fan va intressant!!!! det är inte klokt eller hur???

Så min viktökning och större kroppshydda med LCHF kan bero på ökning av muskelmassa? Hm, magen med som är mjuk???

För mig själv så gäller:
Stressade perioder = Ökat fettlager
Perioder då jag är avslappnad = Minskat fettlager
Konstigt nog gäller detta oavsett om jag äter mycket eller lite (fast jag låter alltid hungern styra ätandet).

Muskelmassan regleras till viss del av mängden mat …mycket mat ökar muskelmassan medans svältdiet minskar den.
Givetvis ökar även träning muskelmassan.

mumsan - Svårt för mig att svara på, tyvärr! Kanske du är lika stresskänslig som jag eller så kan tidigare svältdieter ställa till det?

för min del ökar förbränningen vid god sömn och en helt vanlig dag helt enkelt(enlig lchf). om jag äter mer av maten så händer inte så mycket mer än att jag kanske skulle väga lite mer ett litet tag tills maten passerat magen.. om man säger så :-D

därimot binnder jag jäkligt mycket vätska när jag har "unnardagen" eller rättare sagt dagen efter binder jag vätskan. men den släpper efter ett par dagar igen och allt blir som vanligt.

ja jag har svårt vad ja har märkt att gå ner när ja sover dåligt.. o när ja varit stressad… för ja vet när ja mådde bra o var gladare innan ja stressade då gick ja ner..o sen tror jag att i alla fall min kropp måste ha rutiner. annars trotsar den

#3,4,5 jodå så är det. Sömnen är viktig och stressen dålig. Känner igen det ni skriver. Men klimakteriet kanske oxå spelar en roll. Har ökat mera sedan dess. Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle bli tjock igen efter att ha varit smal. Det är frusterande och som en tagg i mina tankar att inte klara av viktminskningen med denna kost. Det höjer ju inte självkänslan precis. Jag kanske låter gnällig men det är bara sanningen. Funderar ibland på att ändra kosten till en annan diet även om jag vet att jag inte tål massor med grönsaker och bönor. Pratade med en som har en liknande diet som Bitten Jonsson`s och har gått ner massor och en till som hade gått ner 70 kg!!! De båda mår jättebra. Då blir man ju lite avundsjuk.

#6 Det är ju bara att prova men inte heller där finns några garantier…

Pasi, kan du förklara det du skrivit lite mer? Citerar dig "eftersom överätning normalt stimulerar de anabola hormonerna."

Medlem - Matätande stimulerar bla IGF-hormoner (Insulin like growth factor men ev även GH och testosteron) och motverkar kortisol, som är det nedbrytande hormonet. Balansen mellan de anabola och de katabola hormonerna bestämmer muskelmassan (gäller även vid träning).

I försök, med "normal kost", har överätning visat sig ge viktökning, varav hälften var ren muskelmassa (jmf med svält som normalt ger viktminskning, varav ungefär hälften är muskelmassa). Om man överäter LCHF så stimulerar man inte fettinlagring på samma radikala sätt som vid kolhydratätande och ev viktökning borde då kunna vara ren muskelmassa.
Som vanligt är det hormoner som styr balansen mellan muskelmassa och fettmassa, inte träningsmängd etc (om inte den påverkar hormonerna på rätt sätt vs). Den generella tron är ju annars att träning ( och större energiförbrukning) skall minska fettlager!?
Har man behållt sin vikt med överätning, så har man därmed troligen ökat i muckelmassa något, men minskat i fettmassa.

"Har man behållt sin vikt med överätning, så har man därmed troligen ökat i muckelmassa något, men minskat i fettmassa."

I början åt jag jätte mkt och var rädd att gå upp i vikt, men till min förvåning så gjorde jag inte det. Om jag ökat i muskelmassan har jag ingen aning om. Nu när jag börjat minska på matintaget har jag sakta gått ner i vikt. Men märker att jag fått starkare muskler. Det är jätte intressant detta om hormoner.

Jag har ätit "för mycket" under de första månaderna. T ex ofta legat på över 85 g protein per dag och ändå över 75 E% fett (önskad målvikt typ 65-67 kg eller i alla fall under 70). Inte gått upp i vikt, inte gått ner i vikt, men krympt flera cm här och där.

Märker att kroppen har "omformats" och tror att mina muskler har stärkts rätt mycket, har bl a mindre problem med värk, återhämtar mig snabbare efter ansträngning.. 

Nu har jag kunnat dra ner på matmängden utan att drabbas av illamående-vrålhunger, och har då tappat ett par tre kilon på lika många veckor. Har i och för sig inte sökt efter dem, men jag räknar med att de är borta för gott…

#11Har i och för sig inte sökt efter dem, men jag räknar med att de är borta för gott…

Inget direkt man går ut och efterlyser…

#12 Näe, priciis!

Har nu förstått att jag inte tål mycket laktos/grädde. Det blev en direkt reaktion i kroppen  med 1 dl grädde som jag vispade och åt med kakao iblandat. Sen har jag varit ute och badat och borta hemifrån i många timmar och då ndrat på mattid3rna vilket har gjort att jag gick ner 1 kg. Det du skriver om hormonerna Pasi håller jag me om. Dessa är i obalans hos mig och jag försöker hitta rätt naturmedel för att få bukt med en del besvär. Kroppen går i en slags cykel och vi vägr olika mycket under en månad.

#0 Vem/vad är A Colpo?

#3

För mig själv så gäller:
Stressade perioder = Ökat fettlager
Perioder då jag är avslappnad = Minskat fettlager

OM detta gäller för alla lär jag aldrig bli mindre då jag helt enkelt inte kan slappna av. Hmmm……….känns lite dystert att tänka på. Kanske därför min kropp så konstant vägrar släppa ifrån sig fettet hur jag än bär mig åt. Eller rättare sagt återskapar det förlorade fettet så fort som möjligt. Hur kan en kropp vilja vara fet? Kan man muta eller hota den på något sätt….

