Här hemma får maken och grabben koka sin potatis och pasta själv om dom vill ha det. Blir mer o mer sällan. Dom väljer rätt av den maten jag lagar.

Det är samma här, men han är vuxen så han får ta egna beslut om sin kost.

Vi brukar snarare göra "vanlig" mat och jag gör min egna version till mig (extra fet) så äter han den vanliga.

Min man var svår i början också, men när han såg kilona rasa från mig, så började han successivt dra ned på kolhydraterna han också. Jag gjorde så att jag körde LCHF men lagade till minimalt med kolhydrater som ris ell liknande - men då bara sådant med lågt GI. Vi har ju barn också. Med minimalt menar jag att jag gjorde tre barnportioner med kolhydrater. Brödet vi har hemma är bara sådant som fungerar inom ramen för 5 % kolhydrater. När han åt av mitt blomkålsmos, med knaperstekt bacon så insåg han att det faktiskt var godare än pastan till köttet…

Rådet om att han kan fixa sina egna kolhydrater är annars ett som jag ångrar att inte jag kom på själv…

Huruvida han blir fetare av att äta din feta LCHF i sällskap med sina kolhydrater är ju förövrigt hans eget val. Han är en vuxen man som får ta ansvar för sin egen övervikt… Jag tror dock att han inte har lust att vara en fet slusk, när kvinnan i hans liv håller på att bli en liten läckerbit…

Kör hårt!

Ja, om jag vore du skulle jag strunta i honom. Att föreläsa kan få motsatt resultat. Kör ditt race och låt honom se när du går ner i vikt, så kanske han provar det också.

Han är vuxen, låt honom bestämma själv.

Min man och mina barn äter samma mat som jag (dvs. fet mat) med pasta, ris eller potatis till samt mackor. De äter med andra ord "vanligt" fast fetare. Ingen av dem har gått upp i vikt under dessa snart 10 månader, ingen av dem var iofs överviktig innan; men de äter automatiskt mindre portioner nu pga att maten mättar så bra. Dessutom äter de gärna mycket av det goda, feta och köttet, samt mindre av kolhydratrik mat nu än tidigare. Barnen tex nöjer sig med EN macka när de får mycket smör och pålägg på den eftersom det mättar bättre.

Slutsats; du kan inte styra över din man; han är vuxen. Jag förstår att du VILL att han ska äta bra, men om han vägrar finns inte mycket att göra. Låt inte det hindra dig från att byta till en nyttig kost!

Instämmer med övriga. Den enda person du styr över är dig själv. Du kan inte tala om för en annan vuxen människa vilka val han ska göra, bara göra dina egna.

Hemma hos oss serveras LCHF-mat, sen brukar sambon ta potatis, ris eller annat till, men inte alltid. När jag lagar maten frågar jag honom om han vill ha något mer till än det jag äter, och i så fall kokar jag det. När han lagar mat tar han hänsyn till mig på samma sätt och ser till så att jag får en bra måltid. När jag gör blomkålsmos brukar han inte vilja ha nåt annat.

Sambon äter även en massa annat skräp (chips och frukt och sånt) som är helt och hållet hans eget val och inget som egentligen angår mig. Kanske ska tillägga att min sambo är närmast spinkig, så han behöver inte bekymra sig om vikten, men jag kan ju tycka att det vore bättre för hälsan om han slutade med chipsen. Har frågat om han vill ha hjälp att sluta, men han är inte riktigt där än. Däremot har jag slutat köpa chipsen, vilket jag gjorde i början för att vara "snäll". Brukar köpa ölkorv istället, och ibland nöjer han sig med det!

När han äter fetare mat (E% kolhydrater minskar) så kommer han inte bli hungrig lika fort, och troligen få bättre hälsa av det (blir lite som de åt första halvan av förra seklet).

Med tiden kommer han kanske bli intresserad av LCHF. Om inte - ställ ultimatum!

Tack för era kloka svar!

Måste erkänna att ibland är jag inte säker på om han överhuvudtaget reflekterar över om maten är bra för honom eller inte. Fast han vill ju ner i vikt, det är han medveten om.

Jag lyssnar på Fettskrämd just nu. tänkte att jag ska läsa in mig ordentligt på ämnet INNAN jag startar. Så jag vet vad som gäller.

Tusen tack igen!