Åh du milde! Kan man alltså få en HAMSTER som biverkning om man råkar äta socker??? Hjäääälp!  

JA! vad som helst verkar kunna hända!!

Jag tycker du ska sätta sockermonstret i hamsterburen i stället.

HAha ja där skulle man låst in det lilla monstret för alltid!! eller så kanske jag ska sitta där, så att någon "överförmyndare " får mata mig när dom anser att jag behöver äta?!.. ranson

Åh nä och fy , det är bäst att akta sig för socker om en av biverkningarna kan bli en hamster, usch det vill jag defenitivt inte ha!

Tur att mina barn inte läser här för då skulle de smyga ner socker i min mat!! Hamster är #1 på önskelistan!

Jag/vi var bjudna till vänner för ett tag sedan jag sa reda i telefonen hur jag äter hon hade lite svårt att förstå hur jag menade men det gick, hon hade lagat mat som inte var ihopblandat men för lite fett, fettskrämda, LÄTTA, stekmargarin, lättmjölk och diet läsk som tur finns det vatten i kranen.

Känner igen det där med att inte kunna tacka nej. Jag har märkt att jag drar mig för att hälsa på hos andra, tycker det är lättare att säga att jag är sjuk än att tacka nej till maten eller fikat de ansträngt sig för.

Hamstrar är trevliga små djur! Hade en sån när jag var liten och den var riktigt tam. Fast sen rymde den och var borta i en vecka och när vi hittade den så levde den bara några dagar till. Därefter fick jag större djur som marsvin och kaniner istället.

Tur att mina katter inte läser det här, de skulle säkert uppskatta en hamster i huset…

#8  Jag kan se framför mig hur dina katter planerar och intrigerar bakom din rygg… "Hur ska vi få i henne socker så hon köper oss en hamster?"

Katter är farlig djur…och smarta. Denna katten skriver blogg!

http://www.bloggen.fi/stig/

nej tack det är bra, är en replik som bör kunna respekteras av alla, oavsett hur mycket besvär den som får besök har gjort sig.

#9 Jag är stammis på Katten Stigs blogg…

#11  Jaså??? Gud, så kul!  Jag har precis hittat den och har svårt att sluta läsa… Hoppas Stig skriver mer snart.

Om någon känner för att sockerimpulsköpa en kanin så har jag två ungar som är till salu.

#10 Jag respekterar den repliken när jag hör den, kan bara inte säga den själv.

#13 Du litar m.a.o. inte andra människors förmåga att respektera ditt nej tack? :) I slutänden nervärderar du inte bara dig själv, utan även din omgivning.

#14 Tror det ligger i att jag inte vill såra någon som har ansträngt sig på något sätt för mig. Att tacka nej till mat är som att tacka nej till en present. Fast hade någon tackat nej till saker jag har gjort är det en helt annan sak… Knasigt nog.

Sen är jag lite känslig när det gäller mat och vill äta som "alla andra" gör. Inte ta mer eller mindre på tallriken och sånt.

It´s all in my mind.

Alla respekterar INTE tyvärr…  var på ett kafferep, eller det var ett symöte med fika och när jag avböjde så sa damen som ordnat med smörgåsarna: Vasa! Ska du inte ha! Det var otacksamt må jag säga!  Jag struntade i det och åt pålägget men lite kymit kändes det ju förstås, men tanten är gammal så man får väl ha överseende, men vet andra, yngre som skulle tjata och truga också…

I de fallen då jag inte har lust att förklara hur det verkligen ligger till brukar jag säga att jag "inte tål socker" eller "inte tål vetemjöl" (väljer lämplig ingrediens förstås). Jag undviker förstås att påstå att jag är allergisk, eftersom det är en helt annan sak. Om folk frågar vad jag menar så brukar jag beskriva alla hiskeliga symptom jag tidigare led av, så som tarmproblem, hudutslag, trötthet och försämrat immunförsvar m.m. Det låter kanske värre än vad jag då upplevde det som - på den tiden var jag ju "normalfrisk"…! Men jag ljuger ju inte!!

Numera tycker jag det är mycket enklare att undvika saker (som socker, mjöl osv) än att FÅ rätt matvaror. Alldeles för många anser ju att t.ex. lättmjölk och Becel tillhör det mest förstklassiga man kan bjuda någon på - då är det extremt svårt att övertyga någon om att man hellre hade velat ha RIKTIG mjölk (eller ännu hellre grädde - men säg det ordet bland fettskrämda och de kommer att se ut som om man hade sagt kuk!) i kaffet, eller RIKTIGT smör på ostskivan!?

#15 Att tacka nej till sin egen hälsa och välbefinnande då?

