Är detta Himlen?
Har jag kommit till Himlen eller vad är det som händer
??
Jag vaknade i morse och kände att något var förändrat.
Efter en vecka med LCHF så är jag helt såld på detta. Jag kan erkänna att jag var ganska skeptisk i början och undrade vad jag höll på med. Kan detta verkligen vara möjligt. Men nu inser jag att det är möjligt. Jag har gått ner 2kg och mitt sockersug verkar ha försvunnit ut genom dörren. En helt otrolig känsla att inte tänka på mat varje vaken timme. Jag blir nästan hög av all den goda mat som jag kan äta. Min kropp verkar inte ha några som helst problem med att käka så mycket fett. Jag kan inte käka rent smör, där går gränsen.
Jag har ju levt fettsnålt den största delen av mitt vuxna liv, som de flesta förmodligen har gjort. Det var när jag blev medlem på Viktklubben för ett år sedan som jag upptäckte att jag åt på tok för lite fett enl rekomendationerna som de har. Så jag började använda olivolja på min mat, vilket i början gav mig ganska mycket ångest. Men sen märkte jag att när jag slarvade med oljan så gick jag inte ner i vikt lika bra och då började det kännas lite enklare. Sen började jag märka på mina naglar att de frodades och mådde bra, långa,vackra och sten hårda har de blivit.
Men efter att ha gått ner runt 7 kg så kände jag att det började bli trögt. Jag började bli mer sugen på sött igen och vikten började pendla upp och ner och jag började få frossardagar lite för ofta. Började få lätt panik då det ju är så lätt att lägga på sig allt igen,som man kämpat så hårt för. Började sedan läsa en del bloggar ang LCHF och förstod ännu mer att min känsla för fett kunde stämma. (Fast jag hade väl aldrig kunnat tro att man skulle kunna äta fett i sådan mängd som jag gör nu.) Så då bestämde jag mig för att det kostar ju inget att försöka en vecka och se vad som händer, funkar det inte så är det ju bara att återgå till det vanliga kämpandet. Kände att jag behövde en ny inriktning för att inte tappa motivationen helt.
Och här sitter jag nu och tror att jag har kommit till Himlen. Tror jag läste någonstans att man kunde få en känsla av eufori när man börjar med detta. Så jag tror nog att det är det som jag har "smittats" av just nu. Jag förmodar att känslan kommer att gå över, men nog är det en häftig känsla att gå omkring och känna sig mätt, belåten, inget godissug att slåss med och en känsla av lycka. 
Är det bara jag som är i Himlen eller?
Tora
Grattis! Så skönt att du känner att du hamnat rätt! Jag är också helt "frälst" på denna kost (fast jag har hållit på i snart 6 månader). I början var jag ännu mera hög; jag gick ner snabbt och lätt och känslan av att få stoppa i sig så mycket gott OCH gå ner i vikt av det var otrolig! Mitt sötsug försvann också snabbt. Är inte LIKA euforisk nu, jag har vant mig vid att detta är bra och är väl inte längre lika imponerad över att man går ner av att äta fett. =)
Missaz: Jag förstår ju att den här känslan kommer att gå över. Allt blir ju vardag och man vänjer sig och sen kommer man väl att tycka att det är en självklarhet att äta gott. Och sen kommer man väl att undra över alla andra som inte äter som vi. Jag har ju bland annat min mor och hennes gubbe som är kraftigt överviktiga och inte blir de smalar med åren. Morsan har diabetes 2 och hon slarvar med sockret, äter allt! Jag kommer att träffa dem vid jul då jag ju bor i Bryssel och jag hoppas att det har hänt en massa med mig då, för då är det ju lättare att prata om saker och ting. Detta borde ju passa dem för hennes gubbe är en hejjare på att laga mat. Skall bli kul att se vad de kan säga om detta. Men det är ingen ide att ta det över telefonen för de behöver bevis.
Det är ju så mycket som man har försakat under alla dessa år som man ätit fettsnålt. Tänk bara att få äta en fet ost!!! Hur ljuvligt är inte det. Jag har ju kört med 17% i flera år och visst har väl det funkat, men nu kommer det ju aldrig mer att funka. 
Än så länge så pratar jag inte så mycket om detta för man vet ju hur folk är, det blir en massa tjat. Förhoppningvis kommer någon att märka en förändring och då kan man börja berätta. Eftersom jag ofta äter lunch själv (alla andra går till matsalen vilket jag inte har lust till) så är det ingen som ser vad jag äter.
Ha en bra kväll.
Tora
Vi är många som upplevt den himmelska känsla du beskriver och det är nog därför vi är så misstrodda i vissa sammanhang!
Kul att du delar med dig!
Numer pensionär i Nynäshamn
Tora; jag tror det är en bra idé att låta viktnedgång och eventuella hälsovinster tala för sig själva; då KOMMER folk att fråga vad man gjort. =)
Jag tror också på att det är bättre så där i början att inte säga så mycket utan som du Missaz skriver, låte folk se vad som händer och då kommer de bli intresserade.
Margareta: Det är ju alltid kul att läsa om hur folk upplever saker och ting så jag kände att jag bara var tvungen att skriva något om min Himmel. Nu när jag börjar titta mig omkring så ser jag att vi nog är rätt många som är här. 
Nej, nu är det dags att stänga ner för idag. Har läst en massa om LCHF så ögorna blöder nästan. Man vill ju veta så mycket som möjligt så här i början och jag tror jag börjar få grepp om saker och ting nu.
Tora
Ja, också jag har känt hur otroligt bra det känns när man äter LCHF!
Jag håller med Margareta, tyvärr är det ju till och med folk som tror att man ljuger när man bara förklarar att JAG mår så bra på den här kosten… 
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Härligt att höra! Jag håller med till 100%.
Men jag har varit ganska tyst om saken om jag inte får frågor, för folk tycker att man är konstig. Och sedan har jag inte riktigt lust att diskutera detta vid matbordet – och det är ju där man får frågorna. Det kan lätt låta som om man dömer ut de andras mat.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
La grammaire est une chanson douce. /Erik Orsenna

