Folk jag är hos vet hur jag äter, och dom försöker alltid anpassa maten efter mig så att jag ska kunna äta jag med!
Jag umgås mest med mina släktingar iofs, men dom var riktigt tröga i början ;o). Nu har moster alltid avocado hemma när jag kommer, och min mormor har alltid bacon. Mamma brukar säga "bara ni har ägg hemma så löser hon maten själv" om det är någon som undrar.

Serveras spagetti och köttfärsås tar jag köttfärsås med en klick smör i (för ökad fetthalt).. Blir lite som soppa och jag älskar det.. Till exempel!

Informera din omgivning om hur du äter! Trivs du med att äta på det här sättet, och vill du äta på det här sättet? Ja, då är det ju upp till dig att försöka få dom andra att förstå någorlunda vad du äter!

Sen tror jag bestämt att man måste hamna i obekväma situationer, att man måste göra misstag och att man därefter måste resa sig igen - annars klarar man inte av det i längden. Man ser liksom inte meningen…

Jag hejar på dig hur som helst!

Tack för svaret.
Jo jag antar att vänner och så lär sig att vara snälla och anpassa sig lite. DOck orolig för all kritik LCHF kost får. Blir jobbigt att "försvara" sig mot allt man kan komma att få höra.

Jag vill ju naturligtvis fortsätta, jag har ju knappt hunnit börja. Mkt tankar nu i början bara då man är ny och LCHF är en het otrolig omställning mot vad jag var van vid.

Jag tycker man utmanar både sin omgivning och ödet om man proppar i sig bacon, grisfett och majonäs och ber om extra fett när man äter tillsammans med andra.  Det räcker utmärkt med det fett som finns naturligt i maten man äter, smör, ost och andra mejeriprodukter. Om jag ber att få något extra är det fet vildfångad fisk, t.ex. sill, makrill eller lax.  Typ:  "Åh, en sådan god lax!"

Istället för att försöka förklara principerna för att banta med LCHF så hävdar jag att det är hälsosamt att äta naturlig anti-inflammatorisk kost.  Det är lättare att argumentera så. Vem vill äta onaturliga industriprodukter och sådant som leder till inflammationer?

Går man upp 1,4 kg på en vecka efter att ha ätit en chokladmunk och druckit lite punch så består viktuppgången av vatten som kroppen samlat på sig. Forsätter man att dricka punch och äta chokladmunkar, eller andra kolhydrater med för den delen, så kommer kroppen att börja lagra in det som fett.

Accepterar inte folk omkring dig att du äter LCHF, så får du säga till dem att du inte tål kolhydrater. Blir du bortbjuden på mat kan du äta ordentligt innan så du inte är hungrig när du kommer dit och bara äta av det du kan äta.

När man äter LCHF så får man lära sig att vara ohungrig istället för proppmätt.

Lite äppelcidervinäger i ett glas vatten kan ta bort sötsug.

Prova att tänka så här om du känner dig hungrig: "Jag är visst hungrig. Bäst att göra bacon och omelett."  Känner du inte för bacon och omelett så är du bara sugen och då behöver du inte äta någonting.

När man går ner i vikt med LCHF så äter man sig ner i vikt till skillnad från en del andra bantningsmetoder där man svälter sig ner i vikt. Börjar man äta normalt efter en "svältkur" så tar kroppen igen vad den har förlorat = man går upp i vikt. Börjar man äta "normalt" efter att ha ätit LCHF så kommer man att gå upp i vikt, eftersom kolhydratrik mat leder till viktuppgång.

Man kan också säga någonting så här.

- Jag testar att äta mindre kolhydrater eftersom jag vill gå ner några kilo i vikt och bli lite piggare.

- Jag äter mindre kolhydrater eftersom jag vill få ett stabilt blodsocker som inte går upp och ner.

- Jag vill testa hur det är att äta mat som gör att jag förhoppningsvis mår bättre.

eller…

- Jag testar att äta näringsrik och näringsriktig mat i stället för en massa tomma kalorier.

Om någon börjar dilla om vitaminer kan du be hen berätta vilka vitaminer & mineraler som finns var… (hint: C-vitamin är inte så vansinnigt viktigt)

Diran: Nu när tidningarna kryllar av E-nummer larm och GI/LCHF hyllande artiklar borde de flesta acceptera lite mindre vanliga matvanor.

Jag får känslan av ditt inlägg att du är något yngre och ju yngre man är desto mer beroende av omgivningen är man. Eftersom jag själv passerat 35 har jag ett något annat perspektv på min kost och vad andra kan tänkas tycka om den. Dessutom bor jag själv och kan stå och skåpäta smör mm utan att nån annan ser och kan klaga.

