På tal om Annikas blogg.

Jag blir så störd av alla kommentarerna därinne ibland. Ledsen blir man när man läser där hur agressiva vissa människor är och kastar den ena otrevligheten efter den andra. När kommentarerna är uppe i 85 stycken så är det alltid person angrepp och inte kommentarer på det ursprungliga inlägget som Annika skrivit och det tycker jag är oerhört tragiskt.

Oj vad glad jag då blir för detta forum där det inte pågår sådant krig.

Tycker att det är synd att en del måste förstöra vissa saker som Annika skriver då allt hon skriver ofta är väldigt intressant.

Jag menar ta till er det Ni vill ha och låt resten vara, varför bli så agressiva jag fattar inte hur man orkar lägga ner energi på det.

Synd tycker jag det är dock för en så bra blogg som det ändå är:……

Kia, jag håller med. Jag var inne igår och läste Annikas tråd på Viktop's sida och blev faktiskt chockad över tonen. Nu är jag novis på internetdiskussioner, har aldrig tillhört ett forum förut och är kanske naiv. Men herregud. Herregud säger jag bara. Okvädingsorden bara staplades på varandra. Var kommer all denna aggressivitet ifrån? Och hur tusan *orkar* folk hålla på och bråka så mycket med främlingar? Obegripligt. Tänk vad all den energin kunde ha använts till…

Jag ska nog ta det lugnt med att titta på såna sidor i fortsättningen, jag fick bara hjärtklappning av det.

Fast Mervi, jag läste också om den där dietisten, och det lät ju verkligen hoppingivande!  

Och jag är såå tacksam att vi har en trevlig och snäll ton härinne. Jag uppskattar den ännu mer mot bakgrund av vad jag läste igår.

Catlin: Nu vet Du varför jag startade det här forumet och varför jag är lite "hård" och hellre motar "Olle i grind". Vi är här för att ha trevligt och hjälpa varandra, thats it…

Mervi och jag känner varandra från en vitksajt där det mesta gick ut på att man skrev och kommenterade i varandras dagböcker, diskussionstrådar fanns också, men de var underordnat.
Tvärtom mot här alltså.

Jag skrev i MIN dagbok och berättade om hur jag åt och varför jag mådde så bra. Det var ju precis TVÄRTOM hur sajten rekommenderade att vi skulle äta (givetvis). Det var flera som blev nyfikna (visst är Du en av dem Mervi?) och började fråga.

Till slut kände jag att frågorna blev för många och svåra så jag bjöd in Sten Sture och sen var det kört för min del. Jag blev inte hånad som dr Annika blir nu, men det var så att jag till slut gruvade mig för att öppna både min privata inkorg och dagboken. Folk skrev debattinlägg som inte var så väldigt snälla… Det var inte kul alls. Då la jag av, för att vara aktiv och tyst (så att det "passade" in i mönstret) är inte min grej.

Det här är ett år sen nu och jag har saknat ett aktivt forum där jag blir förstådd och får prata LCHF oemotsagd. En del kallar det "inbördes beundran" och att vi inte tål kritik och det kan jag gå med på om det krävs. Vi har passerat det stadiet och är inte emottagliga för den sortens kritik.

När jag hittade till iFokus (shetlandsponny) i början av sommaren kände jag att jag hittat rätt. Här vill jag Starta en sajt om vårt sätt att äta och den skall vara STÄNGD för propaganda MOT vår kost.

Där är vi nu!!! Tack och lov en fristad… så känner jag det och är jätteglad för det.

Ja, vi är nog många som är glada…

Det låter ruggigt att man blir behandlad så.