Grattis till euoforin! :-D
Jag är fortfarande lika lycklig nu 1½ år senare… ;-)
#7 Känner igen det där: jag brukar säga att jag gärna är ett föredömme men jag är inte fördömande. Folk får äta som de vill men JAG mår bra av det här!
Är detta himmelen? Svar: Ja. 
Jag har också kvar samma känsla som på början av LCHF fortfarande, efter nästan ett år. Jag skulle nog inte beskriva det som eufori, snarare som att ha ett väldigt bra humör och mycket energi nästan hela tiden.
#9 Akta dig, andreas, nu är det sånt där sekt-liknande beteende igen.
Du förstår väl att det bara är inbillning och hjärntvätt!
(obs, skoj!)
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Jag lyssnade på Fettskrämd på MP3 idag. Mycket bra bok. Har nästan haft hörlurna i öronen varje ledig stund idag så jag blev klar med den på en dag. Mycket att tänka på när man har lyssnat på den. Måste nog lyssna om för det blev mycket matnyttigt.
Idag var jag och tränade och det gick lysande. Tyvärr har jag ont i mitt knä så jag kan inte testa att springa, men jag använde Orbitek (eller vad det nu heter) och den brukar jag tröttna på efter 10 min. Jag stod i 25 min och kunde ha stått hur länge som helst kändes det som. Och det enda jag hade ätit innan var min lunch kl 1200 och detta var 1830. Detta hade aldrig kunnat hända "i mitt förra liv". Då hade jag svultit ihjäl för länge sedan och jag skulle inte ha haft mycket ork till att träna om jag inte hade ätit minst 1-2 mellanmål.
Snacka om att mitt matkonto kommer att bli billigare. Slipper ju köpa allt dyrt bröd och all dyr frukt.
Vad härligt det låter att den här "känslan" kan sitta i länge. Jag skulle vilja att alla mina kompisar började med detta, speciellt de som har ganska mycket övervikt. Men jag får testa först och se vad som händer och då blir det ju lättare att prata om saker och ting sedan.
Jag kan bara hålla med dig, det känns som himmelriket….
När jag väl tog mig över spärren för att vara fettskrämd och verkligen börja äta Lchf.
Slippa det ständiga suget och känna att kilona försvinner.

