Samma situation till helgen här!  Men, bara för att jag bygger tårta åt andra betyder det ju inte att jag måste äta av den. :-)

Hej Thea! Känner så väl igen mig i mycket av det du delar med dig av.

För mig verkade det som att många i min omgivning  var mer bekymrade över vad jag valde att inte äta - än om att jag  mådde  bra av det jag  åt. Trots att jag många gånger förklarade att jag inte tål att äta vad som helst, blir väldigt sjuk av vete, de 4 sädersslagen, socker, kolhydrater - ris, pasta, bröd, potatis - och DÄRFÖR avstår från att äta det, väljer att äta det jag VET att jag MÅR BRA AV

Detta ifrågasättande upphörde för min del undan för undan när Jag började prata i klartext, slutade bry mig om vad andra valde äta, ansåg var gott, bra, etc - började lyssna på och bry mig om MIG SJÄLV,  vad som jag MÅDDE BRA AV! Slutade vara snäll (som Skaldeman beskriver så bra). Sa t ex; -Jag blir SJUK av socker, vete, kolhydrater - därför VILL JAG INTE äta det. -Vill du att jag ska åka till akuten - det vill inte jag, så därför äter jag inte det där, utan det  jag vet att jag mår bra av. -Vill ni att jag ska äta som vi alltid  gjort på jularna - även om jag mår dåligt av det, blir sjuk? Jag väljer att inte göra det!

Ibland behöver man verkligen TA I - SÄGA  IFRÅN  - visa att man menar allvar, så att alla förstår att det inte är något tillfälligt man "hoppat på"  - när man slutar äta socker/stärkelse/kolhydrater, utan att det är något man gör för SIN HÄLSA & SITT VÄLMÅENDE = FÖR ATT MÅ BRA, vara FRISK!  

Strunta i  att göra pappa. mamma, släkt & vänner glada,  tillfredsställa deras behov, istället för sina egna. 

TILLÅTA SIG ATT SE TILL SINA EGNA BEHOV! 

Jag hade under många år väldigt svårt för det - ville vara alla till lags - släkt, vänner, bekanta,  tyckte synd om dom som bakat, lagat mat  och stått i, skämdes för att jag inte till 100 % deltog i gemenskapen med mina vänner = åt det som DOM SA var "SÅ GOTT"! 

Ibland kan jag fundera på om det kan handla om att  de som säger så - DET ÄR SÅ GOTT -  själva  inte kan drömma om att avstå från detta goda -och p g a det  inte har någon förståelse för att andra väljer bort det.  Inte kan  förstå att det som för dem är så gott, kan vara rena giftet för andra.  Elller - att det kan handla om inrotade vanor, som man inte kan tänka sig att rucka på - p g a de ger en känsla av trygghet, välmående, glädje, etc - och därför nte kan begripa hur andra bara så där utan vidare struntar i dessa traditioner.  Ser bara till sin egen sanning.

Kolhydrater GÖR INTE GOTT  för mig - därför är det  INTE GOTT!

Sias: Tack för ett mycket bra inlägg! Du har så rätt i det du skriver!!!

H. Thea

Nu har det gått 1 månad och ca 1 vecka av mitt LCHF-liv! Nu börjar saker hända!

1. Suget börjar försvinna! Efter ett par, tre veckor med ett FRUKTANSVÄRT socker sug (det var så allvarligt att jag nästan såg sockerbitar i träden istället för äpplen) börjar det äntligen släppa! Vi hade ett födelsedagsfirande förra helgen och jag var inte ens SUGEN på att smaka den vanliga tårtan! Kakorna lockade inte heller.

2. Jag börjar få "normal" hunger, dvs inte hysteriskt hungrig som för ett par veckor sen. Då kunde jag käka 5 ägg m majonäs, 5-6 st ost/smörrullar, ett gäng nötter mm. Jag tyckte jag åt HELA TIDEN! De senaste dagarna har jag klarat mig bra på lite mer "normala" mellanmål. Känns jättebra!

3. Det händer saker med kroppen! Låren har blivit mindre och musklerna verkar lite fastar. Har inte något direkt mått på det, men jag har ett par byxor jag "måttar" med. De var mindre tighta i låren än innan LCHF och lite mindre åtsittande över rumpan. Inga jättemängder, men ändå….
Naveln har blivit lite grundare. Det är positivt! Jag verkar ha fått lite mer magmuskler av någon konstig anledning! Den känns hårdare och jag har fått två avlånga "bullar" mitt på magen om jag spänner den….

4. Jag KAN "fuska" (eller göra valda avsteg) utan att trilla dit och hetsäta. Vi har fortfarande saltlakrits och mjölkchoklad hemma. Jag KAN ta EN (1) saltlakrits pastill utan att ta fler! Halleluja!!! Jag kan ta EN (1) ruta mjöklchoklad utan att ta fler! Även om DET är svårare att motstå än lakritsen, men det går.

5. Mitt stora cravings för popcorn verkar vara borta! Det trodde jag aldrig skulle ske. Jag blir sugen när jag öppnar skafferiet och ser popcornfrp, men sen glömmer jag det när jag stängt skåpet igen. Ska ge bort dessa, men ajg vet inte vem jag vill så illa….

