Kolhydrater iFokus

Kolhydrater

Etikettallt-om-lågkolhydratkost
Läst 1413 ggr
aussiemia
0

Komma tillbaka?

Återigen har jag gått upp i vikt.. återigen mår jag apdåligt och tvivlar på mig själv..

Varför är det så svårt att var klok? Jag läser härinne och vill så gärna men det är så svårt..svårt att få upp motivation, svårt att hålla fast vid den och svårt att gå igenom ytterligare en dag som fet.

Min man får inte ta i mig längre, det har varit flera månader (!) sedan sist, för jag skäms..över magen som börjar hänga, groparna på de mest märkliga ställen och över att jag låtit det gå så långt.

Om jag börjar om idag, hur länge dröjer det innan jag faller igenom den här gången? En vecka? Tre månader?

skitåpannkaka

aswedishsmorgasbord.com

Tilda-T
0
#1

Du har det jobbigt , det ser man verkligen på det du skriver!

Men….. jag tycker att du ska försöka att inte slå så på dig själv utan vänd tankarna till något positivt   i  stället….. idag klarade jag mig från kolhydraterna en hel dag!!!! Wov, imorgon är en annan dag försök att inte se det så negativt och ta en dag åt gången eller några timmar bara!           Ramlar du ner i det                 fö#¤%&askade hålet igen så är det bara att se det som ett återfall och klättra upp därifrån så fort som möjligt och åter tillbaka på lchf igen så snabbt det bara går!

Lycka till nu och ta  EN dag i taget!!

Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!

Autoimmun
0
#2

Jag har varit i din situation och lärt mig, att det är mycket bättre att börja om många gånger, än att inte börja om alls.

Plötsligt kan inspirationen komma utan att man vet varifrån - det bara fungerar en dag - och en dag till - och en dag till….

Jag önskar dig all lycka till!! Skriv hur det går för dig. Vi vill veta, och hoppas kunna stötta dig om, det behövs.

Effie
0
#3

Och du - visst är du attraktiv trots mage och gropiga lår! Det hänger väl inte på sånt!!!


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

moos
0
#4

Jag har varit där flera gånger, jag vet att det kan kännas hopplöst men det kommer en dag. Det konstiga är hur man kan äta som vanligt när man mår så dåligt som man gör , när man märker allt positivt och ändå gör man så. Jag har undrat så många gånger vad som är fel på mej.

Ge inte upp, du kommer komma dit en dag då allt vänder.  På något sätt är det som om jag måste tröttna ihop helt på mej själv innan jag kan återgå och då går det jättebra.

Göm dej inte för din man, han älskar dej garanterat för vem du är och inte din kropp. Det blir bara värre.

Kram och lycka till

aussiemia
0
#5

Tack för peppning! Jag blir så glad att få svar och att bli sedd…

Jag klarade mig i nästan två veckor, sen kom det ena kalaset efter det andra och jag sjönk som en sten. Jag lyckades mot all förväntan kravla mig upp häromdagen (det blev glass med chokladsås på kvällen efter en perfekt dag), och igår gick toppen! So far idag har det gått bra, det är bara resten av den kvar Obestämd

Att jag dessutom slåss en Davids kamp mot universitet gör att saker och ting blir så fruktansvärt jobbigt. Jag kanske inte kan graduate nu i november utan måste kanske fortsätta i jan. Efter tre år på uni så faller jag på mållinjen och FAST jag gjort som dom har bett mig och det är DERAS misstag så är det mig det går ut över.  Jag gråter och har ångest över att veta att beslutet tas nästa vecka, efter lovet. Att jag redan äter medicin mot ångest och Depression gör ju att min rektion blir allt annat än sund. Men jag försöker! När hjärtat slår i 180  och sitter i halsen utan någon som helst anledning så andas jag lugnt, berättar för min man och ibland går vi en lång promenad så jag får lufta skallen och se annat än väggarna. Det hjälper ibland men oftast så får jag bara rida ut i stormen.

Och ja, min man älskar mig för min skull och tänder faktiskt på mig Flört Kan inte fatta hur, men han gör det..

aswedishsmorgasbord.com

bluegoose
0
#6

#5 Hemskt jobbigt att våndas över saker man egentligen inte har så stor makt över (knäppa universitetsbyåkrater) … - hoppas allt ordnar upp sig snabbt med universitetet och din examen - eller rättare sagt, det kommer att ordna sig, om än kanske inte exakt på det sättet  du hade tänkt dig… (om nu det är nån tröst… Obestämd)

Låter som om du har en mycket klok man med bra smak! Glad

Skickar styrkekramar!

flikkan77
0
#7

Har också ångest och depressioner och jag vet hur dumma tankar jag kan få in i mitt huvud och precis som du säger så har jag inte heller velat att min man ska ta i mig. Det är inte lätt när hjärnan bråkar med en. Hoppas du orkar ta dig igenom det här nu…

Håller tummarna för dig i kampen mot universitet med!

"You just have to belive…"

fettfralst
0
#8

Hej. Vill börja med att säga att jag vet hur det är att känna som du beskriver, det suger! Gick listan bara därför att jag kände att jag ville skriva ett svar till dig. I allt förändringsarbete finns det två viktiga faktorer, det ena är att vara mycket mycket konkret och det andra att vara envis som en åsnaGlad!!!

