Jag har ätit LCHF i 3,5 år och mår bara bra. Min mage har blivit bra efter att har varit gasig, svullen osv. Har bara positivt att säga om kosten.

Om man måste säga något negativt så är det omgivningen.

Jag håller med Mervi och jag är uppe i 4 år nu. Jag kommer aldrig att återgå till kolhydratskost.

Mitt mål är att vi skall bli accepterade som grupp i samhället och slippa känna oss som UFO:n

Jag började med LCHF i Mars 2007 och har i stort sett ätit så här sedan dess med en del avsteg. Man känner verkligen att man mår bra när man äter LCHF och så fort man går tillbaka till "vanlig mat" under en tid så känner man hur kroppen börjar förfalla igen.
Kan nog aldrig äta "normalkost" igen för jag mår så himla mycket bättre på LCHF.

I två år, om någon vecka.

Positivt: Magen lugn, slipper blodsockersvängningar och paltkoma, är varm när andra fryser, slemhinnorna i näsan mår bättre, antydan till ledvärk i fingrarna försvunnet (och kommer tillbaka vid onyttig kost), sover bättre… (jag brukar ha med mig en lista i väskan på småsaker som blivit bättre)

Besvikelse: Svårt/omöjligt att gå ner i vikt (vill bli av med ca 35 kg)

Negativt: Svårare med fika ute, och mat ute. Men å andra sidan kan man ju klara sig utan; man står sig ju längre.

Jag har ätit lchf i ca två år nu. 

Negativt: Det är svårt att hitta bra mat ute på stan/gå på restaurang om man verkligen vill äta ren mat utan tillsatser…

Positivt: Jag mår bara bättre och bättre ju längre tiden går och får dessutom snyggare kropp!

Att återgå till "normalkost" är totalt uteslutet för mig.

Kul att få läsa alla era kommentarer! Tack för alla svar!

Mer än 5 år..

Bara positiva erfarenheter.

Jag har aldrig ätit så gott som nu och har inga problem med att hålla vikten

Mer muskler, mindre fett, bättre kondition, lugn mage, inflammationer utläkta.

Hjärtarytmier borta, candida under kontroll, mjäll försvunnet, bättre hy, förhårdnader och hälsprickor försvunna, starkare ledband och ligament, diskbråck utläkt, dessutom perfekta blodfetter sockervärden och Blodtryck .

En väldigt stor förbättring är huvudvärk som jag dragits med hela livet  som antagligen berodde på hoppande blodsocker som bara försvann redan vecka 1..

Snacka om motivation för att fortsätta !!

Jag känner mig 20 år yngre än när jag började med kosten.

Kommer naturligtvis aldrig att äta den sk normalkosten igen annat än under pistolhot

3 år. Kommer heller aldrig att sluta eftersom jag mår så otroligt bra. Magen, immunförsvaret, sömnen, orken, lugnet..osv

Negativt = inget alls. Kommer inte på något nu.

2 år och 5 månader.

Mår utmärkt, och de korta perioder jag återfallit och ätit mer kolhydrater igen (handlar om dagar, kanske max en vecka) så känner jag att jag mår sämre- både mentalt och kroppsligt. Mer instabil i humöret, sover sämre, har hjärtklappning, får svampinfektioner och blir tröttare- speciellt efter att ha ätit. För att inte tala om ökat sug och sockerklåda.

#7 Minns du hur länge det dröjde det innan du märkte någon förbättring av dina hälsprickor? Jag har mycket förhårdnader på mina hälar och periodvis djupa, blödande hälsprickor som gör förtvivlat ont. Jag har ätit LCHF sedan början av augusti, men märker ingen förbättring av hälsprickorna än så länge . Jag håller själva sprickorna i schack genom att aldrig numera använda skor utan häl, vilket inte är helt lätt sommmartid då man gärna vill använda sandaler.

#10

Fotbesvären har väl aldrig varit något fokus för mig och jag har varit så "lyrisk" över mina större förbättringar att jag inte tänkt på fossingarna så värst mycket..

Det hamnar i samma liga som att mjällen bara är borta en dag dvs små besvär som ju är trevliga när dom försvinner men knappast är livsavgörande

Nån här på sajten rapporterade om fina fötter för kanske ett år sen och då konstaterade jag att även jag har fått fötter som är både hela och fina ..

Det tog nog sin tid och var säkert gradvisa förbättringar under ett par år eftersom  man inte tänkte så mycket på det..

Låter hoppfullt! Kul att det är så många som mår bra på den lchf.

#7 Intressant att få läsa om dina värden dufva. Är det någon mer som har bra värden som vill  berätta kanske?

Jag har ätit så här i ungefär 2 1/2 år nu och det absolut viktigaste som hänt mig är att jag slipper äta diabetesmedicin mot min konstaterade diabetes typ 2. Jag är symptomfri och så länge jag har samma värden som friska, kommer jag också att slippa diabetsförloppet med sämre syn, tom blindhet, amputerade ben, trasiga njurar osv. Det tog ett halvår innan jag fick ok på att sluta med min medicin på prov och sen behövde jag aldrig börja igen.