Särskilt när man bara vill alla VÄL!!!
Jag träffade massor av människor som verklige kämpade med sin vikt och här satt jag med lösningen och folk blev ARGA…

En del VILL vara tjocka känns det som…

"Varför skall man ha det bra om man kan lida…" sa alltid min svåger…

För många kan det kanske kännas utmanande att en kost som denna skulle funka, när de har provat ALLT (fast det har ju många av oss också!) Att man skulle få äta så mycket och så gott och att det skulle vara så enkelt, när de minsann har kämpat så, och att det betyder att de faktiskt varit lurade hela livet. Den slutsatsen blir ju konsekvensen av att man anammar det här sättet att äta och ser att det funkar. För min del blev jag ju jättelycklig när jag först hörde talas om detta, men alla reagerar ju inte likadant. Man undrar varför det är så livsviktigt för folk att hålla krampaktigt fast i sina övertygelser, och varför det är så farligt att bli utmanad.

#3 du ska verkligen ha all heder och tack för att du startade den här sajten Margareta. Jag har varit runt en del på andra och trivs inte alls. Tycker att de antingen drar åt det ni nämner, otrevligheter och aggressivitet, eller åt ett slags "rättshaveristhåll", typ "staten har lurat oss och vill krossa oss". Båda blir så trista. Här hos oss får man hjälp när man behöver, och det känns bra att dela med sig av egna erfarenheter. Trevlig ton och bra blandning mellan övergripande frågor och konkreta vardagstips. Toppen alltså!

Tack…

Instämmer med AnnK

 Här känner man sig välkommen!!

Jag tycker att det finns mycket läsvärt på Annikas blogg men tonen är tyvärr hård ibland. Men jag struntar i det och läser det jag är intresserad av.

Jag också jätteglad att iFokus finns. Här kan man skriva om maten och alla bekymmer och glädjeämnen utan att bli påhoppad.

På viktop har jag inte läst nyligen.

Glad är också jag.

Man får försöka förstå dessa människor som reagerar med ilska, som är en form av rädsla. De är rädda för förändring och fattar nog inte att det går att äta annorlunda. De är lika hjärntvättade som många av oss varit och har bara så svårt att ändra sig. Men man får skicka en tanke till dem om förhoppning till bättring. Hoppas, hoppas att Annika orkar stå emot stormen som riktas mot henne. Skall be för hennes beskydd, tror jag.

Ha en bra fett-dag!!

Margareta:  Du skrev att det verkar som vissa vill vara tjocka….ja du har nog tyvärr helt rätt där tror jag. Det är samma fenomen med att vara sjuk…ha värk..vissa gör inte ett spån till att förbättra situationen. Det blir en identitet och man får tycka synd om sig själv. Otroligt utveckling i mina ögon!!!

Skönt att kunna prata utan att kasta skit på varandra här

#12 De skulle aldrig hålla med mig, utan debatt skulle utlösas, och antagligen ilska… och jag skulle klassas som besserwisser eller en som vill "frälsa"…

Vänder man på frågorna och säger:
"Jag gör så här… "
   så är det alltid ett mostånd… typ…
"Jag älskar potatis/bröd/pasta och kan inte leva om jag inte får det…"
   eller…
"Frukt/grönsaker är så nyttigt och jag vill verkligen få i mig vitaminer…"
   eller…
"Hur kan Du avstå från…"

Mina svar blir då enklare:
Jag avstår gärna från potatis och frukt och…. eftersom jag både blir sjuk av det och det hindrar mig från viktminskning.
Var och en måste göra sina egna val och jag har valt att bli av med min fetma… (där är jag hård och rakt på sak!!!)

Det är svårt att förstå sitt eget bästa ibland!!!

Jo det är ju det:)

Ja, Catlin (#6),

det är jättekonstigt att vissa reagerar med att bli arga på oss som hittat en fungerande metod medan vi som OCKSÅ provat ALLT blir arga på dem som lurat oss under alla dessa år. Kanske beror det helt enkelt på hur öppen man är som person. Vissa vill tro på auktoriteter medan andra blir förb-nade.

Tack för denna sajt som är både trevlig i tonen och mycket innehållsrik med fakta. Det är ett nöje att gå in varje dag och kolla vad som sägs. Jag lär mig massor varje gång. Eftersom jag inte har varit med så länge har jag mcyket att lära.

