Godmorgontråd 11 September
Hm!!! Ja idag är det 11 September en sorgedag för många runt om i världen.
I lilla Trelleborg i Skåne är det mest grått ute. Min minsta väckte mig kl 0500 i morse….. Undrar när hon någonsin ska ta en sovmorgon *Skratt*……
Nu bär det av till skolan , dagis och sen jobb. Allt som vanligt igen med andra ord. Ha en riktigt bra LCHF-dag!!!!
Kram Kia
11 september… vilken sorgens dag …
Vi har löfte om en varm dag och det känns redan svettigt.
Jag var borta hela dagen från datorn igår och har förstått att det varit lite strul på iFokus under den tiden.
Det beror på att man försökt rätta några fel som varit innan och då har det blivit driftsstörningar under tiden.
Nu är vi igång igen och det känns skönt
Numer pensionär i Nynäshamn

Usch ja.. 11 september,,
Jag kom hem från USA i förrgår. Har flugit runt, bytt plan ett otal gånger och varje gång dyker tanken upp… Undrar om det är nån idiot med bland passagerarna?…
Säkerhetskontrollen var rigoriös på terminalerna, tack och lov, men säkerhet ligger ju alltid steget efter, så visst var man medveten om att risken fanns.
Och tanken går till de stackare som var med på planen och visste av vad som var på gång.. Fy tusan!!!..Det räcker väl med att vara 10 000 meter upp i luften?
Godmorgon. Visst tänker man på det när man skall flyga, speciellt om man flyger mellan Europa och USA. Hoppas vi slipper fler sådana hemskheter.
Här lyser solen men det var kallt i morse. Men härligt promenadväder, jag njöt så, kände mig lätt om foten om man nu kan säga det så. Jag nästan svävade fram. Jag tänkte att vad glad jag är för att kunna gå och att jag slipper dras med övervikten längre. Vilken känsla.
Jag kan bara säga till alla här att ge inte upp utan fortsätt, en dag så kommer man i mål.
Ha en bra dag.

Godmiddag. Denna dag är min födelsedag, men eftersom det inte är en dag att fira, ur många synvinklar, känns lite konstigt, så åt vi födelsedagsmiddag igår. Fläskfilé fylld med vitlök, creme bonjour och saronneskinka och med murkelsås! Det blev min lunch just nu också!
Bifogar lite till er alla kvinns och ni som är män kan läsa och le!
//Karin

Jag ser inte att bilagan kom med, så jag kopierar det här nedan:
Sanningar om livet efter 50 …
Kvinnor över 50 får inga bebisar; därför att de skulle lägga dem någonstans och glömma bort var.
Ett av livets mysterier är hur en 2 kg-låda med godis, kan göra att en kvinna går upp 5 kg i vikt!?!
Min hjärna inte bara vandrar iväg ibland - ibland lämnar den mig totalt.
Det bästa sättet att glömma dina problem är att gå i för trånga skor.
Det bästa med att leva i en liten stad är: när du inte vet vad du gör så vet nån annan det.
Ju äldre du blir, desto svårare är det att minska i vikt - därför då har din kropp och ditt fett blivit verkligt goda vänner.
Just när jag vant mej vid gårdagen, så kommer idag.
Ibland tror jag att jag förstår allt - sen återfår jag min medvetslöshet.
Jag gav upp jogging när mina tights gneds samman och satte eld på mina strumpbyxor.
Konstigt!!! Du hänger in någonting i din garderob för ett tag, sedan krymper det 2 storlekar!
Smala människor irriterar mej!!! Speciellt när de säger saker som: "Du vet, ibland glömmer jag äta". Numera så kan jag glömma min adress, mammas mellannamn och mina nycklar. Men jag glömmer aldrig att äta. Man måste vara speciell för att glömma äta!
Problemet en del kvinnor har - de blir helt upprörda av någonting och sen så går de och gifter sej med honom.
Jag läste den där artikeln som sa att typiska stressymptom är: Äter för mycket ……. impulsköp …… kör bil alldeles för fort.
SKOJAR DOM?!? - det här är mina tankar om en helt perfekt dag!
Hylla Kvinnoskapet. Skicka detta mail till alla briljanta kvinnor i ditt liv.
Kram alla härliga kvinns!!
//Karin
Å vad härligt att få skratta och inse likheten med mej själv, tack, tack Karin.
För övrigt är det en sorgens dag men vi ska inte låta oss skrämmas till att låta bli att resa för då har de nått sina syften eller hur? Men visst funderar man varje gång man flyger någonstans och även åker tåg.
Härligt solig dag idag som jag har fått tillbringa med 51 stycken 16-åringar. De kämpade, med glatt humör, på med alla lekar och sporter vi utsatte dem för. :D