Känner mig lite utpekad faktiskt. =) Min sambo fattar fortfarande inte grejjen med LCHF och tycker att jag är pinsam när jag predikar för andra om denna suveräna kost, ÄNNU mer pinsamt tycker han att det är när jag går an på restauranger om hur dåligt det är att de pytsar socker i allt, och att det inte finns några vettiga alternativ till oss som äter nyttigt = fett och kött, UTAN socker och annan skit.

Men… Han låter mig som sagt hållas och han är uppriktigt glad för min skull att jag mår så bra nu, utan mag-ras och med vikten på god väg nedåt. =)

Hmm, känner mig lite träffad av det Missaz säjer. Min sambo är ungefär likadan, har inte greppat LCHF (än ) och tycker jag är pinsam och jobbig när jag börjar prata om det…

Min är likadan, men han är underbar för att han låter mig hållas och inte försöker få mig att ge upp min övertygelse!

Måste tyvärr erkänna att jag tyckte att maken som började med LCHF var lite knepig, men jag hängde på. Nu är vi otroligt jobbiga för vår omgivning, predikar om hälsa och kost så ofta vi kan, men många har blivit intresserade, läkare, arbetskamrater och grannar! Vad jag kan säga: ge inte upp!!!!

#4 Haha, det var roligt att läsa! Kul att få "den andras" synvinkel på det hela, även om du kommit längre än min sambo! Men du visar ju att det finns hopp!

För mig blev LCHF den sista spiken i kistan för mitt förhållande. När jag började äta fett tyckte min fd att det var jätteäckligt. Hon var beredd att försöka lappa ihop förhållandet om jag återgick till kolhydrat/fettsnål kost. Men hälsofördelarna var så enorma att det inte var ett alternativ. Efter några veckor när den största chocken hade lagt sig var jag bara glad att slapp henne.

Jag har lite svårt att förstå det däringa för jag äter i stort sett samma mat som förut.. fast utan kolhydrattillbehören!

Njaeä.. bacon åt jag alldrig till frukost förut, bara på lördagar, fast nu e det lördag hela veckan i stort sett!

Jag har heller inget problem att laga mat åt kolhydratare, dom får någon potatis, lite ris eller pasta.. jag avstår.. och mackan till teet på kvällen blir utan bröd.. med bara pålägget.

Fast jag åt nog inte så mycket junk förut heller, har alltid lagat mat från råvaror.

Tja, jag har ju ingen sämre hälft att ta hänsyn till, men min syster vägrar se på när jag äter smörgås hos henne med betydligt mer smör än gås… hon tycker det är äckligt ; )  Då får hon väl bjuda på nått annat då!

Heja Henrik70! Det gäller att prioritera!

Sin egen kropp kan man ju inte byta ut…

*räcker upp handen !!

Har 3 st hemma som äter kollisar o det är oftast ok i helgen vart det ett evigt fikande för deras del medans jag lätt stog mig på lunchen till kvällsfikat *ler stolt! Vi hade besök en vän till maken o han kikade i min tallrik till lunchen sneglade men sa inget .. se'n efter derad kl två fika o mackor vid sextiden konstaterade han att alla åt utom jag o detta sa han .. då sa jag att jag sparar mig till kvällen att jag var mätt o inte behövde mer än vatten ..* ler stort o stolt !!

Maken vill jag gärna få o prova det men det kommer ta tid att jobba på't o jag gör det med ro .. läster högt fettskrämd för honom o det biter långsamt men säkert !

barnen börja nu efter en månad fatta att jag inte äter samma som dom .. o jag trycker bara på att dom ska äta såsen o köttet …kollisarna får dom gärna lämna !

Det är helt på att inte äta samma mycket efterom jag är nöjd o kan oftast äta något av det dom äter … eller hitta nått i kylen som går lika bra !

Tackar ödmjukt för dom varma orden !!!

Min man var redan otroligt påläst om fett och näringslära innan jag satte igång med LCHF. Jag unnar honom ett "vad var det jag sa; fett är inte farligt". =) Ibland måste informationen visst komma utifrån för att jag ska lyssna..

Jag bor med katten och han fattar allt, när det gäller maten. Särskilt gott enligt honom är räkor, grädde och makrill.

Däremot är han inte så bra på att dela matlagning och disk, den lata lilla mansgrisen!!