Jag sticker ut hakan och anser att de har all rätt att bli förbannade. Jag förstår inte varför Annika hela tiden kastar sig över de som gjort/ska göra en op. Det är väl bara att låta dem ta det steget om de nu vill-varför ska man kalla dem stympade och annat nedsättande? Jag har läst alla inlägg i tråden på bloggen och skäms över fanatismen hos vissa LC-anhängare emellanåt. Men så klart-jag kör ju Atkins och är ju inte renlärig har jag förstått.
Det har ju varit en debatt i en tråd här också som Margaretha stängde p.g.a att personen kritiserade LC rejält-vad är skillnaden?

Kan man förhindra en op så tycker jag man skall berätta att det finns andra sätt att äta. Att ta bort delar av magsäck och tarmar känns otroligt drastiskt. Nu när jag vet bättre. tänk dig själv nane, att i resten av ditt liv, äta så små protioner som de får äta. Nej, förstår Annika som läkare som säkert får ha med dessa patienter att göra i sin profession.

Skall man stå där och nicka och vara glad och säga att Kejsaren har fina kläder när han i själva verket är naken?

Tror att skillnaden är att den personen bara var ute efter bråk och hade ingen kunskap, det har Annika. Det kan ingen ta ifrån henne.

Sedan kan man väl kanske välja olika uttryck när det gäller magop. Men sålänge man gör en op och det fortfarande finns ev andra utvägar så tycker ialla fall jag det är konstigt tänkande. Men det är min åsikt.

Nane:
Den tråden jag stängde var för att den gick ut på att kritisera kolhydratreducerad kost.

På den här sajten diskuterar vi vilken typ av kolhydratreducerad kost som helst GI/Atkins/Montignac/LCHF whatsoever, men sajten är INTE ämnad för den som vill komma hit och övertyga oss om något annat. Det finns det andra sajter för och det har jag och många med mig fått nog av.

Jag upplever,  efter att ha läst mig igenom diverse forum och bloggar att det finns en fanatism och frälsaranda på bägge sidorna och att man är lika goda kålsupare. Den ena sidan är inte ett dugg bättre än den andra.

Dock tycker jag att den här sajten håller en mycket god ton och för det tackar jag sajtvärden Margareta. Jag förstår att du har lagt ner mycken möda och tid för att skapa en intressant och välkomnande sida och det har du lyckats med.

Tack Margareta för denna sajt, här får vi skriva om vårt sätt att äta utan att någon kommer med massa kritik. Jag hoppas att vi slipper sådana tråkiga diskussioner. Jag menar inte att man inte får ha åsikter om maten men någon slagfält önskar jag inte hit.

Nane: Att du äter Atkins är det väl ingen här som har något emot. Man lägger sig ju på den nivån i LC som passar en bäst.

Nej Atkins är ju LC det med! Bara för att en del måste äta nära 0 i kolhydrater innebär ju inte att vi som inte behöver det inte är välkomna :D Jag själv tänker nog så att alla som tänker lite på kolhydraterna hör hemma här :D :D

**Low Carb eller Controlled Carb så hör vi till samma grupp människor. Vi som inte längre äter Low Fat!
**

Tack Mari, blir jätteglad för sådana kommentarer, då har jag nått att av mina mål med sajten, för precis så ville jag ha det när jag startade.

När jag diskuterade med iFokus ledning om sajtens innehåll gjorde jag en enda begränsning.

Kolhydratreducerad kost - kallar jag det.
Under det paraplyet får alla dieter vi talat om plats oavsett fetthalt/kolhydrathalt.
Det är inget krav att äta vare sig kolhydrathalt på viss nivå eller fetthalt på viss nivå för att får vara med här.

Det enda jag kräver är att man är positiv till kolhydratreducerad kost och att man har köpt konceptet att vi inte mår bra av kolhydrater på olika vis.
Vad det sen tar sig för uttryck är öppet för diskussion - under kriteriet "vi är alla olika och måste få testa oss fram".

Den som är negativ till sajtens grundidé göre sig icke besvär…

Jag är en av dem som gjort en viktoperation för några år sedan. Då fanns det ett annat forum som jag var väldigt aktiv i. Men det gick i stöpet pga bråk, personangrepp utan dess like och hot.

