Oj, gumman. Been there too. Nåt som har hjälp mig är att tänka på att om du vill att andra skall acceptera dig och älska dig måste du börja.

Sucess is not final, Failure is not fatal. It's the courage to continue that counts.

Kämpa på!

Kram!

Gå och lägg dig och börja om i morgon.  Inget är förlorat, bara lite uppskjutet

Se det som ett stort j--la hål i marken! Kravla dig upp därifrån och försök att undvika att ramla ner i nästa grop du passerar!

Såg att du har en liten gosse på 6 månader.

Vill minnas att jag var väldigt lynnig upp till 1,5 år efter förlossningen. Men bara med min förstfödda. Den andra gav inte sådana bekymmer. Det är mycket jobb med barn och får man inte sova på nätterna heller så blir man ju inte på bättre humör.

Inte alltid heller som mannen hjälper till i den utsträckning som man själv vill.

Spekulerar ju bara nu, men jag tror faktiskt att hormonerna är lite i obalans nu och har du då nyligen börjat med lchf, så antar jag att hormonerna spökar ännu mera.

Kan bara råda dig till att härda ut. Du kommer att klara det här.

Se till att äta bra och var gång du blir sötsugen så tryck i dig något fett. Ost, korv eller vad du nu tycker är gott. Eller ta barnvagnen och ut och gå. Vad som helst bara du får tankarna ifrån sött.

Gör dig själv en tjänst och köp inte hem mer sötsaker. Finns det inte lättillgängligt så hinner oftast sötsuget gå över.

Tröstekramar

Adora! Hoppas att du kommit igång med LCHF idag som du bestämt dig för….Kravla dig upp ur det omtalade hålet och fortsätt där du var innan du ramlade i det….

Känner så väl igen mig i det du berättar, då jag också är (tills för 14 dagar sedan) en obotlig tröst- och känsloätare…Jag försöker att hålla mig i nuet och ta en dag i taget - inte tänka så mycket på det förgångna eller på framtiden…Bara acceptera att saker och ting som jag inte kan göra något åt, är som dom är…Och att mina känslor som jag känner är okey - oavsätt hur jobbiga känslor det än är…De finns ju liksom där redan och går inte att dämpa med mat…

Kämpa på nu vännen

Kram Gnici

Livet i LCHF-lyan

Vad ska man saga…

Det har inte alls gatt bra, star kvar pa samma vikt hela tiden och vet inte vad jag ska ta mig till… Lyckas komma ur banan och gora avsteg hela tiden och jag blir galen pa mig sjalv…

Jag tror problemet ligger i att jag hoppar fran att gilla och acceptera min kropp, till att se smala modellbilder och avsky mina extra kg… Finns inga halsomassiga skal till att ja borde ga ner i vikt, bara att kurvigt inte accepteras av samhallet.

Idag har jag borjat om igen… Aggrora med smor och tva ostskivor till frukost, en hamburgare stekt i smor med ost och agg till middag… och det ar tillrackligt for att jag ska halla mig matt.

Men jag blir galen pa allt man behover tanka pa, nu har ja slutat dricka kaffe med gradde for att det finns tankar om att det inte ar sa bra, har slutat med tuggummipga kolhydraterna, den senaste veckan har jag druckit alldeles for mycket lightlask och nu maste jag avvanja mig igen…  och jag markte igar att mork choklad  triggar kolissuget, sa inget mer av det… brukade ata ett par bitar dagligen.. nu ater jag knappt ens gronsaker… sen har jag fatt in vanan att vilja tugga pa nat jamt, sa det blev massa extra ost i munnen… sen kanske jag ater for lite i alla fall?

antar att det ar darfor jag star stilla i vikten…

nej, idag har det gatt bra an sa lange och det ska ga bra framover, jag behover bara massa uppmuntran och motivation, for just nu vill jag ga ner i vikt utan att jag vet varfor, och tanker hela tiden att det ar sa trakigt att behova offra chokladen…

Försök att äta ordentligt till frukost, lunch och middag så kanske suget minskar. Varför är det så viktigt att gå ner i vikt? Att gå ner i vikt gör man inte för någon annan skull. Ingen annan ska bestämma hur man ska se ut. Du duger som du är med eller utan övervikt. Fokusera på att äta bra mat så att du orkar ta hand om ditt lilla barn och dig själv.

Jag känner igen mycket av det du skriver, och tycker du ska fokusera på att äta och må bra istället för att gå ner i vikt. Låt det komma som det kommer.

Jag vill rekommendera dig att läsa Mia Törnbloms böcker. Hon skriver om självkänsla och hur man kan lära sig att förändra sitt negativa tänkande.

Kognitiv Beteende Terapi är också något som är bra för att förändra tankar om att bestraffa sig själv…

Tack igen…

Gick vilse rejalt den har gangen men jag tror att jag har hittat tillbaka nu i och med att jag loggar in pa KIF igen…

Sen senast har jag mest hoppat fram och tillbaka mellan lchf och massa kolhydratatande, motivationen har sviktat rejalt och vikten gatt upp.