Den stående frasen efter nästan varje middagsmål är: "Gud vad gott vi äter!" Så du har nog rätt när du säger att detta är himmelriket. 
Blir lite gråtfärdig av Toras inlägg, faktiskt. Tacka katten för att man vill sprida "ljuset" till de "ovetande"!
"Du som pinas och lider, äter tråkig och fettsnål mat, ständigt är godissugen, försöker banta men går upp i vikt - kom till oss! Här i vår gemenskap blir du glad, mätt och smal! Halleluja!"
(Oj, jag har nyss sett Ipren-reklamen, så det blev lite salvelsefullt, det där!
)
Jag har haft samma känsla sedan jag började för snart 3 månader sedan! Kom nyligen hem från en utlandsresa där jag fick i mig alltför mycket kolhydrater. Svällde upp som en padda och magen värkte så mycket på kvällen att det var svårt att sova!
Återgick genast till LCHF när jag kom hem och pinkade ur mig flera liter vatten på några dagar. Är nu helt "återställd" och mår lika bra som jag gjorde innan resan. Helt otroligt skönt att vara tillbaka i LCHF-land med platt, tyst mage och glatt humör!
LatMask: Nar man laser (tyvarr inga svenska bokstaver pa denna maskin!) ditt citat sa later det ju hemsk att man verkligen har haft det sa dar i alla ar.
Men det ar inte latt att prata med folk om hur man ater for man far hela tiden hora: "Men jag kan inte leva utan frukt och utan smorgasar." Det trodde inte jag att jag kunde heller, men grejen ar ju att man inte blir sugen pa det och da kan man ju inte sakna det. Jag kommer sakert att ata nagon frukt eller godis nagon gang, men for narvarande vill jag inte ens ha. Jag har fullt upp med att valja bland alla goda ostar som jag kan ata.
Min collega bjuder pa middag pa lordag, for han skall vara kattvakt till mina kissar sa han sa att han kunde fixa nagot att kaka nar jag lamnar dem. Mat tackar man ju inte nej till. Speciellt inte nar han sager att han skall fixa en riktigt kottbit med gorgonzolasas. "Men jag maste ha i lite gradde for smakens skull" sager han sedan. Och jag svarade: "Det blir kanon, hall i massor med gradde sa blir det annu battre." Snacka om att han blev chockad for han vet ju hur radda vi tjejer ar for fett.
Jag har lite problem med och veta vad jag skall ata till detta da han tankt fixa potatis. Jag kan ju inte direkt stalla mig och fixa blomkalsmos. Vad brukar ni ata till som ar latt att fixa nar man gar bort pa middag. Pa restaurang kan man ju alltid bestalla tillbehor.
Det verkar som om jag minskar i vikt med ca 400 g varannan dag. Helt otroligt.
Jag har markt en annan bieffekt. Jag ar inte lika rastlos langre. Forut kande jag mig alltid rastlos for jag ville att timmarna skulle ga fort sa att jag kunde kaka igen, den kanslan ar liksom borta.
Broccoli är perfekt som tilltugg till en smaskig köttbit med sås till! Det ser dessutom oerhört sunt ut med allt det där knallgröna på halva tallriken!

Idag har jag varit hög som ett hus känns det som, säg flasklock så går jag ner i spinn o garvar läppen av mig tills tårarna rinner. Jag har inte mått så här bra på vääääääääldigt många år o jag kan tro att mina vänner kommer ringa psykbilen så jag får mig en långärmad tröja.
Nåja allvarligt talat, kan man dämpa det här så man kan bete sig normalt?
Eller är det bara o vänja sig hahahahaha…………… ser framför mig en Luccy som ligger o garvar på stormen i madrasserad cell, vårdarna står utanför o ser ut som fågelholkar
Luccy: Vist är det en cool känsla :-).
Jag var nyss inne och läste vad Poulun (eller hur det nu stavas) tycker om LCHF. Tex att man skulle tappa träningsgnistan! Jag tycker att det går mycket lättare att träna nu och jag orkar hålla på i evigheter utan att tröttna. Förut blev jag rastlöst och tyckte att klockan tickade så sakta när jag tex stod på trappmaskinen, nu bryr jag mig inte. Idag blev det över 1 timme och jag hade kunnat fortsätta, men kände att det kanske räckte med detta.
Sen hade han som argument att det ju är krångligt när man är på restaurang att vara LCHF!!