Vad jag vill poängtera med viktopererade som väntar på sin operation är att de har ofta länge fått vänta. Jag fick vänta i 4 år på min operation. Jag mådde vi den tidpunkten så dåligt att jag helst av allt ville dö. Under tiden som jag väntade på operationen så hade jag just inget stöd alls ifrån läkarvården. Jag väntade och grät. Eftersom jag hade försökt med viktväktarna så många gånger och misslyckats om och om igen så var jag helt slut i sinne och kropp.
Under den här tiden så tycker jag nu i efterhand att sjukvården hade kunnat ordna några kostkunskapskurser som man som blivande viktopererad skulle genomgå. Uppföljning vore bra.

Efter att jag rasat 50 kg på 8 månader så började kroppen sakta stabilisera sig. Jag hade B-vitaminbrist och det skulle ta ytterligare ett år innan jag fick börja med B12-sprutor.
Det är ingen lätt grej man gör när man väljer att genomgå en operation. För många finns inget annat alternativ.
Jag har alltid använt mat som tröst, jag har inte kunnat hantera det  på egen hand. Nu efter operationen kämpar jag fortfarande vid motgångar.

Den här viktnedgången som går snabbt (17,5 kg på 5 veckor) gör att man ofta blir irriterad. Man måste komma ihåg att många överviktiga har blivit mobbade så till den grad att när viktnedgången kommer så tar de igen lite av det som de blivit utsatt för. Det är inte rätt, men jag kan förstå det till en viss del.
Jag själv gick in i en dvala där jag svävade på något moln långt bort. Orkade inte bry mig så extremt mycket till en början.

Jag försöker inte försvara beteendet inne på viktop.se för vissa av dem tål jag inte efter vissa personliga påhopp på mig som person. MEN, jag vill ändå poängtera att många gånger handlar det om psykiskt ostabila personer pga viktnedgång eller förlust av viktnedgång.
Det kanske inte ska vara så stor skillnad från den här forumet då mycket handlar om vikt här också. Men vid en så snabb nedgång som man genomgår vid en operation reagerar kroppen så olika på vad som händer. Vissa med ilska, vissa med glädje.

Vilket bra och intressant inlägg Nettan! När man mår dåligt och är som känsligast är det verkligen inte lätt att ta såna diskussioner. Det är ju inte lätt att ändra sig till lc heller även om det inte inkuderar en operation och att då behöva ta det motståndet man skulle möta då hade man kanske inte orkat då heller.

"Det är synd om människan"

Tack Nettan för att Du delar med Dig.
Du stärker mig i mitt försök till förståelse om vad som händer inombords hos en del av oss. Det är inget lätt problem vi talar om.

Jag har läst en bok som heter Matmissbruk (av Anne Katherine) som bla handlar om hur hjärnan hanterar belöning och vad som händer när man inleder ett missbruk. Det tar sig i uttryck i droger/ alkohol/ nikotin/ matmissbruk/ shopping/ "interneting"/ spelmissbruk/ sexmissbruk. Listan är lång och jag har säkert glömt många varianter av samma problematik.

Poängen är att det är ett tillstånd som man inte rår på och därför inte kan ta sig ur utan hjälp och kunskap om vad som händer.

Att då säga till en sådan person,  i ditt fall en gråtande, svag person som väntar på op, i mitt fall en gråtande person som inte orkade gå från bilverkstaden till T-banan (ca 600m) att den skall påbörja en helt ny diet som kräver massor av restriktioner när man under många års tid inte ens klarat viktväktarna som är ganska tolerant, är som att slå något hårt i huvudet och sen gå därifrån.

Självklart är jag glad att jag läste boken ändå, den gav mig hopp och den gav mig förståelse. Jag fattade äntligen att det inte var mitt fel att jag periodvis inte kunde låta bli att äta. Jag förstod också att kolhydraterna var en drog. Boken nämner att när vi tar bort socker, så skriker vi efter vetemjöl och i vissa fall fett.

