Småäta gör vi väl alla och det är normalt att vara sugen ibland men småät då isåfall bra saker som ost t.ex. om du inte kör fakir.

Smör är också bra, det brukar ta bort suget för många. Jag har också lätt att äta för mycket ibland om jag gör mer än en portion, så gör aldrig mer och sparar utan lagar alltid så mycket jag tänkt äta efter jag vägt upp det.

Jag upplevde tydligt att kroppen efter ca 8 veckor VÅGADE lita på att maten skulle räcka. Jag började äta mer när jag var hungrig, vilket kunde vara senare på dagen etc. Jag äter nu mycket mindre matmängd än tidigare! (Har magsäcken krympt?)

Så här efteråt kan jag undra om jag åt för att jag var hungrig eller om det bara var för att inte riskera att bli hungrig senare? Ibland åt jag nog bara för att jag brukade göra det….? 

Låt kroppen ta den tid den behöver för att vänja sig. Ät mycket och gott så kommer kanske småätandet upphöra.

Lycka till.

Jomen småäta är ju ok, men inte när det hela tiden blir FÖR mycket. Det var det jag menade. Jag kan äta (småäta) och sedan fortsätta äta trots att jag är mätt. Jag kan efter flera timmar fortfarande inte vara hungrig och ÄNDÅ äta ett mål mat. (Tror att detta hänger ihop med mina brutala blodsockersvängningar jag hade förut. Jag var tvungen att gardera mig… ) Hoppas jag varit tydlig, lätt att saker missförstås här på forumet tycker jag.

Men ibland om man ska iväg och kanske inte har tillgång till bra mat eller möjlighet att äta är det ju faktiskt bättre att käka innan man drar iväg för att stå sig.

Jomen, då är det ju något enstaka tillfälle….

Jag har varit som du men jag slutade helt överäta när jag började äta fett. Kanse dumt att jag skriver eftersom jag inte har några tips. Jag småäter inte heller särskilt mycket utan dricker gärna en kopp the eller limevatten om jag känner mig rastlös. Om du överäter vid måltider prova att lägg upp en bestämd mängd mat (mindre då än när du överäter) och ät bara upp den. Om maten innehåller mycket fett så kommer du att bli mätt men det kanske tar en 20 minuter att upptäcka. Blir du inte mätt då kan du ju äta mer.

Men vem har egentligen tid att äta i en halvtimme? Med jobb, frukost innan jobbet, mat på språng osv. blir uttråkad till döds och rastlös om jag ägnar mer än en kvart åt en måltid.

Jag vet precis vad du menar Godivaex. Om man har problem med överätande så är detta något som håller i sig i början av LCHF också. Det är ett problem man behöver ta tag i separat. Men det som är det fina i kråksången är att det faktiskt GÅR att ta tag i det med LCHF, som du också antyder.

Jag har haft precis samma problem när jag inte äter LCHF och kan känna av samma sak emellanåt nu också, när jag är stressad eller väldigt utmattad. Men mitt normala tillstånd just nu är att jag inte är en överätare. Tvärtom så äter jag numer på assietter för att det blir så ensamt och ödsligt på tallriken annars. Ibland tar jag en tallrik till, men inte alltid.

Så det finns hopp.

Om du vill ta tag i det kan du säga till dig själv att du FÅR äta något när den där impulsen kommer. Men att du måste vänta i tio minuter. (Sätt äggklockan eller nåt…) Under dessa tio minuter får du fundera över om du verkligen är hungrig eller vad det är som ger ätimpulsen. Är du hungrig på något annat? Vila? Frid och ro? Tystnad? Eller vad?

Det blir som att du tar en ätpaus utan att äta.

Sedan "får" du äta, men impulsen kanske har gått över. Det kan vara smart att skriva ner vad du tänker under de där tio minuterna.

Lycka till! Det finns massor med vänner här som är med om precis det här och kämpar med samma saker.

Godivaex: Jag har också haft/har problem med överätning, men det håller på att bli mycket bättre för min del.

Jag har hållt på i 5,5 veckor, och först nu, psykiskt, så känner jag att jag har tillräckligt med mat hemma. Innan LCHF hade jag ständig oro för att maten skulle ta slut. Ibland storhandlade jag och kom hem till fulla skåp..

Det tar tid för kroppen att vänja sig vid att den inte behöver lika stora portioner. Fyll på tallriken med sånt som du kan tugga på som inte innehåller kolisar, om du nu inte kör fakir. Isbergssallad har varit finfint för mig att köra med då jag haft större tuggbehov än annars.

Hoppas att det går bra för dig.

Har varit precis som du innan lchf, åt för mycket ett tag även på denna kost innan jag la band på mig och då fattade kroppen efter ett tag och ville helt enkelt inte ha allt "mellanätande". Visst, det händer fortfarande att jag har någon enstaka överätardag, men det känns ok eftersom jag håller mig till tillåten mat.

