Handlade mat nyss. Noterade att samtliga (ca 8-10 pers) som var i mejeriavdelningen samtidigt som jag, valde feta varianter av grädde, creme fraisch, mjölk m m. Very good. Frågade om de kommer börja ta hem gammeldags mjölk, men killen jag frågade trodde inte det, inte än på ett tag. Ska fråga varje gg jag är där, så kanske det "plötsligt händer".

På samma sväng postade jag ett "tjockt brev" till min unge i Norge. Innehöll en tunn tröja (långärmad kofta i tunn trikå) och några papper. Kostade 142 spänn, trots att jag hade eget emballage. Huuu!

Vad detta sista har med LCHF att göra vet jag inte än, men jag funderar på saken.

Hej Kajsakavat!

Har med stort nöje följt din första tråd. Du skriver så jag blir glad! Att du med alla dina bekymmer ändå lyckas hålla humöret uppe är så imponerande. Själv sjunker jag som en sten ner i självömkan med jämna mellanrum och har svårt att ta mig upp. 

Du kämpar på så himla bra!

Hej i nya tråden!

Ibland måste man ta upp saker som inte tillhör lchf också, det liksom bara blir så när man är igång och skriver.

Tråkigt att du gått upp lite men skyll inte på ischoklad! Det är ju det jag äter för att få i mig kokosfett. Så tyst på dig!

kittun - tack! 

Du inspirerar igång mina livsfilosofiska tankar..

Livet kan verkligen vara pest, men det går i princip alltid att göra nåt åt det, i alla fall delar av det.. Det kräver dock en särskild sorts tjurig envishet, som inte är lätt att plocka fram..

Jag upptäckte för ett par år sen att jag undan för undan hade sjunkit ner i ett sorts räddhågat halvt hjälplöst tillstånd. Väldigt olikt mig egentligen! Kan nog sammanfattas - lite flummigt - med att det positiva jag har inom mig inte fick nåt utrymme i det livet jag levde. Och - sånt är aldrig nån annans ansvar, bara ens eget.

Förändringarna startade nog genom att följande lilla tanke ramlade in i mitt huvud: Jag HAR en sjukdom, jag ÄR inte sjukdomen. Låter självklart men det är det INTE när man är "långtidssjuk". Men på det viset kunde jag symboliskt sätta sjukdomen "på plats", till en sorts biroll i mitt liv. 

Sedan började jag tänka efter. Vad vill jag, vem ÄR jag, vad är fel för mig och vad är rätt? Först gick det himla trögt, men efter ett tag så..

Sen var det "bara" att bestämma sig - antingen "nöja sig" eller "verkställa" förändringar. Tog förstås tid, ett himla velande…

Viktiga tankar: Jag kan själv och Johodå, det går visst!! Och så tror jag man måste ha en något flexibel avvägning mellan tålamod och otålighet.

flikkan - Ischoklad är "ondskan självt". Klassas som Antrax och vetemjöl!

Kaisakavat: Näääää?!? Hur kan kokosfett vara så farligt… och lite choklad är bara nyttigt. Det är jag säker på. Vet inte vad det skulle vara nyttigt för men ge mig en dag eller en vecka eller så, så kanske jag kan gräva fram nått.

Du är så klok Kaisakavat! Det är rätt det du säjer. Det är enkelt på något sätt att ens sjukdom blir ens identitet. Jag har varit sjukskriven en massa år och är numera sjukpensionär. Det blir alldeles för mycket tid till att älta bekymmer och oro. Det stör mig.. livet är för kort och värdefullt för det.

Fick ett mail idag som påminde mig om vikten av att vara tacksam. Det är så sant så! Jag har gått här idag och tänkt på alla saker som faktiskt är possitiva i mitt liv just nu. Kom på att jag har många saker att vara tacksam över.

- Att jag har hittat den här kosten och mår bättre kroppsligt än på många år

- Jag har två fina barn som börjar bli stora och som är jätteduktiga

- Jag har en fin gubbe som bryr sig om mig (trots att jag är en knepig figur)

- jag har tak över huvudet och mat i kylen

-osv osv….

Och resultatet kom snabbt! Jag mår jättebra just nu.

Ska nog börja skriva en tacksamhetsdagbok i stället för en fyllt med dagens elände. Verkar mycket hälsosammare!! För hur bedrövlig en dag än är så finns det alltid något litet att vara tacksam över, om det så bara är att kassörskan i konsum log mot mig! Eller att, som jag idag, orkade frosta av frysen!

Kan du vara snäll och lägga in en länk till din gamla tråd. Känner för att läsa den ordentligt, tyvärr följde jag den inte från början, men det verkar stå mycket intressant och läsvärt i den.

Vill du ha en fegversion (j-a fega tidning) av din insändare, så jag kan hjälpa dig.

Heja Kaisa!

hänger med på den här tråden också.. 

du har så kloka funderingar.. keep it up!

Hej alla! Ni e så söta, så!

Jag kan inte det där med att länka så bra.. men jag ska kolla på det.

Ikväll har kaisakavat statsvetaren fått sitt lystmäte. Varit på föreläsning där vår f d Kina-ambassadör, Björn Ljunggren, berättade under rubriken "Kina - Vår tids drama". Hur intressant som helst. Och spännande!Huvvet är fullt av tankar, frågor.. rena fyrverkeriet.

kittun - Bra gjort! Tankens kraft!  

Har du läst Mia Törnbloms bok Självkänsla?? Om inte - kolla in den. Finns i pocket, bl a. Bra inte bara när det gäller självkänsla. En annan bok - Att välja gläde av Kaj Pollak. Också bra!

parsley - Det där om insändaren.. Tack för erbjudandet, men i mitt bakhuvud gror en tanke om att ändra den och fokusera ÄNNU mer på "typen av journalistik".

PT har nämligen gjort fler såna dumheter på sistone, bl a en läkare med privatpraktik fick en otroligt positiv artikel skriven om sig. Ren reklam. Rubriken sa att han kan bota alla som hara värk!!!

Vi får se när jag blir irriterad nog för att komma loss..  Just nu har jag sjuttielva andra saker att göra.

Och så är ju kära sonen hemkommen från obygderna (Slagnäs) över helgen och då gäller det att skaffa audiens innan har sticker iväg igen, fr o m måndag till ett jobb ännu längre bort. Träffade hans chef ikväll, ser positivt ut för firman, fortsatt jobb för ungen, alltså!!

Nytt måtto: Bo tillräckligt glest så finanskrisen inte hittar dig! 

Apropå arbete i obygden, såg jag en artikel i Aftonslasken som listade att det är rätt bra ställt längst upp i landet. Skulle kuna tänka mig att flytta uppåt, trivs ju väldigt bra med närheten till naturen, men jag vågar fanimej inte så länge jag inte vet om jag tål era usla mygg igen. (Hur fånigt det än låter fick jag två myggbett ute i obygden vid Kramfors och benen svullnade upp massivt. Sedan dess tål jag inte myggbett särskilt bra..)

MimLan - Myggen är jobbiga i juni, sen lugnar de ner sig… Och inte hela juni, utan just efter att den stora svärmen kommen, lite olika beroende på väder men ofta kring midsommar. Då e de många och galna. Frostnätter och/eller torka i början av juni är perfekt, då blir de inte alls lika många. I "stan" är de förstås färre än ute i myrmarkerna. Jag minns inte sist jag var besvärad av dem..

Har en kompis som sväller upp som du gör (f d skåning - klent folk), av myggbetten. Hon bor här ändå!

Och stor del av året är det ju "garanterat myggfritt", t ex nu!

Jag är mycket sliten nu. Ont, stel och trött. I natt var det mycket svårt att somna och idag var det mycket svårt att vakna. Det är rätt orättvist att även roliga saker gör mig sjuk. Föreläsningen igår inspirerade mig till en sån grad som jag egentligen inte tål, därav problemen med att somna. Skit också!

Som tur är har jag lånat en bok, perfekt när man måste hålla sig lugn. Skriven av den f d Kina-ambassadören jag lyssnade på igår kväll, fast han heter inte alls Björn som jag dillade om ovan, utan Börje Ljunggren. Trevlig snubbe, statsvetare förstås, som lilla jag, fast med otroligt mycket mer erfarenhet… Tänk att få snacka med honom i nån vecka i sträck!!? Frågade honom om hur samhällsvetenskapen "ser ut" i Kina.. Inte riktigt som här.. Jättespännande!!

Och så käkar jag Smörstekt Lax. Det gör katten också. Och mitt uppe i allt så mår jag ändå rätt bra. Senaste dagarnas huvudvärk är borta, även magkatarrkänningarna. Hehe!

Måste bara ta igen mig ett par dagar: Soffa, kuddar, bok, katt, vattenglas och kaffe med grädde. Och så lite syprojekt mellan varven. Och lite KiF.. 

#15 :-)

Kanske jag tål dem bättre numera, men jag har åas inte utsatt mig för landsortsmygg på flera år nu. Senaste trippen ut på landet resulterade i ett svullet och smärtfyllt ben som jag inte ens kunde gå på. Fick ligga i soffan i två veckor. Jag får utsätta mig lite!

/skåning

Idag har jag ägnat mig åt "fattiglappsforksning".

1 kg frysta kycklingklubbor (kronfågel) väger när de är kokta 746 g. Efter jag rensat upp köttet (rätt mkt skräde, tar även bort skinnet) så väger det 378 g.

De kostade 19.90. Så om man räknar på det - alltså 20 kr delat på 0,378 - så skulle köttet i färdiglagat skick kosta ca 53 kr/kilo (om jag har tänkt/räknat rätt).

Denna siffra ska jag sedan använda till att jämföra med andra sorters proteinkällor, kostnad per kilo tillagat. Inte för att jag bara tänker käka det billigaste hela tiden, men det kanske är bra att veta när kassan är extra mager, som nu t ex.

Gillar köttet från kluborna bättre än filé, fetare, aldrig segt/torrt och lättare att få till kryddning, m m vid tillagning.

Kaisakavat: Vad duktigt av dig att hålla på och räkna så där! Det hade jag aldrig orkat. Jag tycker att köttet från benen är lite slemmigt, fast de gånger jag köpt grillad kyckling så har i alla fall hundarna gillat det.

Flikkan - Försöker numera hålla mig ifrån färdiggrillat, eftersom jag tänker mig att kryddblandningen de använder till kanske ca ungefär 134,8 % består av Glutamat.  (mattesnillet är igång)

MimLan - Du har nog rätt i att det blir bättre efter några år och några hundra stick..  Stackare…

* * *

Idag är det annars meningen att jag ska städa och ta fram ett par adventsgrejjor. Av någon anledning gör jag inte det.. Mycket mysko..

Hej Kajsakavat. Följer även den här tråden.Letade efter en bild till flikkan77 och fann den här som jag tror du skulle gilla. En stunds stilla tanke om varför någon inte har brytt sig.

Jag brukar också vara inne och smygläsa i din tråd. Jag är riktigt imponerad över hur klok du är. Tänk vad klart allt syns om man bara tänker på det ifrån ett annat håll. Jag inser också vad otroligt bra jag har det. Tänk att jag har gått ner 25 kilo, visst är det bättre än att jag har 15 sega kilon kvar. Jag har tre underbara barn, vad gör det om de är gnälliga och otacksamma ibland. Nej, nu är jag inspirerad till mer positivt tänkande. Tack Kaisakavat!!

Hej alla trådbesökare!

Tack för vackra bilden bigfatmama - håller med dig om tankar den väcker.

Hej MEME22 - Jodå, jag försöker vara "klok" - det håller i längden. Men jag värnar också väldigt mycket om den sidan av mig som är "inte riktigt klok" - hu så trist annars! Du förstår nog..

Är fortfarande mördande trött. Somnade vid ettiden inatt och har nyss stigit upp - sov nästan 14 timmar i sträck. DET ÄR INTE KLOKT ALLS! Min erfarenhet av dessa trötthetsperioder är att det inte går att streta emot. Ändå försöker jag bryta genom att ställa väckarklockan för att få dygnet på rätt köl. Än så länge fungerar det inte. I morse ringde den, minns det svagt, men jag vaknade inte. och då har jag en repeat som håller på ett tag.

Imorgon kommer mina föräldrar på besök. Efter det lär jag väl sova ett dygn i sträck.. hihi. Inte kul detta, men det vänder så småningom.

Nu till köttgrytan i kylen!!

Tror värsta tröttheten är över nu. Idag kunde jag faktiskt vakna!! Och städa.  

Har även orkat ta ett par jätteviktiga beslut - ska köpa en viss adventsstjärna som jag har spanat in på stan..  

Har också bestämt julklapp till min ena unge.

Så nu är det bara den andra ungen kvar. Ojojoj.. Nån som har några hundra tusen över?? Han drömmer om en mer-än-tre-hundra-tusen-kronors-bil…

Idag var jag också otroligt korkad. Åt en halv skiva mjuk pepparkaka, så nu mår jag blää.

Hur dum får man vara? Och inte var det så särskilt gott heller - kryddningen är ju god men den kan man ju tillämpa på nåt vettigare, som man inte mår pyton av.

Tror att en bakomliggande orsak är att jag äter lite snålt totalt sett. Har börjat fundera över det efter Jennix tråd "Tankar om…" och efter att ha läst om det där med en "ätardag" per vecka för att inte hamna i svält. Tror jag behöver det. Äter inte stora portioner och jag äter inte mellanmå…

Sen går det ändå inte att skylla ifrån sig heller, hur bekvämt det än vore.. Jag var själv med, det var JAG som stoppade in den där biten i truten min, ingen annan.

Imorgon blir dock andra tag - kylen full med god mat. Stekt kyckling, tunnskivad älgstek (fick av mamma), karrékotletter. Och så ägg och bacon och grejjs - det vanliga gottet. 

Läge att sova alltså, så det snart är frukostdags!!

Snälla ni - Skulle behöva lite hjälp - något är fel..

Tror själv det började med att jag testade Annika Ds 80/80/20 i september nån gång och kunde då säga adjöss till ytterligare ett par kilon.. Bra det. Men jag konstaterade fort att det var alldeles för lite mat för mig och har sedan dess legat på kanske 90p 100f och ca 15 kh.

Men jag har nu börjat gå UPP i vikt. Drygt ett kilo. Ok det är inte mycket men det är konstigt, för jag äter inte mer kh än jag brukar. Trodde först att det var vatten men jag börjar undra..

Vad som hänt på sistone är att jag har svårt att få i mig mat. Är hungrig ofta, men har inte någon matlust. Börjar varje dag fast besluten att äta massor, har utökat frukost och ser till att inte vänta alltför länge mellan målen. Men ändå. Maten är inte god och det går trögt. Så när jag ska sova är jag ofta jättehungrig - underlättar inte insomning..

De enda förändringar jag gjort som skulle ha med saken att göra, är att jag äter kokosfett. Det har jag inte gjort innan.

Har någon av er andra reagerat så på kokosfett (taskig matlust och viktuppgång)??