Att jag lagger sa stor fokus pa vikten har jag insett har mycket att gora med min sjalvkansla och sjalvfortoende, jag ligger pa botten dar. Var overviktig som barn och i tidiga tonaren, fick alltid kommentarer och blickar och det kandes inte sadar jattebra… Fastnade till slut i anorexiatrasket nar jag var 15 ar, sen utvecklades det till bulimi… och ja man kan val saga att mitt forhallande till mat har alltid varit sjukt. Jag vill bara fa kontroll over det har nu.

Har aven insett under de har veckorna hur kolhydratberoende jag ar, jag kan inte stanna vid en bit choklad, jag maste ata hela paketet… och sen annu mer, jag blir som styrd av min hjarna som sager a mig att stoppa in all skit jag far tag pa. Jag maste fa stopp pa det…

Nu ar jag inne pa min tredje lhcf dag och den har gangen vill jag verkligen inte halka dit igen, det maste fa ett slut nu. Jag ater minimalt med kolhydrater, tuggar tuggummi nagra ganger om dagen och kanske dricker ett halvt glas mjolk, men det ar allt. 

Ok, sen har jag utvecklat ett light-laskberoende och det kanske inte heller ar sa bra… men jag far se om det hammar viktminskningen eller ej.

Nu sitter jag bara och hoppas pa att kg kommer ge med sig snart… Mar daligt av att kanna mig sa fet och acklig. Suck.

Behover all stod och motivation jag kan fa…

Hej Adora. Du har verkligen gått igenom en hel massa och så en graviditet på det. Graviditeten är ju ingen sjukdom, men den är livsförvandlande så att det räcker. Om du har varit sjuk i anorexi och annat… fick du då någon behandling eller några tips som du kan ta tag i nu? Saker som gjorde att du började se på dig själv med rätta ögon?

För "fet och äcklig" är ord som inte ens borde höras på mils avstånd från dig. Hur jag vet det? Jag vet. Jag vet!

Skulle du kunna berätta hur lång du är och vilken vikt du vill gå ner till? I och med att du varit igenom anorexi och bulimi är det bra om vi här kan hjälpa dig utan att stjälpa dig.

Jag tror dessutom det är viktigt att du tänker på att äta riktigt mycket av den tillåtna maten i början så att sockersuget börjar ge med sig. Strunta i viktnedgången den första månaden. Ja, jag menar det. När det är väldigt jobbigt att bryta med sockerberoende är det smart att börja med det och sedan ta viktnedgången när man landar och inte har lika stort sug.

Kram!

/Maia

Välkommen hit! 

När man mot sin vilja äter det man inte vill äta, så är det reptilhjärnan som styr och då är det svårt att stoppa. Försök att äta bra kolhydratfri mat i förebyggande syfte för att inte väcka reptilhjärnan och begäret.

Framförallt, klandra inte dej själv. Tror inte att någon enda person här kan säga att de aldrig fått bakslag och trillat dit. Med tiden blir man mer van vid hur man ska undvika fällor och suget avtar så att det känns ointressant att äta bröd och socker.

Sa…

Jag trillade dit annu en gang men sen 1 Augusti har jag lyckats halla mig pa banan, och det ar mer an vad jag har gjort pa lange! Har varit sa sugen pa brod och godis de senaste dagarna men jag har varit stark nog att bara ga forbi.

Jag fick aldrig behandling for min anorexi, sa nog sitter tankarna kvar ratt mycket. Aven fast jag vet att jag FAR ata av fett och protein sa jag blir matt och ata nar jag ar hungrig, sa snurrar tankarna kring kalorier och att jag inte far ata for mycket…

Kolhydrater haller jag nere pa sa mycket det gar, jag ater inget tillatet men jag har dagar da jag ater en del av det tillatna som anda har lite kolhydrater.. sa som mjolkprodukter.

Nar jag forst borjade med LCHF i slutet av April levde jag pa GI kost med otillaten mat da och da… jag vagde 59kg till mina 162cm.

Jag gick langsamt ner till 55,5kg eftersom jag fuskade ratt mycket.

Sen nar jag borjade falla tillbaka… For ungefar…6-7 veckor sen? Hetsat jag sa mycket att jag vid slutet av juli vagde 59kg igen.

Men nu de senaste dagarna har jag rasat i vikt igen. Jag har inte vagt mig men jag kanner mig och ser smalare ut, jag skulle gissa att jag ligger vid 56-57kg.

Jag har min fodelsedag imorgon… Har redan forklarat for familjen att jag inte tanker ata tarta och jag tror att de har forstatt det nu… hoppas jag!

Men jag ar i alla fall peppad att fortsatta, nar jag natt mitt mal som ligger pa runt… 53kg elller liknande… Tanker jag lata mig sjalv ata hur mycket av det tillatna jag vill!

Tack for stodet!!!

Adora, hej! Bra att det gr bra för dig. Skulle du kunna låta bli vågen nu är det nog en bra sak för dig. Försök att äta LCHF och bli mätt, det är det viktiga.

Och låt dem gärna baka en LCHF-tårta till dig . Faktiskt. Recept finns ju här.

Kram!

/Maia