Telefonsamtal med distriktssköterskan
(Hm, vet inte var jag ska placera det här inlägget i för grupp…)
Jag klistrar in den kommentar jag skrev i Annika Dahlqvists inlägg på sin blogg 2008-08-28 med rubriken Fullständig information bör ges av sjukvårdens kostrådgivare och gör ett eget inlägg på kolhydrater.ifokus. Delvis med tanke på det monjo skrev i sitt inlägg Möte med en diabetessköterska eftersom nästan handlar om samma sak och det kanske är bra att uppmärksamma sjukvårdens inställning till saker och ting…
---
Jag blev idag uppringd av distriktssköterskan på vårdcentralen för att hon skulle meddela mig att mitt blodsocker låg på 5,8 vid senaste provet (har därmed slutgiltigt inte diabetes) (Hej ANA om du läser det här).
Hon tyckte mitt kolesterol låg lite väl högt ("faktor 4" mellan HDL/LDL, någon av dem var 7,xx). Sen ville hon kolla hur det gick med kosten, det mättade fettet och motionen. Kosten är ju solklar sedan i mars - LCHF så långt det bara går. Viktminskning med knappt 9 kilo.
Nivån på det mättade fettet har jag inte brytt mig om det minsta, och motionen har jag av ren princip struntat i (fast det sa jag inte) - jag ska "bevisa" att jag kan gå ner i vikt hela vägen utan motion, som jag har läst att man kan göra (och 9 kg är ju rätt bra för att inte röra på sig med dagens tankesätt att man måste motionera för viktnedgångens skull).
Kolesterolet skulle jag försöka hålla nere också; genom att utesluta det mättade fettet om jag förstod det rätt.
Eftersom våra meningar gick isär om saker och ting så försökte hon avsluta och sa inte ens att jag skulle komma på fler provtagningar. Inte för att jag behöver det för att se att mitt blodsocker ligger lågt och att jag inte är diabetiker, utan för att följa upp utvecklingen av mitt praktiserande av LCHF-kosten. Men inte ett ljud.
Jag hejdade henne och ville ha utskrifter av mina 4-5 blodprover som är tagna sedan i december. Nja, det verkade krångligt och hon visste inte om det gick att skriva ut. Skitsnack - klart det går att skriva ut!! Nåja, jag ska vänta till våren och sen begära en provtagning för att kolla läget, och DÅ SKA blodproven skrivas ut!
Jag undrar verkligen var hon står mitt i allt detta… Hon har sagt att hon känner till Annikas blogg och vad hon skriver, men det blev liksom inte att jag frågade efter hennes personliga åsikt, för jag misstänker ju starkt att hon inget vågar säga förutom den uppifrån styrda linjen. Nu känns det mest som hon övergav mig när jag sa att jag åt LCHF… Det fanns tydligen inte mer hon kunde göra då. Och faktiskt - det är ju sant!
Skrivet av Matsmurfen den 28 augusti, 2008 kl. 22:28 #
---
Ja, det känns ju verkligen så… sköterskan kan inte göra något mer för mig vad gäller kosten… den känns så rätt den kan med de 9 kilo vikt jag har tappat hittils. TÄNK - jag har ÄTIT mig ner i vikt! Det som skulle vara så roligt att höra är var hon själv står med sin åsikt; till skillnad mot den som hon försöker pracka på alla patienter hon möter. Det kan ju har varit så att hon tyckte LCHF är helrätt och bedömde det som att jag klarar mig själv på egen hand, men att hon inte ville yppa det minsta lilla att hon ens tänker tanken om det - för då får hon sparken. Det måste ju ha varit därför som hon bara "släppte mig" och nästan la på luren i örat på mig.
Ju mer jag tänker på det så tror jag att jag blir mer och mer lika frustrerad som jag tror Annika Dahlqvist mf.l känner sig när man på något sätt förstår hur pass "lurad" man har varit i många år.
