Du behöver inte äta så många kalorier (för att tillfredställa glukosbehovet) om du minskar fettet och istället höjer proteinet (eller kolhydraterna) något.
Dessutom vet vi inte hur mycket protein som behövs för reparationer etc!? Möjligen kan man lägga proteinmängden på ca 1,5g / kg och då via detta få alla kolhydrater kroppen behöver.

Tex:
90g fett = 10 kolhydrater
105g protein = 22 kolhydrater + reparationer osv.
Kanske även 5g kolhydrater.

Då får man maximalt 37g glukos på 1250 kcal…och helt utan kolhydrater så får man ju upp till 32g glukos på 1230 kcal…

Men svält inträffar ändå i någon form då kroppen får kort om energi!

(OBS 9g fett ger maximalt 1g glukos, vilket innebär att det kan bli något lägre om fettet består av längre fettsyrakedjor)

Pasi,

… och med att producera kolhydrater menar du väl glukos?

Tack för svaret!

En fundering - om jag väljer att äta enligt mitt exempel - blir det inte samma sak i slutändan (tillgänglig mängd energi) som i ditt exempel? Jag menar att kroppen får använda allt fettet till glukosproduktion (eftersom det inte finns kolhydrater o endast protein till reparationer) o jag kan på så sätt äta mer utan att för den skulle äta för mycket…?

#2 Riktigt.

#3 Nej, då endast glycerolen från fettet används till glukos. Fettsyrorna bränns i nån av de andra energiprocesserna och försvinner inte vid glukostillverkningen. Jag kanske varit lite otydlig där.

Hur mycket "kostar" det att ta hand om fettet i energi - jag menar - 1 g protein á 4 kcal motsvarar ju bara ca 3 kcal på insidan efter kroppen processat den…

#5 Det kostar nog lite, men omvandlingen är ganska enkel (glycerol till glukos) så det är ingen jättekostnad.

Kostnaden för protein beror ganska mycket på hur det används. Omvandlingen till glukos kostar mycket, men jag är inte säker på att den direkta förbränningen av protein är lika kostsam.

Åandra sidan är kaloritänket lite onödigt då det inte säger nåt om man inte samtidigt tar hänsyn till hur just födan man räknar kalorier på, påverkar förbränningen. Bättre att låta kroppen hålla koll på kalorierna och signalera genom hunger.

Det är absolut det bästa, att låta kroppen styra…

Men - det kan vara bra för att använda som exempel så folk förstår…jag menar vad en kalori på utsidan är och vad den egentligen är värd på insidan…

Tack för dina svar o ditt tålamod

Pasi;

hur mycket skulle man kunna tro att en kropp behöver per dag för de basala behoven? Hört ca 1300 kcal någonstans…? 2700 låter väldigt högt kan jag tycka.

Kroppen kan mycket väl klara sig en längre tid på 1300 kcal per dag, med muskelnedbrytning och andra svältsymptom som följd. Så det beror ju helt och hållet på vad man menar med basala behov.. kroppen kan dra ner på ämnesomsättningen väldigt mycket för att konservera energi.

Jag skulle säga att en icke-svältande kropp på 70 kg behöver åtminstonde drygt 2000 kcal per dag, borträknat utgifter för fysiskt arbete

#8 Jag håller med denno….. kroppens energibehov/-förbrukning kan ändras ganska kraftigt beroende på förutsättningar (vad man äter, muskelmassa, tyroida hormon). Är inte så förtjust i kaloritänket.

Att räkna kalorier är en värdelös sysselsättning, ta bara extremexemplet, en bit trä innehåller massor av kalorier, men äter vi den får vi inte i oss en enda kalori. Man kan inte använda en brännugn som analogi för kroppen som kaloribomben gör, kroppen är en kemisk fabrik, och därför är kaloribegreppet totalt värdelöst.

Nä, jag tycker det är skönt att slippa räkna jag med.

Just vg fakir så tror jag mig ha läst om 1300 kcal (kanske kaifas fakir??) I en kortare period.

Normalt så ligger jag runt 1700-2000 kcal /dag men oftast närmare 1700. Tycker det är svårt att äta så mycket då fettet verkligen mättar. 2000 kcal låter oerhört mycket! Jag tycker att det borde vara svårt att få i sig sådana mängder på de 2-3 tillfällena om dagen som jag äter.

Kanske det är en period nu bara tills kroppen kommer i fas? Kan kanske äta mer sen? Som bantare har jag ju levt på få kcal väldigt många år.

Jag är 170 cm och väger ca 80 kg.

Själva innebörden av en kcal räknat på det vanliga sättet är fel - det är helt klart! Det har ett annat värde i kroppen än på utsidan…

Dock är det fortfarande ett begrepp som går att använda sig av bara vi kan översätta värdet enligt lchf och vad som händer i kroppen med resp. näringsämne o påverkan på hormoner osv…

Begreppet kcal är något vi känner till och maten vi äter är märkt med det så det är ett sätt för folk att kunna relatera till något.

Ibland behöver man hjälp att se till att man verkligen får i sig allt kroppen behöver ha. Att bara lita till hunger o mättnadssignaler funkar ej för alla (å då syftar jag inte på förväxlingen med sug som uppstår när man äter mycker kolhydrater), nej - det finns tillfällen när dessa är satta ur spel tex vid: depressioner, stress, svält, div. sjukdomstillstånd mm. Vid alla dessa tillfällen är tex kortisolet högt i kroppen vilket kan orsaka muskelnedbrytning som på så sätt kan försörja kroppen med energi. En effekt av detta är ju att man ej känner sig hungrig (det som ofta händer när man gått hungrig för länge, till sist har det "gått över"). Ett bevis på detta är ju det som händer efter ett par dagars fasta - ingen hunger!

Jag känner själv sällan hunger utan det som händer är att jag snabbt kan känna mig totalt orkeslös o då misstänker jag att jag borde ha ätit för länge sen (= högt kortisol)

Kanske finns det ett sätt för oss lchf:are att räkna "energimått"…jag menar det gamla sättet att räkna på tex, minsta möjliga kalorier för att täcka våra basala behov kan ju inte stämma på oss…vi måste ju äta mer eftersom vi äter näringsämnen som i kroppen blir svårare att bryta ner samt att det används på ett helt annat sätt (tex fett/protein görs om till glukos). Vi borde rimligen därför utgå från mycket fler kalorier för att täcka basala behovet…

Eller vad säger ni?  Vad ska vi använda för mått?

#13 Ja, lite mer kalorier åtgår det ju när man äter LCHF…men att glukoneogenesis (egen tillverkning av glukos) bara förekommer hos människor i ketos är en missuppfattning, det förekommer hos alla, men i olika stor utstäckning (där kom jag med ytterligare en sak som troligen eminenserna, trots sina fina titlar, inte kände till ).

Trots allt så är kroppen den enda som som har alla faktorer som påverkar energiförbrukning/energibehov, och den enda som kan säga vad som är rätt resp fel.

Sen att man ev inte blir hungrig när man har mycket stress är nog för att kroppen säger att man inte bör äta då.
Försöken på matnedbrytning (läkaren som hade en patient med lucka på magsäck) visade klart att stress och ilska påverkade matsmältningen drastiskt mycket.
Dock skall man låta bli stress och ilska i första hand så man kan äta, såklart!