Ber om ursäkt för att det inte finns några radavstånd, de försvinner när jag publicerar inlägget. VIll också säga att om man inte får citera som jag gjort så får moderatorerna naturligtvis ta bort det utan att jag blir sur.

Vet inga regler för den typen citeringar så det blir inga modereringar… har inget råd att ge just nu… är för trött, känner alltför väl igen attityden och det brukar vara svårt…
Det blir lite lätt á la
Stina på Saltkråkan:
"Hemma på min gata i stan, där bor en tant och hon…."- hur man än vänder och vrider…

Radmatningarna krånglar beroende på Pc/Mac samt webläsare…

Tjaaa… För det första så tycker jag att det hon gjort (slutat med godis, kakor…ja det du citerar) ju är jättebra! Och hon skriver ju att hon inte slutat helt, eftersom hon fortfarande äter bröd, mjölprodukter etc. Men jag håller med dig om att om man vräker i sig frukt, så finns beroendet där fast i en annan form. Frågan är- varför äter man stora mängder frukt? Är det för att man har ett sug och ett behov- ja då har beroendet bara skiftat ansikte. Det som hjärnans belöning består av, det är ju det höga blodsockret.

Och en liten reflektion… Att väga 50 kg och vara 171 cm lång (exakt lika lång som jag) ger ett BMI på 17,1, gränsen för undervikt går vid 19. Varför ses viktminskningen som något positivt i det läget? Alla som drar ned radikalt även på kolhydrater hoppas jag även ökar på fettet- ingen nämnd, ingen glömd…

Ja, det var ingen övervikt som det handlade om precis. Jag som är en smalis vet att det där med kroppsuppfattning kan vara ett problem, alltså vilken bild man har av sig själv. Jag vill ju gå upp, men hur mycket egentligen innerst inne? Nu börjar mina trångaste jeans bli lite obekväma på kvällen. Jaha, var det inte fint då att vara så smal så jag kunde ha dessa jeans? Och ska jag bli tvungen nu att köpa nya, större? Sådana tankar kan röra sig i en underviktigs huvud.

Sedan tycker jag att ett problem på forum är att ibland är man inte säker på att personen som skriver är seriös.

Men. Det är ju jättebra om någon kan låta bli socker. Man bör väl gratulera till det och önska lycka till. Sedan blir det väl svårt för den människan att verkligen låta bli i längden om man ändå stoppar i sig så mycket socker i andra former. Men om nu den här människan verkligen väger så lite och har gått ner dessa 4,5 kilon genom att skippa allt godis och all läsk så borde hon nu tänka på vad hon äter för övrigt. Hon behöver säkert mycket protein och naturligtvis mycket fett, tycker ju vi. Hon har säkert en massa vitaminbrist och mineralbrist och hennes kropp behöver återhämta sig och byggas upp, antagligen också när det gäller muskler. Det mesta i hennes kropp borde ju fungera dåligt om hon har ätit dessa mängder socker.

Jag vet inte. Kanske kan det vara på sin plats med ett klokt svar. Även om den här människan inte svarar tillbaka seriöst kanske någon annan läser inläggen och funderar över dem?

Smalis

Smalis: Visst har du rätt. Jag har bara problem med att bemöta henne med respekt efter hennes attityd. Jag kan inte heller låta bli att le lite när hon kallar sig för sockergurun och bjuder in folk att maila till henne med frågor. Hon vet ju inte vad hon pratar om!!

Det är många som inte vet det..de tror att just socker är socker men det är ju så mycket mer som man kan kalla socker… frukt tex.

#4: jag håller med dig. Om du alls ska fråga henne något - fråga vad hon äter i övrigt!

Sen har jag en känsla av att det nog är tur att hon fortfarande äter frukt. För tycker hon att 50 kg till 171 cm är något att sträva efter så är hon nog radikalt fettskrämd? Tar man då bort kolhydraterna återstår alltså bara protein - och en sån diet dör man rätt snart på. MYCKET snabbare än på rent socker!