Tänk vilken enormt stor grej det här är… vi kan försöka påverka den som sitter längst ner i pyramiden - den som vi till vardags har kontakt med - distrikssköterskor och diabetessköterskor, det tråkiga är ju att de inte kan göra någonting åt saken utan att ta stor strid och riskera sin anställning (om dom inte har en ledning på vårdcentralen som är LCHF-positiv, och det finns väl inte någonstans?!). Den som bestämmer sitter högre upp i pyramiden och dit är det svårt att nå… i alla fall så snabbt som vore bäst.
Usch, nu blir jag så upprörd så jag tror jag ska ta en promenad och lugna ner mig…
Usch då! akta dig för motion! Haha! Håller fullständigt med dig och upplever att jag ständigt blir upprörd i denna nya värld. Känns som om man slår huvudet i väggen hela tiden. En sak är i alla fall säker: Man kan äta sig frisk! Är av med både kilo och diabetes! Bra jobbat, låt dig in slås ner, du klarar det med hjälp av likasinnade vänner här på bloggen Kämpa på!
*Jag flyttar inlägget till Hälsa*
Numer pensionär i Nynäshamn
Man har ju alltid egenansvar för sin hälsa och liv som helhet. Som tur är. Det tog x antal år att få oss att äta alla lightprodukter och enligt kostpyramider och slikt. Då får vi räkna med att denna omvändning också tar sin tid. Ingen "lurar" oss med vett och vilje, jag tror verkligen inte det. Du har ju gått Din egen väg med kanonfint resultat. Du behöver inte Din distriktsköterskas bekräftelser. De får Du av mig och flera tusen andra här. Lycka till framöver!
Du har för övrigt rätt att få journalateckningar och provtagningar utskrivna. Det ska du bara behöva säga till om. Men det kan hända att de vill ha betalt för kopiekostnaden.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
La grammaire est une chanson douce. /Erik Orsenna
#4 - Det kan hända att ordinationsansvarig (för proverna) läkare kan vilja förklara innehållet i journalen och lablistorna först.
"I princip har man alltid rätt att läsa sin egen journal efter att läkaren gjort en prövning"
Hej matsmurfen,
det var intressant att läsa din tråd och visst ser man likheter - man måste ju erkänna att den skolan som dietisterna fått har verkligen slagit väl ut. De är så otroligt övertygade om sina kunskaper och att det är det enda rätta.
Jag blir verkligen skrämd över att diabetessköterskor trots att många allergiska personer vittnar med sina berättelser om att de mår betydligt bättre av att minska kolhydrater och äta mer animaliskt fett, ändå inte vågar ha ett mer öppet sinne.
Nu har jag, under en tid, hunnit fundera över hennes presentation om sin långa erfarenhet och att hon var så blixtsnabb att replikera mig. Så här en tid efteråt undrar jag ändå om hon inte har läst vad som sakta är på väg att förändras och det känns jobbigt. Samtidigt betyder ju förändringar mycket arbete. För visst är det revolutionerande det som händer och det tar sin tid för många människor att förändra sin tro att maten som de har handlat, lagat till och ätit under många år, är helt fel och det istället är tvärtom.
Om jag sedan jämför med t e x en arbetssituation då jag ber alla att inte sätta sig på sina vanliga stolar utan ta en annan plats - hela personalmötet blir snurrigt, irriterat och majoriteten blir upprörda och hävdar att de inte vill utan de vill sitta där de brukar. Några säger ingenting men ser lite fundersamma ut och några tycker att det var en kul grej - vad händer sen?
När jag funderade över mitt experiment så kunde jag ändå ha en viss förståelse för diabetssköterskans reaktion att här ska inte jag komma och säga att jag mår bättre av smör än margarin. Min förhoppning är att hon är en av dem som ändå sakta ändrar sin attityd till människor som har allergi mot socker och stärkelse - eller att hon vill arbeta med någonting annat.
Hälsning
Monjo
Det jag tycker är märkligt är förändringen till det som diabetesbården står för idag. När jag var barn var det själklart att man inte bjöd en diabetiker på kakor och sött. Det måste vara möjligheten till egen blodsockerkontroll som gjort att insulin fungerar "lika bra".
Numer pensionär i Nynäshamn
Starta ny diskussion