Är inte än i klimakteriet, men det närmar sig förstås..

Det blir ju spännande för mig som inte har några kunskaper om detta än, att få läsa om era erfarenheter.

Kul trådidé!!  

Jag har väl i stort sett tagit mig förbi klimakteriet, som jag inte tyckte var så väldigt problematiskt, jag blev lite varm ibland men det var inget som störde så där väldigt mycket.

Däremot - när klimakteriet började, och jag fortfarande åt "svenssonkost" gick jag upp femton kilo på två år! Inte kul…Det är de kilona jag sakta men säkert gjort mig av med på LCHF.

Jag har förstått att en del kvinnor upplever att de får en ökad hormonproduktion, östrogen, vilket skulle betyda att menstruationen blir mer regelbunden. Det är ju förstås ett plus, eftersom det är förskräckligt retfullt när den bara kommer två gånger per år - och alltid olämpligt, förstås! När det är dax för badsemester eller nåt sånt. Jag har själv ätit "koscher" i 5 månader, men under denna tid har jag inte haft någon mens. Innan dess så hade jag ungefär var tredje månad om man slår ut det på ett år. Är jag ett undantag, eller var det bara dax att sluta blöda?? Är förresten 52 år i november. En hög ålder på en ko…

Jag hade jättejobbiga klimakterieproblem enda sedan 45 års ålder (55 nu) Efter några veckor/ månader på den här kosten är jag fullständigt besvärsfri.

Ja du, Kaisakavat, hoppas du m fl får en kick av att höra om alla ytterligare fördelar denna kosten ger. För klimakterieproblem hör nog till de jobbigare delarna av att åldras, har jag förstått. Nu kan du se framtiden an med tillförsikt, som det heter!

Ebet, grattis, det är ju fantastiskt!

Jag måste hålla med någon som skrev (även om det då var menat spydigt) att en låg kolhydratnivå verkar vara en universalkur :)

Kom i klimakteriet för ett år sedan. En operation utlöste det. Östrogenerna avtar då och jag har lidit av enorma svettningar, sömnproblem osv. Inflammationshämmande och smärtstillande mediciner förvärrar svettningarna. Har som du oxå haft mens i olika perioder innan med uppehåll i några månader upp till 6 månader och sen med denna kosten blev den mera regelbunden igen. Men nu är det definitivt slut med mens. Kroppen håller ju inte på hur länge som helst med östrogenproduktionen. Är i samma ålder som dig och då är det ju normalt att bli av med mensen.

Ska på alternativ/undersökning/ behandling idag mot vallningarna och svettningarna. Har prövat akupunktur och blev bra första omgången. Avslutade och blev värre igen. Andra gången gick det inte så bra. Så nu blir det en kinesiolog jag går till för att få alternativmedicin. Har gått dit tidigare för andra besvär och fått hjälp.

Man klarar kanske av klimakteriet bättre med denna kost för att man blir starkare i psyket! En tanke!

Mumsan, du har så rätt det där med starkare psyke, för det har jag faktiskt märkt av. Mer stresstålig och inte så skvättilsken jämt, eller som maken försiktigt säger: du verkar gladare … (men det gäller att läsa mellan raderna hehe). Även mina nattsvettningar, som jag inte visste hörde till klimakteriet, har blivit betydligt betydligt lindrigare. En förbättring på sömnsidan också, även om jag varit vaken i natt :/

Jaså, det var dags att sluta blöda, ja jag kan inte säga att jag saknar det. Nu undrar jag lite annat. Min mor dog när jag var 15 år så jag har liksom inte haft äldre kvinnor runt mig att lära mig av. T ex så la jag mig till sängs i vad jag trodde var feber, när jag fick första vallningen. Det var maken som talade om för mig, försiktigt den gången också, att det nog kunde tänkas vara en blodvallning :) Så till min fråga: jag känner ett tryck i huvudet rätt ofta, några gånger per dag. Jag har kollat blodtrycket och det verkar inte vara direkt relaterat till någon höjning, kanske lite. Kan det vara klimakteriet som spökar?

Jag tvättade håret i morse (låter som att det bara förekommer en gång per år…) och upptäckte då att det blivit så mycket tjockare. Glansen har jag uppmärksammat tidigare, men tjockleken var en glad upptäckt. Nu har jag så tjockt hår innan att jag inte var direkt tunnhårig, men i o m klimakteriet så föll håret av i omgångar till ungefär hälften jämfört med innan klimakteriet. Färgen försvann också, men nu är det precis som att färgen kommit tillbaks. Egentligen är det väl glansen som blivit bättre och därför ser håret rött ut igen. Jag har fortfarande långt hår, men hade just börjat fundera på om det inte var dax att inse vad klockan var slagen och klippa mig, när håret plötsligt tar sig så enormt bra!

#7 Du menar väll värmevallningar och inte blodvallningar?!