#16 Flobi

Precis vad jag ofta fått upp som impulsiv tanke på sistone.
Hur kan kroppen vilja vara vara fet?

Den borde veta bättre!

Men det verkar som den bara har EN sak i sinnet.
Den är mycket ekonomisk och sparsam, vår kropp.
Den vill ha ett rejält saldo på kontot.
Trots att vi innehavare försöker göra ett o annat uttag.
Nåt att ta av, vill den ha….
Typ i överflöd.

#16 Om du aldrig kan slappna av har du större problem än vad din vikt kan vara. Det är något du bör ta tag i och reda ut.

#17  Tja, kroppen har inte den synen på fetma som vi har.  

Det är nog som du säger, kroppen ser det som ett konto: mer energi att kunna ta av senare. Och det är antagligen för att vi någonstans fått kroppen att tro att det är svälttider, pga fettsnål mat och för snabba kickar - stora mängder socker och stärkelse.

#11 Jag har gjort ungefär som du, ätit mycket ibörjan (gick upp ett kilo), stod stilla i vikten länge samtidigt som jag åt "normala" mängder mat, och till sist började jag gå ner i vikt sedan jag spontant minskat matmängden.

Jag letar inte heller efter mina borttappade kilon …

Nu när ni säger att stress påverkar viktnedgången blir jag lite orolig för min pojkvän. Han har två ångestsjukdomar, och är väldigt orolig för att gå UPP I vikt av LCHF. Jag försöker skriva in honom i minmat, och sådär, kolisarna ligger rätt bra (under 7%, vilket jag ser som en utmärkt början), men det är lite svårt att inte bli en gnatkärring också.

Personligen har jag blivit mkt mer chill på LCHF, jag är mer harmonisk och fnissig rentutav.

#16, Colpo är en person som har skrivit "Fat Loss Bible" där han blandannat förespråkar LCHF för träning. Hans blog hittar du här:

http://www.thefatlossbible.net/blog/

#15

Antony Colpo är en Australisk Lowcarbare och träningsinstruktör som hävdar att kalorihypotesen är exakt!

http://www.thefatlossbible.net/blog/

Lowcarb finns i hela världen och det ser oxå något annorlunda ut men alla har gemensamt att det handlar om kolhydratreduktion.

I sverige motsvarar LCHF en blandning av Atkins och stenålderskost!

http://sv.wikipedia.org/wiki/LCHF-metoden

I Sverige betonas förutom kolhydratreduktion, att man äter naturliga näringsriktiga livsmedel och undviker industriellt framställd snabbmat med kemikalier och förstörd näring.

Har märkt att om jag äter väldigt mycket - och då särskilt fett - går jag inte ner i vikt, men jag går heller inte upp.

Kroppen behöver alltså varken lagra mer fett eller ta av reserverna! Så om jag skall gå ner i vikt, kan jag inte vräka på med fett (även om jag i alla fall äter väldigt mycket mer fett än kolhydratsätarna).

Jag lägger in detta klipp igen för att så många som möjligt skall ha möjlighet att läsa.. och begrunda!

"Fat ingestion does not cause hormonal derangement. Energy levels in the blood are maintained, allowing the various appetite regulation mechanisms to operate normally without getting an emergency override to eat more food despite available energy in the body. ASP production is stimulated only by chylomicrons, which are relatively short-lived, allowing a limited amount of dietary fat to be stored, while the rest is made available as energy. In principle, you could get fat by eating enough fat, but in practice it would probably be very difficult. You would have to force yourself to eat even though you felt extremely full, and continue to do so over a long time period. Not impossible, but definitely an uphill battle against a whole host of hormonal and nervous control systems, very much the analog of trying to lose weight on a low-fat/high-carbohydrate diet."

http://sparkofreason.blogspot.com/2008/06/swift-kick-in-asp.html

Det viktigaste anthony Colpo gjort var nog att genomskådade kolesterolmyten och skriva boken The great cholesterol con (tidigt 90-tal tror jag).

Jag hade inga problem att gå upp i vikt på denna kost när jag åt broccoli, brysselkål, paprika, lök och lever. Gick upp i vikt utan att jag ens försökte.

Numera äter jag enbart animaliskt och även när jag med flit överäter under perioder verkar jag inte kunna lägga på mig fettmassa.

Tror väldigt lite kolhydrater kan sabba kroppens naturliga reglering av kroppsfettnivåerna - dvs med egentillverkad blodglukos.

#22 & #25

Thanx! Alltid intressant.

Resultatet av vad jag har läst här på denna tråden ger mig bekräftelse på att jag behöver reducera på matmängden. Vet att jag kan överäta mig pga suget. Det är ett slags matmissbruk. Man äter för det är gott och det blir mera än nödvändigt. Sen är det stress och hormonstörningar som inverkar en del. Det ska bli intressant att tillbakablicka efter ett halvår och se om man har klarat av en förändring med minskning av maten och om viktminskningen har kommit igång. Oj vad jag längtar dit.

Mimlan jag kan aldrig slappna av för jag har en sjukdom som gör att mina muskler är konstant spända. Det är inget jag själv kan göra något åt. Så att söka hjälp går inte. Att alltid vara spänd i kroppen tar på krafterna och man blir slak och ganska energifattig av det. Det är som att alltid ha mjölksyra i musklerna. Hur gör man för att slappna av i det läget? Har du något bra förslag?

Flobi - Är musklerna spända även då du sover?
Det viktigaste är väl trots allt att kunna slappna av i "sinnet", motsatsen till stress alltså.