6. Min mage är inte sig lik! Jag är inte förstoppad, men ofta HÅRD i magen. Det blir bättre med kokosfett, men om jag slarvar blir det jobbigt. Dock verkar inte min *viskar* hemoröjd påverkas som tidigare. Den har jag faktist inte "sett" sen jag började med LCHF, HUR hård i magen jag än är nu. Tidigare så dök den upp som ett brev på posten så fort jag var hårdare än diarée. *ursäkta ärligheten* Mindre roligt!!!

7. Saknar dock fortfarande bröd….en ljummen, nybakad limpskiva med smält smör…. Än så länge har jag inte hittat NÅGOT som slår det inom LCHF.

8. Har blivit förälskad i nötmüsli efter recept här på sidan!!!! Aldrig någonsin att jag vill ha annat på min TY-keso-grädd-frukost. Längtar till frukosten varje morgon!

9. Jag har blivit varmare! Jag fryser inte alls lika mycket som tidigare. Mina händer är varma och goa. Fantastiskt!

10. Jag har fått mycket bättre flås UTAN mer träning! Det är ett mirakel! Tidigare kunde jag bli rejält anfått av att gå två trappor upp till lägenheten eller under en vanlig promenad.

Jag mår som en princessa och njuter i fulla drag! TACK LCHF!!!

H. Thea

Thea, kolla gärna in trådarna om Avföring så får du läsa om liknande tankar.  Jag har haft liknande hemorrojdproblem fast pga min dåliga mage/diarré då. Min mage mår bäst på denna kost och jag har inga besvär nu för tiden. :)

Idag har jag LCHF'at i 6 veckor! Det har varit sex konstiga veckor med ett ENORMT sötsug, hunger, förvirring, viktnedgång, viktuppgång, eufori mm. Nu tycker jag det börjar stabilisera sig lite.

I helgen var vi iväg på årets sista husvagnssemester. Vi brukar ta en tripp en av de sista helgerna i september och vi åker alltid till Gränna. De tidigare två åren har vi haft lite otur med vädret, men i år var det kalas. Ja, det kunde ju ha varit lite 5-10 grader varmare, men det varken blåste eller regnade så vi är jättenöjda. På lördagkvällen kunde vi tom sitta ute och äta!

Tyvärr blev det då en del "planerade" avsteg. Det blev lite vin, öl (med mindre kolhydrater än vanlig), jordnötter och pizza. Vi var inne i jönköping och "shoppade". Framåt halv 3 tiden ville vi ha lunch och började fundera på vad vi ska göra. Vi hittade en grymt mysig pub där vi bestämde oss för att äta. När vi tittade på menyn var vi väldig överens om att "nej, inte 200.-/pers för LUNCH". Vi beställde varsin matig pizza istället. Guuuuud, vad gott det var med deg!!! Ändå åt jag bara ca 1dm av botten och nöjde mig med fyllningen. Ville inte ha mer! Sambon däremot åt nästan halva pizzan rakt av…..han verkar ju kunna "fuska" hur mycket som helst…..han bara rasar i vikt ändå! ORÄTTVIST!!

Biverkningen av detta avsteg i helgen är mer daller på magen! Inte flera kilon kanske, men onödigt ändå! JAG mår inte bra av det, psykiskt! Hoppas innerligt att det bara är vatten, men då tycker jag det borde ha släppt vid det här laget. F*n ska man bry sig så himla mycket för???

Puffar på sambon att han behöver äta mer! Han rasar i vikt och nu syns det på byxor och i ansiktet på honom. Frågan är vem som äter "fel"? Vi äter nästan precis lika mycket han och jag, fast jag äter nog lite fetare. Men hans fetthysteri börjar ge med sig! Han klagar på att han är trött/seg och sugen på saker nästan jämt! Jag å andra sidan är PIGG, full av ork och inte sugen.

På tal om pigg! Jag provar ett experiment just nu. Två morgnar har jag vaknat runt kl 4 och varit jättepigg. Efter mycket om och men har jag lyckats somna om för att sen vakna av klockan halv 6 och varit helt ihjäl. Dock pigg sen när jag kommit upp och kommit igång. Så igår kväll beslöt jag mig för att gå och lägga mig senare för att se vad som händer. Vi satt och tittade på en film och kom väl i säng runt halv 12 istället för halv 10 ….Sov hela natten och var rätt trött när klockan ringde halv 6. Var lite mosigare än vanligt under morgonrutinerna, men inte så farligt. Lite trött i bilen på väg till jobbet, men det har varit värre. Just nu känner jag mig som vanligt, dvs oförskämt pigg! Vi får se hur jag känner mig ikväll! TÄNK om det är så att jag bara behöver sova 6-7 timmar nu. Vad underbart det vore!

Idag har jag dessutom en halsbränna som inte är av denna världen! Det är första gången den sitter i så här. Har aldrig känt av det så intensivt som just i skrivandets stund. Undrar vad det beror på? Aja, det ger sig nog!

Nu fortsätter vi på invant spår! Det som är lite kul är att mina jobbarkompisar spontant börjar ställa nyfikna frågor om vad jag faktist har på talriken och hur det fungerar! Kul! Försöker svara så kortfattat som möjligt även om det är svårt att inte sväva iväg ibland.

H. Thea

Hej Thea!

Kul att läsa om dina erfarenheter med lchf. Och massa lycka till vidare!

Tack!

Vad roligt att höra att det jag skriver roar och läses! Det är lite min avsikt! Jag tycker att det är kul att dela med mig av det jag upplever i livet, inte bara då LCHF. Alltid roar man någon eller ger någon en inblick i att vi är fler som upplever samma sak!

