Men! Gör han det med flit för att jävlas, eller har han bara inte fattat att du verkligen inte vill att han diskar den? En del behöver väldigt tydlig kommunikation - se honom i ögonen och säg JAG VILL INTE ATT DU DISKAR MIN STEKPANNA. GÖR INTE DET. Gör han det igen efter det så vet du att han är elak.

Och jag skulle ha vägrat diska våffeljärnet, det skulle ha fått stå där tills han gjorde det. Men min sambo påstår att jag är rätt barsk också.

 Vill inte svara, vill inte byta ut min sambo!!!

Avstår också från att svara. Samtidigt så undrar jag varför du gräver ner dig i martyrskapet (som svar på frågan utan att för den skull delta i tävlingen). Släpa ut karl-f-n i köket och förklara läget på alla plan. Eller fortsätt bli trampad på … Ditt val :)

Håller med #1, du måste vara extremt tydlig och gärna upprepa ett par gånger så han verkligen förstått. Sätt gärna en lapp ett tag också nånstans i närheten av stekpannan.

# 1 och 4

Det vågar jag verkligen inte för då kommer han väl att diska den varje dag.

# 2

Det är inte frågan om något byte. Behåll du din sambo. Du får särbo som bonus!

Ett av våra kvinnliga egenskaper är att vi tror att männen kan läsa våra tankar. Det kan dom INTE. Vi måste prata klarspråk med dom. Det är inte så himla svårt.

Och som svar på frågan så hade jag också hellre diskat ett stekjärn än ett wåffeljärn 

#5 Om du klart och tydligt säger att du inte vill att han diskar din stekpanna, och han gör det ändå, då förstår jag inte vad du gör i en relation med någon som är avsiktligt elak.

Du behöver inte argumentera om varför han inte ska diska den. Han kanske tycker du gör fel och den är äcklig, men det spelar ingen roll. Om du klart och tydligt har sagt att det är så du vill ha det, så kommer en normal människa att respektera det. Folk behandlar dig så som du låter dem behandla dig. Visst kan det verka som en futtig sak med en diskad stekpanna, men OM du har varit tydlig och han gör det ändå, så är det ett symtom på en fundamental brist på respekt, och då går det säkert igen på andra områden också.

Om det å andra sidan är så att han faktiskt inte har fattat att det här är viktigt för dig, så är det upp till dig att vara tydlig, så att han vet var du står. Fördelen med att vara tydlig är att också responsen blir tydligare och lättare att tolka. Men du kanske är rädd för vad du skulle få se om du så att säga tvinga ut hans beteende i det öppna?

#5 Gör han det vet du att han är elak och då släpper du inte in honom i lägenheten nåt mer. Vem vill ha en elak karl i huset? Oförstående funkar men elak vill jag inte ha.

Min f.d man gjorde ungefär samma sak en gång…eller lite värre…han la min gamla gjutjärnspanna i blöt med en maskindiskmedelstablett i botten.

Hade också haft stekpannan i många år innan dess (arvegods,de blir ju bara bättre med åren,eller hur) och blev ganska så upprörd då jag kom hem och upptäckte sabotaget.

Hans försvar var att det var fastbränt i botten…hur man nu lyckas med det i en gjutjärnspanna.Förbjöd honom att använda min stekpanna efter det och det fungerade bra.

Har nu en ny sambo….av helt andra orsaker bör väl tilläggas och han har också fått strikta order att aldrig någonsin använda mina stekpannor….och han lyder faktiskt då det gäller det.

Så mitt råd är att förbjuda särbon att röra stekpannan och om han inte lyder…..byt särbo !!!

Jag har nog förstört min stekpanna själv! Hur gör man för att få den fin igen?

Helt obegripligt för mig; jag brukar bara torka ur pannan med papper i vanliga fall, och i värsta fall ställer jag den på svag värme med fett i och tar bort sånt som sitter hårt fast med en träspatel medan den står på värmen. Det tar inte bort någon instekning av pannan.

Jag fattar bara inte hur man kan komma på idén att diska en järnstekpanna. Det tar ju evigheter att steka in den igen; om jag till äventyrs skulle vara tvingad att rengöra den så ininorden, så skulle jag också känna mig tvungen att steka in den efteråt…

Och jag tror jag gissade rätt, men jag är väldigt nöjd med min fru, så jag vill nog inte ha någon bonus.

# 10

Med tålamod, tålamod och åter tålamod.