Ett bra sätt att börja är att först sätta sig och skriva ned vem du skulle vilja vara ex. glad, sexig, trygg, lätt, rörlig, smal, snygg etc., fyll på med allt vad du vill och glöm Jante, det ska vara ditt drömjag. Sen koncentrerar du dina målsättningar till en eller ett par starka satser och skriver ned dessa på en lapp. Det ska vara målsättningar med så mycket känslomässig laddning/värde för dig som möjligt eftersom det ger mest energi. Sen lägger du den här lappen nånstans där den är lättåtkomlig t.ex i din plånbok. Hädanefter börjar och slutar du varje dag med att läsa din lapp och tänka på dina starka målbilder och dessutom varje gång du får tillfälle under dagen.

Det här verkar kanske FÖR enkelt men faktum är att så länge som du fortsätter att titta på din lapp så fort du får en chans och att hålla dina mål i tankarna  så kommer du på ett märkligt sätt närma dig ditt mål och vad som är ännu märkligare är att plötsligt börjar saker och personer dyka upp i din väg som hjälper dig ytterligare med dina föresatser! Det är som vilken naturlag som helst, det funkar varje gång. Jag har personligen åstadkommit avsevärda förbättringar i mitt eget liv på det här sättet(bl.a -11kg lekande lätt sedan före sommaren, men det är det minsta!) och känner att jag vill dela med mig av detta eminenta verktyg. 

Det sägs att den mänskliga hjärnan är i stånd att försätta berg men med den här enkla metoden behöver man inte nöja sig med sån småpotatis! 

Alltså  1:Skriv ned ditt absoluta drömjag(Obs! Glöm Jante, drömbild var det!!)  2:Sammanfatta på en lapp  3:Läs och tänk/dröm. Sen är det bara att luta sig tillbaka och låta magin verka. Och förresten, du kommer att snubbla några gånger längs och när det händer så finns det ett bra knep…. Res dig och fortsätt som om ingenting hänt. Börja med en månad och se vilka förbättringar du har fått till stånd och när du har gjort det har du skaffat en ny vana som få människor har, nämligen att aktivt använda sin fantastiska hjärna för att nå sina mål. Då kommer drömvikten bara vara ett första steg och sen är det bara förmågan att drömma och fantisera som sätter gränser. Bästa beviset för att våra hjärnor faktiskt fungerar så här är något som jag misstänker att alla kan relatera till, nämligen den lilla röst inuti huvudet som ständigt repeterar budskapet att det här klarar inte du, så där snygg är inte du, du är inte intelligent nog etc. etc. Hur många har inte någon gång låtit sig begränsas av den lilla rösten?  Ovanstående metod bygger på samma princip fast man byter skiva till en som är mycket trevligare att lyssna på! Kom ihåg. 1: Var mycket konkret och 2:Envis som en åsna! Bästa hälsningar J.

Margareta
0
#9

Jag säger till dig som jag sagt till många andra. Unna dig en D-vitaminkur.

Ju mer jag läser om att alla nordbor saknar D-vitamin (den lilla sol vi får räcker inte på långa vägar) ju mer tror jag att det ligger bakom mycket psykisk ohälsa och sen lastar vi oss själva för det istället.

D-vitamin är fettlösligt så man måste äta smör till, men det är väl inga problem?

Var inte så hård mot dig själv. Köp en burk Holistic D-vitamin och testa med 2 kapslar om dagen. Det kan göra underverk för den som är lite tung i sinnet.

Numer pensionär i Nynäshamn

LatMask
0
#10

Margareta,jag håller absolut med dig om D-vitaminerna! Jag brukar bli lite "låg" varje höst, men nu har jag ätit D sen i augusti och jag är enormt pigg! Det är verkligen ett undermedel!

pamina
0
#11

Hej!

#9 Margareta: Du skriver att man ska ta två kaplsar, på burken står det en kapsel (2000 IE) om dagen och att man inte ska överskrida rekommenderad dos. Men jag har sett även på andra ställen att man rekommenderar högre dos än 2000IE/dag.

Jag är lite orolig att överdosera men eftersom jag hör till dem som konsekvent håller mig i skuggan och använder solskyddsmedel så misstänker jag att jag har (haft) rejält låga D-vitaminnivåer. Jag har ätit en dagsdos nu under någon månad och tycker mig märka en viss förbättring i huden. Jag funderar på om jag ska våga mig på att ta dubbel dos ett tag? Hur resonerar du kring dosen?

MimLan
0
#12

#11 Rekommenderar att du går in på Kostdoktorn.se och gör en sökning på d-vitamin. Då får du både inlägg, massor med diskussioner och länkar till undersökningar, så kan du avgöra själv.

2000 IE brukar räknas som en standarddos för en frisk vuxen som får sol, men det är långt till överdoseringar även om du skulle ta 4000 IE.

pamina
0
#13

#12 MimLan: Tack för tipset!

Jag inser också att jag klampade in i tråden med min fråga, den handlade ju inte om D-vitamin ursprungligen.  Aussiemia, jag ber om ursäkt för det och önskar lycka till med både kosten och universitetet!