Den här boken är ingen fullvärdig lärobok för LCHF kost, då den är väldigt fettskrämd (man kan bli beroende av socker och fett i kombination och det är inte bra, så författaren avråder från fett), men den är oerhört stark i sin redovisning av att vi måste bryta beroendet av allt som slutar på -in och -os. Det finns hur mycket som helst (glukost, sackaros osv) att bryta med som vi inte tänker på om vi inte känner till det.

När jag läste boken för många år sedan påbörjade jag en avgiftning på egen hand och nu efteråt vet jag att den abstinens jag upplevde varit helt annorlunda och inte lika stark om jag förstått att ersätta kolhydraterna med fett. (Jag drömde bla mardrömmar om pizza).  Känslan när jag var igenom var enorm och jag började ett nytt liv. Jag hade äntligen kontroll över vad jag stoppade i munnen.

Det hjälpte mig inte ännu mot övervikten, eftersom jag fortfarande åt kolhydrater och för lite fett, men jag fick kontroll över min vikt eftersom viktkurvan slutade öka.

Idag önskar jag att någon med bättre medicinska kunskaper än jag kunde läsa och utvärdera denna bok. Det finns massor av hänvisningar till studier och andra källor. Jag har tipsat dr Annika Dahlqvist och hon har beställt den, men  det kunde gott vara fler…  Jag har ett extra ex hemma om någon (Doc_???) känner sig hugad…, den är svår att få tag i, men bör finnas på bibliotek.

För mig blir det en starkare och starkare känsla att vi måste förtydliga missbruksdelen av ett matberoende som givetvis gör människor desperata. Annars vore det inte ett missbruk!!!
Då är det inte lätt att bara bli erbjuden en ny diet.
Man måste få kunskap (=motivation) om vad denna nya diet innebär för helandet av missbruket först annars tror jag inte man vågar pröva.

Tack Margareta för boktipset. Jag har skrivit upp den på min "önskelista" tills jag går på bilblioteket nästa gång, som bara råkar vara i morgon. Hoppas den finns på mitt lilla bibliotek.

Jag har hittat den på mitt bibliotek, så jag går dit imorgon och lånar den och börjar läsa snart. Håller på med Lyckoformeln också, men SSS:s bok kom emellan. Jobbigt värre med alla böcker. Det är precis som vanligt i min värld. Den ena bra boken efter den andra kommer i min väg. Tackar för det.

Många av diskussionerna skulle nog inte urarta på det sätt som dom gör om inte folk är så tvärsäkra på att det är ett angrepp på gång och att man hela tiden måste vara beredd på att  försvara sina åsikter.

Om igen vill jag säga, heder åt den här saijten,här slipper man iallafall vara stridsberedd hela tiden .

Tack Margareta för ett trevligt forum!!

Hejsan

Jag har nu inte läst hela denna tråden.. MEN….som representant för alla viktopererade inne på viktop.se så vill jag säga att GRUNDEN till allt är från början att vi som är viktopererade har fått upp ögonen för den nedlåtande tonen som både Annika, sten sture och några till har om just viktopererade. Vi blir kallade "stympade",,"handikappade" och åsikten hos dessa människor är också att viktoperation är lika samma som lobotomi. (jämförelsen lobotomi var det förresten SSS som började med)

Jag undrar… är det då inte konstigt att många viktopererade försvarar sig??

Jag personligen och många med mig respekterar era val att gå ner i vikt (genom LC kost) men jag tycker inte vi får den respekten tillbaka faktiskt. Har sett många många nerlåtande toner på olika forum vid det här laget och jag slutar inte att förvånas.

Tycker det är riktigt lågt att inte kunna respektera ett val som andra SJUKLIGT FETA människor gjort i sin -faktiskt- kamp på liv och död för att lyckas gå ner i vikt.

 Lovisa

Tänker inte gå in i någon diskussion om vem som har rätt eller fel!

Konstaterar bara att tonen är alltför hård många gånger och alla formuleringar är inte alltid så lyckade, man skulle vinna mycket genom att tagga ner några grader!

