Våra hunger/mättnadskänslor genomgår förändringar på den här kosten

Kroppen ställer om sig till de portionsstorlekar vi behöver för att få en sund och frisk kropp.

På "normalkost" tenderar ju många av oss att äta för mycket 

Många upplever på LCHF-kost en period med nästan ingen hunger alls.

Efter ett tag brukar det stabilisera sig på en ny nivå som är mer i fas med vad vårt verkliga behov av portionstorlek är.

Detta fungerar för de flesta av oss men har man haft ett problematiskt förhållande till mat tidigare med ätstörningar etc bör man vara extra vaksam på att det inte "kantrar" iväg åt fel håll

Kan bara instämma med dufva - det går verkligen upp och ner. Har haft en period när jag var proppmätt - och då var det bara att dra ner på intaget…. Idag var jag mer hungrig och åt mer…

Jag är också "konstant" törstig - dricker mycket vatten utan att för den skull behöva besöka toa så mycket mer - har försökt hitta en fysioligosk förklaring på detta men utan resultat hittills.

Mår också mycket bätttre av denna kost och tänker fortsätta (som de ca 10 till 15 personerna i min närmaste om givning som också gått över de senaste 4 veckorna!).

Jag är inte heller överviktig utan ser detta som ett sätt att m¨å mycket bätter, jag orkar mer mm.

Testa att fortsätta ett tag till. Ät så att du blir mätt, inte mer.Om du inte för i dig så mycket så gör det väl inget så länge som du orkar göra det du vill…  Johan

Aptiten kommer nog tillbaka om du ökar på grönsaksintaget, du äter ju nästan inget sådant alls.

Det låter inte bra så som det är nu iaf.

Men aptiten ändrar visserligen ofta om sig så att det blir bra efter en kostomställning men det förekommer också att folk så gott som helt förlorar aptiten.

tack, för era tips. Ne, jag vet inte om det är jag som är orolig i onödan…när jag åt kolhydrater så fick jag ju äta så ofta och mycket, men ändå blev jag hungrig snabbt igen och det blir jag ju inte nu!! Vilket jag tycker är jätte skönt! Det är ju en stor omställning det med att inte längre äta så stora portioner. Tack #3 jag skall äta mer grönsaker. kanske skall lägga till till frukosten och till kvällen..

#4 Jag måste bara lägga till att du måste känna efter själv hur mycket grönsaker du ska ha om du vill äta LCHF-kost. En del är mycket känsliga för kolhydrater och då måste man hålla andelen grönsaker på en mycket låg nivå och enbart välja ovanjordsgrönsaker, t.ex. grönsallad, spenat, blomkål, broccoli.

Se alltså inte "mer grönsaker" som ett allmänt råd. Ligg helst lågt med rotfrukter och andra saker som har stor del kolhydrater och välj hellre olika typer av grönsallad (det finns ju så många sorter nu…), spenat och små goda broccolibuketter.

Vad man får ta med i beräkningen är att LCHF-kosten är mycket mer näringstät än en kost som har halva tallriken fylld med pasta eller potatis

I det fallet är mängden mat mycket större men näringsmässigt inte alls lika tillfredsställande

Mättnad styrs av flera faktorer och en är när kroppen känner att den har fått tillräckligt med näringsämnen och byggstenar

Det är en signal som hos normalkostaren "dränks" i signalerna från höga/låga blodsockernivåer vilket triggar hunger på ett onormalt sätt.

Dom flesta av oss kan bara lugnt lära känna kroppens nya (naturliga) signaler och njuta av att slippa känna ett sug efter onyttigheter hela tiden

Känner man att man helt tappat aptiten eller att viktminskningen går för snabbt gör man som Johanna säger och lägger till mer grönsaker eller lite mer mjölkprodukter

Hej Piia!

