GI bryr man sig inte om!
Har man metabolt syndrom eller insulinresistens så gör däremot GL skillnad (på insulinet främst som är fettinlagrande). För GL spelar det ingen roll hur kall potatisen är.
Drar man ner på GL  (kolhydrater) så behöver kroppen energi från någon annan källa. Då finns bara fett att välja på.

Fett jagar vi bara för att fånga och äta så mycket som möjligt.

Håller med Pasi i allt.     

Egentligen så borde man justera GL också med avseende på dietfiberinnehållet.

Vissa kan klara sig bra med att köra med GI för att gå ner. SOm regel är de inte kraftigt överviktiga eller feta.

Dessutom måste man troligen sänka kalorieintaget och vara hungrig. Sedan innehåller GI-kost mycket frukt o rotfrukter. Många tjockisar lagrar in fett när de äter dessa socker och stärkelsebomber.

Om man äter GI-noll eller lchf går det lättare. Man slipper vara hungrig, de flesta går ned i vikt och midjemått utan ansträngning.

Blodsockret hamnar på en normaliserad nivå. Många får sänkt Blodtryck. Man slipper räkna om man vill.

Ser inga fördelar av gi, isodieten eller liknande jämfört med lchf/GI-noll.

#0, Vi  kollar inte på GI på måltiderna, utan på mängden kolhydrater. Visst är det bra att man inte får lika kraftiga blodsockerspikar eftersom högt blodsocker kan vara skadligt i sig, men nu är det inte den skadan vi försöker undvika med den här kosten, utan huvudsyftet är att reglera hormonerna som reglerar blodsockret (mindre insulin och mer glukagon) och få alla fördelar som detta ger eftersom dom här hormonerna påverkar väldigt många saker i kroppen.

Det krävs lika mycket insulin för att ta hand om samma mängd blodsocker, ovavsett hur snabbt eller långsamt det släpps ut i blodet. Från detta perspektivet är GI ointeressant, ett gram glukos är ett gram glukos. Därför jagar vi kolhydrater, inte GI.

Fett jagar vi inte, tvärtom så ökar vi på mängden fett kraftigt jämfört med t.ex. tallriksmodellen. Fett är en bra och nyttig energikälla som ger energi länge utan att påverka blodsockret.