Hjälp för överviktiga barn?
Någon som vet vart man kan vända sig för att få hjälp med överviktigt barn? Min yngsta dotter, snart 12 år, har ökat radikalt i vikt det senaste halvåret och väger nu snart lika mycket som jag själv (hon vägrar väga sig när jag ser på men medger motvilligt att hon väger mer än 60 kg, till sina c:a 140 cm).
Hon är svårt sockerberoende (som sin far) och jag har svårt att hjälpa henne eftersom hon ser varje försiktigt påpekande från min sida ("ska du verkligen äta godis på en tisdag?") som en personlig attack - vi behöver hjälp utifrån, av en neutral person som hon kan lyssna på. Och förstås professionell hjälp med någon sorts metod osv.
Jag förstår problemet, men samtidigt bör väl du som vuxen helt enkelt kunna säga nej till godis på vardagar…? Jag har 3 barn varav den äldsta är 12 och vi har strikta regler om lördagsgodis; alltså inget på vardagar. Visst frågar barnen efter det ibland, men detta bemöter jag med frågan; "är det lördag idag?" Är de törstiga gäller vatten eller mjölk, inget läsk eller saftslaskande på vardagar. Inga bullar eller kakor utom i undantagsfall. Det GÅR att vara strikt mot barnen, de vänjer sig ganska snabbt!
Att din flicka har en övervikt och att det är svårt och känsligt för dig att ta tag i det förstår jag mycket väl, kan du inte vända dig till sjukvården och få kontakt med en dietist? Visst; dietister kke inte ger de bästa kostråden alltid, men de kanske kan hjälpa din flicka att se problemet och dig att ta det med henne på rätt sätt…?
Hoppas ni får hjälp och kan ta tag i detta, det är inte lätt, det förstår jag!
Jag förstår att din dotter tar det "försiktiga påpekandet" som en personlig attack, för bara att läsa det du skriver får det att se ut som ett tydligt kritiserande i mina ögon även om jag samtidigt förstår att det inte är din intention.
Vad jag undrar över är hur lättillgängligt godiset är för henne? Som familj måste ni hålla samman och stötta henne, dvs inte ha snask och dålig mat i hemmet som hon skall uthärda att inte ta. Är hon sockerkänslig måste maten styras över så att hon inte får ytterligare sug efter kolhydrater i någon form.
Har ni suttit ner med henne och förklarat hur maten fungerar, att viss mat kan hjälpa henne, men annan mat gör det svårt att stå emot än mer mat och godis? Missaz har rätt i att det går att ha tydliga regler, 12-åringar kan fråga om lov och komma med förslag, men som förälder är det du som har ansvaret för att hon äter godiset eftersom det är tillåtet i praktiken för henne.

Jag tror också på att du som förälder sätter gränser för vad som är okej i mat/godisväg. Jag har också en tolvårig son och det funkar bra med bestämda regler.
Men kanske kan du också fråga henne om hon vill få pengar eller nåt annat motsvarande för att låta bli godis under en viss tid. Min barn får 1000 kr var av sin mormor om de låter bli godis, kakor, läsk osv under ett år. De får äta lite vid vissa speciella tillfällen men annars så ska de hålla det för att få pengarna. Det blir en motivation som kanske kan hjälpa henne att låta bli till en början. Har hon väl slutat eller åtminstone dragit ner på sockret så blir det lättare för henne efterhand.
Jag tycker också att en tolvåring är så stor så man kan förklara hur kroppen fungerar och vad som händer när man är sockerberoende och vad det kan leda till så att de själva kan bilda sig en uppfattning och ta ett beslut som de mår bra av.
Hoppas det ordnar sig!