Har tyvärr inga direkta tips, förutom att man får försöka vara hård mot sig själv och inte tillåta sig att plundra kylen i tid och otid. Försök att hålla dig, du klarar det! Snart nog fattar din kropp att den får det den behöver!

Och du; du äter väl tillräckligt mycket fett? En kopp kaffe med grädde och kokosfett brukar vara min räddning när jag är sugen…

I början på min LCHF-karriär åt jag för mycket bl.a på grund av allt gott som nu var TILLÅTET! Hade kylen full av godis som gräddfil, grädde, hallon, brie, bacon, smör, o.s.v. Gjorde LCHF inspirerade efterrätter och smaskade på polarbröd med diverse fyllningar.

Nu har det lugnat ner sig och jag tar en bit av nåt gott ibland men går inte och nallar i kylen jämnt och ständigt längre. Man får bättre kontroll på hungerkänslorna efter ett tag. Går mycket sällan och småäter numera.

Hej och tack för era tips och råd!

Jag upplever själv att det här med att äta för mycket går i perioder. Nu under sommaren har det varit bra och jag har hunnit bli hungrig mellan måltider. Men nu (förmodligen för att semestern är slut) så triggas det igång igen. Är det någon annan som känner igen sig?

#8 Jag har testat det där med att inte äta på "EN GÅNG" och det funkar faktiskt. Ska försöka återvända till att använda tänka först.. !

#10 Jo, jag äter nog med fett!

Det konstiga är ju att jag/man äter även fast man mår dåligt sedan. Själv liknar jag det vid något slags beroende/missbruk. Men kan människor sluta knarka så borde jag kunna sluta äta…!

Tack för ert stöd! Hoppas fler svara på den här tråden och skriver om sina erfarenheter så att fler får läsa! Gärna fler "sluta-överäta-tips" Tack!

Det är absolut ett slags missbruk, det håller jag med om. Man kan faktiskt få en del bra tips på beroenden iFokus. Även om jag inte själv hunnit med att delta där så har jag hört andra som säger att det är jättebra.

Jag känner igen mig i det du skriver det är nått jag klart känner igen mig jag har läst det som andra föreslagit kaffe med kokosmjölk eller liknande …

jag har mer sug då jag ätit mindre fett än vad jag behövt !

det som är kruxet är att jag blir sugen på nått på kvällen efterom våra måltide med trötta barn inte alltid är så jätte jätte lugna o trevliga sparar jag lite att äta på kvällen men det är lite tokigt maken vill inte småäta efter kl 20. o det är ju smart o han vill ha lite stöd där, så svårt för mig o jag tror att jag behöver en fikamål på kvällen …

vi får klura på hur / vad som gör att man inte är helt nöjd?

jag hade det lättare innan när jag var ny på detta … men fett gör susen hylvlat smör med krossade linfrön kan man ju stoppa i sig *ler

Lycka till !

Jag känner igen mig i att man äter av andra orsaker än hunger. Jag äter ofta för att jag är rastlös och uttråkad. Så fort jag inte har något för händerna (eller i alla fall är upptagen av något) så kommer det ett sug… Verkligen frustrerande och jobbigt!! Det är så mycket ångest i det där också, man vet inte vad man ska ta sig till. Man är ju inte hungrig och därför känns det mycket svårt att stoppa i sig det man i detta fall BORDE stoppa i sig, nämligen något litet och fett som tusan…. nej, man vill ha….. chokladbakelse, pajdeg, glass, frukt…. eller man och man… JAG känner sug efter sådana saker! Då är det rätt lönlöst att stoppa i sig en bit brie, en smörklick eller några skivor bacon….sugen finns kvar och man mår smått illa för att man egentligen redan var full i magen. Jag har dessutom slutat röka för några månader sedan och därav kommer ju också en del sug.

Vad ska man då göra med alla dessa känslor? Jag försöker tänka på positiva saker, försöker göra av händerna någonstans, skickar ett sms eller mailar någon, tar en promenad eller sätter mig på motionscykeln.

Det är dock inte alltid som man kommer sig för att vara så där produktiv utan man sitter håglös och rastlös och suget blir bara större och större….. någon som har tips på vad man då ska ta sig till?

Till att börja med vill jag säga Gratttis! Du har gått ner ett kilo med den här livsstilen trots att du småäter/överäter. Tänk vad du skulle kunna gå ner om du slutar med det

Det finns nog inte någon diet i hela världen som kan ändra på dig där för det handlar mer om ditt beteende än vad du äter. Det gäller att hitta orsaken till att man gör som man gör men steg ett har du redan tagit - du har insett vad du  gör. Det finns så mycket som kan vara orsak och ibland kan det vara värt att rota lite i sitt förflutna. Oftast är det något vi har med oss från uppväxten. För mit t.ex så var det så att när jag eller mina syskon var sjuka så brukade alltid mamma köpa hem en tidning och en påse godis till "stackarn" där hemma. Hon tyckte nog både synd om oss och hade dåligt samvete för att vi fick vara ensamma hemma, sjuka och allt. Så jag lärde mig att när det är synd om mig så är jag "värd" godis, choklad, glass eller kakor. Dessutom så anammade jag det när jag hade tråkigt. Kan fortfarande gå och rota i skåpen när jag har tråkigt eller framför allt när jag är stressad. Men, det viktiga är att man är medveten om problemet, då kan man börja göra nåt åt det.