Kan jag ha hamnat i en svältkarusell så kroppen fått panik och börjat "samla"??

Har regat lite i MinMat - ligger runt 1500 kcal.. Inte så himla lågt ändå men..  Dagsintaget är lite ojämnt dock..

Tänker att nivån kanske inte är katastrofalt låg, men om jag legat här sedan i september så kanske detta kan vara tecken på att det inte är bra att ligga i underkant i längden..

Snääälla, kom gärna med kommentarer..? (se förra inlägget)  Vet att min tråd ofta är flummig och OT så det förvånar inte ifall kommentarer dröjer, dock..

Hotar med att starta en särskild tråd!!

Har du testat D-vitaminet?

Hej MimLan!

Inte än. De ligger i mörkt skåp i väntan.. Jag ville vänta tills annan påverkan t ex av ändrade matvanor och annan medicin hade verkat ut, så jag tydligare kan avgöra hur jag reagerar just på D-vitaminet.

Bra att du påminner mig - det är nog dags att pröva nu! 

har tyvärr inte mycket råd åt dig.. 
har hamnat i samma sits som du ..

inte hungrig, inte sugen (på annat än feeel mat/gosaker)
och orkar därför itne göra mat..

prova d-vitaminet så kanske de hjälper..
prova med att minska ner kokosfettet, så kanske de hjälper?

Hej Kaisakavat #26 0ch 27!

Jag har lite  erfarenheter kring hur man inte går ner i vikt på LCHF, men definitivt inga lösningar på problemen! Jag väger som du, ca 71 kg med små variationer +- 1 kg. Och så har jag hållit på i snart ett helt  år!!

Under detta LCHF-år har min vikt pendlat upp och ner med bottennotering 69,5 kg och  rekordvikten kring 72 kg. Ganska tjatigt när jag vill ner till någonstans kring 65.

Jag har provat alla varianter på 80/80/20, 100/80/0 mm.mm. men det händer faktiskt ingenting! Har hållit koll i Minmat och lagt mig på olika kalorinivåer mellan 1000 och 2000 kalorier /dag, men vikten är ändå i princip konstant. Om detta har jag skrivit i andra trädar, så jag har absolut inga råd att ge hur man ska bete sig. Jag vet faktiskt inte om man ska käka så lite som möjligt eller stoppa i sig så mycket man bara kan. LIksom du är jag så tacksam för synpunkter!!!

Tydligen har vi som inte har så vansinnigt mycket övervikt det extra segt!

Svårt att säga vad det kan bero på. Onda hungercirklar? Stress? Sjukdom? Har du påmint dig själv om listan över de vanligaste anledningarna till utebliven viktnedgång, och tänkt efter om något av det kan stämma för dig?

Jag har haft svårt att komma igen matmässigt efter min "magsjuka", vad det nu var. Äter för lite och mår lite illa ibland och får lätt ont i magen. Det kanske är nåt som går?! (Fast jag minskar iofs lite i vikt, men inte på ett sätt som känns riktigt bra.)

Hoppas det reder upp sig!

Rent krasst skulle jag försöka muta mig/kicka igång med grönsaker. Det gjorde jag när jag började ligga lågt lite för länge. Gjorde röror med paprika, aubergine, lök och tomatpuré. Mjukstektes i massor med smör och kryddor. Eftersom det mjukstektes blir volymen inte så stor och det går att få in mycket smak och smör i sådana även om man fortfarande bara vill äta lite.

Visst hamnade jag högt i kolhydraterna, men det anser jag är skit samma så länge det är "harmlösa" kolhydrater, det är viktigare att få i sig mat.

Har inte så mycket råd och du är egentligen mer erfaren på området än jag. Men jag kan försöka ändå….

Kokosfett har gett mig dålig matlust och svagt illamående. Hur det påverkat vikten vet jag inte då jag inte riktigt förstått mig på min kropp än. Fattar inte helt vad som påverkar.

Jag tycker att du ska testa att pausa lite med kokosfett och vara noga att äta bra mat regelbundet, 3 ggr om dagen. Det i kombination med att jag åt lite mer grönsaker tog bort illamåendet och fick åter fart på matlusten.

Du kanske ska försöka variera maten lite? Kolla lite i tex Airams blogg. Enformighet kan också få mig att må illa, fläskkarre och kycklinglår i all ära, men ibland smakar det med en rökt makrillfile med spenat med philadelphia, ägghalvor på salladsbädd med räksallad osv.

Det där med att vikten gått upp fattar jag som sagt inte så mycket av än. Men du skriver att du varit trött och mått lite dåligt tidigare i veckan, kan det på verka? Hade jag vågat mig på ett råd hade det varit att inte bry dig om vikten just nu, utan äta mer, försöka slappna av och se vad som händer.

Hoppas att andra också ger sin syn på saken och mer "proffsiga" råd kanske?

Önskar dig allt gott!

Hej alla hjälpsamma - ni är så söta!

Jag äter och äter, fryser lite mindre - kanske är jag nåt på spåren i teorin om långvarig "halvsvält".. Ändå är det inte bra.. hungern är liksom åt det plågsamma hållet och maten känns "ointressant" - jag som brukar tycka det är jättegott. Dessutom får jag lite ågren för att jag har så lite pengar och allt käket kostar ju.  Så visst, ni som skriver om stress, här kan pengabristen spöka. Känner mig dock inte stressad - mera "off" i största allmänhet..

MimLan och Caena - Jag ska börja med d-vitaminerna. Förhoppningsvis släpper lite mer av tröttheten. Kan brist på d-vitamin orsaka aptitbrist, förresten??

Kaisa71 - Har inte haft det så trögt som du. Det har gått långsamt men stillestånden har inte varit sådär långa. Jag bryr mig inte så mkt om det där kilot, men ser det som ett av många "tecken" på att det inte riktigt stämmer.. 

Aniara - Onda hungercirklar! Det var ett väldigt träffande uttryck för hur det känns. Har nyss ätit en laddning kött med creme fraisch. Blev mätt först men nu, bara ett par timmar senare är jag ihålig-hungrig igen. Som om det aldrig blir "nog" och ändå är det inte gott..

MimLan igen - Tror det är en bra ide, om inte annat så tål det att provas för det är inte kul nu. Inte för att jag tycker maten är enformig, men grönsaker ändrar ändå karaktären på det hela och brukar ju öka aptiten. Håller med dig i att det är läge att strunta i de kh som följer med..

Enda invändningen skulle kunna vara att detta faktiskt böjrade efter att jag ätit MER grönsaker ett tag.. men det kanske inte alls hänger ihop..

glitterfisk - Du bidrar ju visst - bra att du skrev din erfarenhet av kokosfett. Kanske vi är lika där då. Alla andra vittnar om att kokosfett är positivt för deras viktnedgång m m, men så verkar det ju inte vara för oss! Känner inte egentligen för att variera maten, mer känns det som att tvinga i mig tills elendet släpper. Mata på..

Som du skriver - jag struntar i kilot vågmässigt, men det är ett tecken på att nåt är fel..

Har tinat lite räkor - katten är VÄLIDGT intresserad!!!

Tänkte avrunda kvällen med lite plockmat, men tvekar nu. Kanske måste jag käka en riktigt ordentlig måltid till??

Tar fram lax till räkorna och wokar lite fänkål..

det är ju som det sägs. ät när du är hungrig.. 
känner du dig hungrig ät tillräckligt för att du ska bli mätt.. =)

själv e jag nog bara lat. när maten kom hem med pojkvännen, färdig och klar, då gick det ner fort som bara den.. men nu känner jag hunger igen iaf.. men latheten går nästan före och säger neeee, orka laga nått nu.. =/

men jag har ju massa ägg.. missade dock 6packet för 6 kr.. =/ på mitt lokala VI..

Du måste ju unna dig maten!

Kanske går att äta mindre (och billigare) när man kan använda en del av sitt kroppsfett som energi. Men nu har du ju inte så mycket kvar så då måste du nog äta mer, så att du täcker ditt behov. Tänker på det där som Skaldeman talar om med dietfett och kroppsfett du vet.

Gjorde nyss en avstämning i MinMat på dagens intag, inklusive det jag kommer att äta strax.

Det blir bara ca 1100 kcal, trots att jag "tycker" att jag äter mycket och hela tiden!

Inte klokt!! Sitter det en småjäkel på min axel och lurar i mig lögner?? Jag TROR att jag äter mycket, men gör det inte alls. Undrar hur många av mina dagar som egentligen ser ut såhär?

Och jag som brukar tjata på andra om att äta ordentligt!! Pinsamt.. Vi har ju t o m skrivit om det i min förra tråd, hur man blir "knäpp i huvudet" och tappar omdömet av att äta för lite.

Blir lite skraj faktistk..

Jo, jag förstår problemet, jag har det själv.

Mina experiment den senaste tiden har visat att när jag äter för lite så fryser jag och går upp i vikt, när jag äter mer så mår jag åtminstone bra.

Jag åt alltså 900 - 1300 ett tag och gick bara upp, blev plufsig, och försöker nu ligga på minst 2000 för att se om jag börjar gå ner igen, jag har inte gått upp sen jag började äta mycket men det tar nog tid innan jag går ner igen.

Jag visste inte heller att jag åt så lite…och förstår som sagt var att det måste vara därför jag gått upp och itne tvärtom.

Jag har också insett att jag har slarvat mycket med maten innan jag började med LCHF. Blandat bantning med sockeröverdoser…

Jennix - så bra att du berättar! Jag läste ju i din tråd "Tankar om.." och litegrann bidrog det till att jag börjat fundera över mitt eget ätande.

Kanske även min enorma trötthet som jag känt på sistone har med "svälten" att göra. Än mer trött blev jag ju plötsligt efter att jag varit till doktor och fått lämna en del blod (provtagning). Som om det blev "droppen" som fick mig att gå i däck helt. Ändå var det förstås inte så himla mycket de tog.. och jag hade tydligen någorlunda bra blodvärde.

#39 Det där känner jag ju igen! Tycker ju också att jag äter och äter ibland också blir det inga siffror alls. Helmysko! Sen tror jag att det är den gamla tanten som börjar bli virrig, glömmer att äta och sånt. Fy på dig! Sen hade jag också blivit trött om jag suttit uppe 01.36 på natten, då ska man sova ju. Har du glömt det med?

Lämna blod hos doktorn blir jag alltid totalt slut av, fast jag brukar svimma lite och sånt med. De sticker bara sönder mina kärl så det är inte helt ovanligt att det behövs ett nytt stick för varje rör.

Hoppas du mår bättre idag och är lite piggare. Tänk på nått roligt! Du kan få en kaninunge av mig till våren. Det är roligt!

Kan det funka med att du sätter dig och gnager på några ostskivor som mellanmål, oavsett hunger? T.ex. 25 gram ost ett par gånger blir en del protein och fett ändå.

#41  Så glad jag blir, det är ju precis det som är mitt syfte för många diskussioner - att både jag själv och andra kanske får insikter när det gäller en själv.

Tack allihopa för era fina tips och påminnelser. Jag behöver dem verkligen - tydligen är jag helt vilse i pannkakan just nu..  När jag blir såhär övertrött, då funkar inte sömnen - paradoxalt nog. Det är därför jag ibland skriver inlägg halv två på natten..

Gick och lade mig och somnade nog direkt, vid tvåtiden. Vaknade halv fem av att jag mådde väldigt dåligt. Illamåendehunger, svettades, ont i magen. Riktigt svag. Och då hade jag ätit lax med räkor och grönsaker vid 11-tiden kvällen innan.

Steg upp, TVINGADE i mig en karrekotlett och några ostskivor med smör. Fy ***. Efter en stund blev det bättre, men det dröjde länge innan jag kunde somna. Dessutom tyckte katten det var jättekul att jag plötsligt "ville" vara uppe, så han fick frispel och kutade runt och maoade för att han ville gå ut. Hur sugen var jag på att gå ut??

Uppenbarligen måste jag äta - dubbeläta t o m. Målen räcker så kort tid innan jag plötsligt rasar. Måste utöka portionerna och låta ätandet ta tid (också ett misstag jag gör - äter i förbifarten så jag kan fortsätta med det jag gjorde innan..). Och tills vidare måste jag nog knosa in ett och annat litet mellanmål också.

Så här vill jag inte ha det mer. Inatt blev jag riktigt skraj igen - tänkte t ex på hur jag ska orka gå och handla ifall jag ska må sådär.. Orka ha bokcirkel här på onsdag. Orka fixa julbestyr. Är verkligen inte van att känna mig så hjälplös..

Som tur är mår jag bra idag, just nu i alla fall. Har ätit ett berg med kött, smör och lite grösaker. Nu gäller det att fortsätta langa in resten av dagen!

Går här och funderar.. Hur har alla år av kamp mot kilona "satt sig" i det undermedvetna? Nu i höst när jag närmar mig målvikt, har jag känt mig så glad och nöjd. Men dessa "smaltankar" verkar på något sätt kopplade till "svälttankar", på ett sätt som jag inte riktigt får grepp om..

"Smal" - "äta lite". Varför kopplar min hjärna ihop dessa två?? Hur ska jag på allvar få isär dem, kapa tåtarna mellan??

#46 Tror det ligger nått i det där, "smal= äta lite" och sen kan man lägga till "=duktig!". För visst är man duktig när man inte äter…

Tur att vi här kan hjälpas åt att hjärntvätta om varandra, för mycket av det sitter nog ganska undermedvetet. Jag tänker inte alltid på att jag äter för lite, det är bara när ni här skäller på mig som jag fattar det. Det svåra är att hitta de där "inte äta=smal=duktig"-tankarna och sen tänka om!

Nu har jag tryckt i mig 150 g kött, tredje målet för idag. Är uppe i 102 g protein men "bara" 98 g fett. Får ta några ostskivor med smör igen. Blää. Kh under 10.

Just nu är jag mätt, men hungermonstret lurar bakom, jag känner det..

Flikkan - jo "duktig" finns också med. Äckligt!

Kaisakavat: Ja, just det där "duktiga" skulle man kunna vara utan. Jag tycker det är lättare att bara bekämpa "smal= äta lite", det är när det där "duktig" kommer in i leken med så blir det svårare.

"smal= äta rätt", det vet vi ju! … och då är man duktig. För att man äter rätt alltså, inte blir man duktigare för att man är smal.

Ännu en natt "in hell". Den här gången hann jag inte somna innan DET illamåendet och ontet i magen attackerade mig och den här gången var det inte att tänka på att käka. Tvärtom rusa på toa och ***.

Illamåendet gick INTE över. Det var riktigt jättehemskt. Satt och lipade på toa och funderade vad jag skulle ta mig till. Kom fram till att det måste vara nåt mer fel än bara "svälten". Antingen magsår eller gallproblem.

Gick till köket och rotade fram en burk Papaverin - mot gallkramper. Petade i mig ett piller liggandes framstupa på köksgolvet i svettnings-/matthetsläge..

