Tankar om mat...
Hej alla erfarna lchfáre. Jag är en gröngöling inom detta. Har hållit på i tre veckor nu. Startade med tio kilos övervikt, gick första veckan ned två kilo. Bra, men sedan har det inte hänt något. Jag fixar inte att räkna kalorier, men jag har ju minskat portionsstorleken betydligt, omedvetet. Jag funderar på om viktminskningsstoppet kan bero på att jag ätit för mycket halvfabrikat, även om det står att de inneåller mindre än 5% kolhydrater. T.ex. räksallad, frysta hamburgare och falukorv.
Hej Cacka!
Det du beskriver är vanligt. Troligen var det mesta av din viktförlust första veckan en förlust av överskottsvatten, som din kolhydratreserv hade bundit upp.
Det kan ta ett tag innan viktnedgången kommer igång, det är mycket individuellt.
Precis som du är inne på blir det ofta problem med halvfabrikat. De innehåller bl a saker som inte framgår av innehållsförteckningen. Det är också individuellt vad vi LCHFare "tål" för att kunna gå ner i vikt. Vissa måste äta mer fett, andra mindre, vissa måste undvika mejeriprodukter, andra inte, vissa tål nötter andra inte. Man måste vara beredd på att prova sig fram.
Min egen erfarenhet är att jag mår bäst och får bästa viktnedgången om jag äter så "rent" som möjligt, d v s bra råvaror, eget tillagat. Lite grönsaker för smak och färg. Inga charkprodukter, begränsat med nötter och mejeri. Förutom smör. Det går hur bra som helst!
Det finns en artikel som du kan läsa, under Artiklar ovan, som Andreas0 har skrivit. Handlar om olika skäl till att man har svårt att gå ner i vikt. Kolla där om du får några tips!
Hursomhelst - Lycka till! 
Tack för ditt svar. En annan fundering: Jag Har sedan jag börjat med denna kost blivit tung i huvudet på eftermiddagarna. Har inte ont, men det känns konstigt. Har du någon erfarenhet av denna "biverkan"
Här är en länk till en sida som beskriver omställningsbesvär. Du kan också söka på det här, det finns många trådar som tar upp det.
Jodå, kolla in länken du fått av MimLan ovan! 
Jag har en kronisk sjukdom som gjorde att omställningsbesvären blev riktigt sega ett tag, särskilt de som rör seghet i kroppen. Men de går över. Har ätit LCHF sedan början av mars och det jobbiga bedarrade redan i våras.
Kämpa på! 
Jodå, nog kämpar jag alltid! Jag har varit guldmedlem på viktväktarna för ett antal år sedan och då blev man van vid att vikten minskar rätt fort. Av den anledningen blir man ju lite misslynt.
Har också varit VV men inte länge, det gick inte alls bra för mig. Svältdieten gjorde att jag inte alls fungerade, vilket jag var tvungen att göra, ensamstående, heltidsarbetande tvåbarnsmamma..
Fast jag trodde ju då att misslyckandet berodde på att jag själv hade dålig karaktär, nu vet jag bättre..
Om man har viktväktat, så kan det spöka efteråt. Det kanske du redan vet, men ifall inte så försöker jag beskriva detta lite symboliskt/översiktligt:
Viktväktandet har ofta i viss mån brytit ner muskler, som nu med LCHF börjar stärkas igen. Även för icke-VV stärks musklerna med LCHF. Det kan t o m innebära viktuppgång i början, trots minskat fettlager, alltså.
En kropp som är van vid svält, biir angelägen att hålla kvar sina lager. Vi brukar säga att kroppen är "otrygg", och tar det säkra före det osäkra ifall det skulle bli svälttider igen. Och - generellt sett - ju mer/längre tid man svältbantat, desto mer angelägen blir kroppen att "lagra".
När man sedan ätit näringsriktigt och ordentligt med LCHF ett tag, individuellt hur länge, då "fattar" kroppen och vågar börja släppa.
Det är många här på forumet som har den här erfarenheten. Läs i andra trådar, sök på t ex viktväktarna i sökfunktionen, så kan du läsa andra historier.
Hoppas du inte blir avskräckt nu, vill bara varna lite… Har du bara tåååååålamod, som sagt så kommer det gå bra.
Tack. Ja, ja. Jag ska ha tålamod. Min övervikt är ju ändå hanterbar. Min man däremot har 30 kilo, så när han hittade denna "diet" och blev överlycklig, så hängde ju jag på. Den enda han någonsin funnit acceptabel. Vi kör på.