Jepp, jag är den enda som äter LCHF strikt. Min sambo testar just nu att gå UPP i vikt med liknande kost fast då också med kolhydrater i kosten. Han väger 55 kg och är 176 cm lång så han är underviktig.

Jag har heller inga vänner eller bekanta osv som äter som jag gör vilket resulterar i att dom kommer hit med kaffebröd eller dukar fram kaffebröd/mackor osv om man hälsar på. Jag tycker att det går bra att stå över, eller bara äta pålägget.

//Suss

Jag bor ensam stor del av tiden, så jag har inte ditt problem tack och lov. Min äldsta dotter (11 år) är oftast hos mig, men hon äter gärna LCHF.

När jag har de små barnen här så lagar jag också LCHF-mat, men då brukar jag koka pasta eller ris till ungarna. Potatis får de inte hos mig längre, eftersom den bara ligger i en påse under vasken och blir gammal! *skrattar*

Det smidigaste om man har familjemedlemmar som "inte vill vara med" är ju att laga LCHF-mat, men lägga till kolhydraterna till de som vill. Eller laga "vanlig" mat, men med mycket fett och sedan själv låta bli kolhydraterna.

Men jag förstår att det är tråkigt när din man inte vill ge det en chans. Är han medlem här? Har han läst någon av alla de bra böcker som finns i ämnet?

Jag är också ensam om det. När sambon säger att det behövs mer kolhydrater så säger jag bara - Jaha, jag tycker det är perfekt! Och sedan får han själv fixa det i så fall!

#2

han är inte intresserad alls o är ingen medlem eller vill läsa något om detta.

Jag lagar LCHF mat sen kokar jag potatis till så han får äta det med maten

#1

Ser att din sambo ligger på samma undervikt som min man.

Kan tänka att man inte vill avstå, när man kan äta allt o inte gå upp i vikt

Jag är i princip ensamätare av LCHF. När jag började smyga med LCHF fick jag det "överseende leendet, typ: men LILLA GUMAN"!

Numera äter min sambo mestadels samma mat som jag, men han kan ibland koka pasta eller liknande till sig. Men det blir mer och mer att han inte orkar utan äter all min mat. Idag fick han för första gången äta blomkålsmos, vilket han älskade.

Med lite tålamod (som jag har fått en extremt liten dos av) och pedagogik (större portion i generna) ska karl'n omvändas helt.

Min man äter som jag men med tillägg av en och annan macka, bulle, frukt. Han har några kilo för mycket men ett rörligt jobb och han går inte upp utan står rätt stilla i vikt. Ibland kokar han makaroner eller potatis till maten, men inte alltid.

Jag har faktiskt lyckats övertyga min moster som har diabetes att börja - nu bor de långt här i från, men jag har i alla fall någon att diskutera med.

Känns som att jag är själv i hela kommunen nästan :P

Min pojkvän flyttade just hit, och den stackaren får stå ut med LCHF. Å andra sidan så verkar han inte beklaga sig när vi mumsar på kött, kött och mera kött. =)

Jag är också ensam om LCHF. Min sambo är lång o smal, äter kakor  äppelkaka bullar varenda efterm. Helt vill han väl ha en

Budapestbakelse också. Hans värden är perfekta, och han är piggare och starkare än de flesta ungdomar.När dom ser hur han håller på skakar dom bara på huvudet.

Han blir 75 nästa år!

Han äter den mat jag lagar, men plus potatis.

Just det! Varje kväll vill han ha glass med sylt på.

Pust !!! det är inte lätt, skönt att veta att vi är fler som har det så.

Min man o son äter det jag äter men gör sina egna tillägg. De äter också smörgåsar emellanåt. Märker dock att de mer o mer äter det jag äter.

jag lagar min mat eller han maken lagar den, kokar blomkål till mig och potatis till sig, Jag bjuder han på kanelsnäckor. ja det funkar jag äter lchf rätt strikt,. Och han är mest nyfiken fettskrämd är han inte men beroende av potatis och sånt.

haha, låter precis som min man alltså, han är också över 180 och väger knappt någonting.. och äter precis som han vill, bröd och bakelser, godis, läsk, öl..

Vi äter mest lchf hemma, för det är jag som köper maten och lagar den;) vi har lite pasta, ris, bulgur i skafferiet men det har han köpt. Om han ber om det kan jag laga lite ris och så till maten. När han lagar mat gör han ungefär som jag - Lagar en kötträtt och sedan har vi olika tillbehör till. Ju längre jag håller på med lchf desto mindre viktigt är det med tillbehör känner jag, har upptäckt att man blir mätt ändå..

Har inte tänkt på det förut men det är nästan som om jag gjort min familj till ofrivilliga lchf-are, vilken makt man har egentligen, när man är den som lagar all mat.

Är det bara hos mig det är tvärt om? Jag (man) äter LCHF, ej så

mycket för vikten, men för hälsans skull. Min sambo däremot vill

inte, säger att hon skulle sakna sötsakerna.( säger samtidig hon att

hon vill gå ned i vikt)  Jag gör ändå allt jag kan för att

"utbilda" våra barn i LCHF. Numera dricker de bara gammeldags

mjölk, och har smör/bregott på smörgåsarna samt att de älskar

bärsmoothien (från LCHF-kokboken) till frukost.

Ensam? Njaeeaaea

Jag är helt ensam om att äta strikt lchf - just nu äter jag väldigt strikt!

Men min 20-åriga dotter äter rätt så mycket lchf men inte helt och hållet.

Hon utesluter bröd, potatis, ris och pasta till 99,99% av gångerna men kan någon enstaka gång ta lite grann.

