Vad ska man säga. Jag mår så SUPER just nu att jag måste skriva av mig. Och vem vet, kanske lyckas man smitta någon annan, som inte mår så bra, med denna lycka!

Jag har nu kört LCHF i en månad, och det har blivit som en del av mig. Lika naturligt som att solen skiner. Varje dag går som av automatik, och jag behöver aldrig tänka på mat annat än just de få minuterna jag spenderar på att laga och äta det. Vikten står tyvärr still på -5 kilo totalt sedan 3 veckor tillbaks, men för en gång skull så känns det inte så illa. Kanske är det pga all energi man fått som man inte känner sig så ful och fet längre, :)

Innan jag började med LCHF så var jag sötsugen varje dag, och hade i stort sett gett upp. Efter att ha kämpat med att äta "nyttigt" i flera år och skämmas vid minsta godisbit så kändes det inte lika värt kampen längre, så jag kunde lätt sitta och klämma i mig en cheesecake, följt av chips eller choklad, i stort sett varje dag. Och jag mådde därefter, :( Det började bli tyngre att göra vardagssysslor och jag kunde inte fokusera mig på skolarbeten. Strax innan ätandet gick utför hade jag dessutom spenderat ett år med en deprimerad pojkvän på halsen, så jag var väl inte så mycket annat än en överemotionell zombie när man tänker på det.

Dock, en dag när jag skulle köpa lunch i butiken i närheten så tänkte jag att "nej, innan jag ger upp så vill jag testa "det där nya" jag hört om", och började leta reda på information den eftermiddagen. Jag svalde all information som fanns på kostdoktorn.se, i tidningar och media, i dr. dahlkvists blogg och detta forumet och redan nästa dag började jag med vad som kändes som mitt sista hopp, förutom en magoperation.

Det var den 23e December och vikten var 103 kilo på mina 152 cm.

Den första veckan försvann 5 kilo direkt, så nu ligger jag stadigt på 98 kilo, ge och ta något hekto. Jag behöver gå ner mer, men det känns som att min kropp nog behöver lite tid att "ställa om sig" innan den börjar gå ner igen. Jag förstår att det nog blev en chock. Faktum är att jag på ena tumnageln har ett fint "veck" som bildades just den första veckan, och sakta med säkert växer utåt, måste vara ett tecken på något. (någon som varit med om samma sak?)

Dock, vare sig jag går ner eller inte så har hälsovinsterna varit enorma. Jag är numer pigg från minuten jag går upp, till minuter jag kryper till kojs, och sover som en baby ungefär 7-8 timmar varje natt. Jag vaknar av mig själv innan klockan ringer vanligtvis. Men den största vinsen av alla är att sötsuget är borta. Från dag 1 har jag inte varit sugen på sött alls, och den frihetskänslan är så stor att den är svår att förklara. Jag har inte behövt köpa godis på en månad, och bara det är en så stor sak att jag nästan börjar gråta.

Det blev ett väldigt långt inlägg det här, ledsen, :) Slutligen vill jag dock ge ett stort tack för dr. Dahlqvist, Kostdoktorn, ni på iFokus med flera för att ni kämpar så hårt för allas vår hälsa. Hade det inte varit för er hade jag väl suttit med en till cheesecake just nu, och säkert vägt 108 kilo eller mer….