Jag tror att det bästa argumentet för en kvinna i hennes situation är att se andra kvinnor som varit i samma situation och som äntligen lyckats.

Här finns ju många bra förebilder. Kanske finns det någon här som du kan visa upp som exempel? Någon i hennes ålder?

Det som tar de flesta med storm är också "Jag slutade helt att ha sug efter sötsaker och bröd!"-argumentet.

Vad jag vet så är det "bevisat" att man går UPP av att sluta röka, så du har nog gått ner tack vare matvanorna och inget annat. Grattis!

Jag är i en liknande situation, att försöka bearbeta familjemedlemmar med grava hälsoproblem. Det är hjärtslitande att se sina käraste gå mot en förtidig död och man står med händerna framsträckta innehållandes mirakelmedicin - och så vägrar de ta emot boten.

Kan du få din syster att läsa här på forum eller på annika dahlqvists forum (speciellt tänker jag på hennes sida om hälsovinster, den är en suverän introduktion till LCHF):

 http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/?anchor=h%C3%A4lsovinster_med_l%C3%A5gkolhydrat_h%C3%B6gfett_kost

Jag lider med dig.

Håller på att försöka övertyga min bästa vän. Hjärtproblem, gallsten, högt Blodtryck, kolesterolmedicinering.

Jag blir så förtvivlad! Jag vill inte att han ska dö! vilket han kommer att göra snart, och det bästa argumentet han har, det är att man kan ju inte låta bli att äta det hemmagjorda sylten!

Man har lust att skaka människan tills huvet ramlar ner och han börja begripa saker och ting.

Det är mig ingen tröst på hans begravning, att jag har har sagt till i tid. Så jag är också tacksam för tips hur iall sin dagar ska man få folk att begripa sitt eget bästa.

Jag tror att bland det viktigaste är att inte vara för entusiastisk/enträgen utan ge den information man tycker behövs och sen låta det hela gro ifred hos personen.

Många gånger har jag hört "jag började när de andra slutade tjata" så jag tror att det ligger mycket i att acceptera andras motstånd hur mycket man än själv brinner för frågan.

Jag vet, jag håller med dig, men visst är det svårt att vänta i åratal till de har 'mognat'

Anna f.d. 137 kilo har just lagt upp en länksamling med före- och efterbilder på sin blogg. Det kanske kunde vara något?

Jag har försökt vara påstridig men det har aldrig hjälpt. Det enda som fungerat är att sätta en bok i händerna på dem men inte heller det är en garanti. Vissa personer säger de skall läsa men det kommer aldrig tillräckligt högt upp på prio-listan.

Det är svårt pedagogsikt problem. Hur kan man vara så motstridig mot att ta emot kunskap?

Men om personen man vill övertyga inte ens överviktig. Och betänk att han inte ens pratar svenska, möjligen lite dålig engelska. Hur ska man rädda hans liv? Jag inser att jag får låta honom dö. Men jag lider fruktansvärt av maktlösheten.

Inser att jag är lite känslig om ämnet just nu, min moster dog i förrgår. Har alltid varit tjock, sedan länge diabetes, och har ätit väldigt mycket 'nyttig' frukt' på senaste åren, samt naturligtvis kolesterolsänkande, samt en massa annat för högt Blodtryck bla.

Om hela befolkningen vore lika kunskapssökande och förändringsbenägna som de flesta som hittat igen den här sajten så skulle det inte vara några problem att höja hälsoläget i landet.

Tyvärr biter inte någon form av argument på en hel del människor.

Dom verkar ha stelnat i sin uppfattning om vad som är sanning, och ofta dör dom tom hellre än att ta in nya rön.

Nästan ännu värre är det med den gruppen där man vet att dom förstått och accepterat budskapet men ändå väljer att fortsätta på en väg mot katastrof.

Ibland skulle man vilja knacka dom med nåt hårt i huvudet, kasta in dom i bagageluckan kedja fast dom på en öde ö och mata dom med fett i ett par veckor för att övertyga dom om att det fungerar.

Jag tror att man måste acceptera det när ens nära och kära inte vill förändra sig, annars blir man bara frustrerad och mår dåligt själv. Men visst känns det hemskt när man "vet" vad någon behöver för att slippa må dåligt, och personen ifråga vägrar lyssna på det örat. Det listigaste är att må bra själv; förr eller senare blir folk nyfikna på hur man bär sig åt!

Jag får ibland uppfattningen av att en del känner sig så trygga med sina mediciner och sjukvården att de t.o.m. kan vara rädda för att bli friska. Jag gav vår städerska en utskrift av lchf-foldern eftersom hennes man lider av alla tänkbara kolhydratsjukdomar och knappt kan röra sig. Han har inte ändrat sin livsstil och detta var några månader sedan.

Du får väl själv fortsätta vara ett strålande exempel på god hälsa och på så sätt få henne nyfiken?  Det funkade i alla fall på mitt förra jobb där jag fick kommentarer som "du ser så oförskämt pigg och fräsch ut nuförtiden, vad har du gjort?" Då berättade jag min "hemlighet"

Jag är själv kraftigt överviktig och har varit det i större delen av mitt liv (är 38) och var hyperkänslig mot kommentarer som "du borde gå ner i vikt och tänka på din hälsa" och "ska du inte motionera mer?". Jag tog väldigt illa upp - det spädde bara på skuldkänslorna och blev inte alls konstruktivt för mig. Så jag inser att det kan vara svårt och känsligt. Men att stötta och uppmuntra utan pekpinnar och själv föregå med gott exempel kanske kan inspirera?

Ursäkta att jag inte svarat när jag startade tråden .

Många bra råd och skönt att fler brottas med samma problem, eller ja… ni förstår vad jag menar.

Jag vet ju att hon lider av sin övervikt att den stör henne. Som ni säger - det är bara att köra på med information och hoppas att den fastnar. Lite försiktigt så där.

Men frustrerande är det. Jag vill ju att hon ska må bättre.

Annas blogg är ju jättebra så jag ska tipsa henne om den!

Jag är ju citatsamlare. Ett citat som jag inte samlat, och därför bara har ett vagt minne av lyder ungefär

Jag vill inte att någon drar mig till paradiset i öronen

Det är väl därför tjat inte funkar; det är väl därför man ska övertyga folk genom att få dem att tro att det är deras idé (är det någon som klarar det? jag lyckas aldrig!)

Eller kanske funkar det bättre om någon annan säger det? På mitt jobb brukar vi säga "en expert är någon som kommer från en annan stad". Bara en tanke

Bjud på middag med utpräglat lchf-stuk, helst utan alltför mycket synligt fett.

Oftast blir gästerna förvånade över att man kan äta så gott och ändå gå ner i vikt. Om du har någon bok med recept att titta i efter maten kan det också hjälpa till att få till en diskussion om vad man kan äta o.s.v.

Lämpliga böcker: Smörstekt, Vägen från 137 kg, det är bra om det är en med snygga bilder.