Jag har också funderat över det - men aldrig hört någon siffra - hoppas någon svarar!

Vet du varför det är så viktigt för djur?

För grisar som ju också är allätare funkar det enligt läroboken så här:

Ca och P bildar tillsammans en kemisk förening, kalciumfosfat. därför måste förhållandet Ca och P vara det rätta.
Brist på ett eller båda ämnena ger rakitis (engelska sjukan) hos unga djur.
Även stora överskott av något av dem kan ge samma symtom hos unga djur och benskörehet hos vuxna djur.
Är tillförseln av Ca och P på gränsen till behovet kan för lite D-vitamin medverka till att rakitis upstår.
Med tillräckligt mycket och rätt Ca/P kvot behövs mycket lite D-vitamin.

För grisar bör Ca/P kvoten ligga mellan 1,0 och 1,5.

Idisslare kan bl.a få urinsten, deformerat skelett och rakitis.
Oftast har man ju dräktiga eller växande djur som är extra känsliga, men även vuxna djur drabbas kan få problem om kvoten är för mycket fel under en längre tid.

För hästar är det väldigt känsligt och viktigt under uppväxten då de kan få problem med leder, benskörhet m.m. och alltså bli helt värdelösa om det vill sig illa.

Blev lite förvånad för egen del eftersom jag tycker att jag äter mycket mejeriprodukter.
Ska räkna efter då och då och se om det ändrar sig mycket och alltså kanske rättar till sig över tid.

Grisar skall väl dessutom redan genom modern ha en hel del selen för att inte få en massa brister. Jag tror man ger både kor och suggor tokosel vet och just nu ger vi vårt dräktiga sto samma.

Märkligt vad noga allt är med djuren medan vi människor bara chansar oftast.

Javisst, selen är ju också viktigt för alla dräktiga djur eftersom det är brist på selen i de flesta svenska jordar.

Tycker också att det är märkligt vilken skillnad det är på djur och människor.

Är nog dags att statusen för forskning  på näringslära och metaboliska sjukdomar  får sig ett lyft. Hoppas fettdebatten kan hjälpa till här