Inte är nått krångligt mer än jag inte ens kan föra ett normalt samtal utan att garva på mig o alla har inte förstående för det………………ASG så tycker jag inte hans tycke var nått o hänga i granen………..

Jag är inte i himlen… jag har hittat hem… *ler*
Äntligen slipper jag känna sug… äntligen har jag kontroll…. äntligen har jag förstått att Light-produkter inte är bra…. äntligen slipper jag panik när det handlar om mat… äntligen blir jag mätt…. äntligen kan jag känna hunger….
Ja… så är det faktiskt
Och nämnas bör att min mans arbetskompisar tittar i hans matlåda VARJE dag för att se vad för gott han får idag….. *ler*
Och nää… ingen sekt… men visst… synd för de som inte hittat hem än…. *S*


Nog är vi fler i himlen alltid! 
Har själv samma känsla, efter första veckan hade jag gått ner 4 kilo och nu efter andra veckan så har 2.5 kilo till bara förvunnit! Och på ett bara så himla lätt sätt!
Njuter av livet och fortsätter mer än gärna med denna kost! Ska till Thailand om några veckor, så det är kanske enda haken som jag ser just nu, mycket ris….. Någon som har några råd att ge mig??
Lena

#22 Riset är inget problem! I Thailand måste man ofta beställa riset separat. Däremot är thaimaten i Thailand inte lika fet som den är i Sverige, många rätter wokas i vatten. Men soppor och grytor baserade på kokosmjölk fungerar bra. lär dig bara utantill:
"Red/green currysoup with beef/chicken, please. NO rice.
"No rice?"
*smile* "No rice."

#23
Tack nr-9!
Jag får väl leta reda på någon affär som säljer olja och "feta" upp min mat med! Och även ödmjukt leende be om inte så starkt kryddad mat tillsammans med "no rice"
"SMILE"

Smör packar du ner i bagaget så klart.
Önskar dig en superresa Kram Luccy

#25
Tack!
Självklart så ryms smöret i bagaget!
Kram ;Lena

Har ni sett den där svenska turisten som har smör med sig……hihi. Tänk förr hade dom alltid kalles kaviar med sig………
Ha en skön resa. Kram Luccy

, den nya trenden! hihi
Jag bor i Thailand Hua hin och äter Lchf sen 2 månader inga problem du behöver inte ta med dig smör allt finns härnere dessutom har alla rest.mayo hur mycket du vill samt kan du beställa coconutcream till the,kaffe etc….
Åh va HÄRLIGT
att läsa denna tråd!!!
lena57a! Ha en underbar resa
Är ny på denna sajt. Efter att ha läst som gäst i ca 2 veckor har jag äntligen registrerat mig som medlem. Hittade så mycket matnyttig info här och härliga kommentarer.
Jo, jag känner mig också euforisk efter en vecka på lchf! Efter semester vägde jag mig och vägde 74 kg till mina 168 cm. Ingen hysterisk övervikt, men för högt BMI och valkar på magen. Har vägt ca 70 under hela mitt vuxna liv. Då bestämde jag mig att jag ska gå ner till 67 kg till mitten på november (7 kg på 2 mån). Började med att räkna på kalorier och äta GI inspirerat. Gick ner ca 4 kg på 1,5 mån. Sen stog vikten still i ca en mån. Hände inget. Började fundera på pulverdieter (har aldrig gjort det tidigare). Men räknade ut att det skulle bli jättedyrt och jobbigt. Av en ren slump upptäckte Annas blogg (Vägen från 137 kg) och därifrån hittade jag detta forum.
Började med kosten för en vecka sen. Gick ner 2 kg, minskade ca 5 cm i midjemått och äter ändå ca 20-30 g kolhydrater/dag. Och naturligtvis massor med gott kött och annat. Nu har jag justerat viktmål till 65 kg!
Snabba resultat inspirerar och jag hoppas det håller i sig!