I ett inlägg längre upp så skriver du att du hellre ljuger för dina vänner än berättar hur det ligger till. Berätta gärna hur det hänger ihop för jag kan ha missat något när det gäller ömsesidig respekt vänner emellan ;) Personligen tror jag på att vara ärlig, öppen, rak. Då visar du samtidigt att du är en person att lita på.

#16 Bra att du stod på dig! Tanten må säga det och borde passa på att lära sig lite allmänt hyfs. Mind ur own business, biatch (kunde du ha sagt till henne )

#18  Jag vet att alla inte förstår detta, men vissa av oss är såna att vi inte vill vara till besvär, är rädda för att folk ska lämna oss för att vi ställer krav och är jobbiga osv.

Jag vet att det verkar stört, men jag förstår precis. Jag kan inte alls säga sanningen om t.ex. hur jag mår till folk, vare sig familj eller vänner - för det funkar liksom inte. Jag undviker hellre folk som ställer för mycket frågor, jag skulle också ljuga hellre än att säga nåt som folk tyckte var konstigt.

Jag är nog hemskt oärlig egentligen, för jag vill inte alls visa vem jag är - då kommer ju folk att tycka jag är konstig och lämna mig…

IOFS, det kanske inte alls är så Flikkan77 tänker utan bara jag som associerar…

När jag läster om ditt hamsterinköp så kom jag osökt att tänka på vad jag läste tidigare ikväll om vad Fredrik Pualún hade sagt om LCHF-kost, något i stil med att man blir vimsig i knoppen av ketoner och tog som exempel personen som steg på fel tåg - till Sundsvall istället för Uppsala. Vad nu det hade met ketonerna att göra… Ditt hamsterinköp kanske har lika lite med dina ketoner att göra, vem vet…

För min del är det rätt bra, för jag kan jämt säga att jag inte tål allt detta jag inte äter pga min IBS. Jag berättar att jag har haft det jättejobbigt många år, men typ blivit botad nu. Och det nöjer sig folk med.

Sen att jag har svårigheter med kosten nu behöver ju inte de veta.

Men jag förstår Jennix…det där med att inte vara till besvär. Men jag har blivit mycket duktigare för att stå upp för mig själv.

#19 "Jag är nog hemskt oärlig egentligen, för jag vill inte alls visa vem jag är - då kommer ju folk att tycka jag är konstig och lämna mig…"

Vem vill ha en oärlig vän? De kan man ju inte lita på  Det handlar ju inte heller om att fläka ut sitt liv med krämpor och allt. Jag tycker kolhydratätare är jättekonstiga, men jag umgås med dem ändå.

skönt är när kroppen har ställt om sig efter lchf-kost, såpass att man får ont i magen direkt man tar en muffin. För då kan man ju säga som det är 'jag tål inte pasta/bröd' etc, äter jag en fjuttig skiva bröd i skolan så får jag jätteont i magen direkt, går inte.

#22  Beror väl på vad du menar med att lita på… Men visst, jag säger inte att det är bra. Jag vet iofs inte heller om jag tycker att ärlighet 100% är bra heller. Folk brukar vara väldigt otrevliga när dom är "ärliga"…

#22

"Jag tycker din tröja är ful" (det där handlar mer om en elak kommentar än om ärlighet och du lär aldrig ringa den "vännen" igen)

"Jag äter inte sötsaker eftersom jag inte mår bra av socker, men jag tar gärna en bit ost eller skinka om du har" (ärlig mot både dig själv och den som bjuder och utan ett uns elakhet)

"Du är din egen lyckas smed"

#18 Jennix (inlägg 19) ligger väldigt nära sanningen i hur jag tänker också. Det är lättare att dra sig undan än att sätta sig själv i en jobbigt situation. Sen så är det ju lite olika mellan vilken vän eller bekant det är med. De som verkligen vet om hur jag mår kan både acceptera att jag är hemma för att jag inte orkar och att jag inte äter något alls.

Jag är väldigt känslig när det gäller mat, har varit anorektiker, och är osäker på hur mycket/lite som är normalt att äta och vad som är normalt. Vill helt enkelt försöka smälta in i min omgivning och göra som andra. Om jag mår bra av det elller inte spelar inte så stor roll, tyvärr.

Att lägga om kosten till lchf betyder att jag sticker ut ur mängden igen och just nu är det något jag inte orkar med. Att vara laktoovovegetarian är tillräckligt krångligt. Därför ligger det inte så långt från sanningen att säga att jag blir sjuk och inte klarar av att följa med när någon ska bjuda på mat. Jag får panikångest och har då lätt att ta till självskadebeteende.

Så för min del kan det ibland vara lättare att antingen vara hemma eller följa med och äta det som bjuds än att krångla och ställa krav på vad jag vill äta och inte.

Dessutom så har jag aldrig påstått att jag är logisk i mitt tänkande.