Hej o välkommen.

Är nog bra om du undviker färdigmaten ute - i varje fall tills du kommit igång ordentligt med detta. det tar ju ett tag för kroppen att ställa om till fettförbränning - olika länge för olika personer.

Du borde ju kunna ta kött, kyckling etc på jobbet och ta en smörklick till - det är vad jag beställer om inget annat finns. Man ska ju bara bli mätt på lunch… Såser äter jag inte ute med undantag av beasås om jag vet att den är smörgjord. Jag tror iofs inte att det är någon större fara med några kolhydrater i en redd sås när man väl kommit igång - men jag tål inte mjölet längre.

Många trappar ner kolhydraterna för att undvika yrsel och andra symptom. Jag slutatde tvärt med kolhydraterna - det gick bra, lite yrselsymptom de första veckorna men ingen större fara. Det är nog bra om du trappar ner… men undvik stärkelsematen och förstås sockret.

Lycka till.

Vi har en veg-buffé på jobbet, där man kan välja till kött. Blev väl sådär, och garanterat alldeles för lite fett, dock mättande. Största delen var keso och räkor med lite sallad, fetaost, broccoli, blomkål, gurka, tomat, champinjoner och oliver. Jag vet att tomat egentligen inte ska med, och det blev nog för mycket keso i förhållande till vad det innehåller för kh-mängd också.

Försökte skriva in allt på MinMat, men det är svårt att känna av vikterna utan våg :). Hittills idag ligger procentdelningen uppskattningsvis på 5% kh, 35% protein och 61% fett (hmm, tror MinMat har avrundningsproblem). Är detta ok nedtrappningsvärden?

Tänkte köra kycklinglår i ugn ikväll, med lite fetaostsallad och någon gräddig sås till…

#2 Det ser bra ut. Om du ska äta sån lunch ofta kan du ju ha med lite egen sås baserad på creme fraische eller liknande så blir det fetare. Annars är det bra att ha en liten burk med smör som man kan fetta upp kött med eller ha i the/kaffe…

Hur vanligt är det att man får övergångsbesvär så snart efter att man har bytt kost? Jag har bara hållt kh-intaget till ett minimum under de senaste 24 timmarna, men har känt mig orkeslös idag med lätt yrsel och mådde alldeles nyss såpass illa att jag var tvungen att springa till toaletten för att kräkas. Jag avskyr att må illa, och ännu mer avskyr jag att spy *är vissen*. Är illamående ett vanligt övergångssymptom, eller har jag hipp som happ plötsligt fått en släng magsjuka?!

Och nu är väl dessutom lunchen borta ur beräkningarna…

(Edit, fem minuter senare vad det dags igen, även om det inte fanns så mycket kvar… Kan man lindra detta på något sätt? Såg på någon sida att man t.ex kan äta lite bröd eller en halv banan eller liknande, men det känns verkligen som att gå emot strömmen…)

Ta det lugnt med omställningen. Det är inte fel att minska på kolhydraterna försiktigt steg för steg. Hellre en långsam omställning än ingen alls. T.ex kan man till en början halvera kolhydraterna genom att bara äta en potatis istället för två. En brödbit istället för två. Liten portion ris istället för en stor portion.
När den nivån känns bra kan man gå vidare och bara ta en halv potatis och en halv brödbit osv. Att gå från en normalkost med 300 gram kolhydrater per dag till en nivå på under 100-150 gram per dag är ett mycket stort  framsteg för hälsan. Så småningom kan man minska till under 100 eller under 50 om det känns OK.

Tack, ska ta det väldigt lugnt i fortsättningen. Gårdagen skrämde upp mig. Jag sade goddag till toaletten fyra gånger, och en gång till min gräsmatta när jag kastat mig ut ur bilen. Sambon fick göra köttfärssås och spagetti, som jag lyckades få i mig en tio tuggor av, och det tillsammans med två glas mjölk lugnade illamåeendet till slut. Mådde utmärkt igår kväll. 

Jag är en pastaälskare, äter oftast en tallrik varje dag - och drar mig inte för aprikosmarmelad eller honung på smörgåsen. Så det får ta den tid det tar att trappa ner. Men jag är fortfarande väldigt förvånad över att ett dygns annorlunda kost hade så stora konsekvenser på min kropp. Det kanske var det plötsliga i att äta fet mat som blev för mycket - mådde illa så fort jag tänkte på en ostbit eller ägg med smör.

Jag blir för övrigt lite skraj när jag läser vad som händer om en strikt LCHF-ätare tar sig något med kolhydrater i. Vet inte om jag vill leva så - att inte kunna äta söta frukter, en handfull chips till filmen eller dricka en cider med mina vänner (dricker inte vin) utan att vara rädd för att min mage gör uppror.

Nej, under 100 g per dag känns som ett bra mål för mig i framtiden. Och jag ska nog ta det lugnt med fettet också då, vad jag förstår, för annars lägger väl sig det på mig?