Det hjälpte! Vilken lättnad. Somnade så småningom..

Vaknade tidigt - stööööön - det är nåt fel på värmesystemet i huset så det började springa trevliga hantverkare i trapphuset och så småningom även inne hos mig. De inte bara kollade element och efter fuktskador, utan tävlade i vem av dem som min katt skulle gilla bäst.  

Katten bestämde sig - det blev en solklar vinnare - han som inte hade otäcka skramlande grejjor med sig!

kaisakavat: Sov du på köksgolvet i natt?

Låter som du har det attans så superjobbigt!

Roligt med hantverkare som gillar djur. En av mina katter som numera bor hos mamma älskar hantverkare. Han brukade följa efter och skulle se exakt vad de gjorde. Inte så att han vill kela med dem utan han satt och tittade på vad de gjorde med verktygen. Särskilt borrmaskiner tycker han om! När de byggde ett nytt bostadsområde på andra sidan gatan där mamma bor så brukade han stå och hänga ut genom fönstret för att titta på alla maskiner. Lastbilar är bäst.

Glömde ju!

Hoppas du mår bättre nu! Tror du det är gallan som spökar? och vad gör man då?

Så brukar min katt också bete sig - följa efter och vara i vägen när det ska grejjas. Men det vart väl lite väl mycket den här gången - de var ju 6-7 stycken.. Herrejisses - han är van vid en i taget..

Och nja - jag HÖLL på att somna på köksgolvet - lättnaden över att det hjälpte.. Men det blev lite "svalt" så jag vacklade över till min säng. Tur man inte har ett slott så man måste kravla sig kilometrar mellan "flyglarna"..  Dock tog jag en vilopaus på hallmattan före slutstationen..

Det kan vara gallan - symptomen är väl ungefär rätt - men jag vet inte. I och för sig åt jag fett på kvällen för att jag låg i underkant där och det kan ju reta gallan.. Brukar dock inte ha gallproblem.

Funderar över magsår för det gör så ont och jag mår så himla illa (magkatarr räcker inte - det är för d-t för att vara det..) men jag tog en Pepcid Duo ett par timmar innan och det verkade ju inte ha hjälpt ett dugg..

Orkar inte försöka få tag på Vårdcentralen.. det är ju måndag. De har väl kö runt hela stan. Får väl se hur det går först. Matlusten är inte den bästa, borde äta och äta, du vet, men det går trögt.

Hoppas verkligen det där går över, det låter inte alls roligt! Jag vet inte om det är samma sak som jag brukar drabbas av, men jag vet hur det känns att däcka på badrumsgolvet och vakna i en läbbig PÖL av kallsvett (undrade nästan om duschen hade stått på), och man känner sig inte så kaxig i såna lägen.

Tror ändå det kan vara värt att jaga tag i vårdcentralen, åtminstone om du tror att de kan ha några vettiga idéer om vad de ska undersöka och inte bara börjar skälla på dig för att du äter för mycket fett!

Så glad jag blir över era söta tillrop!

Just nu är det spännande här.. Har ätit en portion stekt lax för en stund sedan och väntar nu på eventuella reaktioner…

Under dagen har formen varierat. Direkt efter att jag har ätit mår jag bättre men efter en stund sämre. Dagen har dock varit betydligt lugnare än natten/nätterna..

Ringde till min mor och jämförde hennes gallbesvär med mitt blä-mående. Inte riktigt samma, hennes attacker strålar ut mot sidorna och upp bakom ryggen. Inte mitt - det håller sig i mellangärdet och lite neråt. Annars likt.

Blir det ännu en sån där natt i h-vetet - då ringer jag vårdcentralen imorgon.

Hur mår du idag?

Tycker verkligen du ska ringa vårdcentralen om du fortfarande mår så där konstigt, särskilt om du haft en jobbig natt. Jag vill ju att min tjat-tant ska må bra!

Hallå! kaisakavat, hur mår du?

Blir nästan orolig.

Hej på er - sötnöss! (En mus - flera möss. En nos - flera nöss.)

Jodå, jag lever. Inte blev det att ringa vårdcentralen idag. Sov först halva dan för att jag inte kunde sova på natten. Av att jag var rädd att börja må f-n. Sen har det kommit och gått som vanligt. Inga riktigt jobbiga anfall, men inte alls bra.

Tröttnade på att känna mig "stackars" - så jag käkade en karrebit och pälsade på mig för vi har minus 15 jätteskönt väder - och knatade iväg till min vän Berit som är konstnär och poet. Pratade om ditt och datt, vi har alltid mysigt, och så fick jag ju tillfälle att spana in hennes fantastiska bilder. Det är särskilt en av dem jag är "ute efter", en blyertsteckning. Har redan tre av hennes bilder.

Ifall ni blir nyfikna så finns hon på www.beritgabrielsson.se - en ny hemsida inte färdig men påbörjad.

Hon bjöd på kaffe och ost.

Nu bör jag äta nåt. Blää.. Men jag måste. Avvaktar nattens eventuella äventyr. Har lovat min mama att åka till akuten om det blir sådär riktigt jätteilla igen. Men jag vet inte - de gillar inte att man kommer ifall man inte är döende. Och är man döende så är det ju knappast lönt!

Nu ska min hysteriskt spinnande katt, som klättrar omkring på tangentbordet och framför bildskärmen när jag skriver, till kylskåpet!

Skönt att du hörde av dig. Då kan jag gå och sova.

Tack snälla, för omtänksamhet!

Idag verkar det som att jag ska må bättre. Mådde mycket bra efter att jag ätit frukost. Och precis som jag konstaterat detta, så kom en attack av illamående över mig.. Försvann dock fort.

Mycket lurigt det här..  Om vi nu ska bli lite pinsamma, så har jag gaser, vilket jag ALDRIG brukar ha numera.

Jag pendlar mellan att tro det är ändå någon sorts mysko maginfluensa alternativt gall/bukspottkörtelproblem.. När attackerna kommer så sväller magen upp i diafragmahöjd, kring och under mellangärdet..

Nu verkar "elendet" ha gett med sig. Är nojjig fortfarande, men mår betydligt bättre.

Skulle steka blandfärs nyss och öppnade glad i hågen paketet, vars bäst före datum är på lördag. Det stinker ve och f-n!! Vädrar fullt korsdrag trots 15 minusgrader för att försöka bli av med stanken.

Fy för den….!

OBS! Köpt på ICA! Nyléns-Hugosson - Blandfärs..

Ang din trötthet. Hur har du det med "månadens mineral" (urgammal KiF-skämt), dvs magnesium och D-vitamin. De kan motverka trötthet.  Kan tröttheten vara någon form av biverkning av medicin? Fetthalten kan du öka genom att t ex ta kokosfett i te. Mer fett = mer energi.

Fy vad sur man blir när maten är det! Gå tillbaka till affären och kräv pengarna tillbaka! Inte så mycket för pengarnas skull som för att de ska fatta att det bara blir jobbigt för dem själva om de säljer dåligt kött, så kanske de skärper sig. Och det här säger jag lika mycket till mig själv, som varit lite dålig på att klaga varje gång jag fått dåligt kött på mitt ICA - det händer så ofta så jag ids inte riktigt jämt.

Skönt att du mår bättre i alla fall!

Hallå!

parsley - min trötthet är ganska konstant och har med min grundsjukdom att göra, vad nu den är… Äter inga mediciner alls.

Just nu är det inte så farligt med tröttheten dock, särskilt med tanke på att jag har sovit så dåligt på sistone. Magnesium tar jag i liten dos hela tiden, d-vitamin ska jag så smått börja med nu.

Aniara - Färsen! Det var inte måttligt vad det stank heller. Trots att jag vädrat ordentligt så "känns det" som om bakterierna ännu sprider sig härinne. Blä. Ringde affären, ska få tillbaka pengarna - inga problem. Hade köpt hela två kilon, så det var ju tur. Och jag vet - man blir arg och vill klaga men kommer sig inte alltid för..

Rapporterar viktig DELSEGER!!

Fick idag brev från min läkare som skriver såhär:

"Jag har gått igenom din journal, dina provsvar och försökt ta till mig mera gällande diagnosen kroniskt trötthetssyndrom. Du har ju rätt i att diagnosen Depression är felaktig.

För att utfärda ett FKF 3200 måste jag bedöma din prognos och arbetsförmåga, vilket jag inte kan göra. Jag föreslår därför att du får göra en försäkringsmedicinsk utredning. Jag har skrivit till FK och ber att de kontaktar dig."

Bland dessa meningar fastnar jag särskilt för den sista meningen i första stycket: "Du har ju rätt i att diagnosen Depression är felaktig."

Jamen äntligen!!! Svart på vitt! Har bara sagt det en miljon gånger sedan den ställdes år 2001. Undrar vad som händer härnäst dock?? FK har ju satt klackarna i backen och vägrat förut..

Som jag tyckte efter att ha träffat denna läkare, så verkar hon ju göra sitt jobb ordentligt. Inte sitta och sova på sitt kontor. TACK!!

Visst har jag gett dig den här länken till RME:s temadag i Landstingshuset den 28 maj i år? Om din läkare har tid och ork så ger filmerna enormt mycket information.

Försäkringsmedicinska utredningar kan vara jättebra eller jättedåliga. Har man otur hamnar man hos något opportunistiskt privat företag som tror att de måste friskförklara alla de träffar för att få behålla uppdragen för FK. Vilket de möjligen har rätt i, säger cynikern i mig. Skicka gärna information i förväg, RME brukar rekommendera kortversionen av "Canada-rapporten" och "CFS Toolkit" som är utgivet av amerikanska Centres for Disease Control, världens största sjukvårsdsmyndighet tror jag. Skriv ut själv eller beställ proffsiga färgutskrifter på lite finare papper från RME! Det är viktigt att informationen kommer från en trovärdig avsändare, läkare brukar inte gilla "cyberkondriker" som kommer med obskyra artiklar de skrivit ut från nätet.

Tack Aniara!

Vet om det där med Försäkringsmedicinska utredningar.. Ett lotteri. Är ändå glad att någon har lyssnat på mig, att vi (jag och läkare) kan "get down to business" äntligen. Inte bara dilla.

Det värsta som kan hända är att jag hamnar på 0 kr i ersättning från FK. Värre saker kan ju hända!  (OBS! Här är jag MYCKET ironisk, även om det i slutändan ju faktiskt är sant!) Som absolut sista utväg: Min pappa äger en gård, hans barndomshem, som står tomt i dagsläget. Fullt beboeligt, men tyvärr placerat i fel kommun.. och lite långt från det mesta. Har själv vuxit upp i samma lilla samhälle. Öken, men väldigt fint på sätt och vis..

Har förstås ingen längtan alls efter en sådan utveckling av mina livsbetingelser, istället vill jag ju annat. Vill så mycket att jag f n har ont i huvudet. På senare tid har jag funderat en hel del på huruvida jag ens ska bo kvar härupp i norr.. Har dock "hört" att kötiden på bostäder i storstan är typ 100 år och jag har inga pengar att köpa bostadsrätt för.  

Frågan är hur jag skulle klara mig utan dessa härliga 15-20 minusgrader och drivor med mjuk snö.. Får väl ta långa "semestrar" i nämnda håla där jag växte upp. Huset ligger ca 50 m från havet, med strandtomt. Skärgård på sommaren (familjen har förtielva båtar) och vita vidder på vintern.

Tjoho! Delseger även idag. Det dryga kilot jag hade lagt på mig inför denna tråds start, är försvunnet. Nu väger jag 70 blankt igen.

Vaknade av ljudet av en arbetande traktor och blinkande orange ljus i sovrummet. Det snöar otroooligt mycket här. Utan att blåsa. Stora vita flingor som dalar ner.. Vi börjar ha ordentliga drivor här nu - kommunens snöskottningsbudget tog slut i november. Höhö!

Om käket:

Senaste dagarna har jag funderat över min mathållning. Hade ju tänkt bedriva ställningskrig mot kh, men har ändrat mig. Istället ska jag återintroducera grönsaker i lite större mängd. Satt och bläddrade igenom en vegetarisk kokbok igår kväll, satte postit lappar på varje sida med inspirerande recept. Man får ju hoppa över alla rotsaks- och bönrecept, t ex. Men där fanns mkt gott.

Bl a en chokladomelett med hasselnötter, som man gräddar i ugnen. Med äggen vispade var för sig, gula och vita.. Gissa om jag ska prova den?? Måste bara handla lite först. Blir den bra så lägger jag ut receptet!

Och nu spöregnar det!

Otroligt egentligen hur mycket bättre jag mår. Dygnet är på rätt köl (någesånär) och matlusten blir allt bättre. Vilken skillnad!

För att bre på vidare: Marcus Fagervall vann "Stjärnor på is", Kevin vann "Idol". Heja Norrbotten!!! Känner hur det närmar sig, snart vinner jag nåt jag mé!

Har varit på stan och förstört pengar som jag inte har. Sjutton vad kul det är. Nya snygga underkläder - huuu - inte billigt. Julklapp till ena ungen. Så nu är det bara en julklapp kvar att fixa, till sonen som vill ha en trehundratusenkronorsbil!

Vad skönt att höra att du mår bättre igen!

Var nästan orolig ett tag.

Du kanske kan hitta en modellbil av drömbilen. Det enda som skiljer män från pojkar är priset på deras leksaker och han är ju din lille son. Visst blir det bra. 

Verkar som det hjälpt att du ätit mer? Tack för att du delar med dig! Jag tänkter att stress och vinter-mörker kanske gör att man vill "gå i ide…"?

Glitterfisk - Tack för din omtanke.

parsley - Den lille sonen är 23 år gammal och 1.89 lång typ. Skulle inte gå att knyckla in i en leksaksbil.. Det betyder inte att det är nåt som helst fel på ditt förslag! Jag tycker också att det borde bli bra.

SaJo123 - Jag är säker på att det behövdes mer mat. Det kan ha varit nåt mer förutom svält som drabbade mig, men jag vet att jag har ätit för lite på sistone. Nu idag, har matlusten äntligen återvänt! Hurra!

Och visst skulle vi nog behöva gå i ide, åtminstone för en liten tid. Många behöver vila. Jag tycker bara det är lite trist att vara i ide ensam. Vill ju kunna träffa folk och ha kul!!  

Om käket igen: Jag har just uppfunnit "ny maträtt". Fräste en ordentlig laddning viltmästarskav (ren+hjortkött) i smör, mot slutet slängde jag i en dos strimlad vitkål och ett gäng frysta hela lingon. Fick fräsa färdigt.

Upp på tallrik. Ordentlig klick cr fr i mitten. Och en liten dutt lingonsylt. JÄTTEGOTT!!

Det är skönt när matlusten har kommit tillbaka.

I helgen har jag engagerat mig mer i matlagningen. Gjort några goda tillbehör m grönsaker, t ex. I ugnen står just kycklingfiléer fyllda med ost och kryddor och lime, omvirade med bacon.. I en form bredvid spisen står 9 st blandfärsbiffar.