H. Thea

Jag tycker också det är rolig läsning.

Heja dig!

UÄCK!!!!

Idag bjöds det på tårta på jobbet. Vanlig hederlig sliskig tårta, men den bestod nästa av bara grädde! Det var jättegod…..de tre första tuggorna….sen fick jag pina i mig resten. FY F*N vad SÖTT det var!!! Jag fick snarare avsmak istället för ett begär efter mer!
Samtidigt var det en upplevelse då den känslan var helt ny. Hade det varit innan LCHF kanske jag hade tyckt att den varit jättegod. Konstigt det där hur man ändrar smak!

Nu ska jag gå ut i köket och hämta mig ett par ostrullar med smör!

H. Thea

Den första hemska sötsmaksupplevelsen kommer du nog att minnas ett tag!

MillisB: Det verkar så!!! Ryser och mår lite illa bara jag tänker på den, eller socker öht! Tas den fram vid förmiddagsfikat på jobbet springer jag. Jag vill inte SE den!

Lite lustigt eftersom jag, den helt obotlige sockerråttan, har varit helt galen i tårta av alla dess slag, för att inte tala om godis och kakor! Nu är det det SISTA jag vill ha!!!

H. Thea

Otroligt Thea att det kan bli så! Fast bra.. he he

Jag och du har ju hållit på ungefär lika länge. Jag känner heller inget sötsug eller liknande längre.

Hade en "svacka" nyss i veckan, men nu känns det bättre!

Trevlig helg!

Oj, vad spännande det är att se förändringar. Sambon kom igår och berättade att han hade fått på sig ett par nytvättade jeans utan problem. Jeans som han knappt kom i förrut! Han HAR blivit betydligt smalare. Nu får han snart inte gå ner mer! Men hur gör man då???

För mig går det betydligt långsammare! Nähä? Jag är ju kvinna och det har jag fått lära mig på forumet att vi har svårare att gå ner. Men lite händer det ju! Igår hade jag på mig en skjorta/blus jag inte haft på något år pga att den suttit för tight över magen för min smak. Nu satt den perfekt! Fantastiskt!

Sötsuget är fortfarande i botten! Det trots att jag "triggar" det lite med att faktist äta äpplen. Inte jättemånga eller jättemycket utan en halva lite då och då. Vi introducerar nu också lite mer rotfrukter i kosten (dock är potatis fortfarande portat). Vi känner att vi vill ha dessa med. Vi tror inte heller att det skadar något. Men det är klart! Märker vi något negativt får vi ändra på kosten igen.

Den största positiva förbättring jag har märkt, förutom borttrollat sötsug, är att jag mycket piggare! Det är fortfarande GRYMT tungt att ta sig ur sängen, men när jag väl kommer upp är jag pigg. Jag har mycket mer energi kvar på kvällen när jag kommer hem till att umgås med sambon. Förr var jag helt färdig och satt och halvsov i soffan. Nu pratar vi och umgås på ett helt annat sätt! Känns jättepositivt!
Jag är också mycket piggare på dagarna vilket har en positiv effekt på jobbet. Jag är mycket mer skärpt och allert!

Jag fryser inte lika mycket längre! Eller säg så här; Jag fryser inte ALLS längre. Jag kan ha kortärmat på jobbet nu och känna mig helt bekväm. Förrut var det långärmad PLUS kofta/fleecetröja och ÄNDÅ frös jag! Det är SÅ skönt att slippa det. Även när jag jobbar fysiskt är jag varmare. Jag svettas mycket lättare, vilket inte bara är en fördel….Men det är väl för att saker och ting är som de ska i kroppen!

Ikväll ska jag nog festa till det med lite stekta äpplen med smör, kanel och vispad grädde!

H. Thea

Jag tror inte att du behöver oroa dig för att maken ska "försvinna". Viktnedgången slutar när hans kropp har fått den vikt den ska ha. Eventuellt kommer han att gå ner några kilon under det, men då kommer han sannolikt att gå upp igen, när kosten har hunnit bygga på musklerna lite, om det skulle vara så att han behöver det.

Jag vägde 50 då jag började för 2 år och 3 månader sedan. Gick ner till 43 under det första halvåret. Sedan började jag gå upp igen, utan att kläderna för den skull "krympte". Vilket tyder på att jag fick mer muskler i hela kroppen.

Hamnade sedan ett tag på 53, men har sedan gått ner till 50 igen, och där har jag varit stabil åtminstone i ett halvår. Så plus/minus noll för mig hittills, viktmässigt sett.

Jag är inte orolig för att han ska försvinna, snarare att går han ner i samma takt kommer jag att få blåmärken när jag kramar honom…. Jag vill inte leva ihop med "benjamin"!

Men det är onekligen intressant att se radikal viktnedgång utan att man gör något eg, förutom då att utesluta kolhydrater och "frossa" i fett.

Jag börjar nu äntligen kunna dra ner på portionerna. Jag är inte alls lika hungrig längre. Det är jätteskönt att inte behöva äta varannan timme. Idag har jag inte ätit mellanmål på fm som jag brukar. Var inte hungrig! Å andra sidan har jag varit tvungen att äta ett par ost/smörrullar på em då lunchen var alldeles för fettsnål! Annars har jag skippat em-mellis för ett par veckor sen. Det har inte behövts efter lunchen. I skrivandets stund sitter jag och äter den delen av lunchen som blev kvar. Portionerna har minskat, dock inte matlådans storlek!