#9

Måste nog tillägga att det finns andra "sambotillåtna" stekpannor i hushållet också,det är inte så att han inte får laga mat….bara han inte använder min gjutjärnspanna till ändamålet.

Svag värme med fett i, torka ur med papper, OK! Tack! Ska genast åtgärda min panna!

…och tålamod!

Göm stekpannan!

# 16

Ja! bra idé. Bredvid dammsugaren. Där hittar han den aldrig!

Haha

Jag har också städskåpet som "hemligt"  gömställe. Oslagbart!

Har även gömt julgott i kartongen till bröstmjölkspumpen, där letade han inte

Har du sagt till honom och han ändå gör det? Respektlöst.

Har du INTE sagt till honom direkt så fattar han nog inte hur det funkar. Då får du förklara in i minsta detalj hur det förstör pannan.

Vill inte ha din särbo, har en sambo och det räcker men tack ändå.

Män fungerar ungefär som hundar, (det har jag sett på tv så det måste ju vara sant). Om de gör något och du belönar dom för det så vill dom ha mer belöningar så de gör fler saker för dig.

I fallet med din sambo som gör saker du INTE vill att han skall göra så hade det ju i det här läget varit dags att ryta ett ordentligt FYYYYYY men det måste nog göras i samband med den oönskade aktiviteten, annars förstår inte din hund … eh…f'låt… sambo vad det är han gjort fel.

Skulle inte detta fungera är det enda som återstår att hota med uteblivna belöningar. Nämner man ordet sex så lyssnar de flesta karlar, oavsett om man pratar om en siffra eller en aktivitet. Så om du säger nåt i stil med -Rör du min gjutjärnspanna en gång till kan du glömma sex i en månad eller två. Det lär han troligtvis inte "glömma bort".

För säkerhets skull kan jag väl tillägga att ovanstående är skrivet med en dos av vardera ironi och humor. Tar man illa upp så får man söka svar varför hos sig själv.

En stekpanna, om än aldrig så diskad, duger mycket bra att slå någon i huvudet med ett tips alltså!

Gjutjärnspannor är i alla fall min Herr Filur på det klara med vad man gör och inte gör med, men han har varit till salu för billig penning han med några gånger.
Vi har lite olika köksfilosofi ; jag har filosofin att man rör till utav bara den under tiden man håller på och så rensar man upp i röran när allt är klart, medans han plockar undan vartefter, vilket i lindriga fall har inneburit att den där sleven jag nyss hade helt plötsligt är puts väck borta, för då har han stoppat den i diskmaskinen. I de grava fallen, då har han exempelvis slagit ut såsbuljongen eller det goda stekflottet i slasken innan jag har hunnit reagera på vad han gör, och så är vi osams ett tag!
Jag skäller och säger att han väl för i hela #¤#%%# får fråga först innan han slänger nåt som ser ut att kunna tillhöra matlagningsattiraljer, men då reagerar han med att bli fånig i överkant "får jag slänga den här" (torkpapper), "kan jag kasta den här" (tomt smörpaket), "ska du ha det här" (lökskal) GAH!

#20

är inte det som att såga ner den gren man själv sitter på

#22: Fnissar hysteriskt när jag läser!

Vet bara att som iblandbo eller särbo eller vad det nu ska heta så får jag ha min gjutjärnspanna ifred. Har fått ärva en efter mamma som fick den av mormor så den är ordentligt instekt!

Särbon lagar mat i parti och minut, men mest hemma hos sig och jag tittar på!

# 20

Jag tror min hund har fattat fortare än särbo. Den har ALDRIG diskat min stekpanna. Däremot tror jag att jag ska nämna en siffra då och då när det lämpar sig. tack för tipset

# 21

Tanken har faktiskt farit igenom mitt huvud några gånger. Tack för din kommentar som visar att jag inte är helt fel ute. Lite synd att det är den lilla pannan som diskas.

# 22

Herr Filur och jag kan ta varandra i handen. Särbo och Fru Filur verkar ha  samma arbetsmetodik. Vilken tur att det är meningen att man ska komplettera varandra. Tänk om jag och herr Filur skulle laga mat tillsammans. Köket skulle vara kliniskt på några minuter. Och ingen sås.

# 24

Iblandbo var ett bättre uttryck än särbo.

Och Särbo bor faktiskt hemma hos sig - Ibland.

