Antar att musklerna bryts ner eftersom det då inte finns annat än protein att ta till. Sen är det ganska förödande för levern också kan jag tro.

Kort sagt: Det beror på vilka mängder du menar.

Proteinandelen i en kost ska alltid vara under 50 %. Fett och kolhydrater täcker resten upp till 100 % i valfri proportion. Så länge du får i dig den näring och energi du behöver är nog allt OK.

Här väljer vi förstås i allmänhet att hålla kolhydratprocenten låg, men visst finns det de som är mer moderata. Är man väldigt frikostig med kolhydraterna kan det bli så att man går miste om både hälsovinster och viktnedgång (om man vill gå ned i vikt).

Altså om man bara minskar kolhydraterna så ökar fett o protein rent procentuellt! Men man pratar som regel som om att man äter sitt egentliga energibehov.. man brukar bli hungrig om man inte täcker sitt ennergibehov.

Egentligen handlar procenten protein om just att man faktist äter sitt normalbehov av energi, men i praktiken är det som så att levern kan behandla en viss mängd protein i timmen.

Äter man strickt lågkolhydrat och samtidigt sitt energibehov så minskar man inte i vikt, däremot ökar muskelvikten på fettviktens bekostnad.. det är ju fettet vi vill bli av med!

Om man har blivit riktigt fettkonverterad och äter straks under sitt energibehov, tappar man en massa fett OCH lite muskler rent procentuellt sett!

Man kan säga att man först har en övergångsperiod då man bara skall tänka på att lära sig att äta rätt och få kroppen acceptera att nu är fett främsta bränsle!

Andra perioden handlar om att komma i jämvikt och finna vilket ens egentliga energibehov är, undertiden sker som regel en ombyggnad/reparation i kroppen, under denna tid kan vikten stå still alternativt gå upp lite.. muskler väger mer än fett!

Om man efter dessa perioder finner att man har behov av ytterligare fettreduktion får man så sakta sänka den totala energimängden så att kroppen så sakta släpper till av fettreserven!

För vissa går det automatiskt.. man är proppmätt mest hela tiden, mellanmål står en upp i halsen, och allt sug är som bortblåst! Andra kan man behöva lirka lite.

Verkar som de som det sker per automatik är diabetiker eller iallafall de som är obesa på grund av en pajad glukosmetabolism!

"Although more long-term studies are needed before a firm conclusion can be drawn, it appears, from most literature studied, that a VLCARB is, if anything, protective against muscle protein catabolism during energy restriction, provided that it contains adequate amounts of protein."

http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=1373635

fett är bra. ju mer fett kroppen får desto mer tror den att den kan förbränna. ha :) näh, men ärligt; det är väl lite så det funkar. så att varför hålla undan fett? jo, för att man är van vid det sen 20 år tillbaka och många har svårt att släppa dom där tankarna och välkomna dom nya.

sen ska väl ingenting överdrivas heller. som jag hörde om en man som blev förvånad för att han BARA åt 40 apelsiner om dagen (och inget annat alltså). "äter man mycket om vad som helst, så går man upp", var väl svaret han fick.

äter man mycket, så tycker jag återigen det är bra att varva med en långpromenad.

Tja, det finns flera exempel på folk som ätit fettsnålt och utöver det vanlig mat, kanske inte vräkt i sig socker och kolhydrater i massor… Och dom har gått upp i vikt ändå!

Frågan är om man går upp i vikt av för mycket kolhydrater, för lite fett…eller en blandning av de båda?

Jag tror man kan bli väldigt svag och trött av att få i sig för lite fett, och att kroppen ställer in sig på att SPARA fettet - eftersom det blir svältkost.

Då blir du hungrig.

Man blir lugn av att äta mycket fett. Man står sig mycket längre till nästa måltid. Man äter mindre mat för att man är mätt längre! Då spar man en och annan krona! Man sparar jordens resurser också, om man vill ta ett lite större ansvar.