En del kan behöva kaloribegränsning men dra det inte för långt. Nu är 2 veckor väldigt kort tid, du har knappt klarat av omställningen. Fortsätt som du gjort ett par veckor till och om du fortfarande går upp är det dax att se över ätandet. Registrerar du din mat i tex MinMat? I så fall kanske du kan klippa och klistra lite så vi får se hur en typisk dag ser ut.

Har du bantat förut? Är du frisk eller har du några sjukdomar som kan ställa till det för dig?

Jodå, jag har försökt med Viktklubb för inte så länge sedan och visst går man ner, men är förstås konstant hungrig. Antar att min kropp suger åt sig all näring den får tillgång till nu…..

Men, jag är helt frälst på detta sätt att äta! Mår prima, vaknar pigg som en mört, magen är helt tyst, klarar mig 6 tim utan hunger efter frukost, är trevligare och lugnare. Har inga sjukdomar, men har roat mig med att ta mitt blodsocker på jobbet och det ligger konstant på runt 4,0 vilket är toppen! Har diabetes och hjärt/kärlsjukdom i släkten och vill göra allt för inte drabbas själv. Som jag skrev tidigare så bör jag med detta i åtanke bli av med bukfett, men som sagt så går det åt fel håll nu…

Hur många kalorier får ni andra i er?

Min mat idag:

Omelett på två ägg, lite grädde, lite ost stekt i kokosfett. En deciliter yogurt 10% fett med 40 g hallon.

70 g Skagenröra med 100 g kräftstjärtar, 30 g broccoli.

Omelett på två och grädde stekt i smör igen (ingen mat hemma). 30 g Brieost.

50 grädde med två bitar 86% choklad.

ca 1800 Kcal, 12 g kolhydrater. Bör jag ändra något?

Det ser hur bra ut som helst. Fortsätt så ett tag till så får vi se vad som händer. Eftersom du nyligen kommer från något som är tvärt om mot detta tar det ett tag för kroppen att fatta ändringarna. Det är ju aldrig roligt att gå upp i vikt men förhoppningsvis vänder det snart.

Det där med kaloribegränsning gäller BARA om man ätit LCHF en längre tid, ställt om till fettdrift, och läkt alla gamla bantarskador, och fortfarande inte går ner i vikt. I det läget kan man börja testa om man verkligen behöver så mycket som man äter, eller om det går att minska mängden utan att bli hungrig. Äter man mer, eller precis lika mycket som man behöver kan ju kroppen leva på det man äter utan att ta av fettlagren. Det kan vara särskilt viktigt om man har lite störda hunger/mättnadskänslor och kanske äter lite för säkerhets skull. Så då kan man dra ner lite och se om man inte klarar sig på det, men som jag förstår det ska man fortfarande inte gå hungrig mer än lite strax innan nästa måltid?

Om man däremot BÖRJAR med att ge sig själv för lite mat innan kroppen är trygg i sin fettförbränning, så blir det bara svältreaktion, kortisolpåslag och muskelnedbrytning av det hela, och det blir ingen glad av!

Använd måttband!

Om man är normalviktig så går man inte ner i vikt på LCHF. Men kroppen kan omformas för det, bara för att du inte ser resultat på vågen betyder det inte att ingenting händer.

Man kan till och med gå upp lite i början om man är normalviktig, då är det musklerna som man ökar i, inte fettet, och det är ju bara positivt. Så strunta i vågen om du redan är normalviktig, och kolla hur det går för dig med ett måttband.

Tänk också på att LCHF inte gör en "supersmal". Man får en normal kroppsform, inte hollywoodidealet, eftersom det är inte hälsosamt att vara riktigt för smal. Om du är ute efter att bli så smal att det är dåligt för hälsan så fungerar inte LCHF. Nu säger jag inte att det är så i ditt fall, men vi får in sådana ibland som tror att LCHF endast är en viktmiskningskost som man alltid går ner på, det är det inte, utan det är en viktnormaliseringskost som även ger andra hälsovinster. Detta tar olika lång tid, för en del går det snabbt, för andra kan det ta flera år. Om man är underviktig går man upp på LCHF. Detär en kost man äter livet ut helt enkelt, främst för hälsofördelerna det ger. Som sagt så säger jag inte att du skulle passa in i den kategorin, jag vill bara informera ifall du (eller någon annan som söker och hittar den här tråden) nu skulle ha missförstått vilka effekter LCHF har.