H. Thea

Hjälp! Nu har jag drabbats av nästa "problem" = avsmak på mat!!! Det går lite upp och ner, men äta tillhör just nu prio…….låååååångt ner på listan. Jag är helt enkelt inte sugen….på något! Värst var det mitt i veckan här. Då fick jag bokstavligen tvinga i mig mat tugga för tugga med chanstagandet att det skulle komma upp igen. Det har tack o lov blivit lite bättre.

Detta förvånar mig då jag alltid har varit en matglad tok som gärna ätit "bara för att det är så gott". Jag blir hungrig, men inte sugen på mat. Inte sugen på att stoppa något i munnen alls. Jag vet inte om det kan ha att göra med att jag har haft fruktansvärt stressigt på jobbet med mycket övertid. Men ändå….Detta är mycket ovanligt för att vara mig. HUR dåligt jag än mår, HUR stressad jag än varit har jag alltid haft matlusten kvar! Nu plötsligt så är den väck! Det är inte roligt när magen kurrar, men man mår illa vid tanken på att äta något. Allt är bara mjuk, jolmig och fett….

Det kanske är ett omställningssyndrom, vem vet. Jobbigt är det iaf! Hur som så är det lite bättre nu och jag mår inte fullt lika illa som för några dagar sen. Men ändå….mat? Måste man ha det?

Något som är positivt i det hela är att jag verkar ha fått mitt sockerberoende under full kontroll. Jag kan ta EN godisbit (ja, jag vet SÅ himla onödigt….!) och nöja mig där! Jag behöver inte och tar inte fler utan det blir en. Så himla underbart! Jag kan själv välja när och vad jag vill stoppa i min mun. Yay! Tidigare kunde jag inte sluta äta typ godis om det fanns kvar. Då sög jag i mig allt som en damsugare.
Jag kan äta ett äpple utan att få cravings för mer! Det gör att jag börjar släppa lite på mina ramar och tillåta mig SMÅ avsteg i form av en frukt och lite kanske mer kolhydratrika grönsaker, typ rotfrukter. Dock INTE och ALDRIG potatis!!!!

Ikväll ska jag försöka locka smaklökarna med kyckling marengo och stekta äpplen med mycket smör, kanel och vispad grädde!

H. Thea

Första stora planerade avsteget avklarat; pizza!

Anledning: Jag har jobbat som en lite skit i två dygn! Både i måndags och tisdags har jag jobbat 7-21 på kvällen. Det blir så ibland! I måndags åt vi rester ur frysen, men i tisdags var det tomt. Då beslöt vi oss för att äta pizza. Jag valde en med mycket fyllning så jag kunde välja att äta så lite deg som möjligt. Guuuuuuud, vad gott det var med vetedeg! *sakna* Sött och smaskigt!

Men var det värt det??? Nej, inte alls! Det kommer att dröja innan jag andas om att jag är sugen på pizza igen.

Biverkningar?

Vet inte om det berodde på det, men FY vad jag FRÖS igår på jobbet! Precis som innan min LCHF-karriär. Jag satt med stickad kofta och halsduk och frös massor. Det var fruktansvärt!!!
Idag är jag lite gasig och magen känns lite svullen, men det är väl vatten kan jag tänka. Igår em försökte jag kompensera med att ta två flatbröd med MKT smör på (det var nog mer smör än flatbröd ). Igår kväll var det så otroligt skönt att vara tillbaka i "gamla gängor" igen med en mustig köttfärsgryta och CF till middag. Sambon trånade efter spagetti, men jag kände mig bara äcklad av tanken! Tar det som ett bevis på att LCHF verkligen är min melodi i livet!

Jag har dock börjat uppleva att jag mår illa om jag äter för mycket fett! Jag kan ta en tsk kokosfett i teet här och där, en försöker jag ha mer än 1 msk grädde i frukosten (TY+keso) kan jag inte äta upp. Har gått över till att äta ägg igen till frukost. Den bästa frukosten består av 2 st flatbröd MKT smör och pålägg och 2 ägg. Nackdelen är att jag då får äta igen efter ett par timmar. Står mig bättre på TY+keso och aningens lite grädde.

Märker annars att jag fortfarande mår väldigt bra. Klarar mig på mindre mat och även portionerna börjar minska automatiskt, ffa på kvällen. Jag kan inte alls äta lika mkt kvällsmat som tidigare! Blir mätt riktigt fort nu.
Sötsuget är under full kontroll, trots att jag tar en liten enstaka chokladbit här och där, men långt ifrån några mängder. Jag kan också äta en frukt utan att trigga suget. Eller säg så här, jag blir sugen på mer men kan lätt skaka av mig det! Det känns jätteskönt!

Min sambo var så rolig här om dagen…."Du har nog också gått ner i vikt för dina nyckelben syns mer nu." Haha, då ÄR det alltså inte inbillning!!! Jag HAR tappat i vikt! Vägt mig har jag inte gjort alls sen jag började för vågen känns inte så intressant då det kanske händer saker med musklerna.

H. Thea

Då har jag lowcarb'at i två månader nu och jag har inte några planer på att sluta…tror jag iaf.