Det brukar inte vara något fel på blodtrycket utan man kan må väldigt konstigt och påverkad i klimakteriet. Både yr och vimsig och medtagen speciellt när man blir så där varm och svettig. Kvinnans cykel fortsätter och hjärnan signalerar att den vill ha östrogen från äggstockarna var 27e minut,  men får inget då går äggstockarna på "tomgång" som en motor och kroppen blir stressad vilket gör att vi kan få vallningar/svettningar. Detta går över efter ett eller några år!!!

Reservlagret hamnade på magen!! Det var en effekt av klimakteriet j ag märkte. Och det hör väl ihop med minskat östrogen. Det påstås att magfett är lättare att bli av med n rumpfett, så jag ser fram mot en plattare mage med tiden (Allt är inte negativt med klimakteriet alltså)

 Sen tycker jag utan att kunna bevisa nåt, att klimakteriebesvären blir lindrigare/färre på den här kosten rent allmänt. Det är som om man skjuter upp hormonfallet nåt år. 

Hormoner lagras ju i fettvävnad, har jag hört.Är lagrat östrogen frigjort från fettdepåerna eller är det kosten i sig som ger den effekten, det har jag ingen aning om!! Men skillnad verkar det faktiskt vara- till det bättre.

Jag hakar pa!! Har sjalv haft mina forsta ''vallningar'' senaste manaden. Ar 51! Tankte se efter tabletter typ black cohosh eller nagot for att hjalpa, men att denna kost kan hjalpa ocksa vore ju toppen!!!!  Om jag kunde lata bli mitt glas med vin ,for det far jag verkligen  hot flushes fran!!!!

#11 Ville bara ge dig ett råd att inte använda vanliga östrogentabletter. En del känner inga biverkningar men de kan ge enorma konsekvenser av biverkningarna i framtiden. Själv fick jag de flesta biverkningarna inklusive demensbeteende. Det var hemskt, jg blev helt trött som nerdrogad och totalt glömsk. Glömde vad jag skulle göra hela tiden, bara att jag gick från ett till ett annat rum, glömde bilnycklarna i bildörren osv. Vågade knappt köra bil. Aldrig mera dessa piller. Har nu alternativmedicin. En salva som jag smörjer en lite klick på morgon och kväll. Inga biverkningar. Effekten, ja det får vi se. Det har bara gått 2 dagar.

Vad heter salvan - innehåller den alltså inga hormoner?

INtressant tråd - tack för initiativet. För fem år sedan var jag nedbantad med svältkost och träning till en nivå jag var nöjd med. Ständigt hungrig, lärde mig aldrig älska gymet.

Sen gick jag upp alltihop och lite till, dvs upp ca 15 kg på två år.  I somras råkade jag på boken Fettskrämd, insåg att det ständiga suget, hungrig som en varg varannan timme och bukfetman betyder insulinresistens och diabetes runt hörnet. Det blev en rivstart. Nu har jag gått ner 7 kg, de första tre kilona med att bara skärpa mig lite, de följande fyra kilona med LCHF - mer grönt och mer skolmat än de renläriga föreskriver.

Jag har gjort ett försök att sluta med hormonplåstren, det blev svettigt och dålig sömn.

Nu mår jag ganska bra med plåster och LCHF. Huvudvärk i början gick över. Jag är trött, sover mer än vanligt, är liksom matt och orkeslös i kroppen. Har inte energi att ta itu med varken plikter eller det roliga.  Magen är motspänstig. Jag har nu bytt ut linfröna mot sockerfri Visiblin, jag tror att det fungerar bättre.

Känner ni andra igen tröttheten, att känna sig matt, lat, oinspirerad och mest vilja sova? Det är inte Depression, jag är glad och nöjd, men utmattad.

#14 Jag tror att det blir en stor omställning för kroppen att gå över till LCHF och jag misstänker starkt att den blir ännu större om man redan är i en övergångsfas, dvs klimakteriet, men det är ju bara mina tankar. Jag blev piggare när jag började ta Magnesiumtillskott och har nu också börjat med D-vitamin eftersom det nu är rätt ont om soltillfällen. Magnesium tar ju hand om magen också, den sköter sig perfekt numera. Men redan innan jag började med magnesiumtillskottet kände jag mig lättare till sinnes, mindre seg, än innan jag började med LCHF. Men det har funnits perioder som varit jobbiga även efter LCHF. Det är ingen underkur (bara nästan:) - vet du hur många/mycket kolhydrater du äter på en dag?

# 15, tack för svar!

När jag styr själv äter jag lite kolhydrater, några gröna blad, ost, grädde, lite keso. Jag håller på att fasa ut diverse halvfabrikat med dolt socker i, som röror, köpt majonäs, korv.

När jag måste äta skolmat struntar jag så klart i ris, pasta, potatis och de mest kolhydratrika grönsakerna. Vetemjölsspäckade såser, panering på fiskpinnarna, dolt socker, kolhydrater i köttfärsprodukter är svårare att undvika. För att bli mätt får jag helt enkelt äta det bästa jag kan hitta i varje måltid. Det kan t ex bli köttbitarna i en gryta, en massa vitkålssallad och kikärtor. Det här intaget av kolhydrater är jättesvårt att uppskatta.