Skaffa "livlinor", ring en kompis, sjunk ner i ett mysigt bad med en bok och en kopp te, gå en promenad, dansa, trä halsband och kan du inte komma på nåt så ställ den där klockan på 10 minuter medans du tänker. Framför allt bestäm dig för att övervinna suget, det är du värd.

Mitt tips är att gå till Beroende i Fokus, Kia som är saijtvärd kan det mesta om överätning, det finns massor av trådar med mycket matnyttigt!

Jag är också överätare även på LCHF men det tog ett tag för mig att komma på att jag överäter. Mitt sitter psykiskt, alltså jag har ett beteende som har med min uppväxt att göra. Sockerberoende, överätande, straffätande, belöningsätande osv. Det har alltid funnits en orsak till att äta. Det har inget att göra med att maten inte räckt till eller att jag skulle vara rädd för att bli hungrig för det har aldrig existerat i vår familj, uppväxt på jordbruk som jag är. Däremot ett överflöd på allt och alltid en massa mat och minst sju sorters kakor på alla kalas och man skulle äta av allt givetvis.

Alltså missbruk och beroendeproblematik är det och det får jag jobba på. Men som sagt på beroenden finns en del att läsa om dessa problem.

Lycka till!

Du är inte ensam om detta, det har du väl redan förstått när du läser här. Många har suttit i din sits och många sitter där fortfarande!

Just nu är jag så upptagen att slåss med mitt sockermonster att jag inte riktigt bryr mig om hur mycket av det godkända (såsom ost, ägg och köttfärsbiffar) jag stoppar i mig. Vissa dagar blir det hur mycket som helst, men just nu är det okej sålänge jag inte låter sockermonstret ta över mig.

Jag läste någonstans att överätare ska göra avslappningsövningar. Har aldrig testat själv, men kanske lite yoga/meditation skulle hjälpa dig på traven..?

#16 Jo, nog har man spår från barndomen alltid. En som jag tror orsak till att jag alltid ätit så mycket, är att min mamma oftast fått sitt "jag-ser-dig-du-är-älskad" genom maten hon har lagat. Då åt man mycket! Jag reflekterade först över det när jag kom in i sambons familj. Där är det samma sak: hans mamma lagar mat, diskar, bakar och fejjar och försöker man få henne att vila lite medan vi andra diskar, så är det kört. Hon får (så som säkert många andra övre kvinnor) sin bekräftelse via sin matlagning.

När jag i peroder umgås mer med mina föräldrar ökar mitt nagelbitande drastiskt! Det märks verkligen skillnad i deras sällskap. Nu hoppas jag ändå att ni förstår att jag har världens underbaraste föräldrar som har gett mig en bra uppväxt! Vill inte racka skit på dem!

Att jag gått ner ett kilo är kanon, men det som verkligen märks är runt midjan och ryggen. Där har jag liksom smalnat av och DET känns jättekul!

Idag har varit en bra matdag. Köpte till och med in mellanmål till jobbet så att jag har något att tugga på under veckan. Salami och Baby-Bel! Till lunch åt jag en halv grillad kyckling, en tomat och persiljesmör. Jobbigt att jag känner att man måste "gömma undan" smöret för att kollegorna inte ska börja fråga en massa! orkar inte med diskussioner och moralkakor f.n. Det är nog att börja jobba efter ett skönt "sommarlov"…

Kanske på gränsen till OT, men. Avslappning har varit ett av råden. Då kan jag verkligen rekommendera spikmatta, http://shaktimattan.se/. För mig ger den underbar avslappning. Jag har så svårt för att sitta och stänga ute tankarna, visualisera dom som små moln som man ska knuffa bort. Tacka vet jag spikmatta :).

Tendenser att överäta har nästan alltid två sidor.

Dels den rent fysiska biten där ett lågt blodsocker "skriker" åt kroppen att bege sig till närmaste kylskåp för att hitta föda..

Sen har vi den mentala biten vilken man ofta inte är fullt medveten om förrän man hittat en kost som har dämpat eller elliminerat de fysiska signalerna till överätning.

Här hittar vi inlärda tröst och belöningssystem, traditioner, gamla vanor över portionnstorlekar, när var och hur vi ska äta, grupptryck från släkt och vänner etc.

LCHF tar effektivt hand om den fysiska delen med hunger/mättnadskänslor

Den mentala biten är den man får jobba med, tycker jag.

Här krävs att man analyserar sitt beteende och väljer att avstå från mönster man inte tycker att man vill fortsätta med…