Jag upplevde oxå den där "väggen" efter 5 veckor, kunde knappt få  ner en bit till med fet mat.. ökade på salladen med god syrlig dresssing och åt lite hallon till frukost, det gav med sig efter en vecka Håll ut!

Jag förstår inte att den mängden mat skulle vara ngt problem. Är man mätt så är det väl lagom. För min del räcker den mängden som piia1 skriver om, och tom får jag minska om jag vill gå ner i vikt. Men det är klart, lägger man till mera grönsaker (kolisar) då orkar man äta mera. om det är det man är ute efter.

Jag tror inte att man behöver oroa sig för mängden mat, i alla fall är min erfarenhet att kroppen är ganska smart och säger till när den behöver mer. I alla fall efter ngr månader upplevde jag att hungerkänslorna blev mycket annorlunda. Det är väl bara positivt?

Jag har också haft ett antal perioder när jag haft svårt med aptiten, och efter några dagar på noll matlust höll jag på att däcka ihop av trötthet och matthet. Jag lade till lite grönsaker (t.ex. broccoli med smält smör på, eller lök+tomat-sallad etc) och det rättade till saken. Numera sköter det sig själv (fast jag har ju ätit så här i tre år nu, så det kanske inte är någon tröst…?).

Instämmer med imba i #7. Bra att tillföra lite andra smaker än kött/fett, även om det bara är lite. Samt dricka mycket vatten (mitt universalrecept mot allt)!!

Jag var jätteäcklad av maten under en period och fick tvinga i mig den, i princip. Men det var verkligen "vär det" att hålla ut, för det gick över och nu tycker jag allt är gott. Inget illamående här inte!

Hoppas det går över snart, typ NU!

Men varför kommer illamåendet då? Jag har den senaste tiden ätit en, max två ggr om dagen.

JAg vill inte laga mat och jag är inte hungrig. Och om jag BLIR hungrig så är som idag, för att jag bara druckit kaffe på  förmiddagen och när klockan var 18 så mådde jag illa av hunger istället, men åt ändå ganska lite.

Illamående är ju en slags mättnad. När man är illamående skickas det ut glukagon som höjer blodsockret.

Det är främst fett och protein som ger glukagonutsöndring.

Vid glukagoninsöndring så har man lågt blodsocker, vid lågt blodsocker kan jag inte förstå hur man skulle kunna känna mättnad, istället är hunger det förväntade. Hunger och lågt blodsocker innebär ofta en känsla av illamående.

Vid mataversion, som beskrivet i ingressen ovan, samt i #11 så ska man aldrig tillåta sig att gå utan mat så länge. Att starta morgonen med kaffe och sedan försöka äta för första gånegn på dagen kl 18, det är en svältkur. Problemet försvinner om man tvingar i sig mat. Stora mängder behövs inte. Tillståndet med ständigt illamående är snarlikt det som anorektiker beskriver, äter man inte blir man till sist euforisk coh svältande. Man bryter ner sin muskulatur före fett, det är en glukagoneffekt.

Aptitregleringen är mycket avancerad, det finns en mängd olika hormoner och komponenter som spelar in.

vikingmormor: Man kan ha glukagoninsöndring även med normalt eller högt blodsocker. 

Problemet med illamående försvinner inte automatiskt bara för att man äter mer, det beror ju på vad man äter och hur man själv fungerar.

Strikt LCHF funkar inte för alla, vissa behöver kolhydrater för att få en fungerande aptit.

Ett illamående som uppstår efter ingen mat alls, bara en kopp kaffe och sedan inget att äta förrän efter kl 18 har väl inget med LCHF att göra.

Visst kan man ha en glukagoninsöndring trots ett normalt blodsocker, hos en frisk människa, men att ha det vid högt blodsocker är inte normalt. Detta är insulinberoende, så en obehandlad typ 1a, kan trots höga blodsockervärden insöndra glukagon. Deesa brukar till sist förlora förmågan till glukagoninsöndring, trots hypoglykemi.