#20 Margareta: precis därför jag tog upp den som exempel-det är vad folk på viktop. utsätts för hela tiden…både Nettan och Loove beskriver det bra.

Jag anser att var och en själv bestämmer vad han/hon vill göra…det är inte upp till oss att kritisera det-jag trivs med Atkins och du med SSS-det är väl jättebra!
Vi överviktiga borde hålla ihop istället för att kriga om vilken metod som är bäst!Jag har själv råkat ut för att man inte tycker att Atkins är "tillräckligt mycket LC"-dock inte här!

Nä stötta varandra och informera och tipsa är vad vi ska göra tycker jag.Kommer någon och talar om operation så anser jag att vi ska lyssna och förstå att det är den personens val-inte försöka tala om att de gjort "fel" val…

Ni har alldeles rätt. Jag har mått illa över det här tjafset hela tiden. Jag har en känsla av att en del tyvärr är mer intresserade av att hålla grälet, förlåt "debatten", igång än av själva sakfrågan. Detta att konsekvent förolämpa meningsmotståndare och ge dem öknamn är under all kritik. Jag vill bara säga att alla vi fettätare inte hejar på och tycker som de inblandade. Det har bara inte varit läge att säga det förut. Diskussionerna blir ju ofta förflyttade från sajt till sajt och är man inte involverad från början blir det lätt fel om man plötsligt lägger sig i och protesterar.

Så förlåt - för att jag hållit tyst.

Kanske är det så att Annika och Sten sture är tuffa i sina ord men jag måste nog säga att det känns lite som alla är lika goa kålsupare…..

Det är nog så att man tror så hårt på just sin metod och när någon då säger, så tycker inte jag, så är det igång, diskussionen och jag måste hålla med Tilda att det borde taggas ner lite.

Jag tycker det är rena pajkastningen där med att den sa det och den sa detta.Ibland kan jag inte låta bli att lägga mig i, men hursom så är vi vuxna människor som måste kunna föra diskussioner som är på en vuxen nivå och inte namnkallande och inte

nervärderande toner om varandras metoder.

Respektera varandra skulle jag vilja säga. Och det gäller nog båda sidor av de diskussioner som varit där på sistone.

Jag undrar egentligen ……

Varför pratar hela tiden Annika och Sten sture om viktoperationer?

Varför koncentrerar dom sig inte på att prata om "sin" viktminskningemetod…?

Vi viktopererade sitter ju inte på viktopforumet och snackar ner olika viktminskningsmetoder… Det är ju också väldigt individuellt.. Tex.. en med 10-30 kilos övervikt är inte ens aktuell för operation, den är helt enkelt inte tillräckligt fet. Då kan ju atkins, LC, viktklubben eller viktväktarna eller vad som helst utom div svältmetoder vara vägen att gå, vilket som helst som funkar för just den personen.

Grejjen som är för alla olika viktminskningsmetoder (som jag tror på) är att hittar man metoden som funkar för den enskilde så måste denna förtsätta med den metoden livet ut för att bibehålla de förlorade kilona. Går man tillbaka till sina gamla matvanor så kommer man också att gå upp i vikt. Det gäller för alla tror jag, även för den viktopererade.

Lovisa

Det är ju därför som den här metoden känns så bra jämfört med andra metoder som jag prövat. Det känns inte som en "bantningsmetod" utan som ett sätt att leva och äta på som man kan fortsätta med utan att försaka något (utom kolisar,vilket inte gör nåt)

Tilda.. Det är det som jag anser är viktigast :) för om man tex går ner i vikt med banan-bantning…vem orkar med att fortsätta så? hihi

Lovisa

#36 Om jag får gissa så skulle jag tro att operationerna på något sätt ses som det extrema misslyckandet av det experiment som lågfett/högkolhydratkosten varit. De som mår allra sämst av lågfett/högkolhydratkost är de som nu uppmuntras att lägga sig under kniven för att rätta till det som lågfett/högkolhydratkosten har ställt till med. Det blir ett dubbelt svek ur den synvinkeln.

