Kul och ett stort Grattis till dej och dit godissug. Jag det är bra att men har några mil till märmasre mc för annars hade mina barn left där. Det är tur att inte jag är så försjust i den maten. Nu blir det knapt en gång i månaden.

Grattis!
Jag har liknande erfarehet av välmåendet på LCHF, efter många år som utbränd (med tabletter som inte hjälper). Märkte nästan omgående att jag mådde klart bäst då jag åt VÄLDIGT strikt, något jag inte behöver tänka så mycket på idag, då min kropp och hjärna läkt.

Men du…Grattis!!!

det är precis så jag känner mig just nu! helt slutkörd!! Jag har levt precis som du. Äter fortfarande cipralex men pluggar sedan tre år. innan har jag haft sjukskrivningsperioder hela mitt vuxna liv. Depression, posttraumatisk stress, ångest, GAD, oro…..är konstant trött men sover massor. Klarar inte att arbeta längre perioder då jag blir på randen slutkörd. Har alltid varit beroende av mat, cola, godis osv. tills för tre år sedan då jag tog tag i allt och gick ner 46 kilo på GI. Nu känner jag att mitt beroende bara ökar igen. Jag äte rmer och mer frukt. är alltid hungrig och mår inte bra. Idag börjar mitt nya liv med denna kost. Jag hoppas att jag om ett par veckor kan säga samma som du!

Kram Elin

Hurra för dig! Underbart!

(Och lycka till #3!)

Fantastiskt! Grattis! För det första låter det ju jättebra att du har lyckats komma igenom den där första tiden men också att du känner dig starkare och kan motstå frestelserna bättre! Det är inte så lätt ju! Håller tummarna för dig!

Hääääääärligt!!!!

Tack för inspirerande läsning och tack snälla du som berättar. Vi är så många som känner igen oss och vi lessnar aldrig på att få läsa dessa solskenshistorier.

Även för den som är ny och kämpar just där du var - behöver läsa att det finns hopp!

Grattis SirfalasEmy! Hoppas fortsättningen blir ännu bättre.

Jag har en liten fråga till dig och Vildros, har ni nån gång kollat sköldkörtelfunktionen och kortisolet? Det görs på vårdcentral med blodprov. Anledningen till min fråga är det att underfunktion i sköldkörteln kan ge de symptom ni beskriver men samtidigt funkar inte antideppressiva mediciner eftersom det inte är där felet ligger…

Helt fantastiskt att höra!

Och samtidigt blir jag gråtfärdig, som alltid när jag hör dessa historier om återvunnet PSYKISKT välmående - kan det vara så att den epidemi av depressioner och annat elände som har kommit på senare år, för väldigt många beror på den undermåliga maten?! 

Tanken förskräcker…

Tack för ALLA svar och alla grattis

#7 Jo, jag känner att det är viktigt att berätta. Även om man ibland utelämnar sig själv kanske lite för mycket. Men ibland kan det vara värt det.

#8 Min mamma har giftstruma. Själv har jag varit två ggr för att försöka mig på ett blodprov. Tyvärr har jag hela mitt liv levt i total nålfobi (som jag vet nu egentligen inte är isolerad till just nålar, utan jag har massa andra fobier) Jag har tagit emot EN nål på säkert 12 år och det var under förlossningen när jag fick lustgas och Emlakräm. Jag har (haft vågar jag snart påstå) en enorm skräck och varit hysteriskt rädd för väldigt många saker i mitt liv (pga många trauman i barndomen). Det som är kvar som är extremt jobbigt är just stickrädslan. Det är inte så att jag är lite rädd, utan jag blir som ett monster och hyperventilerar + drar åt mig armen. Går i terapi nu där jag blivit varse problemet. Hela mitt liv har jag varit uppjagad och rädd (och därmed utmattad)

Jag hoppas bli så lugn att jag klarar av nålar i framtiden. Vill ju veta hur det är INNE i kroppen… Vill också gärna ha syskon till vår älskade tös. Kan säga att det är hennes pappa som följer med henne på event på vårdcentralen…

Men, nu finns det bara en väg…och det är framåt.

#9 Mmm, det är nog så att kosten spelar stor roll. Tidigare såg jag det psykiska och det fysiska som två helt olika saker, men min nuvarande terapeut har fått mig att inse att kroppen är en helhet. Numera tror jag inte på "psyket" och utan det är kroppen, kort och gott. Min utmattning sitter i kroppen och inte i psyket. Detta har hjälpt mig enormt. Tyvärr har psykvården lite svårt att hänga med. Terapeuten har jag separat och jag är SÅ tacksam. Hos honom pratar vi aldrig om ångest och panikångest, utan jag blir uppjagad och utmattad.

Men alla jobbar på sitt sätt och hittar vägar framåt. Min terapeut anses vara kontroversiell, men det är han, och LCHF som räddat mitt liv.

#9 Till stor del är det nog tyvärr så!

# 9 och 11

Mmm, och sen vår stressade situation. Jag som nästan inte alls kunnat jobba i mitt liv har svårt att se hur jag ska kunna hänga med i samhället. Men vem vet, kanske kommer detta ge med sig med rätt kost och aktiv rehabilitering (och då menar jag inte den rehabiliteringen FK tvingar på en med jämna mellanrum utan att förstå ett jota av situationen) Kontakten med FK har tyvärr bara förvärrat det för mig. När jag varit på väg med näsan ovanför vattenytan så har kontakten med samhället bara gjort att jag åkt ner igen. (vet att jag själv är ansvar för mitt liv, men tyvärr är det inte lätt alla gånger i ett samhälle där alla förväntas jobba, helst igår)

Men helt klart har kosten ett stort finger med i spelet.