Jag kommer aldrig att äta på något annat sätt och jag äter ytterst lite kolhydrater idag. Jag vet ju vad som väntar mig om jag äter kolhydrater…! Julens kolhydrater har kommit från två sillbitar, tre hemmagjorda ischoklad (endast 85%ig choklad med kokosfett) och lite rött vin.

Allt annat är bonus för mig, t ex en viss viktnedgång, det var oerhört länge sen jag hade migrän, jag äter jättegod mat…

Men sprickor i ena foten har jag fortfarande, djupa som blöder ibland, och min fotvårdare tror det beror på fotsvamp, som alltså inte försvinner av kosten. individuellt tror jag.

Men som så många skriver här uppe, jag skulle vilja att det vore "godkänt" att äta så här. Jag har precis bytt jobb och äter ute med mina arbetskamrater varje dag. Det är jättesvårt men man får trixa lite. T ex ta potatis, men lämna den på tallriken ituskuren. Häromdagen ingick en clementin på den salladstallrik jag fick och dom tittade lite konstigt på mig när jag gav bort den till min gravida kollega som blev jätteglad.

Snart iaf ska jag berätta och ta med artikeln ur MåBra.

Jag hade ju det lägsta koleterolvärdet av alla kommunens 40-åringar efter två år på LCHF (3,9). Även om man läst Uffe Ravnskov så kändes det positivt med tanke på hur andra tänker om ens mat. För någon månad sen ringde en bekant och berättade att han också haft bäst värden på sin arbetsplats efter dryga 1 år på LCHF. Arbetskompisarna ser att det fungerar och till slut är det fler som börjar.

Snart två år. Blivit av med migrän, huvudvärk, mensvärk, problem med cystor mm. Gick ned några kilo. Lugn mage. Jämt humör, inga större känslosvängningar som jag haft förut (är lite åt det "manodepressiva" hållet). 

Det negativa är att jag blivit alltmer känslig för "vanlig mat". Detta i kombination med att jag är så bortskämd med att må bra gör att det blir lite problem att vara social och äta ute på stan. Lunch ute, även om jag undviker kolhydrater, innebär ofta en period av magont eller lättare huvudvärk. Jag antar att orsaken är tillsatser, särskilt glutamat.  

Att sluta äta som jag gör är helt otänkbart.

Skulle förstås vilja frälsa världen med detta men inser att jag inte kan det, tyvärr. Vill inte alla må så mycket bättre på ett så löjligt enkelt sätt? Uppenbarligen inte. Jag har funderat på varför men inte kommit på något svar! När det gäller hälsan, både den nuvarande och ens framtida, varför lägga sin lit till sjukvården, eller gudarna, eller stoppa huvudet i sanden, när man kan göra något själv, för att hjälpa sig själv? Jag äter mycket hellre god mat än piller. Men vet att inte alla resonerar så. Att jag själv kan ta ansvar och kan påverka min egen hälsa, inte bara hälsan som den är just nu utan även hur jag mår om 30 år, det tycker jag är upplyftande. Jag känner mig mycket stärkt över att kunna påverka mitt liv till det bättre så påtagligt, med något jag gör varje dag och som är så konkret som att välja vad jag lägger på tallriken. Ja, jag är förundrad!

En och annan nappar på resonemanget kring lchf och lägger själva om sin kost. Rätt fantastiskt! Man borde göra en studie på hur dessa människor är funtade och vad som fick dom att göra det. Är det människor som redan känner rätt mycket inflytande över sitt liv redan?

Chapp - jag har undrat över samma som du - varför nappar en del så lätt?

Himla bra fråga!

För att det är så logiskt, egentligen? Jag nappade efter att syrran blev positivt förändrad på 5 dagar…därefter fick jag med mig en kollega som trott sig vara laktosintolerant…nu äter han ost, fett o.s.v. utan det minsta problem. Det sprider sig så sakteliga i leden och vi blir fler och fler som begär lchf-mat ute.

Mina funderingar kring varför vissa kan lägga om kosten och hålla fast vid det, och andra inte kan det:

Man måste vara envis - dvs stå ut med motgångar utan att ge upp

Man måste ha en känsla av att man själv kan påverka sitt liv (det som kallas "locus of control" på fackspråk)

Man måste ha en viss självständighet, vara lite "elak". Tänka mer på sin egen hälsa än väninnans självförtroende när hon vill bjuda på nybakta kakor. Är man för "social" kan det vara för svårt. Min mamma får kämpa något grymt med detta sista, kan inte säga nej. Jag har alltid lättare att stå emot, jag äter inte för att göra någon glad, det är jag för elak för. Jag äter för min egen skull.

*Jag har flyttat tråden från gruppen Medlemmar till gruppen Allt om lågkolhydratkost"