Jag har blivit betydligt mer "lössläppt" i vad vi äter. Vi har lagt till rotsaker i kosten FÖRUTOM potatis som inte kommer innan för våra väggar. Potatis triggar nämligen mitt sug! I lördags var vi på restaurang och käkade lunch. Jag ville ha biff med rödvinssky, rostad potatis och örtsallad. Bad att få extra sallad och ingen potatis. Servitrisen tittade lite fundersamt på mig, men jag fick min vilja igenom. Men tydligen hängde rödvinsskyn och potatisen ihop för jag blev utan rödvinssky också! Orkade inte bråka, utan åt snällt. Gott var det, men på tok för fettsnålt! Sambon valde hamburgare med pommes/klyftpotatis. Jag smakade 2 st potatisar och guuuuuuud vad gott det var! Det var RIKTIGT svårt att låta bli att ta mer än 2. Men jag höll mig!

På lördagkvällen blev det mer fuskande då vi hade middagsgäster. Vi bjöd på maten medan efterrätten kom från gästerna. De vet om våra ändrade matvanor, men vi kom överens om att de bjuder på vilken efterrätt de vill. DE ska inte behöva "strula" för vår räkning. De bjöd på vitchokladmousse med biskvibotten!!!!! DEN var svår att sluta äta, men samtidigt: FY vad sött det var! *uäck* Men ändå såååå god!

Söndagen fortsatte i "samma stil". Var funktionär på en hästtävling och det som fanns att tillgå i dryckesväg var antingen kaffe eller festis. Jag drack ett par festis och åt en hamburgare. Jag behövde något i magen, så det fick bli vad det blev. Eftersom vi hade gäster kvällen innan blev det inte tid till att planera matsäck, vilket ju hade varit alternativet.

Allt verkar dock ha gått bra! Verkar ha lagt på mig lite "daller" runt magen, men det antar jag vätska då det kommit så fort. Hoppas det ger sig om några dagar. Jag har inte något bestående sötsug tack vare fusket, inte så jag inte kan stå emot iaf. Min största upptäckt var att det var OTROLIGT skönt att få "komma tillbaka" och äta en LCHF-måltid. Det har nu blivit normalt och jag mår BRA när jag får äta så.

I söndags gjorde vi äppelkräm av årets goda skörd. Vi tillsatte inget socker och minimalt med potatismjöl. Det blev perfekt utan socker! Lagom syrligt, men ändå med liten sötma. Avnjöts med gräddmjölk!

Fortfarande kan jag sakna maträtter från förr; stuvade makaroner, hemlagat potatismos, popcorn mm.
Min sambo och jag har beslutat för att vi INTE tänker avstå fån risgrynsgröten i jul, inte heller från glögg trots att det innehåller socker. Vi väljer vad vi vill äta och vad vi vill göra för avsteg. Känns bra! Vi har kontroll!

H. Thea

#17  ja, det är vanligt att man vid omställning får lite problem med aptiten ibland, vaga hungerskänslor. Då är det bra om man har koll på att man äter ändå, även om man kanske måste tvinga i sig lite.

Hungerskänslorna var det inget fel på! De kom som ett brev på posten. Däremot, HUR hungrig jag än är hade jag svårt att äta just då pga illamående. Jag var hungrig, men absolut inte sugen!

Nu börjar det tack o lov bli bättre. Dock har jag fortfarande problem att äta ostrullar med smör. Tanken på dom gör att det vänder sig i magen.

H. Thea

Har jag gått upp i vikt???

Eller har jag gått ner i vikt???

Det är den eviga frågan! Jag UPPLEVER att jag har gått ner på vissa områden.

* Ridbyxorna sitter inte lika tight över rumpa och lår.

* Jag tycker att jag har blivit smalare i ansiktet och över nyckelbenen (tom sambon kommenterade det för ett par veckor sen)

* Jag har fått på mig en blus som jag tidigare upplevt varit tight över mage/byst.

* Jag har fått spänna åt klockans armband 1 hål till.

Däremot känner jag ev en UPPGÅNG på vissa områden = magen! Jag tycker den är plattare, absolut, men "hänget" över magen har ökat tycker jag. Inser nu att det är hög tid att ta fram måttbandet och börja mäta. Våg äger jag ingen, men den säger ju inte det jag vill veta ändå om det nu händer saker med musklerna….När är då bästa tidpunkten att mäta? Tänkte mig så där en lördag morgon varje vecka? Morgonmage är väl en bra mage att mäta då jag kan tänka mig att kvällsmagen varierar lite med vad man har ätit under dagen.

Mamma (den evige skeptikern mot fett) kommenterade i helgen att hon tyckte jag fått kraftigare armar. Men när jag spänner armarna och klämmer på "det som blir över" verkar det inte vara mer än tidigare, snarare mindre. Kan det vara så att jag byggt muskler? Jag tycker det verkar som att låren iaf fått lite mer "definierade" muskler. Missförstå mig inte på något sätt här och tro att de ser vältränade ut. Absolut inte, men om man jämför med tidigare så.

Fortfarande mår jag som en princessa! Däremot börjar jag bli lite tröttare. Tror dock att det är vintermörkret som gör sig påminnt!