Funderar: har Annika Dahlqvist tagit upp det här någon gång? Att kosten är viktig även för det psykiska välbefinnandet?

Åh så härligt att höra, stort grattis!!

Håller alla tummar och tår jag har för dig!!!

Jag har börjat jobba igen efter att ha varit sjukskriven i över 6 år. Tackar LCHF helt för det!

Fortsätt kämpa! 

Åh, det är så många att tacka och jag börjar bli trött i huvudet (ja, energin behöver fortfarande fyllas på, men mindre ofta nu)

Tack alla som skrivit och önskat lycka till. Detsamma alla som kämpar med sitt mående på alla plan!

Nu ska jag gå och vila, men det känns bättre än det brukar göra. 

Hehe, ser nu att jag missat ett "med" i rubriken, men ja ni fattar nog.

Så underbart att läsa!

Jag började med LCHF i agusti och missade att fylla på mitt lager av cipramil nu inför hösten då jag har höstdeprissioner men jag har inte haft behov denna höst, tittar till baka kan se att jag har haft lite "gråare" tankar (vill inte skriva mörka för så hemskt har det inte varit) och mår för övrigt jätte bra!

Känner mig så glad för din skull och dina positivta framsteg och att det fortsätter.

Kramar och styrke tankar till dig!

//Emea

Det är sådant här som gör att man får känslan av att man vill "gå ut och frälsa världen…."

Jag är helt övertygad om att vi hade haft en hel del mindre våld och skit i samhället ifall fler åt på det här sättet…

Vilken härlig berättelse! Jag vill påstå att jag förstår din lättnad och befriande känsla att slippa godissuget - hur stolt man är när man kan gå igenom affären UTAN att köpa godis. Många frågar om det inte är dyrt att äta LCHF-kost och när man slutar köpa godis, läsk, kakor och glass och istället köper råvaror så tror jag att man sparar pengar i slutändan dessutom.

Det var underbart att starta datorn denna morgon och läsa din berättelse. GRATTIS och fortsatt lycka till!!

Grattis till befrielsen, och tack för att du delade med dig. Jag tror många kan känna igen sig i "skamätandet" i bilen, och det kan ge hopp till fler att du lyckades bryta beroendet.

Jag har jobbat en del i psykiatrin, och något som slagit mig är hur många, särskilt yngre, måste bunkra upp med stora colaflaskor, chipspåsar och godis. Det kan bli riktiga problem om de själva inte mår bra nog att gå ut och handla sitt skräp! Samtidigt vägrar de äta den vanliga maten (jobbar iaf nu på ett ställe där vi inte har sjukhusmatbrickor utan lagar all mat tillsammans, så det är inte bara en adekvat motvilja mot sjukhusmaten!) utan beställer pizza istället, eller köper djupfrysta piroger och liknande.

Undrar hur mycket bättre de skulle kunna må om de slutade leva på socker och tillsatser och började äta mat istället?

Uh, idag tryter orken, men rätt så glad ändå :)

# 18

Tack!

Vad härligt att du mår bra även utan medicin, eller bättre än du förväntat. Lycka till du också.

#19

Hehe, aaa jag känner igen känslan. Man vill ju SÅ gärna få människor att förstå. I början var det värst. Jag var så exalterad att jag nästan skrämde iväg folk. Nu är jag mer nyanserad och kan vara iaf. liiite pedagogisk Jo, jag tror också att världen hade sett annorlunda ut med mindre kolisar och mer fett.

#20

Tack :) (läste din kommentar i min blogg. Kul!)

Ja, jisses vilka pengar man sparar på detta. Innan kunde jag ju kasta mig i bilen på kvällarna bara för att köra 8 km till affären för att köpa godis efter att ha misslyckats med "jag ska INTE ha ngt idag" eller ja, man har ju inte de pengarna över, men tryggheten i att veta att pengarna omdirigerats till ngt BRA är himla skön att känna.

#21

Ja, det är verkligen tragiskt. :( Jag tror också att många hade kunnat bli hjälpta om de fick riktig kost och inget "skit"

Jag är med i en grupp inom öppenpsykiatrin. Vi fikar alltid först, innan vi börjar med våra aktiviteter. Jag tar en kopp te medan alla andra sitter och äter bullar, knäckebröd, bröd, marmelad, Becel (ryser). Någon har undrat och då har ja fint sagt att jag drar ner på kolhydraterna. Har då fått höra vilken KARAKTÄR jag har. Ja, i början handlade det lite om det (och övertygelse), men nu handlar det inte om det. Jag vill bara inte ha och då behöver man ingen karaktär.

Jag äter mig mätt på morgonen och när jag kommer hem från aktiviteten äter jag en rejäl lunch. Behöver inte en massa där emellan (funderar dock på att ta med lite grädde att ha i teet, men det får bli när omgivningen är redo för det) Man kan ha det trevligt ändå. Numera kan jag fokusera på människorna. Jag slipper ju sitta och tänka på maten hela tiden. Innan har man levt på vilken mat som serveras osv osv. Vid alla tillställningar har det varit maten som var det mest "intresanta".