Godmorgon!

Jag håller tummarna. Vad spännande det låter. Stor och välskött trädgård vill hon kanske inte lämna över till vem som helst så vi hoppas att ni kan få huset.

Här lyser solen från en molnfri himmel. Hoppas detta håller hela veckan och lite till. Det är så skönt med lagom värme.

Underbart väder men jag är lite sur… Vet att jag ska se saker i annat perspektiv, att det kan ta tid, att jag kan vara nöjd med att jag mår bra, att det är underbart att slippa suget men JAGVILL GÅ NER I VIKT!

Ett kilo ner, ett upp, ett ner osv… 

Var bara tvungen att ösa ur mig!

Här i Skåne skiner solen och jag håller på att förbereda för kalas. Min minsta goding fyller 6 år och jag tänker tillbaka på den dagen hon föddes, som också var en söndag.

Jag vaknade vid tretiden på natten av den första värken, min man satte på mig TENS-apparaten (för smärtlindring) och jag somnade om . Jag lyckades småslumra fram tills kvart över åtta. Gick upp, duschade och klädde på mig. Jag satte mig vid datorn för att maila runt till kompisarna att det var dagen B som i bebis. Väckte min dotter och sa att det var dags för mamma och pappa att åka till sjukhuset. Ringde mina föräldrar och bad dem komma och hämta henne. Nu var klockan halv tio och jag hade rejält ont. När de kom en stund senare kunde jag inte stå stilla utan bara trippade runt vid varje värk och stönade. Min mamma gick iväg med min dotter och min pappa var kvar för att köra oss in till sjukhuset. Klockan tio stod jag inte ut längre utan ringde BB som bad mig komma in. Just då gick vattnet så jag slet åt mig en handduk och vacklade ut i pappas bil och satte mig i baksätet och min man i framsätet. Jag förstod att det var bråttom och han körde så fort han kunde. Fem minuter senare kom den första krystvärken som jag försökte hålla tillbaka så gott jag kunde. Pappa körde i minst 150 men det hjälpte inte. Ytterligare fem minuter senare skrek jag högt och kände barnets huvud på väg ut. Min man slängde sig bak och drog av mig byxorna och fick bebisens huvud i händerna. Jag krystade en sista gång och ut kom en hal liten flicka. Tydligaste minnet var att all smärta plötsligt var helt borta. Min man ringde efter ambulans som kom efter en kvart. De körde mig in till BB där barnmorskan skällde på mig för att jag hade gjort deras jobb :-) och sen fick vi pusta ut några timmar innan vi kom upp på egenvårdsavdelningen.

Det var ett riktigt äventyr och en fantastisk upplevelse. Jag är otroligt tacksam för att allt gick bra och att jag fick en så underbar dotter.

Ha en riktigt bra dag allihop! Själv tänker jag äta både tårta och bullar idag, men imorgon är det en vanlig dag igen.

Vilket äventyr, det måste jag säga. Jag har varit en riktig snabbföderska och därför åkt in direkt när jag kännt de första tecken. Mitt tredje barn tog en timme så det var bråttom.

Ha en trevlig födelsekalas!

#3 wow vilken förlossning *L*……

Får en att tänka tillbaka på sina egna två:)

Mysig känsla det där (om man då tar bort smärtan)

:)

Vilken UNDERBAR historia UlrikaA!
Naturen sköter sig själv.

Jag har en fd klasskamrat som födde i farstun utanför hissen tillsammans med grannarna.
Alla sätt är bra bara slutet är lyckligt.

Vilken solskensberättelse, och nu har det redan gått 6 år! Lite annorlunda mot min första, som tog nästan 40 timmar på sig att titta fram… Medan tjejen hade mer bråttom!

/