Vi har börjat "fuska" lite mer nu med frukt. I helgen gjorde vi fruktsallad som vi avnjöt med vispad grädde. Jättegott, men HU vad sött! Vi bjöd även mamma och pappa på äppelpaj a´la LCHF med vispad grädde. Pappa (den obotlige sockerråttan) vrålade i vild panik när jag INTE skulle ha någon sirap i pajen. Mamma gjorde stora ögon på mängden smör jag hade ovanpå äpplena!
Båda åt och tyckte det var jättegott. Mamma sa att hon tyckte detta nästan var godare än traditionell då denna var friskare i smaken! Tro det, när det inte är en massa sirap och socker i! Mohaha! Jag å min sida tycker det smakar alldeles förträffligt. Jag tror inte jag skulle kunna njuta av en vanligt sockrad paj idag. Det blir för sött!

Nu är det jag som tar fram måttbandet för att hålla lite koll på fettet. Men å andra sidan….vad gör det när man är mätt, varm, frisk, pigg, full av energi och ork och allmänt njuter av livet?!

H. Thea

Efter 3 månader med LCHF:

Trött…..trött…..trött…..trött.

Det är nog en ganska bra beskrivning på hur jag mår just nu! Skulle jag sätta mig bakåtlutad i stolen nu och blunda skulle jag somna! Det till skillnad från någon månad sedan då jag hade HUR mycket energi som helst.

Det är inte bara den psykiska energin som är i botten…även den fysiska! Imorse var jag tvungen att SÄTTA MIG när jag borstade tänderna. Var helt slut i benen, för att inte tala om armen som borstade tänderna! Den var det nästan mjölksyra i. Hur f*n kan man bli TRÖTT i armen av att borsta tänderna????

Jag vet itne vad som händer, men speciellt KUL är det inte! Igår kväll (på samma sätt har det varit i en vecka nu) höll jag på att somna i soffan efter middagen, precis som under kolhydrattiden! Så här vill jag ju INTE ha det! Jag vill vara lika full av energi som för en vecka sedan.

Jag har fått tillbaka min höga morgonpuls igen. Det har kommit i samband med att jag "bytt" frukostalternativ. Istället för att äta fil+keso+grädde o 2 ägg äter jag nu igen TY+keso+grädde och 2 ägg. Imorse klockade jag pulsen (räknade antal slag på 30 sek) och fick det till 116 slag/min. Visst, jag har det ruskigt stressigt på jobbet just nu, men det hade jag även innan "bytet" av frukost. Jag blir inte klok på detta! Eller är det så att kroppen reagerar på den lilla sockermängd som det är i mejeriprodukter? (se tidigare tråd om "Hög puls")

Det blir inte bättre för att jag tror att jag har börjat gå UPP i vikt! Det vill jag INTE INTE INTE göra!!!! Jag vill åtminstonde hålla kvar vid den vikten (läs: mängd "daller") jag har nu. Visst, lite "daller" på magen och låren får gärna försvinna, men bara det INTE blir MER. Som det verkar nu blir det mer….
Jag kan inte äta mindre, för då går jag hungrig så jag antar att det bara är att gilla läget! Jag försöker att inte fuska så mycket. På helgerna blir det dock ibland lite fruksallad m vispad, något glas vin och kanske lite mörk choklad. Det beror lite på! Vissa helger fuskas det inte alls! Är dock stenhård på potatis, pasta, ris, bröd (utom flatbröd i måttliga mängder) och övrigt spannmål.

Jag hoppas att denna trötthet och matthet i kroppen är ett kortare övergångsbesvär och inte årstidsrelaterat! Är det årstidsrelaterat får jag ju stå ut med detta fram till februari/mars. Vill inte!

H. Thea

Min kropp verkar ha fattat galoppen! I fyra dagar nu har jag kunnat skippa min älskade dubbelmacka, bestående av 2 st flatbröd med ett TJOCKT lager smör emellan, på förmiddagen. Förut blev jag alltid hungrig vid ca halv 10-10 tiden, men inte nu. Lite synd tycker jag, för det har blivit lite av ett godis för mig med mina smöriga dubbelmackor.  

Ta bara idag som exempel:
Jag åt frukost kl 6 imorse och nu är klockan halv 11 och jag är FORTFARANDE ok! Inte hungrig, men inte heller mätt utan mer lagom. Däremot är jag sugen på en dubbelmacka, men det är något helt annat än ett fysiskt behov.

Märker också att jag inte alls kan äta lika mycket på kvällarna längre. Portionerna blir bara mindre och mindre!  De sista dagarna har jag varit hungrig på morgonen och det har jag inte varit sen jag började med LCHF. Har kroppen äntligen börjat ställa in sig nu hur den vill ha det? Verkar så! Vi får hoppas att den begynnande viktuppgången avstannar och, förhoppningsvis, backar av i och med detta.

H. Thea

Heja Thea! Håll ut!

Själv känner jag mig inte trött fysiskt, utan mer som sömnig. Men det beror mest på att jag pendlar 19 t/r till jobbet varje dag + har barn som kommer till oss mitt i natten.. Zzz zz

/ 3 månader + några dar

Det ska alltså stå "pendlar 19 mil t/r…"

Att gå ner i vikt eller inte, det är frågan!

Sambon gjorde ett glatt konstaterande i helgen: "F*n, jag börjar få tillbaka mina magrutor! Nu lönar det ju sig att jobba lite med magen!" Jättekul för honom! Han HAR verkligen fått en annan form på kroppen.