Har grävt bland recept och filosoferat kring lchf-anpassning av dessa.

Mat - mums!

Mitt tappade kilo lyser med sin frånvaro, egentligen är det mer än 1 kg dessutom.

Har också fått slängar av frustration över att jag inte är frisk. Det är så himla mkt som jag vill göra, men inte kan. Antingen orkar jag inte - eller också stupar det på att jag inte har några pengar.

Nu är jag glad igen. Håller på att upprätta en handlingsplan..

En sak är säker - Skulle det i detta läge dyka upp en Försäkringskasse-tjänstemänniska framför mig, då skulle jag inte kunna hejda mig själv - Jag skulle gallskrika och ge personen en rak höger!!!

Jag är fruktansvärt trött på att tala om för de idioterna på vilket sätt jag är sjuk. Varje gång jag har dem på tråden får jag börja om från början. Nu har min nya läkare skrivit till dem, om att jag har fel diagnos, att det saknas tecken på ångest och nedstämdhet (min diagnos), att jag lider av nåt annat och att det behövs en försäkringsmedicinsk utredning. 

Å så ringer den j-a FK-människan och dillar om att mina symptom på ångest och Depression har gått tillbaka, som ett tecken på att jag skulle vara "frisk". Känns det bekant!!??

J-a IDIOT!! Jag tyckte först att FK-människan verkade bra - men icke! Jag som aldrig någonsin har haft tendenser till våldsamt beteende, knyter nävarna!!

Det verkar ju logiskt.  Först blir man feldiagnosticerad och när det uppdagasatt man är feldiagnosticerad så blir man helt plötsligt frisk. Stackars dig. Hoppas det ordnar sig för dig.

Fk-handläggarna har hårda krav på sig att minska sjukskrivningarna och tar alla chanser, verkar det som. De säger att diagnosen inte spelar någon roll utan det är arbetsförmågan som räknas, men bara när det passar dem själva. Minns för något år sen när riktlinjerna för sjukskrivning vid olika diagnoser kom efter mycket tid och skattepengar, och det första förslaget innebar. om jag minns rätt, att man bl.a. för ME (som är en kronisk neurologisk sjukdom som bara några få procent tillfrisknar ifrån) skulle vara sjukskriven i max 2 veckor. Tror att det då räknades in under utbrändhet - vilket man väl i regel också behöver mer än två veckor att återhämta sig ifrån. Det allra mest ironiska är att eftersom ME är en kronisk sjukdom kan man inte ens ställa diagnosen förrän efter minst 6 månader - tänk så snopet att genast upptäcka att man varit sjukskriven i 5½ månad för mycket redan! Det drogs tillbaka sen, och jag tror inte de har kommit med något nytt förslag för just den diagnosen sen. Men hallå, själva idén med att diktera sjukskrivningstider för olika diagnoser går ju helt på tvären mot vad de själva säger. Inte ens ett brutet ben läker ju lika fort för alla!

Fortsätt bara stå på dig, fast det är tufft. Behöver du hjälp kanske du kan kontakta FRIS - försäkringstagarnas rätt i samhället? Och ät mycket smör så att du håller dig lugn och glad!

Parsley - Jo, väldigt jättelogiskt!

Jag anser att jag har gjort världens upptäckt idag - FK-människorna saknar inte empati med andra människor, som de anklagas för. De saknar intelligens.

 Aniara - Vaddå!?? Får jag inte slåss nu när jag äntligen lyckas vara mest arg och inte mest knäckt??  Visserligen lipar jag hinkvis av frustration och viss rädsla, men jag har fortfarande efter flera timmar lika mycket lust att ge henne på käften.

Drar en FK-metafor:

Står med en kompis bredvid hennes bil och pratar. Jag har av någon anledning haft fått för mig att hennes bil skulle vara rosa, men upptäcker ju nu att den är blå!! Min slutsats: Hon har ingen bil!

Detta som händer är inte bra för min moral..

Går här och muttrar:

"Hädanefter ska jag inte någonsin mer vara trevlig och saklig gentemot FK-människorna. Istället ska jag vara överlägsen, sarkastisk och saklig. Särskild vikt ska läggas vid att le milt överseende/nedlåtande."

annan tanke:

"Hädanefter är det slut med ärlighet och dygd. Kommer ta små svartjobb resten av livet och ljuga som en jag vet inte vad.."

tredje tanke:

"Tänk om man skulle ta och skriva en liten rapport om kompetensbristen hos FK-människorna…"

Med flera idéer kring min framtid..

Hej Kaisakavat!

Har läst upp mig på din tråd Hoppas verkligen att du får kontakt med en intelligent FK-människa innan det är för sent…

Så undrar jag hur chokladomeletten med hasselnötter blev? Får vi ta del av receptet här?

Men ooo - Millis - den hade jag glömt bort. Undrar om jag har nog många ägg??

Tipp tapp tipp tapp…

#79 Med tanke på hur väl du skriver och din analysförmåga så tycker jag absolut att du ska skriva en rapport om kompetensbristen hos FK:s handläggare.

För något år sedan läste jag att FK fick fel i omkring 30 % av de fall som överklagades till länsrätt. I vart tredje fall fattar FK alltså fel beslut, vilket innebär att FK:s handläggning inte är rättsäker för den enskilde. För några år sedan satt jag som nämndeman i länsrätten. Redan då var FK den myndighet som fick mest rättelser, omkring 10 % vill jag minnas. Nu är de alltså ännu sämre. Övriga myndigheter hade omkring 1 % ändrade beslut.

Parsley - oj då! 30 % - det är ju ruskigt mycket. Bekräftar min uppfattning! Dessutom har jag inte ännu haft en handläggare som har någon form av universitetsstudier bakom sig. Lång och trogen tjänst är deras meriter. Det GÅR INTE att snacka med dem om min utbildning (blev sjuk strax innan examen) eller om min kompetens/lämplig praktikplats.. Alla på FK kanske inte behöver ha högre utbildning, men ibland undrar man om inte fler borde..

Nu e de spännande - Den nämnda chokladomeletten är uttagen ur ugnen och står på avsvalning. Undrar över hur den blitt..

Den liknar mer en souffle.. 4 ägg, nötter och choklad. Kanske ska jag kalla den Kaisakavats Sachersoufflé.. Jag FÅR döpa den, för jag har ju modifierat receptet. Fast sacher ska ju innehålla aprikos och det gör inte den här..

Ser den härifrån och DOFTEN!! Ojojoj.

Inser att den är rätt o-fet och med 60 g 70%ig choklad… Det gäller att dra på med grädde till den.

OMG - inte för att jag vill vara taskig, men just nu tycker jag synd om alla som inte är hemma hos mig..

GOTT!!

Gör en särskild recepttråd!

#83 Alltså, det är 30% av de ärenden som överklagas till länsrätten och alltså först har blivit fel i den första handläggningen och sen blivit fel i FK:s egen omprövning (som är första klagoinstans före länsrätten). Men det är fortfarande en hög siffra. Även om enskilda handläggare kan klanta till det borde de rätta till misstagen själva. Ibland undrar man om de bara gör så snåla bedömningar som de bara kan och hoppas på att folk inte orkar överklaga.

Jag känner en f.d. läkarsekreterare i USA som ägnade typ ett par veckor åt att mödosamt sammanställa sin ansökan om sjukersättning, och fick till svar att hon inte kunde vara så sjuk som hon påstod och ha så mycket kognitiva problem, eftersom ansökan var så prydlig och välskriven. Jag antar att de även där tar alla chanser!

Slaska på ordentligt med grädde på den där kakan och NJUT, det förtjänar du!

#85 Den %-beskrivningen känner jag igen lite bättre..

Än har de ju inte tatt bort min ersättning, så man ska inte måla fan på väggen i mitt fall riktigt än. Men när de dillar sådär blir man ju helt förstörd.

* *

Kakan får jag lov att avnjuta i små portioner, med all den där chokladen. Mäktigt också, märker jag. Aldrig innan LCHF tog det stopp så fort när jag åt bakverk.. Efter en sjättedel av kakan max - nu är jag proppmätt!

känner igen det där med att bara äta lite granna.. 
gjorde en cheesecake med saffran i .. fredags?

den åt jag upp sista biten på igår.. så länge brukade "gosaker" aldrig hålla för mig ..

ska söka upp den där tråden du gjort med omellet mede choklad och nötter.. låter helt klart intressant..

fasen i mig.. varför ska de vara så "dumma".. FK människor alltså..

försökte tvinga ut min mamma på mer tid än hon verkligen klarade av.. hon hade nog tur och fick halvtidssjukpension..

Recepttrådens namn blev - lite slarvigt - Kaisakavats Sachersufflé! Den liknar inte alls en omelett i konsistensen eller smaken så jag frångick originalnamnet.

Caena - FK-människorna är dumma av ohejdad vana. Vissa av dem säkert redan från födseln, men inte alla.. Jag är säker på att en av mina livsuppgifter är att säga följande till min handläggare:

"Plats!"

I slutet av dagens telefonsamtal började hon ge mig tillrättavisningar om att "komma mig för" att skaffa mig en arbetspraktik. Det är emellertid nåt mycket viktigt som hon inte än har förstått, men som hon kommer att veta inom några veckor:

Hon ska helt enkelt inte bry sin microskopiska hjärna med vad jag gör och vad jag inte gör. Jag har ett beslut om rätt till sjukersättning som räcker än i mer än tre månader till och oavsett vilket så ger INGEN mig några order om vad jag ska göra, förutom jag själv. Visst kommer jag skaffa mig praktikplats, när jag vill, där jag vill, men hon kommer inte att ha ett skit med det att göra!

Ååååååååå nu kokar jag igen!!

Enkelt. Hon tror att du är deprimerad. Vore du det skulle du kanske behöva peppning för att "komma dig för" med saker. Inte för att det ändå skulle vara just hennes jobb! Det är säkert svårare för henne att förstå eftersom du har haft fel diagnos, och ännu inte har fått rätt diagnos. Från hennes synpunkt har du varit sjukskriven för Depression, men din nya läkare säger att du inte är deprimerad ("längre"). Alltså, upp och hoppa!

Att läkaren i själva verket påtalar att du tycks vara reellt, fysiskt SJUK har än så länge inte gått in! (Nu vill jag inte på nåt sätt påstå att Depression inte är en reell sjukdom, förstås, det är bara inte din sjukdom.) Det är bara att gå igenom hela den vansinnesfrämjande processen tills hon fattar, alternativt tills du får avslag och kan överklaga. Herreminje, man måste verkligen vara frisk för att orka vara sjuk!

Själv har jag f.ö, just fått veta varför jag inte hört något om min ansökan, som jag skickade in i augusti. Strax innan skickade jag nämligen in en anmälan om ändrad inkomst, som dock var en smula vag eftersom jag är anställd som timvikarie och inte har en aning om hur mycket jag jobbar förrän efteråt. För att underlätta för dem hade jag dragit till med en siffra som verkade sannolik, och i efterhand har visat sig hålla ganska bra. Men handläggaren ville prompt ha en exakt årsinkomst, och hade tydligen försökt nå mig i augusti - dock inte på något sätt som jag märkte av, kan jag tillägga, så jag antar att hon hade nöjt sig med att ringa en eller två gånger från sitt skyddade nummer, utan att lämna meddelande, och sen gått vidare till andra ärenden.

Min nuvarande 50% sjukersättning går ut sista januari, men handläggaren tänker fortfarande inte göra nåt förrän jag skickar in papper på min årsinkomst. Fast det får jag ju veta om en vecka när jag får årets sista lönespecifikation!

# 89-90 Du kan ha rätt i att hon utgår från min felaktiga diagnos. Men i min "journal" hos FK finns gott om material som motsäger detta. Bl a fick tidigare handläggare påbackning av dåvarande nämnden för att de svamlat för mkt i underlaget till beslut. Sen har vi ju pratat om problemen sjuttielva gånger..

Det är otroligt psykande att de kan ringa upp och låtsas som om inget av det tidigare sagda, någonsin har sagts. Man blir lätt förvirrad och hinner inte alltid hitta igen argumentationstråden under själva samtalet..

Knasig handläggning av ditt ärende.. Det är sånt där som gör att man ifrågasätter dem.. Hur ska du kunna veta i förväg exakt vad din lön blir? Andra myndigheter inser att det inte går. T ex CSN, Skattemyndighet, m m.. Tänk om vi inte kunde preliminärbetala in skatt. Hur skulle vi göra då? Skulle alla betala in sin skatt sista december? Låter klumpigt/orealistiskt. Dessutom när det gäller FK - de betalar ju ut bostadsbidrag till folk, baserat på preliminära uppgifter. Så vad är problemet?

Inte kul när besked dröjer.. Är det nån gång man kan tillämpa uttrycket: "Det som inte dödar - det härdar!" så är det när det gäller kontakter med FK.

Idag känner jag mig "överkörd". Kroppen och huvudet "vill inte".. Men jag tror jag överlever, alltså blir mer härdad för varje gång..

Så, nu har jag uppdaterat mig i din tråd.

Jag fasar för början på nästa år när f-kassan ska börja ta tag i min sjukskrivning. Visserligen så vill jag testa att arbetsträna men man vet aldrig vad de kan hitta på. Jag har lite krav på arbetsplats om det ska fungera med.

Den där chokladomelettssufflén verkar ju inte helt oätlig. Tittade på receptet igår och tror nog jag ska testa det någon gång. Har ätit massor med tårta i ungefär en vecka och gått ner i vikt så de kanske fungerar också.

Hej!

Halkade in på den här tråden igår av en slump och blev helt fast - du skriver så bra!  

För att återknyta till ett ämne lååångt upp i tråden så tror jag att jag är likadan vad gäller kokosfett. Överallt här inne läser jag om alla som tycker det är så bra mot förstoppning, så när jag hade de problemen själv för ett tag sen tänkte jag att jamen, då provar jag med massor av kokosfett så löser det sig säkert (haha). Men det gjorde det inte alls det, snarare blev det bara värre och värre! Tills jag struntade i råden att äta kokosfett och inte äta hårdost, utan gjorde tvärtom istället. Och nu funkar allt som det ska igen. Så det hjälper uppenbarligen inte för alla…

Känner igen mig med allt besvär med Försäkringskassan! Det verkar vara mer regel än undantag att de gör fel, och man känner sig så väldigt utsatt i en sån situation; lite hårdraget har de ju makten över hela ens eventuella rätt till fortsatt existens i det här samhället. Och att inte känna sig trygg på den punkten gör ju inte att man mår bättre direkt. När man redan mådde dåligt från början. Hursomhelst, kommer fortsätta följa din tråd och önskar dig stort Lycka Till med allt!

Trevligt att se dig flikkan!