Viktnedgång, hälsoförbättringar mm känns alltid bra och kommer någon motgång med för mycket kolhydrater och följande viktuppgång så får man ta det också. Därför är det här forumet bra. Man kan få råd och stöd av andra eller bra se sig omkring och känna sig hemma bland andra som också äter på samma sätt.

Tack för era svar.

#8 - Ja jag är 20 :) Lite sorgligt att jag bor hemma hos föräldrar, men så är det tyvärr i nuläget.

Jag är ganska oroad om min omgivning antar jag, dessutom självklart orolig att det ska bli som förr, gick ner 15kg med VV, trodde jag "ändrat" min livsstil ang mat, men föll in i det gamla beteendet och gick upp allt och lite till.

Jag är ju rädd att samma sak ska hända här.

#9: Jag flyttade hemifrån när jag var 22 så du har tid än!

Och visst finns risken att man tappar sugen och återgår till kolhydratrik kost även om man vet hur man skall äta för att må bra och gå ner i vikt med LCHF. Jag har många sådana dagar när jag undrar vad det är för mening med att fortsätta men försöker ändå hålla igång.

Nu har jag hållt på i 8 månader och "bara" tappat 11 kg. Lite jämfört med andra kanske, men det var mina kilo och jag saknar dem inte! Dessutom hinner huden med att krympa (hoppas jag) så jag slipper se ut som en rynkig elefant på stranden till sommaren…

Har inget bra tips för hur man håller sin vikt och inte rasar uppåt när/om man slutar. Funderar själv på att köpa ett par svindyra skinnbyxor eller dyl så jag måste behålla vikten för att kunna ha dem i framtiden…

Jag har ätit LCHF i tre månader och jag funderar inte längre på det över huvud taget. Suget efter "onyttigheter" är helt borta och jag har inför julen både pepparkakor, lussekatter och godis hemma (för gästerna) men jag bryr mig inte om det. Måste dock erkänna att en och annan pepparkaka slunkit ner men det har inte triggat igång något sug och det har inte påverkat vikten negativt.

Hälsoeffekterna av LCHF är så stora att jag vore en idiot om jag gick tillbaka till den kosten jag åt innan.

Jag kommer på mig själv ibland med att ha såna där meningslöshets diskusioner med mig själv och jag tror, i alla fall för min egen del, att jag är alldeles för fixerad vid maten som ….oroshobby?! Som någon annan skrev så brukar jag försöka tänka "Är jag hungrig" om jag känner mig sugen. Jag har förstått att jag har helt störda matsignaler och tolkar min kropps signaler helt åt he***e. Har jag precis ätit och alltså inte borde vara hungrig eller att kroppen säger till om vatten (vilket kan påminna om magkurrs-hunger) så tänker jag att jag nog har tråkigt helt enkelt. Och många gånger stämmer det.

Allt måste inte handla om att stoppa något i munnen!!

Tack för era svar. Jag känner mig lite bättre.

Jag hoppas att jag ska märka av att jag blir piggare och bara känner mig friskare (och att mitt sötsug ska försvinna mer)

Igår tog jag på mig mitt armbandus för första gången på flera dagar. Jag gick ut från rummet och märkte att ngt inte stämde, det var min klocka som satt löst! Den har alltid suttit i tajtaste laget!
Det kändes skit bra.
Då känner jag mig mkt mer peppad att fortsätta eftersom jag märker resultat! Och att slippa gå hungrig trots att man försöker gå ner i vikt är ju obetalbart.

Det är kanske lite enklare för oss som har diabetes då behöver man bara hänvisa till det. Det räcker nog bra att ta minsta möjligt av potatis, pasta eller ris till maten och mycket sallad. Med en rejäl frukost med bacon och ägg står man sig hela dagen om det behövs.

Inte behöver man räkna på vad man äter det räcker att bara äta av den goda maten. Är det pasta och köttfärssås kan man ju ta minimalt med pasta och gott om smör och ost på det.

Punch och chokladmunk skulle inte jag välja. Ta hellre lite mörk (minst 70%) choklad och en fin maltwhisky till det.

NJUT AV DIN MAT!

Om inte omgivningen är intresserad av mitt sätt att äta utan enbart vill framhålla vad de anser vara fel med det, bryr jag mig inte om att argumentera. Ett "Jaha" räcker. En del människor blir våldsamt frustrerade av att jag äter enligt denna metod. De som reagerat värst har själva kraftig övervikt, bensår,diabetes, högt Blodtryck och andra följdsjukdommar av felaktig kost. Det är ingen ide att försöka övertyga. Faktiskt ännu värre reaktioner än när jag slutade med alkohol för ett antal år sedan, då jag kom underfund med att jag är alkoholist.

Nu för tiden säger jag inte så mycket om kosten. "Jag har nyss ätit", "Jag tar om en stund", fungerar ganska bra.