Är det inte så att en tolvårig kan acceptera att hon inte tål socker? Kan man inte på något bra sätt berätta för henne att det är inte hennes fel att hon är överviktig, utan att det är så enkelt att hon är 'sockerintolerant'.
Jag har försökt förklara "sockerintolerant" / "sockerberoende" för henne, men jag tror hon ändå tar det som kritik - när det kommer från mig.
I grunden tror jag att problemet ligger i att jag har en helt annan inställning till mat än vad hon och hennes far har (han är också sockerberoende och en seriös missbrukare av kakor, bullar, glass m.m., ser alltså till att förråden ständigt fylls på). Själv tycker jag mat är rätt tråkigt, ett nödvändigt ont, men de två betraktar mat som en belöning, lyx, något man "unnar" sig (eller inte). Och min dotter ser inget skäl till att inte "unna sig" så fort man känner för det…
Jag har infört diverse regler om godis och läsk enbart på lördagar, men det är så lätt att kringgå. T.ex. så är ju rostat bröd med marmelad INTE godis…! O'boy är INTE godis, osv. Och kaffebröd är INTE godis…
I våras talade jag med skolköket, och fick dem att servera mer GI-mat åt henne. Tyvärr resulterade det i att hon fick bulgur till maten varje dag…! Så nu vägrar hon äta allt som liknar bulgur.
Det är en sak att hon förnuftsmässigt förstår att hon är sockerkänslig, en annan att få henne att avstå från kolhydrater när det är synd om henne (mycket tjej-intriger i den åldern!) och "behöver unna sig".
#5 Jag tycker att du ska ta ett seriöst snack med din man om detta. Han måste väl också se att er dotter är överviktig och vilja stödja henne…? Oboy, marmelad och kakor/bullar finns inte här hemma (jo, bullar ibland, men vääääldigt sällan!) Jag förstår att du inte kan tvinga din man att avstå; han är ju vuxen och måste bestämma över sig själv, men MÅSTE han ha slisk får han väl skaffa in sådant till jobbet då.
Min sambo är även han sockerberoende, men han tycker att det i det stora hela är bra att det inte är så mycket kakor och bullar här hemma nu; för BARNENS skull främst! Hur mycket godis och bullar han mumsar i sig på jobbet varken vill eller kan jag spekulera i… Men han är som sagt vuxen; jag kan inte kontrollera honom på det viset.
Rensa ur hemma! Prata med mannen och få honom att förstå att detta är allvarligt och gäller er dotters hälsa!

Hej!
Du måste få henne med på noterna. Du kan sätta upp vilka regler som hellst. Men vill hon inte själv kommer det inte att gå.
Barnmottagningen på sjukhuset hjälper till. I mitt landsting behövs ingen remiss. Men du får ringa dit o fråga. De tar hand om barn upp till 16 år.
Eller BUP. Hon tröstäter kanske av någon anledning.
Lycka till?
Jösses. Säger också att din man måste med på det hela. Hans beteende sabbar stenhårt.
Du kan ju försöka ta ännu en diskussion där du nämner att en utomstående är ett alternativ om hon inte vill försöka i hemmet med dig som stöd om vad som funkar att äta. Då får hon iaf en chans att göra ett val. Det taskiga i att det är du som försöker styra över henne till bättre kost är att hon förmodligen kommer anse att det är ditt fel att du lämnat ut henne till en utomstående också om hon inte själv får välja det alternativet.
I flera trådar här på KiF har jag funnit många goda råd & bra tisp, som handlar om BARN - LCHF. Jag har noterat en del och sen sammanställt det, till mig själv, till min familj - vuxna & barn. Något som varit - och är - till stor hjälp för oss.
Kanske det kan vara till någon hjälp?
Försöker mig på att bifoga det som gäller LCHF för barn (är urdålig på det här med datorer).
"LCHF en hälsosam livsstil för BARN" och "LCHF FÖR BARN (även vuxna) MINIMALT MED KOLHYDRATER & SÅ ren mat som möjligt - utan tillsatser, glutamat, socker. MÄTTANDE hälsosamma FRUKOST-alternativ. BRA utflyktsmatsäck".
Hoppas det är OK att jag vidarebefordrar det så här utan att namnge "källorna". Om inte - så får väl ansvariga här ta bort inlägget.
Får bara dit en "bild"….. Finns intresse för den med frukost-alt - lägger jag in det i separat tråd.