FK- grrrrrrrrrrrrr

Chokladgrunkan - Mumsar f n på en bit till kaffet. Den är gooood. Bra konsistens. Men jag är sur på mig själv för namnet - den liknar ju mest en vanlig "kaka". Borde ha döpt den så.. Hur originalet kunde heta "omelett" fattar jag inte alls.

Något har hänt med mig.. Antar att det handlar om viktnedgången. Jag får fina komplimanger av folk. De tycker jag är snygg. Idag blev jag duktigt inspanad av en rätt söt snubbe när jag drack kaffe på stan. Det är fånigt på sätt och vis att "viktgrejjs" har sån betydelse, men jag blir ändå glad - glad att jag liksom "syns".

Fick dessutom höra idag - av en som inte känner mig mer än "formellt" - att jag har en stor dynamik i min personlighet och att jag är ytterst "välmöblerad upptill". Och det var ingen som hade betalt för att säga sånt. Shit, vilken komplimang!! Bara jag inte går och blir högfärdig.

Hej Endtyme!

Du är så välkommen - ännu en medsyster i ANTIKOKOSFETTKLUBBEN!

Förtydligande gällande förra inlägget. Begreppet "välmöblerad upptill" syftade på innehållet/strukturen i mitt huvud, inte på nåt eventuellt bystmått - för det har jag inget!!

Hahaha, ja vi får väl starta en sån!

Kokosfett är bara till för att göra ischoklad på!

Som man inte ska äta sen…

Idag har det mesta av min uppbyggliga ilska försvunnit. Känner mig som en seg grå klump, som drar fötterna efter mig.

Min kompis sa nyss. "Undrar när FK ska börja sparka dem som är sjukskrivna för benbrott på själva benet??"

Ni kanske hajjar - hon syftade på hur de utsätter stressjuka människor för just stress.

Förstod direkt vad du menade med "välmöblerad upptill" (snyggt uttryck!) Men varför skulle du inte vara högfärdig över det? Jag tycker vi är alldeles för dåliga på att säga "jag är bra!" i det här landet. Mer sånt!

Effie - Jo visst ska man vara stolt. Risken finns dock att om man blir högfärdig så "dör" ju på sätt och vis intellektet, det man från början var stolt över, för att man blir dryg och narcissistisk.. (heter/stavas det så)..

Fast det är skillnad på högfärd och högfärd…

Mitt liv är en berg-och-dalbana. Ibland händer väldigt bra saker, men däremellan dyker katastroferna upp. Denna vecka önskar jag stryka ur mitt liv. Först försäkringskassemänniskan och nu en helt ny mindre "kul" grejj:

I en tid har jag känt lite underlig känsla i en kindtand. Kindtanten är lagad i slutet av 70-talet och lagades om flera gånger under de kommande åren för att tandläkaren var klantig och inte fick bort karies, som frodades vilt under fyllningen. Jag=försökskanin och träningsobjekt för hopplöst obegåvad tandkäkare. Ordentligt urborrad tand med andra ord.

Denna tand spökar nu och psykade mig såpass att jag beställde tandläkartid. De hittar inget fel, men säger att tanden måste rotfyllas för att det troligen är en infektion inuti den. Kostnad 5 - 6 tusen spänn. Sittandes/liggandes i tandläkarstolen började jag gråta och har sedan dess haft svårt att sluta.

Alla drömmar om att ha roligt, satsa framåt och på mig själv, de bara dunstar bort. Hoppas att jag snart hittar igen min vanliga fightingspirit, men jag vet inte.. Varifrån ska jag få pengar till detta? Och jag som trodde att vinden hade vänt.. känner mig som en idiot.

Berättade för sonen i telefon - om både FK och om tandläkaren. Han är så söt. Han föreslog att vi ska rota fram hans gamla slöjdalster från femman: ett basebollträ där han bränt in texten "Bad Motherfucker" och börja använda det. Säger inte hur, men.. 

Fyyyyy så trist det är när såna där utgifter ramlar ner från ingenstans. Just före jul dessutom. Av någon anledning känns tandläkarräkningar alltid extra dryga, kanske för att de ofta blir så höga, kanske för att det ju inte direkt är något nöje man betalar för. Men du, tandläkare brukar inte vara omedgörliga med att lägga upp en betalningsplan. Och ett annat tips om du är medlem i Svenska kyrkan är att söka upp en diakon i din församling och fråga om de har några fonder man kan söka bidrag ur. Om du förklarar att du är sjuk dessutom kan de hjälpa dig att ta reda på vilka som är värda besväret och att fylla i ansökan. Och ofta har församlingen en eller flera egna fonder som de kan disponera ganska enkelt - men det beror på vad det är för slags trakt, om det har funnits många rika ensamma äldre som testamenterat till kyrkan. Församlingarna i Stockholms innerstad är rena guldgruvorna!

Och en annan sak: tänk om det är infektionen i tanden som har gjort dig sjuk under alla år? Du kanske upptäcker att du mår mycket bättre när den väl är borta och utrensad!

Aniara - Tack för många bra tankar. Visst finns det utvägar - jag vet det. Det måste finnas utvägar! Intressant det där om Svenska kyrkan. Kanske visar det sig vara bra att jag inte ha kommit mig för att "går ur".

Tror inte att det är tanden som gjort mig sjuk innan. Ändå har det varit min plan att byta ut amalgamet - en tand i taget - vartefter.. Hade redan börjat prata med min ordinarie tandläkare om det. Nu går ju det åt skogen. En hel "förmögenhet" går åt till en enda tand som annars hade räckt till flera andra (enligt uppgift ca 1000 kr styck). Har kanske fyra amalgamgrejjer totalt.

Mina redan icke-befintliga marginaler krymper - jag som hade tänkt att de istället ska börja växa. Det känns rätt hotfullt och i kroppen finns en tendens till uppgivenhetskänsla..

Men men - Julen blir nog bra ändå, kanske nån enstaka gråtattack bara när man råkar tänka på elendet.. Kommer vara bland människor som fattar.. När bara värsta chocken lagt sig - jag trodde först inte mina öron när han sa priset och dessutom mumlade f-nskapet - hittar jag nog tillbaka till min "spirit". 

och det finns ingen chans att du "klarar dig utan" kindtanden?
att det skulle vara lättare och bättre att dra ut den?
(mind you, jag har ingen aning om hur det är med tänder, egentligen)

hoppas verkligen att du hittar en guldgruva.. du förtjänar det!

dubbla inlägg

Apropå guldgruva - Var det inte Pasi här på forumet som gav sig ut för att leta guld.. (saknar Pasi förresten..) Kanske man skulle följa hans exempel.

Om jag köper ett bra tält, säger upp läggan och magasinerar grejjorna. Pappa har några fina jaktgevär som han aldrig använder, men som kan hjälpa mig att försörja mig under min "tältsemester". Licens - vad är det?   

Jag är rätt duktig på att skjuta prick - åtminstone med lättare skjutgrunkor. (Klassade ut min brorsa som tävlingsskjuter med pistol, min papa samt en hemvärnsgubbe på luftgevär i somras - helt otränad till skillnad från dem.) Kanske skulle jag lyckas fälla ett och annat byte. Fast jag måste nog träna på spårning, m m..

Och har jag ett stort armétält så kunde ni komma och hälsa på mig i mitt totala LCHF-liv. Sitta runt lägereld och mysa, helstekt ren, öööh småvilt menar jag..

Caena - Jo tanken på att dra ut elendet har redan gått genom huvudet. Men det är en av de allra viktigaste tuggtänderna i nedre käken, tror det skulle vara dumt, köttätare behöver sina gaddar.. Näe, det måste lösa sig på annat vis.

Tack för snällis-ord.

Tipp tapp.. Nu e julen "överstökad".

Jag har lyckats hålla mig på banan. Några få chokladbitar blev mitt hopp över skaklarna. Tror de har inneburit vätskeintag dock, för jag känner mig lite svullen och magen bubblar. Struntar i det dock, tänker låta bli att väga mig på några dagar.

För övrigt är allt bra. Hade tjej-träff (tantträff) här igår kväll). Knytkalas med mysprat och fnitter.

Har varit hos mina föräldrar under julen. Blivit lite förskräckt över deras kosthållning. Det är VÄLDIGT mycket spannmål på deras meny och jag hittade lättmjölk (!) i deras kylskåp. Små mängder protein och rätt så lite fett. Katastrof.

Tror att särskilt min pappa mår dåligt av det - visar tydliga tecken på sockerberoende.. Han dras väldigt till fika, bröd, gryn, godis, sött mm skräp. Jag har skivat upp och stuckit till honom extra skinka och köttbullar och ägg och allt möjligt för att motverka effekten av allt "socker" och se till att han får näring.. och jodå, han käkar snällt :). Jag är extra bekymrad, för hans mamma gick ner sig i sockerträsket åren innan hon dog och detta sänkte henne extra fort. Vill ha kvar min älskade snälla pappa så länge det bara går. Och värna om hans livskvalitet - han snickrar, bygger båtar, är social som sjutton. Hjälpsam med alla. Vänlig.

Mamma är det ingen ide att försöka med ens.. Hon äter typ enorma mängder, varannan timme - är alltid hungrig (och liten som en fjäder). Försöker säga att det ju är helt logiskt att alltid vara hungrig när man inte äter någon näring (fågelmat). Hon supportar mig helt i mitt ätande, men är så långt i från LCHF man kan komma själv.

Men men - nog med oro - iallafall för stunden.

Min svägerska visar stort intresse för mitt käk. Även om hon inte käkar direkt LCHF så fattar hon principen och att det är hälsosamt.

Hon e alltså smart!

Hej Kaisakavat!

Jag har en länk här som är läsvärd.

http://web.telia.com/~u91127448/Rotfyllning.html

Skriven av en tandläkare som heter Karin Öckert. Din trötthet kan mycket väl bero på tandinfektionen som du har gått och dragits med så länge. Bakterierna i en tandinfektion är extremt toxiska.

En rotfyllning är inte så mycket bättre. Riskfylld. Om jag får drista mig till att tycka nåt så tycker jag att du ska ta bort tanden. Du har ju flera andra tänder att tugga med…

Hm..

Vet inte att jag har skrivit nåt om att ha dragits länge med en tandinfektion.. Det är bara de senaste  veckorna som jag känner av tanden (samt tanden bakom..). och värken (som kommer och går) kan lika gärna bero på den visdomstand som håller på att gorma sig upp längst bak. Den knuffar på de andra tänderna och det gör ont. Samma hände förut i min överkäke och där är alla tänder hela.

Stora risker finns förstås ändå kring den gamla amalgamfyllningen. Jag vet det. Hade det varit tanden längst bak som varit amalgamfylld då hade jag inte tvekat utan låtit pappa ta hovtången.. :) Luckan hade säkert åtminstone delvis täckts av visdomstanden som kommer.. Men nu är det sexårstanden - en viktig tuggtand mitt i raden - som det handlar om och jag vill gärna ha kvar tuggförmågan där..

Duktiga du i jul! Helt impad på alla som lyckas hålla sig från sockret i dessa tider… Jag har tyvärr trillat dit på potatislåda och svartbröd… Skyller på att jag är nybörjare

Det går inte att få någon ersättning för de tidigare, slarviga lagningarna? Har haft krångel med karies under amalgam jag också, men min nya tandis fick ordning på det direkt som tur är! Håller med #102 och 109, värt att kolla upp om det har samband!!

Kram på dig!

#111 Hm.. Vad ska jag skylla mitt chokladfusk på då?  

Ersättning för tidigare misshandel av tandläkare. Jo, tanken är attraktiv. Tror dock inte att det är möjligt. Min journal från annan kommun, från slutet av 70-talet.. Och sedan ska det finnas nån paragraf nånstans, som säger nåt om detta - inte troligt.. elller?

Fick du någon ersättning/rabatt??

Nej, iofs inte.. Men jag fick inte superkrångel av det heller, "bara" en rejäl grävning m ny lagning som följd… Men det blev lixom ingen följetång av det hela. Funderar på vem man skulle kunna kolla med om sånt där… Vi hoppar över FK i det här fallet va?  Men seriöst, det borde väl gå att få ett intyg från nuvarande tandis att det var slarvjobb under lagningen? Eller?

Idag - jag överkörd av stridsvagn..

Lite reaktioner på mat(choklad)utsvävningarna under julen hänger kvar. Som så många skriver, små avsteg kan göra nytta, man minns hur man mådde innan LCHF och blir så himla nöjd och motiverad att fortsätta på den nya vägen.

Solen skiner och alvedon biter. Bra det.

#113 Om ersätttning. Man skulle ju kunna fråga nuvarande tandläkaren. Fråga kostar inget - möjligen tycker de man är lite knäpp, men vad gör det?

#114 Återkopplingar till hur bra man mår när man håller sig på linjen är bara bra, då förstärks ju den positiva vardagskänslan när man sköter sig. :) Skönt att du inte håller på och späker dig med skuld och skam, så genuint meningslösa och okonstruktiva känslor.

Mina avsteg har väl egentligen inte stört så mycket, men jag har i princip inte gjort något annat än betat av tv-serier och ätit under fem dagar. Kroppen mår inte helt bra av att vara så inaktiv och ryggen känns av. Så jag kopplar mina avsteg till allmän ohälsa, vilket också hjälper mig att fortsätta inse, med lite förnöjsamhet, hur trevligt LCHF är.

MimLan - Ätit har jag också gjort. Gott och varierat. Däremot inte så mkt mer i mängd mot vad jag är van, vilket ju var bra.. Numera avskyr jag att vara proppmätt..

Hade tänkt se endel TV i jul, men av nån anledning blidde det inte. Vi spelade kort och TP. Jag spöade min dryge storebror i TP, kolossalt roligt eftersom han nog är världshistoriens sämste förlorare. Möjligen med undantag av vår mamma…

Glömde "redovisa" (ni här på KiF är ju min biktmotpart!) att jag ju har fuskat på ett sätt till - förutom chokladen alltså. Jag har ju druckit lightjulmust några gånger. Men till skillnad från chokladen så var mustavsteget planerat.

I mitt kylskåp finns endel god mat, men även en Alladin chokladkartong. OÖPPNAD - OCH SKA SÅ FÖRBLI!!! Kommer att ge bort den. Där finns också 1,5 liter oöppnad lightjulmust. Den vet jag inte riktigt hur jag ska hantera. Kunde i o f s dricka upp den så är det ur världen..

Nu ska jag till en väninna och fålla upp en kjol.

Man ska aldrig äta eller dricka något bara för att bli av med det, har jag äntligen lärt mig. Det tar emot att slänga mat, det går emot hela min uppfostran och mitt eget samvete, men världen blir ju faktiskt inte bättre för att jag trycker i mig något som jag egentligen inte vill ha och inte mår bra av.

Drick julmusten om du verkligen vill ha den, ge bort den eller häll ut den. Vilket påminner mig om att jag ska hälla ut en nästan full 1½-liters flaska med avslagen julmust som legat i kylen sen andra advent…

Tänkte bara titta in och säga hej!

