Jo det har du rætt i. Dom førsta 20 kilona kan man gå ner på med næstan vilken mat som helst fast med mindre kalorier. Det med ketos tycker jag att dom som redan ser bra ut och vill gå ner lite till, att dom anvænder sopporna istøllet :)

Vilken kolhydratmängd man tål beror främst på vilken grad av insulinresistens man har.
En person som inte alls är insulinresistent men som har gått upp i vikt av kopiösa mängder vitt bröd och socker, kan troligen gå ner i vikt fort bara genom att minska de snabba kollisarna lite.
De gravt resistenta kan behöva komma så nära noll som möjligt för att få ner insulinet till tillräckligt låg nivå.

Sen måste väl också nämnas att flera har sockerberoende….och för att slippa suget så behöver många av dessa komma under sin gräns där suget slutar.
Vid försök på alkoholister och narkomaner i USA märkte man att de flesta blev av med sitt sug och beroende när man tog bort kolhydraterna. För en del av dessa kom suget tillbaka redan då kolhydratmängden nådde 10g (har aldrig läst studien utan allt är andrahandsuppgifter). Liknande mekanismer för kolhydratberoende…belöningssystemet som spökar.

Ketosen i sig är inte avgörande för att man går ner i vikt, men gör om inte annat, att hjärnan och annat fungerar väldigt bra.

Okay, för ketos är ju det tillståndet vi alla strävar efter för att bränna fett. Så det borde väl ändå ha med något att göra?

Damn.. vore bra att veta hur insulinkänslig man är.

#3 Nej, ketosen har inget med själv viktnedgången att göra, men är ett tecken på att blodglukosen och insulinet inte är speciellt högt (vilket givetvis är bra om man vill gå ner i vikt).
Men man kan bränna fett utan att vara i ketos….iallafall om man inte är väldigt insulinresistent.
Det har flertalet nyligt gjorda studier visat, där man inte dragit ner kolhydraterna så lågt som de flesta här gör.
Fast vi är lite extrema om man ser internationellt….LCHF i Sverige är mer en paleolitisk jägarkost egentligen, vi tänker vad som är ursprungligt osv. Men så vinner vi säkert än mer hälsofördelar gentemot de mindre strikta.

För att testa - skaffa en blodsockermätare och gör ett glukostest.

#4 Men insulinet kan väl vara högt ändå, även om man lågt blodglukos? Det är väl en hake som en del rejält överviktiga råkar ut för?

MimLan - Det händer somliga.
I början av mitt LCHFande hade jag relativt högt fasteinsulin ( 9, tror jag) trots ett hyfsat blodsocker (ca 6-6,3)….men båda var nog förhöjda av mitt då förhöjda kortisol, pga utbrändhet.
Numer är mitt blodsocker lägre (och troligen även insulinet..och kortisolet, såklart).

Har man insulinresistens av någon anledning så har man normalt lite högre insulin även när blodsockret är lågt….men jag tror sånt kan bli bättre med tiden.

Guess Ill never find out.. men säkrast att hålla sig lågt. Ligger runt 25 g nu, var under 20 g i början.. sen upptäckte man turkisk yoghurt, grädde och kokosflingor… suck.

Det svåraste med lchf är ju att hitta vad som funkar för just sej eftersom alla tycks klara olika. Tror ni - rent hypotetiskt - att när LCHF blivit mer etablerat - att man genom ett läkarbesök och ett ifyllt formulär om tidigare matvanor samt provtagning (som sedan körs genom ett välkomponerat dataprogram) kommer att kunna få sina nivåer uppmätta och en skräddarskydd lchf direkt i handen? Det svårast för oss som kämpar på med vikt är ju att hitta den nivår som är rätt för oss, och många tappar ju sugen när resultatet låter vänta på sej.

Det kan också ha med vilken sorts kolhydrater just DU tål bäst, och det är individuellt: spannmål, stärkelse, socker, mjölkprodukter, nötter osv. Det finns olika sorter som ställer till det för olika personer.

Jag var inte överviktig när jag började, jag åt massa kolhydrater i form av frukt och grova spannmålsprodukter, och var fettskrämd. Men magen var paj, och ständigt hungrig och sötsugen även om jag lät bli "onyttigheterna".

Nu har jag gått upp i vikt, tyvärr, och det måste ju nästen bero på att jag äter mer kalorier nu än då?
Så för min del tror jag inte kolhydratsnivån spelar den större rollen, Det gäller kanske att minska på matmängden för min del. För jag tror inte jag har problem med blodsocker/insulin.

#9 tänkte just så, att framtida studier hittar sambanden mellan vilka kolhydrater man tål och kroppens sammansättning (typ..) så vi slipper hålla på och experimentera. Själv har jag just kommit på att EN knäcke macka vid 15.00 gör att jag får gå på toa, misstänker att 2 skivor skulle ge magknip. Visst vore det bra om nån sagt det för 3 månader sen så jag sluppit "stopp i rören"..

Kvällen är värst, på dan funkar allt normalt, sen på kvällen kommer suget och kolisarna rusar iväg..

Är man insulinresistent är inte säkert att blodsockret blir jättelågt även om man strävar efter att ligga så lågt i kolhydrater som möjligt.
Mitt blodsocker brukar ligga strax under 6.
Man kan dock skönja en liten men dock sänkning Efter 1,5 år med LCHF, så på tid och längd kanske sockret och insulinet kan gå ner ytterliggare och därmed sätta fart på viktminskningen.

Om du inte har alltför stor övervikt (ligger rätt nära normalvikt) och inte är insulinresistent så tror jag inte att det spelar speciellt stor roll alls.

Min man har hängt på mig med en LCHF-ligth version och gått ner 6 kg. Han äter oftast en smörgås på morgonen  och 1-2 frukter per dag, förutom en hel del mjölkprodukter och grönsaker.

Så visst kan man gå ner ändå om man har förutsättningarna. Själv skulle jag förmodligen kunna äta en skiva bröd om dagen och hålla vikten nu, men jag misstänker starkt att jag får akne av bröd…

/ Monika

#4 Förlåt, om jag snor tråden. Men var hittar du alla rapporter, Pasi?

FÖrsöker håller mig runt 20 för säkerhets skull..

#15 Just de jag syftar på i #4 finns ju uppradade på kostdoktorn (israelstudien etc) där de inte drog ner kollisarna speciellt mycket, totalt sett.
Den enda studien, över längre tid, med riktigt hårt nerdrag på kollisar, är nog den som Dashi gjorde…..visar också ännu bättre resultat, tycker jag.

Annars söker jag på väl valda ord….då hittar man allt möjligt bra. Men det kan ofta ta lite mycket tid.