och blir jättedålig i flera timmar. MEN nu har hon verkligen hållt koll på vad hon äter och de gånger hon får knip visar det sig att hon varit rätt liberal med kolhydraterna. Har hon varit strikt däremot så verkar det som om det inte spelar någon roll hur mycket fett hon äter. Då är magen lugn och fin som vanligt.

Träffade en man i Skåne för några år sedan som hade gjort en så´n operation - och med hans erfarenhet så hade han aldrig gjort den här operationen. Han kunde bara äta 0,5-1 dl per måltid. Visst, han gick ner i vikt, men på vilken bekostnad? Han tyckte inte att det var värt det i alla fall.

Vitsen med operation är väl att "tvinga" sig att avstå från det man inte kan kontrollera intaget av, och äta extremt lite. Näringslära och kunskap spelar ju ingen roll om man inte kan förmå sig att låta bli.

Jag tycker Gastric Bypass är rent  jäkelskap, men jag kan inte låta bli att förundras över den nedsättande tonen här. Tråkigt.

Det värsta är att efter ett tag har magsäcken töjt ut sig igen och har man då inte tagit till sig en kostförändring så börjar man snart att gå upp i vikt igen!

Du kan väl slänga ur dig en kommentar typ

- Du är helt uppenbart inte intresserad av hur bra jag mår nuförtiden och hur jag har gjort för att må så bra. Då måste du ju också förstå att jag är precis lika ointresserad av att lyssna på hur dåligt du mår och vilka krämpor du har.

#7 Du har rätt i att det finns en del som vårdar sin sjukdom men knappast av anledningen att de skall få pengar från fk.

Snarare är det så att sjukdomen har blivit deras "identitet", de har blivit ett med sjukdomen, det måste inte vara en medveten handling heller. Tänk på hur man presenterar sig oftast, hej jag heter xxx och JAG ÄR snickare/sjuksköterska/whatever. Inte "jag arbetar som" utan "jag är". Inte alla personer gör det men förvånansvärt många.

Jag har arbetat med handikappade personer och har sett båda varianterna, de som fortfarande har en egen identitet och de som "blivit" sin sjukdom. Av personlig erfarenhet kan jag också säga att man går igenom en slags identitetskris när man blir sjuk, när man inte är sig lik, när man inte längre klarar av sådant som varit självklart. Kämpar man inte för att reda ut det kan det säkert vara lättare att ta på sig sjukdomen som en ny identitet.

Tack för alla bra inlägg. Tänkte att det nog kunde vara som BarbroE skriver, det hänger på kolhydraternas icke närvaro om magen ska fungera ordentligt när man har fått såna problem. Jag vet att hon gärna -ovetande förstås- vill ha en massa krämpor, tyvärr. Har försökt i flera år att hjälpa, men nu har jag som sagt tröttnat. Men det kanske ordnar sig till bättre ändå, det får framtiden utvisa.

Tilda-T #14: Det där är inte riktigt sant. Magsäcken blir ALDRIG vad den en gång varit.

Fast det beror kanske på vilken typ av operation man genomgått. Jag har gjort en gastric bypass och kommer att få äta små portioner resten av livet - men det klagar jag inte på eftersom det ju liksom var själva syftet med operationen!

#17 OK , det kanske är olika, har en bekant som gjort något med magsäcken och hon gick ner till normalvikt och höll den kanske 2-3år men idag 12-15 år efter op är hon lika stor om inte större och kan äta som vanligt igen.

Jag känner igen frustrationen i att andra inte förstår eller vill ta till sig mitt nya tänk. Men varför lägga energi på det egentligen? Alla har ju sin egen väg att gå i  livet, och vill hon inte så vill hon inte. Även om du har rätt i precis allt du säger.

Hon förtjänar att respekteras ändå.

"Det jag säger om dej säger mer om mej än det säger om dej"_
Kay Pollack_