Kom på att jag "fuskat" med coca cola också. Skulle vilja känna att jag mår dåligt på nått sätt när jag gör avsteg men jag märker inget alls. Inte mer än att jag går upp lite i vikt och det kan jag väl leva med. Får se hur lång tid det tar att gå ner de 1.5 kilona nu bara. Tar det lång tid så kanske jag passar mig när nästa "fusktillfälle" ges.

Sitter här och lipar lite.. Har just berättat om mitt sjukdomsläge för en (ny) kamrat och jag känner mig lite sårbar - är liksom rädd för att bli ratad/bedömd som ointressant och jobbig för att jag inte är frisk.. Fånigt, jag vet - tål folk inte att man är skröpplig så kan man ju helt klart vara utan den vänskapen.. Ändå fånar man sig ibland..

Aniara - Du är så vettig. Naturligtvis skulle musten i slasken!! Inte är den ens att betrakta som "mat". Har ju i och för sig "tålt" det jag druckit hittills, men ändå - varför skulle jag dricka den?? Nee, nu e den väck! Tack för att du satte mig "på spåret".

Flikkan - Hej själv! Kul å se dig! Coca cola - vad är det?? Jag är nog lyckligt lottad - har aldrig tyckt om Cola. Och vad gäller vattnet man laddar in med kolhydraterna, har också undrar var det hamnar.. Fast nog tror jag det är någonstans på cellnivå, inte i magen mer än lite grann tillfälligt. Fast jag vet inte..

Skoj hur man "funkar". Har bestämt mig för att städa - det behövs - och här sitter jag. Finns otroligt mkt intressant att läsa på KIF - särskilt när man behöver städa..

Gjorde köttfärslimpa på 800 g blandfärs.. Hade i:

- Mandel/hasselnötter, finhackad, nästan 1 dl tror jag.

- Fiberhavregryn, halv mängd jmf med originalreceptet 

- Vatten/grädde, kanske tre dl. Provade mig fram…

- Ost, riven, ca 2 dl

- En halv finhackad lök

- Två ägg

- Salt och peppar efter behag, samt torkad basilika

Några kh blir det kanske på en portion, men jag struntar i det lilla. Stekte fyra biffar på spisen för att jag var jättehungrig och inte ville vänta. Resten stekte jag i ugn ca 55 min. Blev jättebra båda varianterna, ungslimpan läckte lite vätska, men inte mkt.

Känner igen det där, ska storstäda ett stökrum där saker slängts in under hösten och inför jul. Men bara lite mer kaffe först…. och lite mer KIF.

Tack för all uppmuntran du delat med dig av på sistone.

Och en riktig matinspiratör är du, köttfärsen låter god och senare idag ska göra kesoostkaka, blev så sugen när du skrev om det, med grädde… mums…

Matinspiratör - en fin komplimang..

Sanningen är dock att jag knycker ideer lite varstans ifrån och sedan tillämpar jag när jag får lust..

Just det - skulle städa. Men kanske jag ska ringa ett telefonsamtal först…

glitterfisk - Att ha ett extra rum att slänga in saker i - vilken dröm!!

Själv har jag bestämt mig för att skaffa en större lägenhet. En trea är ledig nu, på samma avstånd från centrum som den jag har nu, men tre hundra billigare än min tvåa här!! Ändå är min nuvarande tvåa rätt skruttig och i ett skruttigt hus. Får nog inte den lediga dock, köar.. 

Behöver ett extra rum, inte för att slänga in grejjor i dock, utan för att få plats med mitt sömnadsarbete, utan att behöver plocka fram/plocka undan hela tiden. Ett arbetsrum alltså! Som också kan vara tillfälligt gästrum när min kära dotter kommer hem från Norge för att kramas halft till döds av sin mamma..

Tror jag har lyckats avrunda fusk-perioden nu. Har köpt in bra mat och ser till att tillaga innan hunger-attackerna sätter in.

Just nu har jag i kylen:

- Fläskfilegryta (stora tärningar av filen, smör, purjolök, grädde, salt och svartpeppar)

- Köttfärsbiffar (enligt ovanstående recept Köttfärslimpa, med nötter etc..)

- Samt ej tillagat: Stor bit högrev (59 kr/kg på coop, KRAVslaktat!!) och hel Fläskkarre, som ska ugnsstekas idag i stekpåse. I frysen har jag massor av lax, samt även vit fisk och räkor.

Slut med små bitar kaka och slut på choklad och lightmust. Och visp har de där återkomna två kilona nästan försvunnit! Mest vatten alltså!

Lite mer om mig och mitt liv just nu (materialisten i mig)..

Nu har jag ÄNTLIGEN köpt en digitalkamera. Den är så FIIIIN och tar mkt fina bilder!

Fick också plötsligt tag på en provdocka - begad - för 400 kr! En ny kostar uppåt 1500-2000 kr, så det var ju jättebra.

Ser fram emot Stockholmsturen - LCHF-konferens och tygaffärjakt!

Kul! Heja på!

Vit fisk tycker jag är otäck. Köpte alaskan pollock en gång men sen när jag åt den så var det två ben i den. Trodde filéer i frysta block skulle vara benfria…

Förresten, är det någon risk att det är brosk och annat konstigt i köttfärs? Tycker alltid ser lite så skumt ut…

Det har hänt mig EN gång att det har varit brosk i köttfärsen och nåt annat j-t äckligt i samma förpackning - tänker inte beskriva "det".. Det var coops köttfärs och det var alldeles strax innan köttfärslarmet ifjol - ICA. Tror nog de har skärpt sig sen dess..

Om ben i fisk. Det är märkligt men jag reagerar jättestarkt på ben i fisken. Tror det är instinktivt typ nedärvt - så att man inte ska kvävas.. Försöker dock att övervinna värsta fobierna… det är ju bara att ta det lugnt och kolla innan man sväljer - Tugga altså!!

Tycker att vit fisk är gott med kokt ägg och smör, samt gärna en massa grönsaker till också för att "krydda upp" ordentligt!! Ensamt blir det jättetråkigt..

Stekpåsar, hur funkar sådana?

Har tjuvläst lite här under julen och tycker du varit duktig som fuskat så lite! Annat än jag det… Viktmässigt gör det väl ingenting, men humörmässigt. Genast tyckte jag synd om min stackars sambo igen som var tvungen att stå ut med mig! Så det känns rätt skönt att vardagen och rutinerna är tillbaka nu.

#128 Nej, i köpt nötfärs är nog risken för brosk och "knutor" nästan obefintlig. Tror aldrig jag råkat ut för nåt iaf… Vi använder dock bara älgfärs (sambon jagar) som det kan vara både brosk och bensplitter i! Och nåt älghår nån gång. Men nu ska jag inte skrämmas.

Älghår -gott!! Och bensplitter - det måste ju vara jättenyttigt!!

Stekpåsar funkar jättebra. Köttet blir saftigt och kryddor m m kokar liksom in.

Å inte minst - man slipper få skitig ugn!

Lite tuggmotstånd har aldrig skadat!

Åh, låter jättebra! Finns de att köpa i vanliga mataffärer, eller måste man till nåt specialställe?

Skönt! Nu kanske jag vågar tugga köttbullarna också och inte bara mosa dem med tungan. Fasar lite för känslan av att tugga på en broskbit… det är ungefär som ett ben i fisken.

Hörrni, mina vänner! (som teve-Ernst jämt säger)

Brukar ni göra ostsås. Till gratänger och/eller bara till käket i största allmänhet.. Hur gör ni då - recept?? Bara grädde och ost, eller??

* * *

Plötsligt blev jag ruskigt kaffesugen. Måste ta kaffe och ost..

Gjorde ostsås till pasta innan och nu har jag inte ens tänkt på att man kan göra det. Då gjorde jag på mjölk och lite mjöl som redning men det borde ju gå på annat sätt med.

Nu hade jag nog testat att koka upp grädden och sen ha i ost som får smälta, har för mig att man inte ska koka sås med ost i. Minns inte riktigt… jag hade nog testat att inte ha för hög värme i alla fall. Tråkigt med sås som skär sig.

# 132 Stekpåsar hittar du i alla mataffärer på samma ställe där plastpåsar finns.

Avspark 71 kilo. Hm, jag skulle gråta av lycka ifall jag vägde 71 kilo. Jag skulle strutta på stan i bikini mitt i vintern. Jag skulle ställa upp i Miss Sverige, hehe.

Fast det är ju de sista kilona som sitter hårdast verkar det som, så lycka till Kaisakavat, jag håller tummar och tår för oss alla!

Endtyme - sorry att jag inte såg din fråga först - Tilda-T svarade dock bra (Tack!=)).

Stekpåsarna finns i olika storlekar samt i sån sort man klipper till själv i önskad storlek, det står på hur mkt man kan he i å hur man ska göra..

lizaohman - Har inte alltid vägt 71 kg, men jag hade turen att hitta Skaldemans rosa bok innan det han gå alldeles för långt. Min toppnotering var 84 kg. Det som är så himla hemskt är när man inte har någn kontroll - när vågen pekar uppåt vad man än tar sig till.. Nu är det inte så!!

flikkan m fl - Om ostsås. Tror jag smälter smör, häller i grädde och när det är hett - i med riven ost. Tänkte att det måste vara gott till viss mat (tex varma grönsaker) och kanske gå att ha som varm dip ifall man tar en riktigt stark ost. Å så till gratänger förstås!

Tror jag håller på att bli ordentligt förkyld. Huvet som en burk, tryck över bihålor, snuvig, konstig känsla i halsen, stel i kroppen. Fruktansvärt trött, skulle kunna somna här och nu.

Sedan jag började LCHFa har mina förkylningar brukat stanna bara i några få timmar, sedan är de försvunna. Blir intressant att se hur det går denna gång…

Ska på bio ikväll med väninna, trots förkylning. Vi ska se Australia. Hoppas den är snyftig emellanåt, så blir jag inte den enda som snorar..

Jag såg Australia förra helgen. Fantastisk film. Både jag o maken grät så stolsraden skakade på slutet, det slutade med att vi fick ett skrattanfall istället……

#139 Åh lyckliga du! Inte att du är förkyld förstås, men att det brukar gå över så snabbt. Jag snörvlar på lika ofta och länge som innan LCHF verkar det som. Hoppas att det ger med sig fort den här gången också! 

#140 En make som gråter till film, och offentligt dessutom? Nu blir jag impad, såna kan inte växa på träd

Tala om hur filmen var, har hört talas om den men vet ingen som har sett den.

Hoppas din förkylning ger med sig!

#141 Näe, han visar inte speciellt ofta känslor, det var nog ett undantag, oerhört stark film. Eftersom jag grät så jag skakade blev han väl påverkad, men det blev för mycket med musiken o allt.  Annars brukar de ropa åt mig när vi ser på tv hemma och det är något sorgligt. "Morsan, lägg av!!" Herre gud, jag bölar åt det mesta, trissvinster på Nyhetsmorgon och t om när handbollstjejerna gör mål…

Nu har jag sett filmen! Den var ju lång 2 tim och 45 min. Och jag gjorde misstaget att köpa en flaska vatten och dricka upp den under första halvan… Då vet ni - inte lipade jag av filmen, men av smärtsam kramp i pinkeriet!!

Bortsett från detta vid-sidan-av-drama så.. Själva filmen - den vanliga romantiska storyn ungefär: Svettig, bredbringad, orakad boskapskille (Hugh Jackman) möter likblek, högtravande våpig societetsdam (Nicole Kidman). Det ovanliga var väl att de kysstes rätt så direkt och att hon "förvandlades" rätt snabbt till en redig kvinna. Nästan..våperiet kom tillbaks ett par ggr.. 

Annars: Storslagen natur, krigsscener, rätt kul att storyn "berättades" av en till hälften vit till hälften aborogin-kille med speciella rötter, gav lite djup åt det hela.. om än lite klyschigt ibland.

Summa: Mkt sevärd film. Hugh Jackman - tja visserligen vald till världens sexigaste man nyss, men inte vet jag, nog inte min typ riktigt…

Om förkylningen.. Snuvan är kvar - det andra verkar ha "gått tillbaka".

Får se imorrn hur det känns..

Verkligen fascinerande med en gråtande make… Men ser att jag inte behöver se Australia. De vanliga ingredienserna! Väntar till den kommer på video!

Hoppas att du slipper mer snuva nu, själv sliter jag på fjärde dagen, inte alls kul.

Natta!

Min make är också en lipsill, precis som en riktig karl ska vara. När vi ser något rörande på TV, så är det nog han som torkar tåren i ögonvrån först faktiskt.

Jack Hughman, hm. Jag trodde det var Viggo Mårtensson som vunnit titeln som världens sexigaste. Men det var kanske flera år sedan. Man är inte så uppdaterad…

Missförstå mig rätt: Både Hugh Jackman OCH själva hela filmen ÄR väldigt vacker/vackra och klart sevärd(a).

Det krävs dock en hel del för att bringa mig ur balans…  

Om snuvan: Den är kvar..

Jag läste recensionerna och konstaterade att den inte verkade vara min typ av film - alldeles för smetig för min smak! Jag avskyr att bli manipulerad, och vissa filmer känns som att de anstränger sig alldeles för mycket för att få publiken att gråta! Den senaste film som faktiskt fick mig att gråta var Bloody Sunday, men det beror nog delvis på att jag har en personlig relation till den historiern, även om det hände innan jag föddes. Sambon och jag är nog rätt otypiska - han gillar romantiska komedier och kan få en tår i ögonvrån när det är lite känslosamt, medan jag kan gilla rätt plågsamma filmer med olyckliga slut. The Ice Storm är en av mina favoriter, t.ex. (Iofs gillar jag Spirited Away ännu mer.) Men kul att du uppskattade den i alla fall, blåsan till trots!

Hoppas snuvan ger sig snart!

Aniara - Intressant… jag gillar också lite udda filmer, men nog föredrar jag om de inte har alltför ångestfyllt slut.. Filmer som Australia - jo, de liksom "överexponerar" det "vackra", de liksom draaaar ut på det så att det blir lätt löjligt.

Jag lipade inte ett enda dugg av filmen, möjligen när de klädde upp karln i vit kostym, det blev bara "för mkt"! När han då plötsligt står där välkammad och sober for följande replik genom min skalle:

I´m Bond, James Bond. Fnissattack!!

Mysigt - att gå på bio.

Tror att det är ganska viktigt att göra små trevliga saker ibland för att sätta lite guldkant på tillvaron. Tror att det ger större lust med det mesta.

Dubbelt inlägg - ta gärna bort detta någon som kan… Förlåt.

Just nu är jag lite irriterad på såna däringa "besserwisser-vegetarianer" som vet ALLT om hälsa och hälsosamt ätande, men som själva håller på att kola av olika bristsjukdomar..

"Osammanhängaden-så-kallad-kunskapsdropping-framförd-med-snorkviktig-ton".

Kaisakavat måste gå å äta kött och smör för att bli lite mindre arg.