För övrigt tycker jag personligen att 1800 kalorier är lite väl lite mat, jag hade inte rekommenderat någon att gå under 2000.

andreas0: Tack för ditt svar. Som jag skrev i inlägget ovan så äter jag LCHF för att försöka undvika diabetes och hjärt/kärlsjukdomar som jag har starka anlag för. Jag har redan gått ner över 30 kg med andra metoder och är nu trött på att kämpa mot hunger och trötthet. Så, nej, detta är verkligen ingen modediet för mig, utan livsnödvändigt. 

Jag är så glad att jag hittade LCHF och detta forum! Mår som sagt prima och har fått kloka svar på mina frågor! Känner mig mindre orolig för att fläska på med fettet nu.

Soda

#6 Man kan absolut gå ner även om man är normalviktig. Jag tycker inte det är riktigt rätt att säga kategoriskt att man inte går ner om man är normalviktig. En tredjedel av Skaldemans bok GI Noll handlar om viktnedgång för de som bara har upp till 10 kg att bli av med. Många i denna kategori har förmodligen ett BMI inom normalintervallet. Som många vittnar om är det nog oerhört mycket svårare att gå ner om man ligger i den här gruppen. Det kanske krävs lite drastiskare metoder för att få igång fettförbränningen (t.ex fettfasta, fakir, kaloribegränsning) , lite mer kunskap om sin kropp (dvs. svårt för nybörjare) och lite mer jävlaranamma . Men hittar man knapparna så funkar det. Många ger nog dock upp i förtid.

soda - ta det lugnt och ge det minst ett kvartal innan du börjar tänka på kalorier. Kroppen måste få en chans att ställla om sig och ingen vet hur just din kropp kommer att reagera . Jag är normalviktig och vill precis som du bara bli av med några kilo. Efter att vikten inte rört sig på mig (förutom upp ett kilo) på fyra månader så testade jag att kaloribegränsa till ca 1300 kcal i 12 dagar. Fick då igång fettförbränningen och gick ned 5 kg. Nu håller jag på att trappa upp intaget igen och är snart uppe i 2000 kcal med bibehållen viktnedgång. Förhoppningsvis kan jag hålla mig kvar på den nivån även när jag äter mer!!

Lycka till!!

Jag hör också till dem som inte har så mycket att tappa och det är ganska svårt utan att man minskar kalorierna.

#5  Precis vad jag skulle säga men du sa det bättre! 

Jag får i mig ca 600 kcal per dag, vilket jag vet många tycker är lite men vilket jag tycker räcker för mig. Äter gott om fett och kött :)

#11 600kcal är svält och är alldeles förödande för kroppen (ingen mens, förtvinande muskler, sänkt immunförsvar mm). Är du 1m lång och väger 20kg är det kanske lagom men en normal människa behöver minst 1300kcal om dagen bara för att orka leva.

Instämmer med Wildrat. En människa kan inte leva på 600kcal/dag, i alla fall inte utan allvarliga konsekvenser. Tycker du verkligen att du mår bra på det är det förmodligen svält-euforin som satt in!

Låg tidigare runt 800-1200 och det funkade för mig men jag var otroligt grinig så det är inget att rekommendera!

Mitt rekommenderade intag är ganska högt eftersom att jag hårdtränar i både styrka och kondition ..ligger föresten runt 1500 idag så det är ju garanterat bättre :)

Detta var bra att veta. Jag ska pröva att kaloribegränsa till 1300 nu ett tag. Och se om jag börjar tappa. Men då kommer jag nog förmodligen känna mig hungrig till och från plus att behöva räkna allt man äter :(

#15 Du ska INTE känna dig hungrig! Läs mitt inlägg #5!!!!!

Men så har jag ju ätit nu i en månad och det funkar ju inte. Jag har slutat när ja varit mätt.

En månad är inte särskilt lång tid för att få kroppen att ställa om och begripa hur den ska hantera den nya kosten. För en del börjar det hända saker på en gång, för andra kan det ta flera månader. När jag säger att jag inte tycker man ens ska fundera på kaloribegränsning förrän man har hållit på med LCHF "en längre tid" och är helt omställd så menar jag minst ett halvår.

Tålamod är en dygd!

Kaifas, när du åt 1300 om dan, vad åt du då? I stort.

estrid - Här kan du se min tråd!