Jag har tänkt ungefär att så länge jag går ner i vikt äter jag tillräckligt lite kolhyrater.

Är det för lite kolhydrater som gör mig utmattad? Eller för mycket kolhydrater? Detta gör mig lite förvirrad - det gamla jag har kunnat i 30-40 år stämmer ju inte med det nya tankesättet som jag vill förstå utan att bli nyfrälst fanatiker.

#15 Ack så jag känner igen dina tankar! Och när man är i övergångsåldern så VET man ju inte om det är på grund av den, eller om det är något fel på hur/vad man äter, som är grund till förändringar. Jag brukar vara inne på Dr Dahlqvist's blogg, och hon säger ofta att det är olika mellan människor och att man ska hitta sin egen nivå på kolhydrater. Hon rekommenderar att man avstår helt från kolhydrater till en början, och sedan lägger på lite grann i taget, så länge man mår bra (och går ner i vikt om det är en önskan). Och då naturligtvis kolhydrater som är "tillåtna". Det finns de som mår jättedåligt av att inte äta några kolhydrater alls - men det kan också vara en övergångsperiod som man måste igenom. Själv är jag diabetiker så det är bara att lida, här kommer nästan inga kolhydrater över läpparna. Utom grädde till kaffet, lite kål/broccoli/tomat/blomkål. Idag har jag förresten menssmärtor. Oftast handlar det om "fantomsmärtor". Jag hoppas de försvinner med kosten (ätit ca 5 mån) så småningom, för de är lika otäcka som under fornstora ungdomsdagar.

litzaohman: Salvan finns inte att köpa på marknaden . Jag fick den genom medibalans.se

Har gått på undersökning, kinesiologi, och fick köpa salvan och även droppar mot värk, inflammation mm.

Fick diagnosen lättare artros i slutlederna av fingrarna och ville inte ta inflammationshämmande tabletter livet ut! Då blev detta enda alternativet för mig. Glukosamin fungerar inte lika bra på mig.

Han tycker att jag äter bra kost, LCHF!

Så gå in på hemsidan och ta kontakt med dem.

#16 Du kanske får i dig för lite fett då du är i skolan? Vi som äter LCHF äter ca 75%fett till varje måltid och 20 protein och 5 kolhydrater. Det blir ganska mycket fett i förhållande till proteinerna och klhydraterna.

Tycker du är duktig som kämpar på med maten i skolan. Det finns mindre smörförpackningar att köpa, kanske något att ta med till lunchen ? Undrar om det inte finns en tråd för dig med skolmat!?

#14 Det där med D-vitamin är nog jättebra. såg precis på tv att ca 75% av befolknigen i Sverige får för lite D-vitamin pga. den mörka årstiden. Pga. detta får vi följdsjukdomar både barn och vuxna. Jag ska absolut inhalndla D-vitamin men vilken sort? Vilken styrka? Vårat dagsbehov är större än vad livsmedelsverket har rekommenderat hittils både för babisar och vuxna.

#20  Holistic D-vitamin, 1 om dan äter jag höst och vinter.

Äter också Holistic, men 2 om dagen!

Tom min man vill äta D-vitamin nu efter ett forskningsprogram på tv.

Ska köpa dem nu.

Alltså det där med att åldras… Jag kanske är naiv och nybörjare på området, men mina barn är stora (utflyttade) och jag ärver rynkor av både pappa (på tvären) och mamma (på längden). Så jag håller nog på att bli rutig… Det faktum att man går neråt i vikt gör ju att man blir lite extra skrynklig här och där.

Ändå - jag bekymrar mig inte. Såhär ser jag ut och så här gammal är jag. Så enkelt är det.

Känner mig förunderligt trygg med LCHF-livet, som om jag vet att jag gör vad jag kan. Ser positivt på saker numera, tidigare oroade jag mig eller vågade inte direkt tänka på det som kunde vara problematiskt. Undvek vissa ämnen… Så är det inte längre.

Ingen aning hur klimakteriet kommer te sig för mig, men jag hoppas förstås att det blir lindrigt. Tillsvidare tjyvtittar jag på era erfarenheter..

Men har du inte märkt att de finare rynkorna (och då talar jag inte om hur snygga de är utan om att de inte är så djupa) har försvunnit med denna kost, Kaisakavat? Så är det för mig i alla fall. Och sen så tycker jag att dina föräldrar kan behålla sina rynkor, man behöver inte ta emot vilket arvegods som helst enligt lagen …. Skämt åsido, själv har jag stor mage som både mormor och mamma lämnat efter sig, så den är dubbelt så stor

#25

Jag tror på tanken att mina "avmagringsrynkor" kommer slätas ut på nåt år.. Tar emot ditt råd, att även tala allvar med mina föräldrar…