Ojojojojoj - SÅMM jag äter. Har tillfört ett helt extra mål mat och kommer nu upp i närmare 1800-2000 kcal och detta sedan i fredags-lördags!! Jag är DUKTIG!!

På spisen står ett lass med lax och puttrar färdigt. Ska toppas med brynt bacon, purjolök och reeekor. Katten är lyrisk - spinner så det dånar - för han fick åxå reeekor.

Snorar lite fortfarande. Ovanligt lång förkylning detta..

Imorgon får en av våra ICA-affärer in ett parti karrekotletter som de säljer för 29.90/kg. Måste orka knata dit - det är längre än till min vanliga affär..

Kan inte låta bli - visst är han söööööt!! Ser ju åxå rätt dryg ut, men det beror mest på att han blundar p g a blixten. Min lilla hårboll!!

Ska bli spännande att höra resultatet av dina "matorgier".

Tänk om det är så att det går bättre med lite mer mat? Intresserad av ditt experiment.

Jo visst är han söt!! Längtar efter en kisse, våran gamla trotjänare blev 19 år och fick sluta sitt liv i sept 2007. Vi har en Golden Retriver som är 9 år, men vi vill resa en del nu, när barnen klarar sig själva och väntar med att skaffa oss en ny kisse, men varje gång jag ser en, så längtar jag.

Inatt = Ännu en natt "in hell".  Och jag som är så glad och stolt över att jag börjat äta mer. Och mådde kanonbra - tills detta plötsligt händer!!

Illamående och ont i magen. Kröp till köket och hivade i mig Papaverin. Kröp flämtande tillbaka till toa, hallgolv, sovrum, i etapper. Rena Paris-Dakar detta…

Papaverinet hjälpte denna gång åxå. Skulle tro att man skulle kunna tro att detta är nåt med gallan, tror jag. Suck!

Nu mår jag emellertid bra igen! Har käkat en jättefrunch med massor av fett (för att vara jag alltså) och mår bra ändå.

glitterfisk - hoppas att inte denna natt är ett typiskt sånt resultat.. Går då inte ner nåt i vikt heller, inte på länge.

Thyra4 - Synd på er kisse - själv bävar jag ibland för den dagen då den kommer - Min dotter säger att den ALDRIG FÅR KOMMA - att vår kisse ska finnas för alltid.. Golden-vovvar är så vackra. Tycker om dem mkt. Ännu mer gillar jag Berner Sennen-vovvar. De är så goa och vackra de åxå.

Reflektion

Har funderat lite på min 80/80/10-period i höstas (fast det blev ju snarare 90/90/10).. Gick ju ner två kilo hastigt.

Nu har jag fått tillbaka ett av de där kilona, inte bara som vatten utan jag SER elendet - det har ånyo lagt sig på höfterna, grr.. Jag har alltså inte gått ner ett enda dugg sedan i september och nu har jag gått upp ett kilo! Det är summan av den "svältkuren".

Misstänker starkt att det är en effekt just av att jag ju "svälte" bort dem. När man "svälter" bort nåt så verkar det helt klart vilja komma tillbaka.

Rekommenderar faktiskt ingen att köra 80/80/10. Och om man nu nödvändigtvis har fått för sig att man "måste" det - så kör isåfall bara under en mkt kort tid, typ några dagar..? När svältkuren sedan är över så SE TILL ATT verkligen ÖKA på ätandet ORDENTLIGT, inte att hamna i nåt mysko halvsvältläge, som jag gjorde!

Så tänker jag.

Stackare! Hoppas du slipper flera såna där nätter, det låter verkligen inte kul.

Vad tråkigt att du inte är riktigt i form!  Det går lite tungt även för mig nu. Känner mig även lite yr, men det kanske är blodtrycket som håller på att gå ned?

Kom du dig iväg och köpa karrékotletterna? Jag var dit och köpte tre kilo. Tack så mycket för tipset!  

Har du läst PT idag? Artikeln finns annars här:

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/ARTIKEL.ASPX?ArticleId=4360660

Jag blev så glad då det stod: "Sluta banta och börja leva!" Tänkte förstås att det handlade om LCHF. Men så var ju inte fallet. En dietist som körde på i gamla hjulspår:

* "En vanlig missuppfattning är just att man blir tjock av bröd."

* "Att svartlista enskilda livsmedel eller livsmedelsgrupper är över huvud taget dumt, menar Anna Ottosson. Det behövs en balans för att man ska må bra."

* "Det är inte fel att hålla koll på sitt glykemiska index, GI, för att behålla en jämn blodsockernivå, men många har fått uppfattningen att alla kolhydrater är onyttiga."

Vad besviken jag blev!

Krya på dig!

# 161 Tack för omtanke.. Jo, jag håller lite andan varje gång jag har ätit, ifall det ska hända igen.. Usch. Såna gånger önskar man att man inte bodde själv, känner sig rätt ynklig, så att säga..

Nej jag hade inte sett artikel-elendet. Tack för din insats!  Så himla jobbig hon är Anna Ottosson. Hon har diskuterats förr här på forumet. Helt fel ute. Man blir mörkrätt för alla dumheter hon sprider.. men hon vill vara poppis, det är vad hon vill…

#161 Blev så till mig av PTartikeln (startade en tråd åxå) så jag inte kom mig för att svara på allt annat du skrev..

Yrsel är jättevanligt som omställningsbesvär. Drick ordentligt med vatten - det motverkar en del konstigheter.

Det blev inga karrekotletter denna gång för mig. Mådde pyton inatt och sov dåligt. Så himla trött större delen av dagen, så det blev inte av. Hade en hel karrebit dock sedan tidigare. Den ligger i påse med kryddor och mumsar till sig inför stekning.

Läste nu tråden du skapade om artikeln och såg att den fanns med i fler tidningar. Tänk så många som läser den artikeln och går på det! Jag skulle själv ha gjort det bara för två månader sedan. Innan dess hade jag ingen aning om att det finns något som heter LCHF. Men nu har jag hunnit läsa om det en del och ser på kosten på ett helt nytt sätt. 

Jag dricker minst tre liter vatten om dagen, men borde nog dricka mer eftersom jag även dricker flera koppar grönt te.

Vad synd att du inte kom dig iväg att köpa! Men det kommer ju fler erbjudanden!

Neej men hallå!! Du ska nog INTE dricka mer. Det behövs inte. Man brukar säga ung 1,5 l per dag.. nånting..

Teet är kanske lite vätskedrivande, men ändå är det nog!! Lovar… Kanske t o m väl mkt. Det kan t o m vara farligt att dricka för mkt vatten, fast jag vet inte var gränsen går riktigt..

En sak dock: För att inte bli uttorkad så "räcker det inte med att dricka mycket" konstigt nog. Man måste ha i sig endel salt också, men det vet du säkert!

Ok, jag tror dig, min vattenkonsumtion är fullt tillräcklig!

Jag dricker närmare en halvliter vatten i samband med varje måltid, d.v.s. frukost, lunch och middag. Sedan dricker jag några stora glas med vatten däremellan också + kanske en liter mellan middagen och sängdags.

Är inte direkt törstig, men tycker det är så gott med vatten. Dricker kanske 1,5 liter te om dagen, så jag behöver kanske så mycket vatten? Kan hända att jag även får i mig för lite salt? Brukar vara rätt så försiktig med saltandet.

Har nu "ätit mer" i ungefär en vecka. Resultat av detta:

- Viktuppgång 0,2 kg (tror att det beror på lite mer tarminnehåll )

- Har slutat frysa - Uppenbarligen "svälte jag" innan, för jag är markant varmare nu, trots att vi har ca 20 grader minus ute och det är svalare inomhus.

Nu väntar jag på effekten att jag ska kunna sova bättre. Det funkar inget vidare och är rätt så jobbigt. Och så väntar jag förstås på att börja förlora kilon igen, men det kanske dröjer..

Minns ni mina tandproblem ovan.? och att tandläkaren genast dömde ut en tand som han ville rotfylla omedelbart, trots att jag inte hade mer ont i den än i nån av de bredvid sittande tänderna..?

Sedan ca en vecka tillbaka har jag inte ont längre. Inte i nån av tänderna. Två saker:

1. Upptäckte att jag hade köpt fel tandkräm sist - utan "sensitive" grejjs..

2. Visste ju även att jag har visdomstand på gång bakom de tänder som gjort ont och att sånt läge tidigare gett ordentliga smärtor i min överkäke när visdomstanden där skulle upp. 

Alltså: Bytte tandkräm och redan andra dagen började smärtan avta. Nu är den väck!! Hoppas det fortsätter så..

Summa: Mitt förtroende för tandläkare pekar neråt. Detta är TREDJE gången en tandläkare dömer ut tänder och vill rotfylla, trots att inget är fel: De är ju smått galna, rotfyllningsgalna!!

Man blir lite less. Själv bytte jag efter att från ett år till nästa plötsligt ha fått flera gigantiska kratrar som var på gränsen till att behöva rotfyllas, men räddades med någon härdande behandling och mycket porslin. Det gick på över 10 000:- (och det här var nog tio år sen). Det kan förstås mycket väl ha varit som han sa, att de verkligen såg små och harmlösa ut på röntgen året innan och sen exploderade, kanske sammanföll det med att jag började äta en jäkla massa socker (ännu mer än innan?), men det kändes i alla fall konstigt.

Man är ju så helt utlämnad åt deras bedömningar, man kan liksom inte gärna stå framför badrumsspegeln hemma och tänka att "tja, den där ska jag nog laga, men den där klarar sig… och den där rackaren tar jag och rycker ut!". Dessutom ÄR det säkert svåra bedömningar ibland även för dem, och då kommer en del hellre att vilja göra drastiska behandlingar medan andra föredrar att lappa och laga och hoppas det går vägen.

Nu har jag i alla fall en bra och billig på Östermalm, som kallar mig för "raring" hela tiden!

Hoppas det bara var tandkrämsbytet och visdomstanden som ställde till det för dig. Inte minst med tanke på ekonomin!

"Bra, billig som kallar en för raring"  - låter fiiiint!!

Nu till nästa skoj!

Jag bleve idag uppringd av tidigare nämnd intelligensbefriad försäkringskasseidiot. Hon visade sig fortfarande leva upp till diagnoskriterierna för just "idioter". Suck!

När hon svamlat fritt en stund (helt otroligt, hon hade inte ens koll på varför hon ringde mig!!) då talade jag helt sonika om för henne på vilka punkter hon hade helt fel (just i detta samtal). Sedan påpekade jag med lugn röst hur hon hela tiden slarvar i sitt jobb, att hon inte läser vad som står i papprena, tar beslut trots att hon inte har läst, att hon inte lyssnar på vad jag säger utan hela tiden missförstår, glömmer och pratar strunt. Summerade med att jag vill ha skärpning från hennes sida.

Känner mig väldigt nöjd med att ha "lagt korten på bordet". Kommer aldrig mer att vara mer trevlig mot någon sån där, än vad de verkligen förtjänar. Färdigdaltat - korten på bordet. Hon är en j-a lättviktare och hon ska inte "komma undan" med mer svammel.

I alla fall. Försäkringsläkaren d v s Gud har sagt sitt. Jag ska utredas när det gäller min ork och prognos. Först en vecka i koncentrationsläger där jag ska utsättas för diverse tester, sedan ut på arbetspraktik i två veckor helst direkt efter detta.

Jag kommer att gråta mig igenom den arbetspraktiken p g a trötthet. Betänk alltså att jag ska vara aktiv varje vardag tre veckor i streck…. jo tjena!

Mitt i detta kommer min unge hem från Norge under några dagar och det kommer jag PRIORITERA.

Bra gjort att du satte henne på plats! Och du lugn var du också helt imponerad vet inte om jag skulle fixa det, vara lugn alltså

Har nu kommit igenom din tråd tog några timmar! Myckat trevlig fortsätter att följa den

Ha en trevlig helg!

Här kommer lite peppning från södern ( Skåne).

Bra gjort, låt dem inte sätta sig på dig. Stå på dig, det är din kropp och du vet vad som är bäst för dig.

Kram

Tack, ni e söta!

Det känns verkligen som om jag har passerat nån sorts gräns.. som om de inte kommer åt mig rent personligen. De kan ta mina pengar och det skulle ju vara vedervärdigt. Men ändå är det nåt som hänt med mig.. fått distans, känner ingen plikt att anstränga mig gentemot dem, eller nåt sånt.. vet inte. Vi får se om det håller i sig - det vet man aldrig..

Taktiken är att låta min läkare få ta smällarna liksom. Ifall de tjorvar så ringer jag vårdcentralen och så får hon ta vid. Och jag kommer att säga vad jag tycker om bristerna i deras handläggning.

Jag är nästan avundsjuk på mig själv, för I ugnen står en "Diverselåda" (vad sägs om det receptnamnet?), snart klar att ätas.

Jag fräste:

- ett paket bacon

- diverse grönsaker i valfri mängd (purjo, sparris, fänkål, broccoli)

Över med det i ugnsform, häll över äggstanning:

- tre ägg (hade inga fler..)

- 1,5 dl grädde + 1,5 dl mjölk

- 1/2 paket keso 

Rev ett par dl ost också, strödde över. Lite kryddor. 200 grader tills äggstanningen stelnat.

Nu e låddan klar. Hyvlade över endel extra smör, det såg så magert och elendigt ut..

Råkade grädda den lite för länge eftersom jag sitter på KIF och läser intressanta trådar.. Men den e mycket god ändå!

Just det äggstanning är gott! Typ spm makaronilåda man gjorde förr, eller laxpudding. Det ska jag komma ihåg, lite rester, grönsaker och äggstanning.

På något sätt känns det som att försäkringskassan i detta land inte riktigt fungerar som den ska längre. Bra att du inte tar vid dig. Sonen är viktig, klokt prioriterat.

Ok, ingen viktnedgång än… Är intresserad av din meramatkanpanj. Skönt att inte frysa i alla fall. Själv måste jag börja gå ner och funderar på hur…

glitterfisk - Jo, jag käkar.. men får påminna mig ibland för det tenderar att gå neråt i mängd.. Fasen - varför är det svårt??

Det finns en viss tendens på vågen nu, neråt, men än är det inte dags att konstatera nåt.

Jag har två ungar - en av varje sort och det är dottern som är i Norge. Sonen bor några hundra meter från mig, men är fullt upptagen med sitt liv, blixtrar bara förbi korta stunder. Full av energi och ideer. Gullungarna mina! Ibland saknar jag dem så jag får knas, men det är en skön saknad. De är friska och de har det bra. Vad mer kan man önska!?

Ah, då blandade jag ihop sorterna i hastigheten, ber om ursäkt. Då tycker jag att det är klokt att prioritera dottern när hon är hemma. Ja, barna är viktiga även när de är stora. Jag har ju bara en tonårsson och han bor ju här hemma än så länge som tur är. Men man märker ju skillnad att han mer och mer har sitt eget liv. Men som du säger, det är som det ska vara, de är friska och har det bra, det är allt man kan önska.