Jag kan bara svara för mig själv, men jag har mått illa pga hunger ofta och då varit tvungen att äta ändå = illamåendet går över efter en stund med mat i magen. Trots att jag inte varit hungrig först alltså…

Det är bara min erfarenhet.

När jag börjar känna av sjösjuka så äter jag och då går illamåendet över

Illamåendet kommer av att man äter för lite. Svält helt enkelt. När jag äter för lite blir jag trött, illamående, får yrsel och fryser och det enda som funkar mot det är att äta mer.

Hunger och mättnad är svårt med denna kost, särskilt i början. Vet man med sig att man inte äter så stor mängd mat behöver man hålla koll när man känner sig mätt hela tiden och äter än mindre. För mycket mat gör dig överviktig men för lite gör dig sjuk så det gäller att hitta lagom mängd. Kolhydrater ökar aptiten så om du har svårt att få i dig maten, lägg till lite grönsaker och registrera maten i tex minmat bara så du vet att du får i dig tillräckligt.

Jag kan också må illa istället för att känna hunger. Det händer främst när jag ätit väldigt lite kolhydrater under en längre period, typ en vecka eller så.

För att min aptit skall fungera "normalt" behöver jag få i mig en del kolhydrater varje dag, nånstans runt 20 gr är nog det vanligaste mängden. Då mår jag som bäst. Min övre gräns är ca 40 gr. 

Äter jag väldigt lite kolhydrater (0-5 gram) varje dag i nån vecka så tappar jag lusten att äta, lusten att laga mat, lusten att göra saker, det blir nästan som en lindrig Depression.

Man behöver dricka mer för att LCHF-kosten innehåller mindre vatten.

Förtydligar lite: Vet inte vad illamåendet berodde på i mitt fall, men:

1. Jag mådde illa när jag var hungrig. 2. Jag mådde illa när jag var mätt 3. Jag mådde illa däremellan

Detta har jag erfarit under båda mina startfaser, de två gånger jag övergått till LCHF. Jag insåg att det förstås inte var någon god ide att avstå från maten, så jag gav mig attan på att fortsätta. Och jag mådde alltså illa fast jag åt ORDENTLIGT. Ingen svält. Efter någon vecka gick det över, lite successivt. Båda gångerna.

Så till #0: Jag tror helt enkelt att detta är en biverkning som vissa av oss får i omställningsfasen. Utan att fördenskull veta något mer om det. Kanske har det att göra med "kolhydratbrist" i någon form. Ville bara säga det. Hoppas elendet är över för din del vid det här laget.

Ja, nu är min aptit tillbaka, jag mår bra nu!

Tack alla för era tips och råd! Mer vatten är nog min lösning, för jag dricker ännu mer vatten nu. Denna kost kommer jag aldrig att sluta med.

Jag blev nog även lite orolig när jag åt så "lite" För jag är van från innan på kolhydrat rik kost att alltid behöva äta mycket och ofta och så är det ju inte längre!!

Tips! Det som funkar bäst mot starkt illamående är ju att äta något sött, t.ex suga på en sockerbit. Men det är ju inte tillåtet här, har man stevia kan man testa det. Eller ta en slurk söt vispgrädde eller söt låglaktos/laktosfri mjölk.

Ingefära ska visst vara bra mot illamående, det brukar gravida få som råd. Några ingefärsbitar i en tillbringare med vatten kanske, som ingefärsvatten? Och några citronskivor?

#22 Bra att aptiten är tillbaka… Knyter an till din kommentar "Jag blev nog även lite orolig när jag åt så "lite" För jag är van från innan på kolhydrat rik kost att alltid behöva äta mycket och ofta och så är det ju inte längre!!"

Jag har konstaterat att magen och kroppen fattar bättre än ögonen och hjärnan; man tycker att det är så lite mat som ligger på tallriken, men den är ju så energität att det räcker till.