Inga flingor på morgonen längre utan steker gärna lite sidfläsk, koker ägg och äter ost.

Inget godis eller kakor längre i veckorna men på en fredag eller lördags-kväll kan det ju bli lite festande med diverse alkoholhaltiga drycker och kanske lite chips eller liknande.

För hennes del går det bra - hon har absolut ingen övervikt men har fått en del hälsovinster för hon har trots helg-avstegen dragit ner rejält på kolhydraterna

Gubben min äter inte lchf - han ser på mig hur bra det är men vill/kan ej låta bli potatis/ris eller pasta.

Detta är faktiskt ett litet problem, han ÄLSKAR socker! Tuggar ständigt på något sött, dricker mycket coca cola, äter stora portioner med potatis etc. Han är inte överviktig utan smal förutom magen! Han har en rejäl kula där vilket ser lite lustigt ut till hans smala kropp i övrigt.

Det är bara jag i hushållet så det är bara jag som äter LCHF. Har en dotter som också gör det men hon bor inte hemma.

Min man äter den mat jag lagar, dvs LCHF, men tillsätter ris/nudlar eller potatis någon enstaka gång. Han har dock helt slutat med alla smörgåsar och saft, godis osv. Han var en riktigt gottegris innan, så hans kolhydratsintag har nog minskat med 90%

Min man tycker om min mat och äter den gärna, om jag lagar den. När han äter själv så gör han oftast pasta och någon sås eller en fryst pizza.

Jag är lite besvärlig med mat och mattider så det är inte alltid det passar in att äta ihop heller. Ganska sällan just nu faktiskt.

Jag bor också ihop med en lång och smal godisråtta. Han klagar inte över min gräddiga matlagning, men han brukar äta nån kolhydratmat till. När han lagar mat blir det kanske inte så fettigt, men då kan jag ta en bit ost till eller nåt. Jag undrar vad det är som gör att han inte verkar reagera på kolhydrater alls. Härstammar han månne från nåt folk som har odlat väldigt länge medan jag är mer grottmänniska?

#20

Jag har också funderat över det och jag tror det handlar om ämnesomsättningen som är ytterst känslig.

Säg nu att vi är ett par stycken som har normal ämnesomsättning och en del av oss kan smälla i oss precis hur mycket som helst utan ett gram sätter sig på oss och de andra går upp direkt.

Allihopa ligger inom referensramarna vad som är normala värden, men jag tror att smalisarna ligger åt högförbränningshållet i värden och vi som går upp ligger åt lågförbränningshållet i värden.

Det är så ytterst känsligt så jag tror det är avgörande, jag ska be om värden från min man o kolla med mina så får jag se.

Jag är ensam om att äta lchf-kost.

Min man som visserligen äter samma mat som jag, men äter potatis och andra grönsaker samt bröd varje dag, för att inte tala om kakor o godis.

Mina vänner är nyfikna om lchf men det har stannat vid detta, ingen har vad jag vet provat.

Det tycker jag är tråkigt för det hade varit roligt att ha någon att prata med, som förstår.

Min tjej har efter flera års motstånd mot LCHF faktiskt börjat efter nyår. Minus 5 kilo på nagra veckor, bra i magen och inga hungerkänslor och sötsug. Nu har hon t om fått med några andra på jobbet. Hon läste lite i GI-Noll men nu är den utlånad till en kollega. Det sprider sig snabbt

Jag lever i singelhushåll så jag gör det helt själv. Eller så kan vi säga att alla i mitt hushåll äter lchf…

Min kille är lite som din, >180, moffar chips och dricker bananer… flåt menar cola… skräpmat rätt ofta. Vältränad, bra kondis. Liver är bra orättvist. Men han har lyssnat och förstått vad jag säger om varför det här är bra och missunnar mig inte att äta som jag gör.

En del av mina kompisar tycker det är inspirerande med alla nya maträtter och utanför-lådan-tänket som jag kommer med (tex spagetti på squash), andra rynkar på näsan och säger att det är äckligt med mycket fett. Ingen lchf:ar, någon enstaka äter lite GI-inspirerat. En vän slåss på allvar mot kolhydraterna, men han har diabetes och har fattat det hela därför. Vi stöttar varandra med träning och kost.

På jobbet tror jag mig ha skymtat något som är lite mer åt lchf-hållet till, annars är det mest fettskrämda matlådor. Försöker låta bli att kommentera och bara låta kommentarerna glida av om det kommer några.

Jag är ochså ensam med att äta detta. Och det finns ingen i familjen som vill hänga på. Så de får laga sin egna mat om den mat jag lagar inte duger om de får pasta rllra potatis till.

Vi äter samma mat hemmavid ; herr filur är dock lite mer generös mot sig själv och dricker exempelvis mjölk som måltidsdryck ibland, och dricker mer alkohol än vad jag gör. Han verkar dessutom inte påverkas lika hårt av avsteg som jag gör, men han är å andra sidan inte lika bantningsskadad i kroppen som vad jag är…

Han klagade lite häromveckan att "… jag kan ju inte laga nån mat längre…" för hans paradrätter inom matlagningskonsten var pasta carbonara och pannkaka, stackarn…

På jobbet är vi några stycken som äter LCHF ; alltid lika kul att se vad de andra har i lådan och få inspiration. Det är flera fettskrämda också, och det är lika kul att titta i deras matlådor också, samma känsla som att titta på en skräckfilm! Få se vad h*n har idag ; ja titta, 8 köttbullar, 6 potatisar och en slatt 'max 3% fett salladsdressing' eller en stekt quornfilé och en massa couscous, ingen sås what so ever…  *rysa*