Vill också ha en tendens nedåt på vågen! Fattar inte varför mina kilon sitter så hårt! Men tålamod… och lite kamp…

Godnatt!

Glitterfisk - Jag kräver förstås inte att nån annan ska hålla rätt på ungarna mina.. det är inget lätt jobb ens för den som känner dem..

Och annars käkar jag på, med utökad mängd. Mår bra men vågen står still. Inte uppåt heller som tur är!! Har en del småfinnar i ansiktet åxå. Kanske är det utrensningstid efter julfusk.. Ser ut som en prickig korv dock, .

Börjar mer o mer se fram emot Stockholmshelgen som kommer, med LCHF-konferens å allt.   Ska bli kul att spana efter KIF-are..

Finnarna i ansiktet håller på att ge med sig. Kanske var det nåt med tiden i månaden. Har ju inte koll på det sedan jag fick uturus bortopererad och med LCHF försvann ju allt PMS.

Vikten envist på strax över 71 kg.

Hursom..

Jag är barnfri i ett par dar. Katten (de andra har ju flyttat ut för gott) är på katt-kollo och ska så va medan jag åker till hufvudstaden för bl a LCHF-konferens. Kommer inte hem förrns på måndag. Det ska bli helt otroligt underbart att komma iväg och göra nåt annat än "det vanliga" under några dagar. Åker ner torsdag morgon. Träffar min syster och hennes gullige sambo, de har just flyttat in i radhus.

Och s*n va jag ska sprätta pengar (reserverad specialbudget)!!! Tyg tyg tyg och skor. Min syrra behöver gardiner, d v s åxå TYG, kunde livet vara bättre?? Knappast..

Undrar om det finns behandlingskliniker för dem som lider av tyg-psykos??  

Dricker lite vin och käkar god mat. Så bra man kan ha det!

Fick papper från För-skräck-lings-kassan idag. Om min kommande utredning.

Tre veckor - kombiutredning. Först ska jag i koncentrationsläger i Kalix i fyra-fem dar då de ska koppla upp mig och dissikera mig på allehanda sätt och vis.. Träffa läkare, psykolog, sjukgymnast, studie- och yrkesvägledare samt socionom.

Yrkesvägledaren kan ju få semester. Har redan tre yrken (Administrativ assistent, sömmerska och statsvetare) men tyvärr inget jobb. Kanske skulle jag istället få träffa en jobbförmedlare/manager som kunde övertyga alla arbetsgivare om det fantastiska med att anställa just mig!?

Socionomen ska enligt pappret tydligen kartlägga mina sociala problem, samt alkoholvanor. Den personen kan också ta ledigt. Tyvärr har jag inga sociala problem alls och min alkoholkonsumtion är inte normal, den är UNDER normal. Allt mer än typ ett glas vin blir jag väldigt sjuk av så man passar sig noga.

Sedan två veckors arbetsträning direkt på detta.. Flämt!!!

En sak i taget en sak i taget en sak i taget en sak i taget…

OBS VIKTIGT! MÅSTE ringa och kolla att jag kan få LCHF-mat i Auschwitch!!

Får du inte LCHF-mat på det där fånglägret du ska till så kommer du att bli rejält sjuk. En rejäl sjukdom kanske en god idé med tanke på vilka som är inblandade?

Socionomen ska kartlägga "mina sociala problem". Eftersom du är sjukskriven så förutsätter de att du har sociala problem, eller…Sjukskriven = socialt eller sociala problem. Dessutom så har du ju klara problem med alkohol om du inte kan dricka mer än ett glas. Det kan bli ett socialt problem det med.

Styrkekramar till dig!

Hoppas du har tillgång till internetuppkoppling "i lapphelvetet" (inte mitt uttryck, jag bara citerar), så vi kan få dagliga rapporter.

Får du inte LCHF-mat på det där fånglägret du ska till så kommer du att bli rejält sjuk. En rejäl sjukdom kanske en god idé med tanke på vilka som är inblandade?

Socionomen ska kartlägga "mina sociala problem". Eftersom du är sjukskriven så förutsätter de att du har sociala problem, eller…Sjukskriven = socialt eller sociala problem. Dessutom så har du ju klara problem med alkohol om du inte kan dricka mer än ett glas. Det kan bli ett socialt problem det med.

Styrkekramar till dig!

Hoppas du har tillgång till internetuppkoppling "i lapphelvetet" (inte mitt uttryck, jag bara citerar), så vi kan få dagliga rapporter.

Håller med Parsley, klart det är ett socialt problem att inte kunna dricka alkohol! Jag menar, vad ska man säga på festen, har man ingen bil med sig att visa upp börjar de ju snegla på magen och dra sina slutsatser! Skitjobbigt.

Och som sagt, att bli sjuk av (bristen på) mat under pågående utredning kanske inte bara är dumt…

Kaisakavat, jag har också följt din kamp mot Förskräckliga Kassan, och jag är alldeles tagen! Vilket elände! Hoppas verkligen det går bra på "lägret" och att du kan få LCHF-mat!

Jag brukar iofs läsa Statstjänstemännens tidning, och där ser man förstås det hela från de anställdas sida. De senaste åren har tydligen fk genomgått sådana enorma omorganisationer, och praktiskt taget alla har fått byta arbetsuppgifter, samtidigt som man ska spara pengar…De som intervjuas brukar vara uppriktigt ledsna för att de sviker - måste svika, efter ledningens krav - de sjukskrivna. Ett elände är det!

Förresten, Kaisakavat, vad säger du som statsvetare om teorin jag såg någonstans på nätet: Att den nuvarande regeringen med alla medel försöker köra Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i botten! När de bägge myndigheterna gjort sig grundligt impopulära hos allmänheten, förklarar regeringen att detta går ju inte längre - vi lägger ner bägge och erätter med privata alternativ…Det kan man kalla konspirationsteori!

Många styrkekramar!

Förresten, jag fick också träffa en socionom under min utredning, hon undrade efter en kvart varför jag var där, och sen kom hon fram till att mitt enda sociala problem var FK, psykologiska symtom uppträdde enbart i samband med kontakt med FK, lämplig arbetsinriktad rehabilitering skulle vara att jag fick ägna all kraft åt att avsluta mina studier, och största hindret för den arbetsinriktade rehabiliteringen (hon fyllde i ett formulär) var, just det, FK.

Jaha, så fick man sig några goda skratt igen! Puss på er!!

Om maten i koncentrationslägret - Jag vet, hade varit läge att "drabbas" av normalkost samtidigt. Då hade jag garanterat blitt "avskriven" för evig tid… om man nu vill det..?

Har ringt dem - ALFTA Rehab Center - och fått preliminärlöfte om att det ska finnas LCHF för mig. Jag kommer bo på hotell ett par km från själva utredningscentret. Bussar varje dag, tider att passa, flämt, flämt.. Hoppas de fattar på hotellet vad LCHF är - hon på själva ALFTA sa genast - "Jahaaa! Sånt där som hon äter hon Annika!"

parsley - Det är ju faktiskt sant - långvarig sjukdom ÄR ju på sätt och vis ett socialt problem. Eller snarare ett socialt handikapp.

Och hm, underkonsumtion av alkohol. Sant - det är ett stort problem.

LatMask - FK är inge kul å ha att göra med. Men jag tror inte att jag råkat värre ut än andra. Tyvärr ser det nog ut på detta sätt. Att FK-människorna inte har det roligt på sina jobb är ngt jag känner till, men som jag inte tänker ta det minsta lilla hänsyn till. Inte mitt problem/ansvar. Inte för att jag tror du menar så heller..

Aniara - Det är samma sak för mig. Det är kontakterna med FK som får mig att gå i däck. Fläämmt, flämt.. Någonting i det opersonliga ordbajsandet och det "dillande" man hela tiden måste lyssna till, det gör mig helt slut. Alltid tillbaka till ruta ett, eller värre..

Känner mig också kränkt. Okunniga/inkompetenta och har totalt makt - Väldigt farlig kombination egentligen.

Och jo, jag skulle också gärna avsluta min utbildning, men just FKs regelverk och handläggarnas oförmåga att ens förstå vad ett universitet är, har varit och är  fortfarande "Hindret" med stort H.

LatMask - Om konspirationsteorier.. hm lite flummiga funderingar:

Ideologiskt sett så ligger förstås den tanken nära - alltså tanken att alliansen vill ersätta mycket offentlig verksamhet med privat. Att de helst - åtminstone (m) vill skrota AMS är ju inte nåt nytt, det har de ju redan pratat om själva, men att de vill skrota Försäkringskassan, det låter som fantasier. 

Minns inte att jag hört nån av dem säga nåt konkret om FK… FK är ju en statlig myndighet av en särskild sort, vette tysan om det skulle vara nån vits, eller ens vara LAGLIGT att lägga ut sånt på anbud för privat drift…  

Vad man kan invända mot teorin om att de vill "förstöra" dem innan de ersätter dem, är väl bl a att "varför det"? De har ju makt att förändra det, redan som det är idag och båda myndigheterna är ju inpolulära hos folk redan. Skulle vara ett rätt fegt och omoget/oansvarigt sätt att förändra, tror inte riktigt på att det skulle vara den beslutade strategin. 

Man kan tycka olika bra/dåligt om alliansens politik, men att detta sorts tänkande kring "förändringsmetod" skulle vara väldigt utbrett bland dem, är väl inte så troligt. Det handlar om flera partier med åtminstone delvis olika ideologisk grund, ministrar med olika bakgrund och åldrar. Man får inte glömma att "transparensen" i svensk politik är rätt hög, d v s i klartext - det borde ha läckt ut på riktigt ifall de verkligen hade den strategin.

Ungefär så tänker jag.. en blandning av statsvetaranalys och privata funderingar tror jag det blev…

Nu har jag uppdaterat mig i din tråd. Har ju missat massor!

Måste bara fråga, vilken är den nya tandkrämen, den som fick tandvärken att försvinna? Är på jakt efter en ny tandkräm eftersom min goda barntandkräm med blått glitter i inte tillverkas längre. Måste bara lära mig att stå ut med mintsmak.

Jag hade möte med f-kassan i fredags och jag tror att det är jag som knycker den bra personalen där. Det är kanske möjligt, om de lyckas hitta på nått lagom svårt, att jag kan få börja arbetsträna lite till våren. Det är viktigt att skynda långsamt. Jag var rädd att de skulle sparka ut mig på arbetsträning på en gång men inte då!

Skönt när man får en f-kassetant som vet lite om vad hon sysslar med. Allt ska gå i min takt och de ska försöka hitta allt möjligt stöd för att det jag vill göra ska gå bra.

handläggarnas oförmåga att ens förstå vad ett universitet

Idag nöjer jag mig med citera dig, ett citat som verkligen talar för sig själv och inte behöver några ytterligare kommentarer.

Nu ska jag läsa vidare på KiF och se om jag hittar några mer hemskheter.

Hej Kaisakavat. Synd att du råkat ut för en av de handläggare som inte fattar. Själv har jag , som flikkan77, fått en av de få som är fantastiskt bra. Hon har fixat material för att kunna läsa in sig på min sjukdom, och verkligen brytt sig om att ta reda på hur sjukdomen fungerar. Önskar alla kunde få så bra handläggare.

Hallå alla!

Trevliga små inlägg från er. Börjar fundera på att starta en ny tråd, denna är ju lite lång. Kanske jag inte orkar det förrns efter min j-a utredning (allt som har med j-a Försäkringskassan att göra föregås numera med beteckningen "j-a" - som ni märker..).

Flikkan - Om tandkrämen: Jag använder en med sensitive-grejjs i. Mot ilningar i tänderna. Det står sensitive på dem, du har säkert sett dem, finns i de flesta märken. Den är inte stark.

Dessutom innehåller INTE min tandkräm ett ämne som jag (och många andra fast de vet det inte) är allergisk mot - det som finns i andra tandkrämer och gör att de löddrar som tysan. Heter natriumlaurylsulfat. Min tandkräm innehåller INTE det och löddrar alltså INTE som tysan och jag har INTE längre blåsor och sår i tandköttet. Tandkrämen heter Zendium, finns på Coop, Apoteket, säkert även på ICA, m fl ställen. Zendium, modell sensitive..

parsley - Anar att du fattar - tack för det!

Maja2 - Så bra att du har en bra (j-a) försäkringskassemänniska. De är sällsynta, borde fridlysas, tycker jag!  Förlåt om jag missat, men på vilket sätt är du sjuk?

Funderar på att ge min j-a försäkringskassemänniska papper om min förmodade sjukdom. Problemet är att hon inte är läskunnig, hur gör man då?

Kanske du kan läsa in papprena som talbok?

Skickar några styrkekramar!

(Jag har inte varit inne och skrivit i din tråd, men följer den och hejar på dig, tyst för mig själv! )

Har oxå följt med i det "tysta" i denna låååånga tråd !!

Håller tummarna och hoppas det går bra för dej

Jag har haft så jäkla tur…  tror att det bara finns en, möjligen två bra handläggare som ids bry sig om att ta reda på hur sjukdomen påverkar en. Jag har meniéres sjukdom.

#193 Jag tror att en talbok kan bli för avancerad i det här fallet. En pekbok med tydliga bilder kanske passar mottagaren bäst.  (om man nu ska skratta åt eländet).

Eller en demonstration: så HÄÄÄÄÄÄR ont gör det.

För att förstå hur ont det gör krävs inlevelse.

…och inlevelse verkar det finnas gott om på detta forum!! Ni är för härliga hela högen!!  Skrattar gott.

Har suttit några timmar och fyllt i ett antal sidor blankett. Kom med posten idag från Rehab-centret som ska "utreda" mig. Som jag har tjorvat när jag fyllt i.. hehe.. ont i handen och armen av skrivandet..

Nu har antalet utredningsdagar där krympt till tre, snart behöver jag nog inte åka alls.. Av någon anledning ska jag träffa psykologen två gånger, de andra (läkare, socionom, arbetsterapeut, sjukgymnast, studie- och yrkesvägledare) bara en gång/stund vardera.. Blir intressant.

Inför vistelsen där får jag alltså svara på ett stort antal frågor. Tycker frågorna är relevanta, verkar faktiskt som om de har tänkt till/kan sina saker.. Där inga svarsalternativ finns som passar, har jag ritat in egna ;)) Skickar in pappren i förväg - tillsammans med egen symptomlista som jag givit till tidigare och nuvarande läkare och FK (sjuttielva ggr), samt ett litet följebrev med ett par extra kommentarer/förtydliganden.

Ska ju arbetsträna sedan - två veckor i streck. Det hela ska avrundas sist av allt med en gemensam liten träff (jag, rehabcentret och min j-a försäkringskassemänniska).. Halleluja!! Det står faktiskt att det är för att informationen inte bara ska komma till dem (j-a FK) skriftligen, utan även muntligen. …fniss… Kanske vet rehabcentret redan att hon inte kan läsa….