Sen blir det ju en negativ spiral. Om det pratats mycket om viktop. blir det viktigt att fortsätta att diskutera…
 Själv får jag erkänna att jag tycker vi kunde låta denna tråd vila i fred ;-)

#39

Så ser inte jag på saken i alla fall.

Jag har inte hört talas om LC kost förrän nyligen…

Enda anledningen till att jag eventuellt skulle försöka mig på den är att jag misstänker att jag lider av IBS och att det i så fall är svaret på varför jag hade B12 brist redan innan min GBP.

Lovisa

Lovisa…
Du är inte ensam om att nyligen hört om LC och det är det jag tycker är så märkligt!!! Tänk om fler kunnat sprida det ryktet!!!
Kolhydratreducerad kost är inget nytt påfund.

Själv hörde jag talas om "LC" redan på 70-talet eftersom Viktväktarna var LC på den tiden. Då fungerade deras program alldeles utmärkt på mig som viktminskningsdiet OM jag orkade följa det, problemet var att jag drabbades av matmissbruk så fort jag avvek från kosten. Den var oerhört fettskrämd och jag fick inte energi nog helt enkelt.

Atkins har funnits länge och fått många gånger oförtjänst dåligt rykte, Maria Tauson har skrivit om LC på sin hemsida i många år och den sidan hittar man lätt när man googlar (så hittade jag den själv tex och det är många år sen nu).

Bitten Jonsson tar upp LC-kost i sin bok Sockerbomben och hon har numer fettladdat sina kostrekommendationer betydligt mot att ta bort ännu mer kolhydrater.

För min del har denna kunskap inneburit att jag klarat mig under alla de viktgränser som krävts för olika åtgärder. Jag har tex inte ätit socker särskilt ofta (undantag finns förstås, men som regel) sen jag väntade mitt 3:E barn 1993 och det vet jag har besparat mig från väldigt många kilon.

Den här sajten kom ju också till för att jag själv skall ha någongstans att hänvisa folk när de undrar vad jag håller på med.

Igen tror jag det är viktigt här att lägga till att vi alla är olika och vi väljer alla olika vägar för att gå ner i vikt.

Om man väljer operation så gör man det väljer man att vara med i viktväktarna gör man det och väljer man LCHF gör man det.

Men hur man än ser det så de som lyckats med just sin metod de pratar ju sig varm för just den.

För mig har inget fungerat förrän jag stötte på LC kost. För mig hade inte en operation varit lösningen trots mina nästan 70 kilos övervikt.(mmmm det är så mycket suck!) Snarare tror jag en operation för min del hade slutat där jag började då mitt beroende hade tagit över. Det beroende som jag inte var medveten om. Jag hade antagligen fallit dit igen, för jag hade inte klarat av att sluta hetsäta om jag inte förstått innebörden av vad som händer i min kropp när jag äter kolhydrater och hur det skapar suget hos mig som för vilken beroende som helst , Narkoman eller alkoholist.

En operation hade aldrig kunnat hjälpa mig och inte kunde viktväktarna det heller. Mitt liv har förändrats sen jag fick veta om LCHF och jag är så tacksam för det. Äntligen är jag inte sugen mer, äntligen är jag mätt, äntligen har den riktiga Kia fått komma fram i ljuset…..

Detta är mitt val, men som sagt mitt och vi är olika och väljer olika. Den som lyckas med sitt val är det ju bara att gratulera tycker jag. Det som jag älskar med detta forumet är att här behöver jag INTE försvara mitt val utan dom diskussionerna kan man ta någon annanstans för det finns gott om sådana forum på nätet….

#40 Jag menade mitt inlägg som ett svar på ditt inlägg #36:

"Varför pratar hela tiden Annika och Sten sture om viktoperationer?"

Mitt svar: "Om jag får gissa så skulle jag tro att operationerna på något sätt ses som det extrema misslyckandet av det experiment som lågfett/högkolhydratkosten varit."

Alltså ses av förespråkare av lc…