#12

Min pojkvän var väldigt skeptisk till en början men nu ser han ju hur bra det funkar för mig. Själv äter han i stort sett som vanligt, men mer och mer som jag - och bara delvis för att han inte har nåt val när han äter hemma hos mig!

Brorsan kör GI, så han fattar grejen även om han tycker det verkar lite extremt. Mamma är nog den som är mest negativ, fettskrämd livstidsbantare som hon är, men hon verkar börja acceptera det nu, hon med.

Men visst är det skönt att bo ensam (än så länge, blir sambo om en månad! ) och åtminstone kanske halva tiden få äta precis vad jag vill när jag vill utan att någon tittar eller kommenterar!

Det är sjukt jobbigt med folk som predikar sin religion för andra som inte bett om det.

Skulle inte kalla det för "ensam är stark".

Ibland kan det vara bra att "tjata" på någon man tycker om för att man vill dennes bästa.

I min erfarenhet leder det till att de överhuvudtaget inte lyssnar. Sedan beror det på definitionen av tjat, men som det låter på en del av inläggen är det väldigt religiöst.

Det är bättre att låta resultaten tala för sig själva. Man kanske tror att det tar längre tid, men om man jämför med missionerandet som har motsatt effekt, så går det betydligt snabbare.

Om man nu måste, så kan lämplig (läs: lättsmält) litteratur (som "Ät fet mat - bli smal") ligga framme.

min pojkvän låter mig hållas med min mat.. 
han ser ju hur jag håller mig längre, han småäter hela tiden och anser att det e bra.. på nått vänster.. 
försöker berätta att man mår bättre på lchf, att kroppen får allt den behöver bara man äter rätt ingredigenser.. 
men nej, han säger bara; ja man får väl se om ett par år, då lär man väl vara dödsjuk.. menar då mig.. =/ måste äta grönsaker osv.. 
jag äter gott och mår bra.. hoppas bara han ser fördelarna hos mig och tar efter lite granna.. han har ju iaf börjat steka svampen i bregottet! (vi har tack och lov!! inget annat än de  och riktigt smör hemma hos honom.. )

Jag tar åt mig! Tack och självständighetskramar tillbaka!Är ensam LCHFare i min familj och min sambo älskar kött och fett men är kolisälskare med.. han äter hellre en bulle  än frukost och äter inte på resten av dan.

Keep it up, eat hat YOU want! <3

Håller nästan helt med dig mikaelj. Det funkar inte att "undervisa" omgivningen i ett. Dessutom vill jag inte vara "sån".

Om de frågar, eller om vi pratar om mat/häls typ, då säger jag ibland mitt. Inte som en "sanning" utan som "det här är mitt val".

Och så ibland - när folk dillar alldeles otroligt, då kan jag inte alltid hålla mig tyst.  Jag VET ju faktiskt en del bra grejjer, varför ska jag låta nån annan sprida irr-läror helt oemotsagd??   Jag sorterar det under lagen: "Rätt att ingripa i sakfelsfylld diskussion, till skydd mot tredje person" - som jag just instiftade alldeles själv.

#19 Bra formulerat kaisakavat , det där med sakfelsfylld kan jag skriva under på också!

Annars är jag restrektiv med hur jag lägger mig i diskussioner nu för tiden, det har blivit en och annan brakdiskussion genom åren som inte alltid har slutat så kul!

Ett problem är att min man gärna äter av den turkiska yougurten, av nötter och mandlar, av grädde och smör och mina feta varianter av middagsmaten, MEN till detta äter han sin pasta och sina mackor osv. Medan jag går NER i vikt befarar jag att han kommer att gå UPP. Men det är hans val.

Barnen äter den gamla vanliga maten, det är inte så lätt med kräsna barn, vill inte göra maten besvärligare än den är. Om några år är de kanske mer mottagliga för förrändringar.

Innan jag hörde talas om lchf tänkte vi börja äta stenålderskost, men det blev för besvärligt för då fick man inte ens äta mejeriprodukter. Ett för stort steg helt enkelt. Nu känns allt enklare. Det är ju lite lika även om det finns olikheter också.

#21 Haha, lackar också men inte för att vederbörande går upp i vikt utan för att de tar slut på ens mat när de har "egen"!