Visst är det aningen förvirrande med alla påhittade uttryck för detta? Eftersom Fina Gubben har passerat 50 tycker jag att det känns löjans att kalla honom "pojkvän". "Man" funkar ju inte heller eftersom vi inte är gifta, trolovade blir alldeles för gammaldags, partner låter som en affärsuppgörelse och detta med särbo, iblandbo, delsbo och allt vad det heter fokuserar ju bara på var man bor (eller inte bor då och då). Så numera säger jag för det mesta Fina Gubben. Men i bland blir inte heller det särskilt bra. På engelska kan man säga: My significant other. Ganska bra, men inte översättningsbart och ganska långt…. hå hå ja ja….  (och så väldans OT det blev i din stekpannetråd TjockaBerta!)

man borde funka han ÄR ju en man men ingen äkta!

Eller hur?

en annan bor inneboende hos en kille som har filosofin- jag använder det jag behöver, det jag har använt finns inte.. förren allt annat e slut.. 

dvs jag diskar det jag använder, han låter det han använt stå kvar på bänk, diskbänk, bord, spis, diskho-ar! 
ok, jag kan också lämna efter mig en dag eller 3.. 
men gjutjärnspannor vet jag baske mig att de diskar man INTE!!!.. 

OT. väldans roligt att läsa TjockaBertas tråd.. =)

Jag har oxå en gammal gjutjärnspanna som är trotjänare i huset. Egentligen har vi 2 st, för maken hade oxå 1. Den diskas vid behov tex när jag stekt fisk eller lök i den. Den brukar inte behövas stekas in igen. Bara om jag stekt svamp i den eller smält socker. Vi har t.o.m. kört dom i diskmaskinen (på den tiden vi hade en) utan att de blivit konstiga. Så jag undrar faktiskt vad din sambo gjort med stekpannan. Inte ens när min man diskat pannan blir den konstig. Förresten våffeljärnet diskar man väl inte? Det är ju elektriskt

#28 En FALSK man? Wow!

22, Min man är av den kalibern han med, slår bort och kastar saker utan att prata med mig först. Hmmm man = hund. olydig ingen belöning. Hmmm. Kommer små horn nu.

Annars då, mår du bra?

Tackför alla roliga inlägg. Jag har skrattat högt när jag läst dem.

Slutet på  historien blev så här:

Jag tog alla råd ni gett mig på allvar och spände ögonen i Särbo och frågade högt och tydligt om han diskat  stekpanna kvällen innan.

-Nej, svarade han. -Är du säker på det? sa jag, för när jag skulle använda den i morse fastnade baconen.  -Nej, sade Särbo igen, jag har inte använt något diskmedel (!).

Jag följde då ett annat råd och nämnde alla siffror som var lämpliga i sammanhanget såsom sjutton, sex och tusan, inte nödvändigtvis i den ordningen. En del siffror nämndes faktiskt flera gånger.

Han försäkrade mig argsint om att han ALDRIG mera skulle diska stekpannan igen och för säkerhets skull, som fru Filur beskrivit ovan, diskade han heller inget annat den kvällen.

Skulle stekpannan mot förmodan diskas igen så återkommer jag i denna tråd.

Alltså, känner jag igen mig eller känner jag igen mig!? Eller rättare sagt maken. När vi träffades och han skulle flytta in hos mig, så stod ett paket i hallen (sen typ 5 år tillbaka) innehållandes ett vitrinskåp i två delar. Jag hade inte idats sätta ihop det, men hade inspekterat det och hittat en svag spricka i anslutning till ett skruvhål. Överdelen skulle alltså egentligen skruvas fast i underdelen. Detta lät sig då naturligtvis inte göras av risk för allvarlig sprickbildning i den fina trämöbeln. Så jag bad snällt den nyblivna sambon att hjälpa mig sätta ihop vitrinskåpet - men att inte skruva fast överdelen med underdelen på grund av risk för ful spricka. Javisst, sa han. Nästa dag skulle han ta itu med det och för säkerhets skull sa jag dagen D att "Du kommer väl ihåg att inte skruva fast överdelen med underdelen?" Han såg rätt förnärmad ut och hojtade att han hör väl inte illa heller!!! Gissa EN gång vad som hänt när jag kom hem den dagen?

#36 Hahaha. Att höra är inte att förstå…..

Tack alla ovan, för en mycket rolig stund!!

Har ingen "man" längre, men kommer mycket väl ihåg hur det var

Män hör - de lyssnar bara inte på vad man säger…