Jag startade faktiskt inte med low carb utan med Montignac! Jag såg en artikel i en kvällstidning om en som gått ned mycket i vikt med just Montignac och blev så glad över att läsa att det var inte mitt fel att jag överviktig utan att det var min kropp som reagerade fel på det jag åt! Kan tillägga också att sambon var den som körde artikeln under näsan på mig och köpte boken eftersom till och med han förstod att nu hade vi kommit något på spåret. Han kommenterade ofta fundersamt hur jag kunde öka så snabbt i vikt trots att jag åt både "lite" och "nyttigt. Nu åt väl jag kanske inte så lite eller nyttigt som jag inbillade mig, men jag var trots allt ingen regelrätt matmissbrukare. Däremot så ger man efter ett tag upp då perioder av strikt "bra" kost visserligen ger viktstillestånd, men en pizza ökar på vikten med ett par kilon - kilon som ligger kvar…. Och besök på gymmen innebar bara svett och skam - men ingen viktminskning. Dessutom började jag ligga farligt nära att få diabetes…

Läste Montignac-boken, startade med kosten, tyckte om maten eftersom det jag läste kändes så logiskt! Jag började gå ner i vikt och surfade som en tok på nätet och köpte alla böcker jag hade råd med. På den tiden fanns mest amerikanska sajter/böcker men hur mycket info som helst redan då. Insåg att jag mådde bättre på relativt lite kolhydrater och började anpassa kosten efter detta och försökte hitta min egen väg genom att ta de idéer som jag trodde på från olika författare - alla har sina "käpphästar" och alla idéer passar inte just mig. Jag har minst en hyllmeter low carb-böcker hemma i bokhyllan! 

Jag är ju inget fan av extrema dieter - vare sig det kallas low carb eller något annat utan tror på att man måste hitta en balanserad kost som man både trivs med och som man kan hålla livet ut. Däremot så är ju inte min åsikt om en "balanserad" kost densamma som vad dietisterna menar. Men man måste kunna leva i "vardagen" med maten och inte hela tiden vara fokuserad på hur man ska kunna lösa kommande måltid - matfixering är aldrig bra… Vi som är sockerberoende måste ju dessutom kunna hålla oss "inom ramarna" för att inte få kämpa (kanske i flera dagar?) mot det ökända och fruktade "suget" som kommer tillbaka om vi äter fel.

Det är långsiktighet och envishet som ger resultat i längden!  Och jag trivs med den här maten och tänker inte gå tillbaka till att äta "som alla andra". Äter man low carb så måste man våga stå på sig och vara bestämd och stå fast vid sitt sätt att äta.

Den diet fungerar som man verkligen kan hålla - länge!!! 

#1 Vilket år Maria var det Du började?

På Annikas blogg idag efterlyser man folk som ätit LC kost mer än två år… De tror nog Du är DÖD nu…
Sten Sture svarade ju en gång att han var ovanligt levande för att vara död, och det är även Du ett högst levande exempel på!!!

Oj - det glömde jag svara på - Jag startade med Montignac hösten 2002 och kan väl säga att det var low carb från januari 2003.

Så det är nog min ande som skriver just nu….! :) 

#3 När började Du med hemsidan Maria? Vore kul att veta ungefär eftersom den var det första jag hittade på svenska…