Samtidigt konsterade han: "Men du verkar ju gå UPP i vikt!" Tack för DEN televerket!  Det är en sak om jag känner att jag går upp i vikt, det är en helt annan när sambon börjar MÄRKA det också. *gråta*

Samtidigt konstarar han: "Men varför blir det så? Jag är ju inte speciellt strikt och du är ju striktare."
Nej, det ska gudarna veta! Han verkar kunna fuska rätt ordentligt under förutsättningen att majoriteten av maten är low-carb. Han äter långt ifrån lika fett som jag gör. Jag har mer smör på flatbröden, jag har mer sås på maten mm. Det kanske är det som är mitt fel! Jag äter för mycket helt enkelt. Kanske ska prova dra ner….?

Jag har inget bra svar! Det ända jag kan säga är att snart vet jag inte om det är värt att avstå från ditten och datten, som jag saknar väldigt i min vardag, för detta. Eftersom jag bevisligen går upp i vikt ändå, vad jag än stoppar i mig kan jag ju börja räkna kalorier igen och begränsa vad jag stoppar i mig samtidigt som jag kan njuta av pannkakor, stuvade makaroner, potatismos mm. Fortsätter det så här vete sjutton om LCHF är till för mig….

H. Thea - som börjar tappa hoppet

2/12 är dagens datum! Håller på att hämta mig från helgens fuskande av stora mått mätt.

Sambon och jag var på helsingforskryssning i helgen och avstegen avlöpte varandra. Innan vi åkte så tänkte jag att "okey, julbordet går ju jättebra, frukosten också…..meeen lunch och kvällsmaten nästa dag?…Aja, det löser sig!

Första fusket kom redan på julbordet!  Efterrättsavdelningen fullständigt vrålade efter ett besök; Chokladpudding, ris ala malta (vilket INTE var gott!), ischoklad, glass mm.
Till maten avnjöts vin och snaps! Kvällen fortsatte i samma stil….

Morgonen efter missade jag frukostbuffén! Dels pga att det var seeeegt att ta sig ur sängen pga rejäl huvudvärk *host* och för att det var ju finsk tid. Jag hade klockan på svensk tid! Aja, jag gick upp till den kaffeterian som var öppen och hade inte många val. Jag köpte mig en ost och skinkbaguett, hittade SMÖRförpackningar och en kopp te. Jag åt ur osten och skinkan med ca 20 g smör till och drack sen ur mitt te. Kände mig hyffsat mätt på det.

Lunchen blev en ägg- och ansjovismacka utan brödet. Alldeles för fettsnålt eg, men va´fan! Därefter gick sambon och jag och sov i några timmar. Vi var lite slitna efter gårdagskvällen (när ska man inse att man inte är 18 längre!?!) och det fanns inte mycket annat att göra.

Kvällsmaten avnjöts på en underbar restaurang på båten. Vildsvinsfilé med potatis, vinsky och sallad. Jag smakade faktist lite potatis! Det var ju så gott! Även här fanns det ett dignande efterättsbord som vrålade efter ett besök….äppel- och kanelmousse, lingonsoppa med kolacreme, choklad, blåbärspaj m vaniljsås…läckerheterna visste inga gränser!

Morgonen efter (måndag) visade det sig att sockermonstret huggit sina klor i mig igen! Frukosten prickade vi in denna gång i sann LCHF stil: Äggröra, korv, bacon, gravad lax, kallskuret mm. Jättegod frukost! Sockermonstret ville inte springa sin kos så när vi besökte taxfreen slank det ner i påse hallonbåtar i påsen.  Den var otroligt svår att låta bli på bussen hem från båten!

Igår kväll var effekterna ett faktum. Jag hade GRYMT ont i skinnet på hela överkroppen, lår och rumpa = jag lägger på mig vatten FORT!!!
Imorse när jag skulle hoppa i jeansen inser jag att de krymt en hel storlek! *mutter* Detta är förhoppningsvis bara vatten! Vi får hoppas att kroppen släpper detta så småningom.

Sambon och jag bestämde oss för att nu blir det strikt fram tills julafton. Okey, jättelätt att genomföra när en av våra leverantörer ringde idag och berättade glatt att han kommer med en julgåva till oss imorgon och han kunde avslöja att "den innehåller choklad!"  Imorgon levereras ytterligare en julgåva till företaget….hoppas INNERLIGT att det INTE är något ätbart!!

H. Thea

Lycka till Thea, jag tror på dig. Jag är också inne på min tredje månad och har för mig att jag har läst att den är extra kämpig - typ att eventuella bakslag dyker upp eller euforin helt enkelt har lagt sig så det känns lockande att bara lägga av.

Jag har lite såna tankar iaf men jag VET att jag aldrig mer kan äta socker (sockerberoende) så det är det som håller mig uppe oavsett om euforin är där eller ej…

Befinner mig mitt i en "down-period" just nu. Har noll matlust och mår illa så fort jag tänker på att äta något fett! Magrare går bättre, tex en grönsallad med fetaost och vinägrett och kokta ägg. Inte stekta = för fett!

Detta känns jobbigt! Jag tror ju på LCHF, men kroppen verkar vilja annorlunda just nu, eller är det så att kroppen börjar tala om för mig att jag inte behöver värka i mig fett utan en mer "normal" nivå fungerar?

Så här i juletid tänker jag gå åt det mer liberala hållet!

Jag tänker göra julgodis (ischoklad och chokladkola) och ev baka pepparkakor. Det är ju så gott med hembakta pepparkakor med smör på.

Jag tänker dricka julmust!