Madde - Min tålighet för kohydrater har ökat ju längre tid jag ätit LCHF. Att jag sedan inte tål spannmål beror nog mer på att spannmål inte skall in i min människokropp då människan inte är fröätare.

Min tålighet för kollisar har som sagt ökat…dock mår jag inte bra av dem (inte om de blir många iallafall).
Men hellre mår jag dåligt av dem nån gång ibland, än för jämnan.
När man äter kollisar hela tiden och har kollismående hela tiden, kanske man inte vet om att man mår sämre av dem, utan det upptäcks först när man byter kost och får en ny referens.

Ju mer kolhydrater du byter ut mot fett desto bättre för din kropp. Problemet när man äter t ex 100g kolhydrater kan ofta vara att de normala hungersignalerna, som funkar fint med LCHF, slås ut och man måste börja kaloriräkna (precis som med tallriksdieten).

Haha, ja, det kan ju vara så att jag egentligen mår dåligt hela tiden. Är i alla fall ständigt trött, dock kände jag mig faktiskt piggare i morse än på hela veckan (men så är det ju fredag också ;) ).

Jag ska nog börja med att vänja mig vid att inte äta upp allt på tallriken. Tror att för mycket mat och att ha fortsatt trots att kroppen varit mätt har varit den största orsaken till att jag har gått upp förr och sakteliga är på väg upp nu. Så min nya lära får vara att börja med kött och sallad och sedan slänga resten av kolhydraterna när min mage säger stopp, helt enkelt. Jag slänger gärna ett öga på kalorierna ändå, så det får jag väl fortsätta med.

Jag har varit väldigt elak mot min kropp i rätt så många år nu. Nästan aldrig frukost, sedan en stooor lunch och lättlagad (typ makaroner,falukorv/köttfärssås/hämtmat) middag. Älskar creme fraiche och tycker om grädde, så det har det gärna fått vara i lite mer extravaganta måltider, men med dåligt samvete som följd. Men efter att ha läst runt lite om LCHF så vet jag i alla fall mer om VAD som är onyttigt, istället för det alla andra tycker. "Va?! Äter du fettet på karrén? Det är ju animaliskt, mättat fett - jätteonyttigt!"

Börja långsamt du. Halvera pasta/ris/potatis-portionen och använd creme fraiche och grädde i såsen ett tag. Sen halverar du pasta/ris/potatis-portionen igen eller byter ut den mot grönsaker samtidigt som du ökar fettmängden i såsen så ska du nog se att det går bättre. Undvik samtidigt allt som uppenbart innehåller socker (godis, frukt, läsk) så har du ju vunnit mycket.

Du kan ju också börja äta frukost, lunch, middag så du vänjer dig.

Tack Wildrat, ska försöka bli duktigare på mer normala mattider… det kommer nog vara mitt största problem ^_^.

Halveringen låter också bra, som både du och Matmamma säger. Ska se om jag kan få med sambon på det också. Fast efter vad han såg igår så har han nog blivit lite skeptisk… men han har varit helt med på mina tankar om t.ex stenåldersmat och liknande, så vi får väl se :). Dessutom byter han jättegärna potatisen mot sallad ^_^.

Ibland kan det ju bara bli lite för mycket även för magen. Från nästan bara kolhydrater och inte särkilt mycket fett till nästan inga kolhydrater och massor med fett, vem som helst skulle ju protestera .

Hoppas du får med dig pojkvännen trots din jobbiga början, det är nog lite lättare att lägga om allt då. Själv jobbar jag på att få min pastaätande, coladrickande sambo att åtminstone dra ner. Gissa hur det går?

Se till att ha frukosten lättillgänglig då är det lättare att sätta sig o äta. Middagsrester är inte helt fel att äta på morgonen, tacos är faktiskt helt ok till frukost…

Hej och välkommen!

När jag började med LCHF i februari gjorde jag det gradvis, och första steget var att få ner kolhydraterna från kanske 400-500g/dag till under 100. Det var en dramatisk omställning, men det gick förvånandsvärt bra. Jag tänkte att jag skulle minska ner på kolhydraterna under våren, för att göra det lättare att börja "på riktigt" till sommaren, när jag tänkte att jag skulle ha tid och ork att hantera övergångsbesvären.

Men när jag väl hade börjat försvann fler och fler kolhydrater av sig själva, och nu är jag nere på 20-30g trots att jag aldrig medvetet har föresatt mig att gå lägre än 50!

Så jag tror inte alls det är fel att gå över gradvis. Alla är olika, men för mig funkade det klockrent.

För övrigt tycker jag du ska strunta helt i vikten, och titta på måtten och hakan istället. Det kan ju bli så att du börjar bygga muskler och rentav går upp i vikt, trots att du samtidigt blir smalare!

Lycka till!