Jag tänker äta risgrynsgröt! Då hemma gjord kokt med en STOR klick smör och riktig mjölk. Denna avnjuts på traditionsenligt vis med en stor klick smör i mitten och kall mjölk! *mums*

Jag tänker dricka mörkt mustigt julöl!

Jag tänker äta pappas kålrotslåda (innehåller ströbröd men också en rejäl skrälldus med grädde!)!

Jag tänker NJUTA under hela julhelgen!

Igår åt jag julens första lussekatt och även en bit mjuk pepparkaka! Det var SÅ GOTT!!! Svårt att inte ta en lussekatt till då jag älskar saffran, men det var inte heller svårt att avstå. Lagom är bäst! Känner inget extra sötsug idag, vilket är jätteskönt.

Kan avslöja att julgåvan till företaget var närmare 2 kg(!) choklad. Då ska det tilläggas att vi är 3 st som jobbar 5 dgr/vecka och sen 2 st som jobbar 2 dgr/vecka. Mycket choklad per capita blir det… Ja, jag HAR smakat chokladen, ffa den lyxiga belgiska chokladen. Den är ljuvligt god och nästan slut nu. Tack för det! Den "klassiska" sea-shells chokladen känns inte speciellt attraktiv.

Just nu mår jag bara illa efter lunchen som bestod av 1,5 färsbiff, lite cf, och kokta grönsaker. Uäck!!! Vad vi ska äta ikväll vet jag inte. Jag är jättesugen på biffstroganoff och RIS. Behöver inte vara mycket ris, 1 msk kokt räcker eller vår älskade ljumna quinoa-sallad (kokta gröna linser, quinoa, fetaost, hackad rödlök, massor med färsk basilika och en vinägrett). Just nu känns det som om jag inte vill SE fet mat. Smör….uäck!

Men det går väl över….

Lite glada nyheter till trots är att sambon har gått på hälsokontroll och kommit tillbaka helt ua! Han vägde 69 kg istället för 74 kg. Inget förvånande då han har fått rejält "gällivare-häng" på byxorna och den lilla mage som fanns är borta! Tilläggas ska att fuskar duktigt näst intill varje dag. *avundsjuk* Jag har gått ner i vikt, men hur mycket har jag inte en susning om. Något kilo kanske!

Nu vill jag bara hitta aptiten igen!

H. Thea

Ja, då har julens alla fröjder avklarats! Det har varit kolhydrater hit och kolhydrater dit i alla dess former och färger. Vi har njutit av risgrynsgröt, godis, lussebullar och pepparkakor utan dåligt samvete. Jag har nog lagt på mig ett kilo eller två i vikt, men va tusan! Sånt händer!

Nu är vi tillbaka i gamla gängor igen och det känns jättebra! Det är skönt att få komma tillbaka och trots att jag njöt av julens godis saknar jag det inte, faktist. Jag mår ju så mycket bättre utan!

Under mellandagsrean shoppade vi en stavmixer med div tillbehör och jag förstår inte HUR vi har klarat oss utan denna underbara tingest. Den överjävliga finhackningen av lök till köttfärsbiffarna är över. Mer med löken i hackaren som följde med och kör runt. Det blir en perfekt "lökgröt"! Den används flitigt till annat också.

I helgen gjorde vi en upptäckt. Vi upptäckte äggmjölken! På lördagen var det tight om tid och vi skulle ha lunch (då var kl iof redan halv 4). Då slog det mig att vi kanske skulle prova äggmjölken, med risk för att det är odrickbart! Sagt och gjort. Äggmjölk kryddat med kanel blev det!

Det var helt ok! Inte något "wow-liksom", men helt drickbart och HIMMEL vad mätt man blev. När vi skulle laga kvällsmat vid halv 8 snåret var jag inte hungrig. Jag åt en liten skvätt "bara för att".
I söndags provade jag det som frukost och det var väldigt lyckat. Jag stod mig jättelänge trots att vi jobbade utomhus fysiskt hela förmiddagen.

Idag på morgonen drack jag äggmjölk till frukost och effekten är slående. Jag är grymt mätt trots att det nu är nästa 3 timmar sen frukost. I vanliga fall börjar jag vilja ha något att äta vid den här tiden. Detta är himmelriket!
Det ända som jag upplever som ett "problem" är att jag mår lite illa efter frukosten. Illamåendet kommer inte direkt utan efter ca 15-20 min. Det sitter i en stund och är inte farligt, men jobbigt. Kan det bero på att det är aningens för mycket fett för mig?

Aja, nu är jag mätt och belåten! Jag är inte ens sugen på mandlarna jag har på skrivbordet som "nödföda". De brukar jag knapra i mig av, men nu lockar de inte för fem öre!

Äggmjölk åt folket!

H. Thea

och jag som inte klarade att dricka äggmjölken… *suck* provade flera olika recept, det var dock mycket gott i kaffet!

Jag förstår om inte alla klarar av äggmjölken! Jag trodde INTE att min fettskrämda sambo (ja, han är fortfarande lite fettskrämd. Gillar inte konsistensen av fett) skulle kunna dricka det.

Jag kan väl inte säga att det är en favorit, men det går helt klar ner! Det "värsta" tycker jag är metallsmaken som uppstår. Undrar hur det smakar med lite hallon eller blåbär i….

Jag ska börja ta med mig en ranson till jobbet att ha som mellanmål tänkte jag.

H. Thea